onsdag 12 juni 2013

Kina, dag 15: hemfärd



Så, till slut hade vår Kinaresa kommit till sin ände. Det var dags att åka hem, dags att återgå till vardagen och dags att påbörja och fortsätta det nya livet som en liten familj. I mångt och mycket hade det varit en fantastisk resa, vi hade fått se så mycket och upptäcka så mycket – även om oss själva. För några dagar sedan skulle min chef på det nya jobbet redigera ett låst worddokument och oväntat insett att det fanns saker som han inte kunde. Vi skojade om det, att helt oväntat dyker det saker som du inte kan. Oväntade okunskaper döpte vi det till! På motsatt sätt tror jag att det finns oväntade kunskaper och jag tror att föräldraskap är ett av dessa. C och jag var oroliga innan, kommer vi att klara av det? Tänk om han skriker hela tiden, vad gör vi då? Hjälp! Men på något konstigt sätt dök det upp oväntade kunskaper, eller i alla fall reflexer, som jag inte känt till tidigare. Både märkligt, och underbart.

Planet går en bit in på eftermiddagen, men vi behöver hämta upp sonens pass med det kinesiska utresevisumet på svenska ambassaden först. Alltid lika värmande att se svenska ambassader utomlands – du stiger in i lokalen och känner att det är hem, på något sätt. Så först en stärkande frukost – denna gång med massor av american pancakes! – packning av det sista och iväg med bussen. Det påstås råda fotoförbud inne på ambassaden men det hindrar mig inte att ta lite kort på omgivningarna. Vi hämtar de båda barnens pass och så iväg till flygplatsen. Det är ganska tyst i bussen, jag tror att de andra likt mig valde den här tiden att reflektera över vad vi har varit med om och hur våra liv kommer att bli härefter.

Det visar sig att vi är ute i god tid. Vid incheckningsdisken lämnar vi fram våra pass och börjar leta efter pappret med bokningsnumret för flygbiljetten. ”That will not be necessary,” avbryter incheckningspersonalen oss, ”all information about your flight is stored on your passport number.” Faktiskt lite scary! Jag ser hur det rycker i mungiporna hos incheckningspersonalen att lägga till ett ”we know everything” men det var kanske bara inbillning.

Sedan har vi har ett hej då att säga, denna gång till Vanessa, vår underbara guide i Peking. Tack Vanessa för all din hjälp, din glädje och din humor! Vi kramas om och återigen är vi ensamma. Sakta rör vi oss bort mot säkerhetskontrollen. C kommer igenom men inte jag och grabben! En stämpel är otydlig, senior personal tillkallas, en miniutredning görs. Jag hör barska kommandon på kinesiska. Några minuter senare, nya stämplar och leenden. Pulsen steg, skulle vi inte få med oss honom?

På andra sidan, vi är vrålhungriga. Mat! Vi orkar inte tänka, det få bli Pizza Hut av alla ställen. Vi får ett bord, beställer, pekar på grabben och hintar om att här har vi en som vill ha sin mat NU. Var det den godaste pizzan jag ätit? Nej, men den var helt ok! Efter maten kollar jag runt lite i taxfreebutikerna men det är väl inget som lockar direkt. Jag köper lite apelsinjuice och vatten för flyget, men hoppar virren, vinet och pandagosedjuren.

Så går vi ombord. Platser i mitten, okejdå. Vi ser flera andra familjer som också hämtat barn. En familj som vi pratade lite med inne på Pizza Hut sitter i stolsraden framför oss. Bakom oss sitter en annan familj med en femårig flicka. Skratt och gråt hörs omväxlande.

Precis innan vi ska lätta hör vi kaptenen: ”tekniska problem, men vi jobbar på det!” Huga! Men efter en halvtimme verkar allt vara grönt så vi taxar ut. Och upp i luften kommer vi.

Det blir en hyfsat jobbig flygresa eftersom det tog ungefär fem minuter att upptäcka allt och leka färdigt med de medhavda leksakerna. Och sitta still, vem har kommit på det!!! Så i närmare sju timmar roar sig vår son med att terrorisera dem i stolsraden framför, vända sig om och terrorisera dem där bakom, snurra runt ett par varv i stolen, busa med oss, kasta kvarvarande kritor på golvet eller på någon medpassagerare, bläddra i någon tidning, för att sedan upprepa slingan igen. Sju timmar av cirkulerande! Vi försöker få honom att sova lite, men våra försök möts av gallskrik.

Efter ca sju timmar var det dock färdigsnurrat och en mycket tapper ung man somnade i mina armar. Vi lägger ner honom mellan oss och lägger över en filt. Jag håller honom i handen lite, för att han ska känna att vi finns kvar. Vi är också helt färdiga.

När det är mindre än en timme kvar – jag har tappat orienteringen lite – kommer flygvärdinnorna fram till oss med adoptivbarn. Mycket glada och kvittrande har de en bricka med sig, och på den några glas med bubbel. ”Nu är vi inne på skandinaviskt luftrum!” utbrister de. ”Här kommer lite champagne för att fira att era barn kommit till sina nya hemländer!” Vi tar emot, mina ögon fylls av tårar och vi skålar med varandra. Snart är vi äntligen hemma.

Vi landar hyfsat utmattade i Köpenhamn och det sista vi orkar göra är att kolla taxfree. Så direkt till gaten och ombord på det lilla planet. Vi får fönsterplats, vilket uppskattas. Sedan hör vi kaptenen ropa ut: ”planet är obalanserat, vi behöver lasta om lite!” Madre Mia, inte nu igen! Efter närmare fyrtiofem minuter är ombalanseringen klar och vi lyfter mot Stockholm. Vår son ägnar hela flygresan åt att kolla ut. Först åka igenom molnen – superspännande! Sedan alla annat därnere.

Så till slut, efter två veckors resande, två korta flygningar, två långflygningar, två tågresor genom halva Kina, massa hotellnätter, massa hotellfrukostar, massa god mat, flera oförglömliga sevärdheter, samt inte minst den omtumlande erfarenheten av att bli pappa landar vi i Sverige igen. Vi tas emot av en liten välkomstkommitté bestående av M1 och M2 samt mormor och farmor. Mycket värmande, tack kära ni!

Vår resa slutar sedan som den började – med en taxifärd. Fast den här gången är vi tre. Klockan är närmare halv tolv då vi lastar ur hemma igen. Bagaget får ta hissen upp, jag bär upp den sovande pojken och lägger honom försiktigt i den nyinrättade sovplatsen. Själva somnar vi inte många minuter efter det.



Och där slutar vår resa, men en annan, förhoppningsvis livslång, har redan börjat.


14 kommentarer:

Gunnar sa...

Tack för en varm berättelse
Lycka till med det "nya" livet !

Per and Britt, BKWine sa...

:-)

-P

Red Scream sa...

Tack Gunnar! :-)

Vintresserad sa...

Ulf: så härligt att läsa om er resa och adoption! Varmaste lyckönskningar - och ta hand om er alla tre :-) // Peter

Red Scream sa...

Tack så mycket Peter! :-) Det var en underbar resa och oerhört glädjefyllt att få en liten son! Ha det gott, Ulf

Fredrik sa...

Fin berättelse, du kan konsten att fånga upplevelse när du skriver. Kram och lycka till alla tre!

Red Scream sa...

Tack Fredrik! Hoppas allt är bra med er! :-)

Niklas Jörgensen sa...

I samma ögonblick som man blir förälder så aktiveras den där kunskapen du nämner, den dolda kunskapen, och den känns så naturlig! Välkommen i klubben. Att vara en familj är det finaste och bästa som finns!

MVH
Niklas

PS. Grymt bra berättat.

Red Scream sa...

Visst är det så, Niklas! Tack så mycket, det är en mäktig känsla :-) Ha det gott, vi ses! /Ulf

Steve Mansson sa...

Ett stort grattis och lycka till. resan har nu bara börjat, njut. Önskar er alla en riktigt trevlig sommar. Väl mött, (om du har tid)

Red Scream sa...

Tack så mycket Steve! Helt klart, resan har bara börjat! Tack så mycket, trevlig sommar! :-) Säg gärna till om du är på väg till Stockholm. /Ulf

Familjen Skårner sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Familjen Skårner sa...

Hej!
Hoppas allt är bra med er och att ni haft ett lika underbart år som oss! (nu när det närmar sig årsdag)
Såg först i dag Er hälsning på vår blogg, vi blev så glada (min man och jag) och har nu lusläst era dagar i Kina.
Vi hoppas få åka tillbaka så snart som möjligt men det är ju några papper som måste fram först ;)
Varma hälsningar
Maria, Fredrik och Molli (familjen på PizzaHut och raden framför)

Red Scream sa...

Hej Maria, Fredrik och Molli! Jättekul att höra från er! Och jätteroligt att allt gått bra. Vi har också haft ett underbart år, Tim har utvecklats till en fantastisk liten kille. Hoppas ni får åka tillbaka snart!

Varma hälsningar,

Ulf, Tim och C