Jag är bjuden på en enkel sortimentsprovning hos Caviste – supertrevligt! Efter lite blandade svängar hamnar jag nere i en mörk källarlokal som jag antar att vissa vinprovarsällskap använder. Väggarna och borden är fulla av tomma vinflaskor av synnerligen otvivelaktig karaktär, eller vad sägs om en hel vägg med uppdruckna La Tâche?!?! Rader av tomma Belle Epoque, en och annan Échezeaux? Undrar vad som är det gängse stridsropet, jag gissar på Once more unto the breach, dear friends, once more!
Hursomhelst! Vi får prova tre viner: ett mousserande, ett vitt torrt och ett vitt halvtorrt. Alla Chenin Blanc. Först ut det mousserande.
NV Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Pions (Petillant Naturel) öppnar med varma frukter, en hel del jordgubbe, några smultron, en och annan röd ferraribil. Martin på Caviste berättar att just det här vinet är från 2009, jäst på ståltank och legat på jästfällningen i 18 månader. Inget socker ska visst vara tillsatt, fick inte riktigt ihop hur det gick till men det vart mousserande i alla fall. Jag tror att det tappades på flaska i maj 2010 och degorgerades december 2011. Något sådant. Lite senare under kvällen kommer puffar av lakrits eller anis, samt omogna Granny Smiths.
Smaken är mycket fräsch, pigg syra. Moussen finns med ett tag men efter en stund bubblar vinet ut. Mycket gott! Jag gillar det här vinet, det är fräscht och klunkvänligt.
Därefter det torra, 2010 Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Cabotines. Återigen ett mycket fräscht vin, jag möts av en sötblommig doft, gula blommor, gula frukter… En varsam fatbehandling gör sig påmind inledningsvis, men dessa dofter vädras snabbt ut. Skönt – jag har ganska/mycket svårt för fatlagrade vita viner, tycker att den efterföljande popcorndoften är obra. Hursomhelst, detta är också ett mycket trevligt vin, återigen en hel del Granny Smith och sedan lite ärketraditionell citron. Massor av sten är det i alla fall! Lång, härlig eftersmak.
Slutligen det halvtorra vinet, 2010 Ludovic Chanson Montlouis-sur-Loire Les Pêchers. Tydligen var det något med läget, druvorna mognar ca två veckor senare här och då faller det sig naturligt att göra detta vin till halvtorrt. Det här vinet öppnar med godischock! Påminner ganska mycket om det torra vinet, men lite sötare i doften. Mycket lik riesling – hade jag fått det blint hade jag nog övervägt om det inte var en riesling från t ex Nahe. Godistonerna finns där, liksom stenen, men ingen diesel och svag antydan till fatbehandling. Gott!
Sammanfattningsvis, tre mycket goda viner på Chenin Blanc! Samtalet vandrar vidare kring en dofts vikt, fotografering, sexlitersflaskor, hur man skaffar Iggy Pop-kroppen och att Chenin Blancdruvan gärna har kvar kläderna på. Något sådant. Fler reflektioner lär dyka upp här. Stort tack till Martin på Caviste, det här var mycket roligt!
Inlägg 43, dag 43
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar