2005 Josmeyer Riesling Grand Cru Hengst

Ett vin som jag spanat länge in är 2005 Josmeyer Riesling Grand Cru Hengst. Detta av flera skäl: bortsett från att Josmeyer är en bra producent är 2005 också ett lysande år i Alsace. Eller rättare sagt: 2005 var ett lysande år i stort sett hela Frankrike och Tyskland. I Bordeaux anses 2005 vara en av de bästa årgångarna hittills - få i vinsvängen har väl kunnat undgå hajpen... Bourgogne gjorde ett mycket bra år, Rhône och i synnerhet Chateauneuf-du-Pape blev mycket lyckat. Likaså Loire. I Tyskland var det inte mycket sämre. Enda plumpen i det europeiska protokollet 2005 är väl Italien, som inte alls lyckades särskilt bra.

Fast den egenliga anledningen till mitt intresse för vinet är dock mer trivialt. Eftersom 2005 var ett synnerligen bra år för riesling i Tyskland har jag naturligtvis köpt på mig en del. Och eftersom jag har en viss ådra för practical jokes behöver jag något att slänga in som en mörk häst vid en kommande riesling 2005-provning. Josmeyer låter som en trevlig kandidat, hehe…

Så sent på fredagseftermiddagen står jag inne på bolaget på Regeringsgatan och fingrar på lite av varje. Jag kniper en Josmeyer och ett annat vin. Pratar lite med personalen, ”någon som provat 2005 av Josmeyer?” Inga nappar, men de talar väl om producenten. Jag slår till. Samtidigt tänker jag på morgondagen och vår lördagsbjudning. ”Har ni något som funkar till ädelostpaj?” frågar jag försiktigt. De funderar och pekar efter en liten stund mot en Marcel Deiss med hemlig Alsaceblandning (Engelgarten 2005). Funkar säkert, men ska jag dricka vit Alsace vill jag nog ha ren riesling eller ren gewürtztraminer. ”Men den här då?” frågar jag och pekar på Josmeyern i handen. Jo, det ska nog gå det också. Jag bestämmer mig för att imorgon får den generella vin- och matregeln gälla:

Till god mat passar ett gott vin.

Lördag kommer. C panikstädar, jag skäms och lagar mat istället. Mjölar ner hela ”köket.” Gästerna kommer. Jag försöker torka salladen. Var är salladsslungan när du behöver den??? Morr! Efter ett tag hör jag C hojta från vardagsrummet, ”men var är vinet då?!” Dåliga värdpoäng igen…

Vi stoppar ner näsan i glaset. Diesel! Härlig, utvecklad dieseldoft. Lite gummi också. I munnen får vi sedan ett fylligt vin med balanserad sötma. Vinet är helt torrt, jodå så är det. Men det känns så fylligt! Så gott! Det blir helt klart fler flaskor av Josmeyer.

Det hade varit intressant att testa vinet mot efterrätten: fuskcitruspannacotta med ingefärsconsommé. Men fyra törstiga personer gör slut på en flaska snabbt, så vi får satsa på gott kaffe istället. Funkar bra det också.

Fuskcitruspannacotta: koka upp 2 dl grädde. Häll ner saft från 2-3 citroner. Rör ner 2-3 blötlagda gelatinblad. Sockra efter behag. Variant 1: toppa med 1-2 dl matlagningsyoghurt, kyl av snabbt (förslagsvis i vattenfylld diskho). Variant 2: hoppa matlagningsyoghurten. Häll upp i highballglas, ställ in i kylen.

Ingefärsconsommé: Rör ut lite koncentrerad apelsinjuice med vatten i en kastrull. Eller pressa apelsiner och koka ihop. Värm på. Skala och riv färsk ingefära. Pressa ned saften i apelsinjuicen. Sockra efter behag. Kyl och häll över fuskpannacottan när den har stelnat.