Gott nytt 2010!

Gott nytt 2010!!!

Just nu har jag ett elakt virus på datorn så jag ber om att få återkomma med mer info om allt samt årets bästa viner inom kort. Förresten, känns inte datorvirus så 2009?

Hursomhelst, nyårsmenyn bestod av:

Toast Skagen
Jordärtskocksoppa
Lamm med rotsaker i ugn, sås och potatismos
Frukt i ingefära och italiensk maräng

Ok, jag inser nu att det är dags för förnyelse... ;-)

Till det (maten, alltså):

Duval-Leroy 1996
Pure 2006
Deus Ex Machina 2004
Meteora 2003
Gula änkan för att skåla in 2010!

Tack H & M, S & O och R för ett supertrevligt nyår!

Återigen, gott nytt 2010!!!



PS Kalla mig gammeldags, strukturfascist, bakåtsträvare eller snudd på träskallelig men jag vill ha champagne till tolvslaget. Det är ju ett nytt åt, ett nytt decennium som ska bli fantastiskt! Det är ju därför vi är uppe och har fest, liksom. Förtjänar inte tolvslaget ett bättre öde? Va, va, va, jag bara frågar? Morr! DS

PPS Vi saknade er, H & M! Men vi ses ju snart :-) DS

.

Mellandagskrig

Jaha, då har man gjort sin plikt och mellandagsshoppat! Först ut lite kläder; en kamelfärgad, armpatchad sak från Filippa K. Jag är rätt varm av mig och ogillar därför egentligen tröjor i alla dess former, men den här var faktiskt rätt snygg. Testade den idag – svettades redan i hallen. Vi får se.

Som vanligt hamnade jag efter lite blandade svängar på Hedengrens bokhandel. Där fastnade jag för Cadel Evans trilogi om nazisterna och en bok om Bach. Som sagt, mitt historieintresse har bara blivit starkare med åren. Richard Evans böcker verkar intressanta, han verkar kunna ställa bra frågor. Detta är annars en vanlig missuppfattning – att forskare arbetar med att leverera svar. Förvisso, men: som icke-forskande person tror man oftast att svaren i det akademiska livet är det intressanta, att en bra forskare är en person som ger bra och användbara svar. Men inom det akademiska livet är det faktiskt tvärt om – en bra forskare är en person som kan ställa bra frågor. En forskare som inte kan ställa frågor eller som inte har en inneboende nyfikenhet att ta reda på saker och ting är ingen forskare. Att sedan svara på frågorna och publicera resultaten är mest en fråga om metod.

Så det ska bli intressant att läsa! Boken om Bach (av Malcom Boyd) ser jag fram emot, jag har precis upptäckt Bachs musik och ser fram emot att lära mig mer.

God jul!

God jul, kära läsare!

Hoppas ni får en skön och härlig jul.

Ta hand om er!

/RS



PS Lite nattmusik:

Nigel

Hilary

Julia

Snömoddskrig

SMS-konversation med Polarforsknings-H i oktober:

Jag: DET SNÖAR!
H: Inte här, tack och lov…
Jag: Hehe, vänta bara…
H: Nu snöar det här också!!!
H: Jag drar ner persiennerna nu
Jag: Ses i maj?

SMS-konversation med Polarforsknings-H i torsdags, mitt under värsta snöfallet här i DC:

Jag: Har du kollat ut? :-)
H: Ingen kommentar
Jag: Hahaha! Nu ska jag ut och göra snöänglar
H: Enjoy :-)

Ja, helt plötsligt blev det vinter och massor av snö, superhärligt! Fast det tog säkert en halvtimme i fredags att gräva fram bilen…

I lördag var det dags för blixtvisit till Göteborg. På agendan står inlämning av cd-spelare till HiFi-Stället, hälsa på A, hälsa på bror M och spana in hans hus (som jag inte gjort tidigare, skamligt), hälsa på kusin S och spana in hennes nya rowhouse samt hälsa på mormor, snart 90.

HiFi-Stället är helt klart min favoritaffär när det gäller stereo, kablar och högtalare. Jag ska inte säga att jag är en ljudnörd så direkt, men jag uppskattar bra ljud. Nej, jag har ingen McIntosh men det hade varit trevligt! ;-) Hursomhelst, min cd-spelare har såhär tio år efter start börjat ge efter så jag tänkte att jag åker ner med den och passar på att hälsa på alla därnere igen.

Lördag morgon är det ganska glest mellan bilarna. Skönt.




Södra länken kl 06.30: helt tomt!

Jag kör på, det är plogat och bra underlag. Temperaturen håller sig kring -7 grader, fast när jag börjar närma mig Northborough blir det plötsligt kallare och vid Linnenville (ej att förväxla med Sufferville) kryper temperaturen ner mot -13, -15 grader. Vid Flour City peakar minusgraderna på -18. Shit vad kallt!

SMS-konversation med mor strax söder om Flour City:

Jag: Arton minus i Mjölby!
Mor: Oj du sitter väl inte och kör i t-shirt?
Jag: Nej, jag har faktiskt skjorta på mig!



Hälsningar från Götet!



På väg upp: mer snö, en fil igenmoddad. Det gick att köra om, det gick att köra i diket också.



A, tack för hjälpen! Hälsa C & C! S, superfint hus, hoppas det gick bra med Juloratoriet! Hälsa R och O :-)

PS. Flour City finns faktiskt på riktigt: Rochester i delstaten New York kallades så på 1800-talet eftersom det var den stad som producerade mest mjöl i USA. När mjölindustrin sedermera flyttade västerut slog sig stora plantskolor ner i staden. Det nya smeknamnet blev naturligtvis, antar att det här kvalar in som dagens same same but different, Flower City... ;-) DS

Rapport från det goda köket 2: Snuspastan

För ca en och en halv månad sedan var jag på Det Goda Köket. Det blev en hel del gott vin, t ex fyra årgångar av Moulin Touchais, australiensisk riesling, fruktatombomben Berry och tokäcklig Chianti. Men det som gjorde starkast intryck var ändå Glenn Strömberg och finalen i pizzatopping och alla hans historier. Som han pratade! Med ett kilo snus under läppen och på bredaste götebosska fick vi höra den ena galnare historien än den andra om fotboll, pizzor, mat, Maradona, olivolja och om italienare i största allmänhet.

En historia som jag kom ihåg speciellt var när Glenn skulle leta efter den bästa pastan. Tydligen görs den bästa pastan i en liten by någonstans i Italien – detta känner alla italienare till. All pasta som kommer därifrån är utvalsad på stora bronsvalsar, vilket gör att pastan torkar långsammare och smak och konsistens blir betydligt mycket bättre än den pasta som kommer från alternativet – plastvalsar. Bronsvalsar är mycket dyrare än plastvalsar och det är inte alla som vill investera i bronsvalsar och därför är de inte lika vanliga och ergo, all pasta är inte lika god. Lite som djurfarmen, typ.

Hursomhelst, Glenn kommer till byn för att köpa pasta. Alla charmas av Glenn, han är ju fotbollslegend, barnen vill ha autografer, han snackar på och det går ganska bra. Efter ett tag frågar han hur mycket pasta han kan köpa.

Då blir det plötsligt tvärnej. All pasta är slut, dessutom går alla kontrakt med kunder generationer tillbaka. Så även om han kommer tillbaka nästa år kommer han inte få någon pasta. Lite surt, kanske, men problemet är att Glenn redan har sålt in pastan till ICA med garanterad leverans så failure is not an option typ.

Så vad göra? Glenn gör det enda raka: går tillbaka till byn och för att verkligen charma dem drar han några extra smarriga Maradonahistorier och ber på bara knäna om att få ett kontrakt och pastaleverans. Den här gången går det bättre, en annan kund hade misskött sig och Glenn blir kund och får sin leverans.

När jag hörde detta tänkte jag väl som alla andra, bästa pastan? Jaja, det är säkert bra. Tänkte inte så mycket mer på det förrän i fredags då den vanliga middagsångesten gjorde sig gällande. Maxi ICA Sickla. Lammfärs. På hyllan: Glenn Strömberg Pasta. Måste prova!

Faktum är att den var riktigt, riktigt, riktigt jättegod. Jag blev verkligen överraskad, pastan var seg, smakrik och otroligt spänstig. Jättegod! Den kommer det bli mer av, klar rekommendation!



Fast seriöst Glenn, ”bandspaghetti?” Det var ju sådant som man sa på 80-talet!



Till det 2004 Piaggia Carmignano Riserva. Supergod! Vi hittar körsbär, björnbär, tjära, choklad… dag ett ganska mycket syror och tuffa tanniner, men dag tre (i söndags) har tanninerna lagt sig något och vinet är betydligt mer integrerat.

Manlighet, surdegar och fakebloggar

Idag är jag arg. Inte arg på riktigt, men typ Internetarg om man nu kan vara det. Ok lite arg på riktigt, men inte så mycket. Upprinnelsen är följande:

Tidvis har jag följt bloggen Livet på Söder. Och varje gång jag läst bloggen har känslorna svallat – phu vad politiskt korrekt allt är! Detta måste vara Sveriges mest politiskt korrekta familj alla kategorier. Allt är så tillrättalagt, polerat, lagom, och… totalt supermesigt. Visst dyker det upp konflikter, men Mattias löser dem på ett föredömligt sätt. Han låter alla komma till tals, han gosar med familjen, han peppar dem som är nere, han visar alla hur de vinner på att vara öppna och ärliga, att alla vinner på att göra rätt.

Han cyklar runt på Söder med sin reflexväst och axelremsväska och fotriktiga cykelhjälm, dricker latte, sympatiavstår alkohol, krigar med bakåtsträvare på dagis och träffar polarna ibland. Ibland bakar de surdegsbröd tillsammans.

Och varje gång jag läst bloggen har jag velat åka dit och spöa upp grabben. Tvångsvisa Fight Club, go chainsaw massacre på alla polerade IKEA-möbler, klottra ner hela lägenheten, knyckla till cykeln och såga itu cykelhjälmen och därefter ge honom ett stort kok stryk clockwork orange style. Mattias för faaan, skräpa ner lite! Sluta var en sådan mes!

Varför är jag arg? Därför att jag först nu inser att det är en fakeblogg – det kanske var tveksamt förut, men nu är det uppenbart. Jag är arg för att jag känner mig lurad. Jag är arg på mig själv. Det finns ingen familjen Nilsén på Söder, ingen Jeez Advertising, ingen klimatsmart Mattias Nilsén, ingen Vidar. Allt är bara påhitt, fake, fake, fake…

Eller rättare sagt: det är en parodi. En parodi på Pain de Martin, en parodi på alla killar som bakar surdegsbröd, en parodi på killar som bakar surdegsbröd och som bloggar om det, en parodi på alla killar som inte skräpar ner. En parodi på killar som cyklar med reflexväst, hämtar barn på dagis, bakar surdeg, tänker på miljön, har axelremsväska och är matintresserade.

Kort sagt, Livet på Söder är en parodi på 00-talets man. Är surdegspappan 00-talets velourpappa? Från James Bond till velourpappan till actionhjälten till Håkan Hellström till surdegspappan.

"Varför måste allt i Sverige vara så genomsyrat av sarkasm? Varför kan inte folk vara genomförbannade, brinna för nåt eller helt enkelt vara oförskämt kassa (som soderfamiljen) utan att det egentligen är nån form av sarkastisk skyddsmekanism. Jag skyller på Henrik Schyffert" Citat internetprofilen Rekyl


Så, nu har jag avreagerat mig lite. *Energikram!* *Lycklig igen!*

.

Recept blåmusslor öppnar sig inte varför?

Eftersom jag redan outat min vinsamling tänkte jag att jag kan fortsätta med att redovisa lite sökord (alltså, de ord som besökare googlar på för att komma till min blogg…). Vanligtvis är de en ständig källa till munterhet – oftast roliga men ibland du kikar efter andan av skrattet! Hursomhelst, här är mina sökordskategorier. Klicka på bilden så blir den större.






En första reflektion: ingen har kommit till min blogg via oanständiga sökord. Alltså, inga mna fckus cwo eller vählägnd hnuk eller liknande. Bara anständiga ”frasigt pajskal” eller ”krusbär gi” eller så. Hallå, jag är minsann ingen svärmorsdröm, morr! Men om du är en trippelmoralutrustad viktoriansk gentleman kanske du går igång på ”hugo boss påslakan.” Eller möjligtvis om du har kotlettfrilla på dig... ;-)

Hursomhelst, 20 % av alla sökord handlar om bag-in-box. Bästa boxen, bästa bag in box, bag in box fynd, bästa röda bag in box, test bag in box, prisvärd bag in box. Vissa försöker konkretisera det med att lägga till 2009 efteråt, typ ”bästa bag in box 2009.” Misstänker att det är det här inlägget som spökar. Jaja.

Näst vanligast med ca 10 % är att söka på hur du öppnar ett granatäpple. Granatäpple få ut kärnorna! Hur öppna granatäpple? Hur skala granatäpple? Hur skära granatäpple? Hm, med kniv? Antar att den som sökte på ”granatäpple sked” hade haft en liknade erfarenhet som vad jag haft… Så för alla er oförstörda därute: granatäpple äts inte med sked, goddammit! Se gärna följande youtubeklipp där bloggmaster himself demonstrerar det bästa sättet att få ut kärnorna.

Ännu har ingen sökt på ”granatäpple lila saft gardinen går inte bort dumpad” eller ”granatäpple duscha hela tiden varför.” Men det kommer väl.

På tredje plats kvalar Kings Ridge Oregon Pinor Noir in. Det var tydligen ett mycket eftertraktat vin. Och gott!

På fjärde plats hamnar olika sökningar kring Red Scream in, på femte plats olika sökningar relaterade till tyska viner. Främst Emrich-Schönleber, Dönnhoff, Keller, Schossberg, Monzinger Halenberg och Rauenthaler Baiken.

På sjätte plats kommer Harald Fawkner. ”Harald Fawkner” är också med ca 3 % det mest förekommande sökordet (typvärdet).

Därefter spretar det mest, jag har försökt gruppera det som hamnar över 1 %. Vikentomater för vara med, eftersom jag tycker att det är roligt att det finns människor som vill satsa på den typen av jordbruk och jätteroligt att det finns alternativ till de vattenfyllda röda holländska bollarna. Om det är något annat jag vill singla ut så är det väl Barroche Terroir som många har googlat på och Äppelfabriken. Besök Äppelfabriken, det är väl värt ett besök!

Samt det här med att koka musslor. Jag kan så här i efterhand tycka att det var tokroligt och väldigt dråpligt att jag kokade mina musslor i fyra timmar, men med utgångspunkt i sökningarna tror jag faktiskt inte att jag är ensam i det!

Slutligen ospecificerat på 20 %, allt ifrån ”vilken öl är bra” till ”grottmålningar djur människa” och ”mungamo the terminal.” Du som sökt på nackhylla, stå på dig! Som oproportionerlig utan de gorillaarmar alla skjorttillverkare utgår från att vi har blir det många besök hos straffavgiftsavdelningen (a.k.a. skräddaren). Våga vägra skräddarsytt, jag är normal! Morr!!!


.