Kina, dag 8: ledig dag tillsammans

Med lätta steg gick vi trapporna ner från den lokala myndigheten och in i bussen igen, alla tre. Jag såg på vår son att det var en stor lättad. Och mellan utpekningar av intressanta bilar och hus verkade han tänka framåt. Jag är på väg mot något nytt, mot ett liv i en familj!

Nästa dag, onsdagen, var ledig dag. Inga myndighetsbesök, ingen shopping, inga sevärdheter. Vi tog dagen precis som den kom och fokuserade på att lära känna varandra. Först frukost – brunalg och stekta risnudlar för mig, bönor och majs för C och för grabben…? Vad äter en snart treåring? I pappren vi fått hade barnhemmet skrivit ner hans kostintag och vi fick den felaktiga uppfattningen att han levt på ris och mjölk. Detta hade vi även dubbelkollat med ACs kontaktperson i Peking, jo, ris och mjölk! Först i Hunan då vi pratat med barnhemsföreståndaren kom det fram att det även hade ingått en del grönsaker. Men till frukost?

Vi provade först med den traditionella kinesiska risgröten, congee. Han tokratade! Jag smakade lite själv och det var… inte gott. Sorry! Vi trodde att han skulle haka fast vid vad han kände till, men det verkar inte så. Ris är, såhär två veckor efter att vi kommit hem, inte så poppis. Well well. Det kommer. Vi får se hur motståndskraftig han är mot lite svamprisotto med bergsparmesan från den röda kon, hehe… Men det som verkligen gjorde susen var ägg. Ägg och skinka. Det var ren lycka!

Vi provade även med lite nya leksaker. På myndigheten hade vi introducerat räven och en liten leksaksbil, nu tog vi fram lite böcker, ritblock och kritor. Kritorna gick direkt hem! Han fyllde snabbt hela ritblocket med intressant abstrakt konst och fortsatte sedan till böckerna och till sist väggarna. Där grep vi dock in!

Fast jag tror att det var vid middagen som vi gjorde den största upptäckten, som fick oss att smälta totalt. Godast var inte nudlarna, inte köttet, inte äggen, inte skinkan, inte frukten utan…

…wait for it…

…wait for it…

HARRISARNA!!!

Han bara älskade dem. Och vi bara älskar honom.