Irrfärder i Sidewaysland: "So nice to hear an English voice early in the morning!"

För länge sedan, närmare bestämt 18 år sedan, då jag bodde i England pratade jag bra engelska (K påstår att alltid när jag ska berätta något så börjar historien med att "när jag var där och där för 25 år sedan..."). Dock pratade jag inte den rotvälska som gällde nere i Bwoiton (Brighton). Det outtalade målet var därför att om någon frågade var jag kom ifrån och jag sa ”Sweden” så skulle de fråga tillbaka, ”sa du Swindon?” Jätteroligt, haha, jag vet... Men sedan dess har en massa år gått och allt möjligt har hänt. Dock gissar jag att någonstans längst ner finns uttalssättet kvar – även om jag idag själv aldrig skulle säga att jag pratar brittisk engelska. Men jag antar att den kan uppfattas ”brittisk.”

Så en morgon, några dagar efter besöket på Brander, sitter N och jag på hotellet i West Lake och käkar ”frukost” (läs: våfflor och ”kaffe”). Vi läser var sin del av LA Times och diskuterar lite allmänt vad vi ska göra i dag. Plötsligt ser jag något intressant i tidningen och läser högt för N. Sedan, när vi ska gå, vänder sig en äldre dam till mig och på klingande brittisk engelska förkunnar att det är ”so nice to hear an English voice early in the morning!” Vi ler mot varandra och innerst inne tänker jag: Det här kommer bli en bra dag...