Sortimentsprovning hos Caviste

Jag är bjuden på en enkel sortimentsprovning hos Caviste – supertrevligt! Efter lite blandade svängar hamnar jag nere i en mörk källarlokal som jag antar att vissa vinprovarsällskap använder. Väggarna och borden är fulla av tomma vinflaskor av synnerligen otvivelaktig karaktär, eller vad sägs om en hel vägg med uppdruckna La Tâche?!?! Rader av tomma Belle Epoque, en och annan Échezeaux? Undrar vad som är det gängse stridsropet, jag gissar på Once more unto the breach, dear friends, once more!

Hursomhelst! Vi får prova tre viner: ett mousserande, ett vitt torrt och ett vitt halvtorrt. Alla Chenin Blanc. Först ut det mousserande.

NV Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Pions (Petillant Naturel) öppnar med varma frukter, en hel del jordgubbe, några smultron, en och annan röd ferraribil. Martin på Caviste berättar att just det här vinet är från 2009, jäst på ståltank och legat på jästfällningen i 18 månader. Inget socker ska visst vara tillsatt, fick inte riktigt ihop hur det gick till men det vart mousserande i alla fall. Jag tror att det tappades på flaska i maj 2010 och degorgerades december 2011. Något sådant. Lite senare under kvällen kommer puffar av lakrits eller anis, samt omogna Granny Smiths.

Smaken är mycket fräsch, pigg syra. Moussen finns med ett tag men efter en stund bubblar vinet ut. Mycket gott! Jag gillar det här vinet, det är fräscht och klunkvänligt.

Därefter det torra, 2010 Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Cabotines. Återigen ett mycket fräscht vin, jag möts av en sötblommig doft, gula blommor, gula frukter… En varsam fatbehandling gör sig påmind inledningsvis, men dessa dofter vädras snabbt ut. Skönt – jag har ganska/mycket svårt för fatlagrade vita viner, tycker att den efterföljande popcorndoften är obra. Hursomhelst, detta är också ett mycket trevligt vin, återigen en hel del Granny Smith och sedan lite ärketraditionell citron. Massor av sten är det i alla fall! Lång, härlig eftersmak.

Slutligen det halvtorra vinet, 2010 Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Pêchers. Tydligen var det något med läget, druvorna mognar ca två veckor senare här och då faller det sig naturligt att göra detta vin till halvtorrt. Det här vinet öppnar med godischock! Påminner ganska mycket om det torra vinet, men lite sötare i doften. Mycket lik riesling – hade jag fått det blint hade jag nog övervägt om det inte var en riesling från t ex Nahe. Godistonerna finns där, liksom stenen, men ingen diesel och svag antydan till fatbehandling. Gott!

Sammanfattningsvis, tre mycket goda viner på Chenin Blanc! Samtalet vandrar vidare kring en dofts vikt, fotografering, sexlitersflaskor, hur man skaffar Iggy Pop-kroppen och att Chenin Blancdruvan gärna har kvar kläderna på. Något sådant. Fler reflektioner lär dyka upp här. Stort tack till Martin på Caviste, det här var mycket roligt!



Inlägg 43, dag 43

Treårskalas med Bollinger och ingefärspasta!

Tjoho! Idag fyller min blogg tre år! Det firas med lite champagne, jag hugger en halvflarra Bolly på väg hem från jobbet. Väl hemma lagar jag det godaste som går att laga just nu – ingefärspasta. Så gott! Jag har försvenskat receptet något genom att ta mushroom soy istället för ljus soja, sedan tycket jag det är ganska gott att ha i en näve koriander. Jag tar det sista av bronspastan, så om ni har några tips på schysst bronsvalsad pasta så tar jag gärna emot.

Så till vinet. Som vanligt öppnar vår Bollinger med en oerhört fräsch doft, massor av äpplen och citrus, men även en hel del mörka toner. Som vanligt också en ganska pigg syra. Supersmarrigt!

Nu blir det lästid – ska försöka komma förbi den första skogsgläntan i Okänd Soldat.


Ett stort tack till alla mina läsare!



PS Se här för det första korvande inlägget… DS


PPS Detta inlägg skrevs under inverkan av Champagne. DS



Inlägg 42, dag 42

Lugna puckar

Idag har det varit en lugn dag – skönt. Inga arga kunder och som tack för att jag löste ett problem för min chef blev jag bjuden på lunch nere på industrikinesen. Om jag bara hade en månad kvar att leva skulle jag leva på smör och friterade vårulvar! Fast helt lugnt har det inte varit, jag fick jag lite skäll från företaget vi delar lokal med – tydligen hade jag visst använt upp alla dricksglas och gömt dem inne på vårt rum så det var helt tomt inne i köket. De hade satt upp en arg lapp på vår dörr. Pliktskyldigt diskade jag några glas och ställde in i köket.

Idag var medarbetarna på Cs avdelning på Poppiuskurs. Grymt avis – vill också gå kurs där! Bli journalist, javisst, men med vilken inriktning? Matjournalist? Njae… Nyhetsjournalist? Hmm… Kombinera journalistiken med mitt tidiga intresse för blankvapen? Blankvapenjournalist? Now you’re talking! Återkommer när jag kollat in det Poppistiska utbudet.



Inlägg 41, dag 41

Pryttlar, a never ending love story

Söndag och vi har bott i lägenheten i snart en månad och äntligen börjar det se någorlunda uppackat ut. Jag kan bara konstatera: kärleken till de materiella tingen är urstark! Varför har jag köpt just den här speciella lilla prytteln? Och den här? Och varför har jag packat ner den? Och varför slänger jag inte den med detsamma, utan försöker hitta något skåp? Olösbara gåtor!

Hursomhelst, lördagen ägnades åt uppackning följt av middag med Nico på Texas Longhorn med massor av öl. Pistonhead, helt ok! Jag tog en Beltbuster och vågade mig på rare, d v s stationen innan medium rare. Perfekt. Det får det bli nästa gång jag är där. Smått paradoxalt, men det kan vara svårt att steka en köttbit blodig. Trixet är att hela biffen ska vara aningen mer än rumstempererad – annars kommer du få en kall kärna.

Söndagen har ägnats åt skruvande. Fyra Billy skulle skruvas ihop, och det gick som en dans. Har börjat fylla lite med de uppackade böckerna.











Hur känner man sig efter detta stordåd? Som IKEAs motsvarighet till Michelingubben!





Förresten så smakade Eins Zwei Dry lika gott dag 2 som under lördagen. Aningens mörkare, dock. Aningens mer bitter. Men annars – kalasgott! Och – synnerligen prisvärt!


Och nu har jag läst ut Doktor Glas. Mycket bra. Ska börja på Okänd Soldat ikväll... Ha det gott!




Inlägg 40, dag 40

Eins Zwei Dry

Min snuva har släpp en hel del, fortfarande inte helt hundra men tillräckligt för att känna skillnad på kaffe och te i alla fall. Vi ägnar första delen av lördagen åt att packa upp – nu är det inte mycket kvar! Fyra Billiesar samt två skohyllor ska skruvas ihop, sedan är det mesta uppackat, ihopskruvat och instoppat i en garderob. Inte nödvändigtvis rätt garderob, men i alla fall en garderob.

Vi tar lite av den supergoda bronsvalsade pastan till lunch och till eftermiddagsmellis lite tom yamsoppa på burk. Till soppan, som inte är allt för vrålstark, och eftersom min snuva har släppt järngreppet, korkar jag upp lite Leitz 2010 Eins Zwei Dry, Leitz instegsvin.

Ljus, vattenklar färg. Jag försöker hitta någon form av färgnyans men det är inte mycket. Doften är ganska rakt på, enkel men tydlig riesling. Klar doft, inga godistoner, ungefär som en ung okomplicerad chardonnay kan dofta ibland. Äpple, en hel del granny smith.

Smaken är också ganska mycket rätt på, det finns en tydlig syra som håller upp vinet. Liten efterbeska, mer äpplen. På det stora hela, ett enkelt, gott och okomplicerat vin. Mycket gott! Funkar jättebra till soppan. Riktigt klunkvänligt, till och med. Det här kan jag tänka mig att ha som bashusvin! Letar efter fler som provat, men hittar ingen?

Nu väntar Texas Longhorn på Saint Paul’s Street med Nico och ljus, iskall lager. Ge mig styrka!



Inlägg 39, dag 39

Ingefärspastan, nu med koriander och bronsvalsad pasta

Fredag och jag är ledig som vanligt. Igår flyttade jag de sista kartongerna från lägenheten och lämnade över nycklarna. Svårast var böckerna, vilka skulle jag ta med? Alla? Inga? En delmängd? Det blev ett riktat urval, kriterierna var (1) oläst och (2) verkar spännande. Alla olästa kom således inte med, men jag halvfyllde tre bananlådor som får utgöra basen i läsandet den kommande tiden. Boken om FDR kom med, inte The Boat. Inte heller Potemkin, det får bli ett senare projekt. Däremot kom Keegans The Face of Battle och Amerikanska Inbördeskriget med, som jag läste förrförra året men som jag skulle vilja läsa om. Så kriterierna var nog lite luddiga…

Hursomhelst, flyttning av kartonger innebär hyrbil (eller i det här fallet minilastbil) som ska lämnas tillbaka under eftermiddagen. Jag har därför lite tid fram till dess för att göra lite utforskningar. Efter lite funderingar blir det Drevviken, som jag vanligtvis passerar på väg till jobbet. Soliga morgonar ser det helt underbart ut från pendeltåget, med solen precis över sjön! Eftersom jag stod på lastplats ger jag mig iväg strax före sju, jag kör söderut för att ta av vid Skogås och efter knappt något ledande alls hittar jag fram till sjön. Jättevackert! Strålande sol, några som åker med skridskosegling/issurf nere på sjön. Ser livsfarligt ut!









Jag är där ca en timme, går ut till en udde och sedan tillbaka. Därefter känner jag mig lite småfrusen, så i stället för kaffe och macka på något trevligt fik (Malmens konditori kanske?) blir det go’frulle på McDonald’s. Well well. Sedan blir det IKEA och inköp av några vita 40-centimetersbillysar. Den gamla bokhyllan, min älskade G.A.D. i massiv ek som kostade en förmögenhet blir kvar i lägenheten. Jag kan ju kort notera att den var så dyr att jag hade ångest i ett halvår efter att jag hade köpte den! Kanske skriver något om det sedan.

Väl hemma sedan blir det äntligen ingefärspastan, som vi lagade förra fredagen, denna gång med koriander. Förra gången jag lagade rätten fick jag kritik för att jag använt Barillapasta vilket jag antar endast är ytterligare ett tecken på något som ni redan vet men som jag inte har vågat erkänna fullt ut ännu: att jag egentligen föredrar mängd framför finess! En så kallad gourmand, med andra ord… Nu däremot, kolla här!





Och kolla här: bronsvalsad!




;-)


Shit vad gott det var! Ingefärskycklingen blev mycket god med koriander, det kan rekommenderas. Pastan blev helt fantastisk! Underbart tuggmotstånd, underbar smak, ahhhh…. Det får det bli framöver.





Efter-bilder är det senaste! Tack, du-vet-vem, för att du fick mig att köpa lite godare pasta! :-)



Inlägg 38, dag 38

Förkyld och skadad

Kära läsare, jag är förkyld och skadad. Tröstäter glass – Ben & Jerry’s, för en gångs skull. Caramel Chew Chew, helt ok! I vanliga fall föredrar jag Häagen-Dazs, men senast jag var i videoaffären var (1) behovet av glass omättligt och (2) utbudet av glass begränsat till Ben & Jerry’s. Antar att det inom en 100-metersradie funnits Häagen-Dazs, men jag var nog för radarstyrd för att tänka rationellt. När jag väl kom hem hade behovet gått över och sedan dess har det längst inne i frysen legat lite Ben & Jerry’s. Jag sliter av locket.

Anyway, om vi börjar med problem ett: förkyld. Helt igentäppt! En av mina pushers släppte av två lådor vin i torsdags (varav en till mig) och jag var redo med korkskruven, men helgens ont i halsen hade utvecklats till snuva. Det hela är så igenkorkat (haha) att jag har svårt att känna kaffedoft! Så det blev ingen öppning. Imorgon kanske. Återkommer!

Problem två: ont i foten. För ca två och ett halvt år sedan fick jag helt plötsligt och utan förvarning eller någon som helst form av snedtrampning ont i höger fot – precis i själva tåfästet. Varje gång jag gjorde en rörelse som innebar att fotens horisontella plan veckades gjorde det skitont. Med andra ord, så fort jag tog ett steg gjorde det ont! Efter ca en månad hade jag tröttnat på detta och gick till läkaren, som sa att det nog berodde på överansträngning och gav mig en spruta med antingen kortison eller curare – har glömt vilket. Men det gick över efter någon vecka. Dock – nu har samma problem etablerat sig på vänster fot! Jag ska ge det en vecka till eller två, sedan blir det den där curaresprutan igen.

Sedan var det ganska stressigt både på och efter jobbet – flyttade de sista kartongerna och stressade hem till ett telefonmöte.

Så nu tröstäter jag glass. Har redan ångrat mig. Fredag imorgon!



Inlägg 37, dag 37