Rocca Guicciarda Riserva och pannkaka (den imaginära typen)

Söndag och hela min kropp skriker efter att få pulsera runt i snön i bara t-shirt. Kompromissen blir promenad med C, Cs mor U och man I på Järvafältet. Närmare bestämt kring Bs gård. Väl hemma igen lagar vi till lite lammstek. Denna gång blev det dock långt ifrån som jag tänkte mig! Eller med andra ord: allt gick fel och det blev bara pannkaka av allt. Så här kommer ytterligare ett exempel på hur man inte ska göra…

Det hela började mycket klassiskt. Vi var i Skäris i lördags och skulle handla lite blandade saker, då passade vi på som vanligt att köpa lite lamm på Munir livs. På lördagskvällen orkade vi inte laga till det, så det fick ligga i kylen till söndagen.

På söndag förmiddag blir det först urbening. Visst, du kan skära snitt i steken och stoppa in vitlöksklyftor och sätta in den med ben och allt i ugnen, men jag föredrar att bena ur lammet innan ugnen så att det blir lättare att skära upp den sedan. Efter några lammstekar har du sedan några fina ben i frysen som du kan koka fond på.



Som jag vid flera tillfällen förut pratat om brukar jag inte binda ihop steken efter urbening. Anledningen är flera, men främst att (1) det blir lika gott i alla fall och du kan fortfarande få fina skivor och (2) de kryddor som hamnar inuti steken kan lätt få en besk smak. Därför brukar jag skära några extra snitt i steken så att den får samma tjocklek genomgående. De syns svagt i bildens övre del.



Vi brukar också krydda med ingefära, det ger en härligt fräsch doft till lammet. Egentligen är jag emot för mycket kryddor, jag vill att den rena lammsmaken ska framträda. Men lite vitlök, rosmarin och ingefära är gott.



Den här gången gjorde jag som jag brukade – tog fram en bit ingefära, skalade och rev över.

Fast den här gången ville jag att steken skulle marinera lite i ingefäran, så jag stoppade allt i en plastpåse och sedan in i kylen. Vi åkte till Järvafältet och några timmar senare stoppade vi in lammsteken i ugnen, 100 grader med varmluftsfunktion.

Vid 65 grader tog jag ut steken och smakade en liten bit. Katastrof! Syran i ingefäran hade löst upp köttet, så att ca en cm av det övre skiktet av lammsteken liknade mest brunt snömodd. Tokäckligt! Jag ropar till C att ”hallå, det här vill inte jag äta!” Det måste vara något fel? Vad steken skämd? Nej, absolut inte, den luktade – som alltid – mycket fräscht när jag skar upp den. Dessutom verkar den lite väl blodig, så vi kör den lite till i ugnen. Tio minuter senare tar jag ut den och då har den tyvärr blivit torr. Torr med tokäckligt lammoslager på. Blä, så skulle det ju inte bli…

Till steken korkar vi upp Rocca Guicciarda Riserva, ett vin jag högg som hastigast på bolaget i Skärholmen. Det var heller inte gott. Tunt, utan kropp och i övrigt ganska intetsägande.

Ok nu har jag gnällt färdigt! :-) Mental note to self: lammstek, ja, ingefära långt innan, nej.