Mellandagskrig

Jaha, då har man gjort sin plikt och mellandagsshoppat! Först ut lite kläder; en kamelfärgad, armpatchad sak från Filippa K. Jag är rätt varm av mig och ogillar därför egentligen tröjor i alla dess former, men den här var faktiskt rätt snygg. Testade den idag – svettades redan i hallen. Vi får se.

Som vanligt hamnade jag efter lite blandade svängar på Hedengrens bokhandel. Där fastnade jag för Cadel Evans trilogi om nazisterna och en bok om Bach. Som sagt, mitt historieintresse har bara blivit starkare med åren. Richard Evans böcker verkar intressanta, han verkar kunna ställa bra frågor. Detta är annars en vanlig missuppfattning – att forskare arbetar med att leverera svar. Förvisso, men: som icke-forskande person tror man oftast att svaren i det akademiska livet är det intressanta, att en bra forskare är en person som ger bra och användbara svar. Men inom det akademiska livet är det faktiskt tvärt om – en bra forskare är en person som kan ställa bra frågor. En forskare som inte kan ställa frågor eller som inte har en inneboende nyfikenhet att ta reda på saker och ting är ingen forskare. Att sedan svara på frågorna och publicera resultaten är mest en fråga om metod.

Så det ska bli intressant att läsa! Boken om Bach (av Malcom Boyd) ser jag fram emot, jag har precis upptäckt Bachs musik och ser fram emot att lära mig mer.

God jul!

God jul, kära läsare!

Hoppas ni får en skön och härlig jul.

Ta hand om er!

/RS



PS Lite nattmusik:

Nigel

Hilary

Julia

Snömoddskrig

SMS-konversation med Polarforsknings-H i oktober:

Jag: DET SNÖAR!
H: Inte här, tack och lov…
Jag: Hehe, vänta bara…
H: Nu snöar det här också!!!
H: Jag drar ner persiennerna nu
Jag: Ses i maj?

SMS-konversation med Polarforsknings-H i torsdags, mitt under värsta snöfallet här i DC:

Jag: Har du kollat ut? :-)
H: Ingen kommentar
Jag: Hahaha! Nu ska jag ut och göra snöänglar
H: Enjoy :-)

Ja, helt plötsligt blev det vinter och massor av snö, superhärligt! Fast det tog säkert en halvtimme i fredags att gräva fram bilen…

I lördag var det dags för blixtvisit till Göteborg. På agendan står inlämning av cd-spelare till HiFi-Stället, hälsa på A, hälsa på bror M och spana in hans hus (som jag inte gjort tidigare, skamligt), hälsa på kusin S och spana in hennes nya rowhouse samt hälsa på mormor, snart 90.

HiFi-Stället är helt klart min favoritaffär när det gäller stereo, kablar och högtalare. Jag ska inte säga att jag är en ljudnörd så direkt, men jag uppskattar bra ljud. Nej, jag har ingen McIntosh men det hade varit trevligt! ;-) Hursomhelst, min cd-spelare har såhär tio år efter start börjat ge efter så jag tänkte att jag åker ner med den och passar på att hälsa på alla därnere igen.

Lördag morgon är det ganska glest mellan bilarna. Skönt.




Södra länken kl 06.30: helt tomt!

Jag kör på, det är plogat och bra underlag. Temperaturen håller sig kring -7 grader, fast när jag börjar närma mig Northborough blir det plötsligt kallare och vid Linnenville (ej att förväxla med Sufferville) kryper temperaturen ner mot -13, -15 grader. Vid Flour City peakar minusgraderna på -18. Shit vad kallt!

SMS-konversation med mor strax söder om Flour City:

Jag: Arton minus i Mjölby!
Mor: Oj du sitter väl inte och kör i t-shirt?
Jag: Nej, jag har faktiskt skjorta på mig!



Hälsningar från Götet!



På väg upp: mer snö, en fil igenmoddad. Det gick att köra om, det gick att köra i diket också.



A, tack för hjälpen! Hälsa C & C! S, superfint hus, hoppas det gick bra med Juloratoriet! Hälsa R och O :-)

PS. Flour City finns faktiskt på riktigt: Rochester i delstaten New York kallades så på 1800-talet eftersom det var den stad som producerade mest mjöl i USA. När mjölindustrin sedermera flyttade västerut slog sig stora plantskolor ner i staden. Det nya smeknamnet blev naturligtvis, antar att det här kvalar in som dagens same same but different, Flower City... ;-) DS

Rapport från det goda köket 2: Snuspastan

För ca en och en halv månad sedan var jag på Det Goda Köket. Det blev en hel del gott vin, t ex fyra årgångar av Moulin Touchais, australiensisk riesling, fruktatombomben Berry och tokäcklig Chianti. Men det som gjorde starkast intryck var ändå Glenn Strömberg och finalen i pizzatopping och alla hans historier. Som han pratade! Med ett kilo snus under läppen och på bredaste götebosska fick vi höra den ena galnare historien än den andra om fotboll, pizzor, mat, Maradona, olivolja och om italienare i största allmänhet.

En historia som jag kom ihåg speciellt var när Glenn skulle leta efter den bästa pastan. Tydligen görs den bästa pastan i en liten by någonstans i Italien – detta känner alla italienare till. All pasta som kommer därifrån är utvalsad på stora bronsvalsar, vilket gör att pastan torkar långsammare och smak och konsistens blir betydligt mycket bättre än den pasta som kommer från alternativet – plastvalsar. Bronsvalsar är mycket dyrare än plastvalsar och det är inte alla som vill investera i bronsvalsar och därför är de inte lika vanliga och ergo, all pasta är inte lika god. Lite som djurfarmen, typ.

Hursomhelst, Glenn kommer till byn för att köpa pasta. Alla charmas av Glenn, han är ju fotbollslegend, barnen vill ha autografer, han snackar på och det går ganska bra. Efter ett tag frågar han hur mycket pasta han kan köpa.

Då blir det plötsligt tvärnej. All pasta är slut, dessutom går alla kontrakt med kunder generationer tillbaka. Så även om han kommer tillbaka nästa år kommer han inte få någon pasta. Lite surt, kanske, men problemet är att Glenn redan har sålt in pastan till ICA med garanterad leverans så failure is not an option typ.

Så vad göra? Glenn gör det enda raka: går tillbaka till byn och för att verkligen charma dem drar han några extra smarriga Maradonahistorier och ber på bara knäna om att få ett kontrakt och pastaleverans. Den här gången går det bättre, en annan kund hade misskött sig och Glenn blir kund och får sin leverans.

När jag hörde detta tänkte jag väl som alla andra, bästa pastan? Jaja, det är säkert bra. Tänkte inte så mycket mer på det förrän i fredags då den vanliga middagsångesten gjorde sig gällande. Maxi ICA Sickla. Lammfärs. På hyllan: Glenn Strömberg Pasta. Måste prova!

Faktum är att den var riktigt, riktigt, riktigt jättegod. Jag blev verkligen överraskad, pastan var seg, smakrik och otroligt spänstig. Jättegod! Den kommer det bli mer av, klar rekommendation!



Fast seriöst Glenn, ”bandspaghetti?” Det var ju sådant som man sa på 80-talet!



Till det 2004 Piaggia Carmignano Riserva. Supergod! Vi hittar körsbär, björnbär, tjära, choklad… dag ett ganska mycket syror och tuffa tanniner, men dag tre (i söndags) har tanninerna lagt sig något och vinet är betydligt mer integrerat.

Manlighet, surdegar och fakebloggar

Idag är jag arg. Inte arg på riktigt, men typ Internetarg om man nu kan vara det. Ok lite arg på riktigt, men inte så mycket. Upprinnelsen är följande:

Tidvis har jag följt bloggen Livet på Söder. Och varje gång jag läst bloggen har känslorna svallat – phu vad politiskt korrekt allt är! Detta måste vara Sveriges mest politiskt korrekta familj alla kategorier. Allt är så tillrättalagt, polerat, lagom, och… totalt supermesigt. Visst dyker det upp konflikter, men Mattias löser dem på ett föredömligt sätt. Han låter alla komma till tals, han gosar med familjen, han peppar dem som är nere, han visar alla hur de vinner på att vara öppna och ärliga, att alla vinner på att göra rätt.

Han cyklar runt på Söder med sin reflexväst och axelremsväska och fotriktiga cykelhjälm, dricker latte, sympatiavstår alkohol, krigar med bakåtsträvare på dagis och träffar polarna ibland. Ibland bakar de surdegsbröd tillsammans.

Och varje gång jag läst bloggen har jag velat åka dit och spöa upp grabben. Tvångsvisa Fight Club, go chainsaw massacre på alla polerade IKEA-möbler, klottra ner hela lägenheten, knyckla till cykeln och såga itu cykelhjälmen och därefter ge honom ett stort kok stryk clockwork orange style. Mattias för faaan, skräpa ner lite! Sluta var en sådan mes!

Varför är jag arg? Därför att jag först nu inser att det är en fakeblogg – det kanske var tveksamt förut, men nu är det uppenbart. Jag är arg för att jag känner mig lurad. Jag är arg på mig själv. Det finns ingen familjen Nilsén på Söder, ingen Jeez Advertising, ingen klimatsmart Mattias Nilsén, ingen Vidar. Allt är bara påhitt, fake, fake, fake…

Eller rättare sagt: det är en parodi. En parodi på Pain de Martin, en parodi på alla killar som bakar surdegsbröd, en parodi på killar som bakar surdegsbröd och som bloggar om det, en parodi på alla killar som inte skräpar ner. En parodi på killar som cyklar med reflexväst, hämtar barn på dagis, bakar surdeg, tänker på miljön, har axelremsväska och är matintresserade.

Kort sagt, Livet på Söder är en parodi på 00-talets man. Är surdegspappan 00-talets velourpappa? Från James Bond till velourpappan till actionhjälten till Håkan Hellström till surdegspappan.

"Varför måste allt i Sverige vara så genomsyrat av sarkasm? Varför kan inte folk vara genomförbannade, brinna för nåt eller helt enkelt vara oförskämt kassa (som soderfamiljen) utan att det egentligen är nån form av sarkastisk skyddsmekanism. Jag skyller på Henrik Schyffert" Citat internetprofilen Rekyl


Så, nu har jag avreagerat mig lite. *Energikram!* *Lycklig igen!*

.

Recept blåmusslor öppnar sig inte varför?

Eftersom jag redan outat min vinsamling tänkte jag att jag kan fortsätta med att redovisa lite sökord (alltså, de ord som besökare googlar på för att komma till min blogg…). Vanligtvis är de en ständig källa till munterhet – oftast roliga men ibland du kikar efter andan av skrattet! Hursomhelst, här är mina sökordskategorier. Klicka på bilden så blir den större.






En första reflektion: ingen har kommit till min blogg via oanständiga sökord. Alltså, inga mna fckus cwo eller vählägnd hnuk eller liknande. Bara anständiga ”frasigt pajskal” eller ”krusbär gi” eller så. Hallå, jag är minsann ingen svärmorsdröm, morr! Men om du är en trippelmoralutrustad viktoriansk gentleman kanske du går igång på ”hugo boss påslakan.” Eller möjligtvis om du har kotlettfrilla på dig... ;-)

Hursomhelst, 20 % av alla sökord handlar om bag-in-box. Bästa boxen, bästa bag in box, bag in box fynd, bästa röda bag in box, test bag in box, prisvärd bag in box. Vissa försöker konkretisera det med att lägga till 2009 efteråt, typ ”bästa bag in box 2009.” Misstänker att det är det här inlägget som spökar. Jaja.

Näst vanligast med ca 10 % är att söka på hur du öppnar ett granatäpple. Granatäpple få ut kärnorna! Hur öppna granatäpple? Hur skala granatäpple? Hur skära granatäpple? Hm, med kniv? Antar att den som sökte på ”granatäpple sked” hade haft en liknade erfarenhet som vad jag haft… Så för alla er oförstörda därute: granatäpple äts inte med sked, goddammit! Se gärna följande youtubeklipp där bloggmaster himself demonstrerar det bästa sättet att få ut kärnorna.

Ännu har ingen sökt på ”granatäpple lila saft gardinen går inte bort dumpad” eller ”granatäpple duscha hela tiden varför.” Men det kommer väl.

På tredje plats kvalar Kings Ridge Oregon Pinor Noir in. Det var tydligen ett mycket eftertraktat vin. Och gott!

På fjärde plats hamnar olika sökningar kring Red Scream in, på femte plats olika sökningar relaterade till tyska viner. Främst Emrich-Schönleber, Dönnhoff, Keller, Schossberg, Monzinger Halenberg och Rauenthaler Baiken.

På sjätte plats kommer Harald Fawkner. ”Harald Fawkner” är också med ca 3 % det mest förekommande sökordet (typvärdet).

Därefter spretar det mest, jag har försökt gruppera det som hamnar över 1 %. Vikentomater för vara med, eftersom jag tycker att det är roligt att det finns människor som vill satsa på den typen av jordbruk och jätteroligt att det finns alternativ till de vattenfyllda röda holländska bollarna. Om det är något annat jag vill singla ut så är det väl Barroche Terroir som många har googlat på och Äppelfabriken. Besök Äppelfabriken, det är väl värt ett besök!

Samt det här med att koka musslor. Jag kan så här i efterhand tycka att det var tokroligt och väldigt dråpligt att jag kokade mina musslor i fyra timmar, men med utgångspunkt i sökningarna tror jag faktiskt inte att jag är ensam i det!

Slutligen ospecificerat på 20 %, allt ifrån ”vilken öl är bra” till ”grottmålningar djur människa” och ”mungamo the terminal.” Du som sökt på nackhylla, stå på dig! Som oproportionerlig utan de gorillaarmar alla skjorttillverkare utgår från att vi har blir det många besök hos straffavgiftsavdelningen (a.k.a. skräddaren). Våga vägra skräddarsytt, jag är normal! Morr!!!


.

Middag med the mother of lågtemp

Återigen låter vi Frankofilen styra våra steg. Ett inlägg om 2007 Langhe Nebbiolo La Spinetta med tillägget att det har kommit en ny sändning får oss att rusa till ditt lokala systembolag. Tanken är att ha något nytt och spännande att bjuda på till vår kommande middag med H & M och S & M.

För nytt är kanske inte vad vår matrepertoar kan klassas som: om du blir bjuden på middag till oss är det överhängande riskigt att det blir lamm eller anka till huvudrätt och frukt i ingefära till dessert. Alltså, vi kan mer – tro oss! – men vi har svårt att slita oss från lammet som är så gott… jaja, någon gång i framtiden kanske det blir kofilé.

Så även denna gång blir det lamm till huvudrätt och frukt i ingefära till dessert. Vi åker ner till Munirs livs i Skäris efter arbetet i fredags. Vill ni ha lammskalle? Fårtestiklar? Lammtunga? Komage? Lammtarmar? Delade lammfossingar? Nej tack, men en lammstek blir bra!

Apropå annorlunda styckningsdetaljer, en gång för några år sedan var jag i Ronnas livs och letade efter kycklingfilé. Skulle precis hugga ett paket när jag inser att det är, just det, fårtestiklar…

Förutom lammsteken köper vi en kvast persilja och granatäpplen, handbollssize. Hur öppnar du ett granatäpple? Skär ett kryss över kronan, några millimeter djupt, bänd isär frukten, pilla ut kärnorna med händerna. Eller: klyv granatäpplet i fyra delar och pilla ut kärnorna.

Lördag och middagsförberedelser. Jag har väl varit lite stockkonservativ tidigare när det gäller att ungsteka kött på låga temperaturer, vi har provat att sänka från 200 grader till 150 men vi har väl inte riktigt sett ljuset. Så idag tänker vi drämma till rejält: vi sänker till 100 grader. Som jag skrivit om tidigare brukar vi alltid bena ur steken först, sedan ungsteka utan att binda ihop den. Vårt främsta motargument mot uppbindning är att vitlök och kryddor som hamnar inuti kan lätt få en ganska skarp smak. Så därför brukar vi bara köra steken uppfläkt in i ugnen – t o m med några snitt så att den är lika tjock överallt.

Men idag ska vi verkligen lågtempa köttet så vi ställer in ugnen på 100 grader. Eller 110 grader egentligen, eftersom vi sätter på varmluftsfunktionen. Vi förvärmer inte heller ugnen. Från kall ugn till 67 grader innetemperatur tar det ca 40 minuter.

Resultatet blir fantastiskt, lammet var fantastiskt mört och mjällt. En underbar lammsmak! Så i fortsättningen (a.k.a. nyår) blir det 100 grader. My God vad gott det blev!

Till lammsteken serverade vi potatismos, sås och harrisar. Ditt bästa potatismos gör du på King Edward. Koka potatisen. Smält smör i en kastrull, blanda ner grädde och koka upp. Mosa potatisen, häll ner smör/gräddblandningen, vispa slätt med elvisp. Salta och peppra.

Till lammet korkar vi upp 2007 Langhe Nebbiolo La Spinetta. Strävt, gott om tanniner, bra frukt. Mycket gott. Kvällens dream on var att spara en flaska men folk var så törstiga att alla gick åt…



…samt en 2006 Fattoria di Fèlsina Chianti Classico Rancia Riserva p g a ”klart det finns mer vin-garantin.” Det var mycket godare.

Efter frukt i ingefära med italiensk maräng korkar vi upp lite portvin. 1994 Churchill’s vintage port på halvflaska. Gott! Fullt moget, tegelrött, kraftig fällning.




Tack H & M och S & M för en trevlig kväll!

.

Klippfärja

Det är lördag och C är iväg och yogar sig. Själv har jag en skön lördagsförmiddag i soffan, slösurfar lite och lyssnar på Duffys Rockferry. Så himla bra! Lite sorgliga texter, men vilken kontroll hon har över musiken. Det brukar ju sägas att Frank Sinatras största talang var timingen – Duffy är inte långt efter.

Warwich Avenye är kanske den mest spelade, men jag gillar Rockferry nästan mer. Distant Dreamer och Serious är också mycket bra, liksom Mercy. Rockferry – klar rekommendation!

Förresten, känns inte Duffy väldigt mycket 70-tal? Tänk er ett amerikanskt 70-talsunderhållningsprogram, tänk er ett soft loungeprogram med några gäster, någon Burt Reynoldskopia som värd i tredelad kostym, ett husband. Ingen energisk ståuppare, ingen speedad Jay Leno. Mycket moget, mycket vuxet. Eller något seriöst relationsdrama, typ Kramer vs Kramer?

.

Förmånen av tvivel

Ok jag har inte korkat upp något på sistone så det får bli ytterligare en ovinig post utan alkohol! Denna gång handlar det om Timberland. För att göra en kort historia lång, nyårsafton 2008 var C och jag i Täby centrum och väntade på att klockan skulle bli så pass mycket att vi kunde bege oss till H & M för planerad nyårsfest. Vi flanerar planlöst omkring och hamnar omedvetet i Timberlandbutiken där jag köper ett par snygga bruna Chelseaboots i fuskmocka.

Två månader senare går skorna sönder. ”Trist kvalitet,” hinner jag muttra innan jag slänger in skorna i garderoben (eftersom jag har någon långsiktig plan att någon gång bege mig till Täby centrum och skälla ut dem…). Det blir vår, sommar och höst och inget händer. Tills nu då vi (mest C) städar ur garderoberna.

- De här då?

- Mjgbrrh!

- Jammen ska du slänga dem eller gå tillbaka med dem?

- Nkajvr pff arg rjg pjfor rgjjb rjgsvnf!

- Men det är ju dumt att slänga dem, du kanske kan få nya? Och vill du ha nya måste du gå till butiken, liksom... Du har ju sagt att du behöver nya vinterdojor!

- Njgrrrrrokejdå…

Det är faktiskt sant – jag var ute efter ett par nya vinterdojor. Hade pinsamt många gånger fingrat på ett par jättesnygga kängor inne på Crockett & Jones som var hiskeligt dyra utan att köpa dem.

Men åter till skorna. För någon vecka sedan begav jag mig till Timberland på Norrlandsgatan helt utan några som helst förväntningar. Inget kvitto, fel butik. Men alla prediktioner kom på skam – butikspersonalen var supertrevlig.

- Vi måste ha någon form av underlag. Kan du inte ta fram ett bankkontoutdrag som visar att du köpt skorna i en Timberlandbutik?

- Ok då får jag återkomma

Det var alltså inte helt omöjligt alltså. Måndag och ringa till banken. ”Kan ni fixa ett intyg?” Inga problem. Så åter till Timberlandbutiken, nu utrustad med bankkontointyg signerat av två personer som visar att jag köpte skorna i Täby centrums Timberlandbutik.

- Kolla nu!

- Super! Tyvärr har din modell utgått, så vill du ha pengarna tillbaka eller nya skor?

Hmmm. Jammen okejdå. Skor ska i och för sig inte gå sönder efter två månader men här känner jag nog att jag är beredd att ge Timberland the benefit of the doubt i det här fallet. Och Crockett & Jonesskorna var ju hiskeligt dyra, om än vrålsnygga. Så ja, det blev ett par nya. Således: Timberland, om de här går sönder innan lövsprickningen KOMMER JAG ALDRIG MER ATT KÖPA NÅGOT FRÅN ER :-)

PS Tack H för rubriken! Och ja, jag håller på att bli, som du uttryckte det, krokad på Bach ;-) DS

PPS För något år sedan skulle mina studenter göra ett case om Timberland, så jag skrev en liten text om vad uppgiften gick ut på: Analysera sko- och klädmärket Timberland, etc. Fast i stället för att länka till http://www.timberland.com/ flög practical jokedjävulen i mig och jag länkade till http://www.timbaland.com/ istället. Folk blev skitsura. Jag tyckte att det var kul. Studenter, har ni ingen humor?!?! DS

PPPS är skorna inte snygga? DS

PPPPS Tack C för att du pushade mig! Kram kram DS

.

Roman-conti

Jag har bestämt mig för att skriva två böcker! Den första ska bli en spännande bok om företagsanalys, den andra en spännande spänningsroman. A roman, so to speak.

Arbetstiteln på företagsanalysboken är Tio övningar i företagsanalys. Sitter och klurar på förordet, just nu ser det ut såhär:

Vill du utvecklas som företagsanalytiker? Vill du bli bättre på att förstå företag? Vill du bli bättre på att kunna göra bedömningar om företag? Vill du kunna tränga bortom den finansiella analysen och föreslå icke-finansiella nyckeltal? Känner du att du vill komma vidare i ditt analyserande? Bra! Det här är en inspirationsbok i företagsanalys. Vi föreslår tio övningar som du kan göra som leder till nya perspektiv och till nya insikter.

Smaka på det. En inspirationsbok i företagsanalys.

.

Lördagskoma

Lördag och med det allsköns fix! Medan C drar iväg och tränar åker jag till straffavgiftsavdelningen för att lägga upp ett par byxor, en kavaj och en skjorta. Sedan åker vi till universitetet där jag hämtar en 40 centimeter hög hög av studentrapporter som ska rättas. Ge mig styrka!

Efter det känner vi oss lite hungriga så vi styr Volvon mot Årsta. Efter att ha hängt på Gullmars Kebab ett bra tag känner vi för lite förnyelse, så vi kör vidare mot Palmyra Kebab som vi hört mycket gott om. Vi beställer var sin kycklingtallrik.

Shitas patatas fritas vilka skogshuggarportioner! Nu vet jag inte om bilderna gör rättvisa, men se på besticken: ganska små i jämförelse, nicht? Vi hugger in. Supersmarrigt! Kycklingen är härligt saftig, riset är jättegott. Kryddat med kardemumma, varför gör vi inte det hemma? Palmyra Kebab, klar rekommendation!

Puh vad mycket! Men efter en kämparinsats går det ner. Vi kör vidare mot Sickla för att kolla lite affärer och handla lite mat. Någonstans på parkeringen märker vi att vi båda är ganska trötta. Vi försöker shoppa lite men det går trögt. Väl hemma igen är diagnosen klar: lunchkoma.

Det visar sig att vi har fått den svårartade formen av lunchkoma! Vi sover ett par timmar, men kommer liksom aldrig in i matchen igen. Vi lyssnar lite på Bach, först Anne Sofie von Otter som sjunger några kantat, sedan Matteuspassionen. Jag läser lite i De fattiga i Lodz och C slösurfar. Och kl 21.30 är det släckt och tyst. Ja, så spenderade vi vår lördag!

.

Imperiet

Efter det årliga Ironmanprojektet – bokslut för *** – känner revisor F och jag att det är dags att njuta av den underbara känslan av att skicka in årsredovisningen till Bolagsverket. Middag med revisorn – klart konspiratoriskt. Efter lite funderingar hamnar vi på Imperiet i Studentskrapan.

Imperiet, vilket klockrent namn! Minns hur jag med öron stora som paraboler lyssnade på Var är vargen, Du ska va president, 1987 och andra Thåströmska kreationer back then. Minns att 1987 var lite scary, eftersom 1997 dyker upp och himla vad långt fram det kändes… Ah, sweet memory.

Hursomhelst, jag tar en Wallenbergare och till det 2006 The Laughing Magpie. Helt ok vin! Känns lite gott att dricka rött igen, det har ju mest blivit riesling den senaste tiden. The Laughing Magpie öppnar med tydliga mognadstoner, vi får ett varmt och mulligt vin. Helt öppet och helt moget. Inga tråkiga syror. Jättegott, faktiskt.

Wallenbergaren är jättegod, mycket bra. Till det en potatispuré som var god, men inte världsbäst. Kändes nästan lite grynig, vet inte vad som saknades, mer smör kanske? Fast gott var det!

Avslutningsvis ”iskräm” som kyparen väljer att kalla det, och till det isvin. F tar en dubbel espresso, men eftersom jag redan druckit mina femton koppar idag känns det dags att välja något annat. Kvällens eiswein kommer från Österrike och heter 2003 Hafner Eiswein. Sött och gott, lite väl trögflytande men gott. Från glaset kommer en intensiv doft av fikon, härligt!

Det naturliga musikvalet för kvällen hade naturligtvis varit Imperiet, men väl hemma känner jag mig lite trött så det blir varken Bach eller Imperiet. Tack F för en mycket trevlig kväll!

PS Har beställt lite blandat Bach från Amazon. Can’t wait! DS

.

Dagens fångst!

Panera, stek i smör och servera med harrisar och basilikahollandaise! :-)

.