Dumplingslunch vid Vanadisplan

Mina kunskaper i bokföring, bokslut och inkomstdeklarationsprocessande har tagit mig till ett jobb i röda bergen. Det känns faktiskt lite som att cirkeln slutits, det var precis på andra sidan gränsen som jag inledde min bana som redovisningsekonom. Jag vandrar runt i kvarteren kring Vanadisplan och letar bland de gamla lunchställena, finns de kvar? Jodå, de flesta är kvar. Några verkar ha fallit ifrån, några har tillkommit.

De flesta på kontoret verkar föredra medhavd lunch, vilket jag även praktiserat ett par gånger. Fast ibland kommer behovet av att äta något annat än ingefärskyckling med harrisar, vilket verkar vara det enda vi äter nuförtiden och som genererar lunchbara rester. Nåväl. Kontorets andlige ledare, Mr D, har tagit med mig till restaurang Mahjong några gånger och det har varit supergott. Lite udda, minst sagt – en asiatisk buffé av Ricekaliber mitt bland bostadshusen. Dolt men gott!

I fredags kände jag dock inte för att äta min egen kroppsvikt av friterade kycklingbitar, så jag vandrade upp till Vanadisplan för att botanisera bland de gamla ställena.

Fondueboden – semesterstängt. Sist hade de en hovmästare/ägare med mycket hög röst, allt han sa hördes över hela lokalen.

Låg det inte en vietnamesisk restaurang häromkring?

Roffes – officiellt heter det Stenbergs Läder, men det är det ingen som säger. Förmodligen stans bästa hästprylsaffär! Fast, fanns det inte ett dumplingsställe nere förbi Roffes? Jodå! Jag går förbi först, men sedan hittar jag. Coolt, det finns kvar! Dalastugan lockar med fläsknoisette med bea, vilket jag var mycket nära att haka på. Men nu var det dumplings som hägrade och jag stegar i in det lilla hålet i väggen.

Under tiden jag står bredvid disken för att komma i position för att beställa fullkomligen dräller det in kunder. De flesta stammisar, får jag en känsla av. Standard bland stammisarna verkar vara att rusa in, hugga något från kylen, växla några trevliga ord till personalen, och sedan snabbt rusa ut!

Jag väljer en åttabitars och slår mig ner på långbordet utanför. Jag är mycket förtjust i dumplings, men kanske inte så stormförtjust i de ångade som du kan få här i Stockholm. Båda gångerna jag varit i Kina har jag ätit fantastiska dumplings men här i Sverige har de mest smakat deg med konstig fyllning. Men men, som alternativ till att trycka i sig nittio kilo nudlar och friterade vårulvar är de helt klart intressant och det här stället kanske är annorlunda?

Hur man korrekt avslutar en måltid där ätpinnar använts

Nja, kanske inte. Det var helt ok, men bäst var den tillhörande nudelsoppan!