måndag 6 april 2009

Irrfärder i Sidewaysland: "I'm European – do you have any Pinot with like no fruit?"

Då det är lite svårt att vända på den smala vägen kör jag på. Efter några hundra yards får jag domen från GPS-en: Make a legal u-turn. Shaddap you stupid! Jag når toppen av berget, det börjar plana ut. Längs upp i grönskan ligger en liten radarstation och en liten trevlig vändplan. Hm, GPS-konstruktörerna har varit omtänksamma mot oss troende. Vägen fortsätter ner på andra sidan, men det är mest en dirt road. "Vägen avstängd, kör ner på egen risk" förkunnar ett plakat. Jag hoppar.

Jaha, nu då? Äsch, jag kör väl till Los Olivos och ser om jag inte kan hitta något där. Dessutom börjar jag bli hungrig. Så jag ställer i GPSen på "downtown Los Olivos." Kör nedåt för berget förkunnar den. Jag säger inget.

Nedfarten för berget går smärtfritt. Utsikten är strålande, jag ser ut långt över oceanen och det böljande landskapet. Snart kommer jag ut på motorvägen igen. Trafiken är lugn, det är inte så många bilar ute trots att det snart är lunch. Jag kör på. Snart kommer en avtagsväg mot Los Olivos och några justa svängar sedan rullar jag in på huvudgatan.

En mycket pittoresk småstad. Låga enplanshus. Tystnad, lugn. Samtidigt är detta ett stort vincentrum för St Ynes Valleys vintillverkare. På flera håll ser jag vinbutiker och vinförsäljare. Jag tänker dock börja med lunch och hoppar in på ett smörgåsställe.

Sedan kollar jag snett över gatan. Bomber och granater, vad skådar mitt norra öga?!?! Där är ju restaurangen där Miles förkunnade "If anyone orders Merlot, I'm leaving. I am not drinking any fucking Merlot!" OMG det var ju här och jag är ju här nu!!!

Jag måste bara gå in. Det visar sig naturligtvis att det är stans mest välsorterade vinaffär, likaså en schyst restaurang. Jag börjar kolla in vinerna som står uppradare längs väggen. En söt tjej kommer fram och frågar och jag behöver hjälp. Och det behöver jag naturligtvis. Plötsligt dyker ett litet konstaterande och en liten undran upp i huvudet. Kalifornisk pinot = fruktbomb, goes without saying. Det kan jag köpa på bolaget hemma. Men kanske de har några indieproducenter härute som gör ofruktbomber? Inte utan ett visst leende på läpparna och på bästa engelska jag förmår säger jag därför till tjejen,

"I'm European. Do you have any Pinot with like no fruit?"

Tjejen ler stort och sträcker sig efter en katalog. "Det ska vi nog kunna ordna."

3 kommentarer:

Linda sa...

de galsen är oxå fina... men enligt mig är riedel finast. har du sett deras sortiment som heter vinum extreme och glaset som kallas, ja just det, riesling? sjukt snygga. kul blogg! gillar namnet starkt.

MVH Linda

Red Scream sa...

Tack! Nej, Vinum Extreme ha rjag faktiskt inte sett, så det var trevligt att se dem. Jag har Riedels Bourgognekupor för rött, annars är det som sagt Reijmyre som gäller. Det är framförallt det sfäriska i Juhlinseriern som jag gillar, linjerna gör inga tvära kast utan de följer en "naturlig" väg, typ... Fast Juhlins rödvinsglas tycker jag är lite för tillknäppta längt upp.

Daniel Roos sa...

Hej hop håller med flickvänen jag gillar vinum extreme serien genom att jag har den. Men reimyre har vi på jobbet dom är också väldigt fina. Din blogg är trevlig också mvh Daniel