2006 Dönnhoff Dellchen

Vi har som sagt H & M över för lite middag och efter debaclet* med champagnen korkar vi upp reservvinet: vår sista flaska 2006 Dönnhoff Dellchen.

Det blir bouillabaisse med fuskaioli, en rätt som vi båda har kommit att älska. Receptet kommer ursprungligen från Stefan Karlsson, som för nära tiotalet år sedan graciöst skänkte mig en jättesnygg damaskstålskockkniv. Hur själva ursprungsreceptet en gång såg ut har jag sedan länge glömt, jag har t ex endast dimmiga minnen av proportionerna i fuskaiolin. Av soppan kommer jag knappt ihåg något. Men, och det är ett viktigt men, jag kommer ihåg att Stefan kryddade med ganska rikligt av dillfrö i soppan och det har genom åren visat sig vara en supertrevlig liten krydda – speciellt till bouillabaisse.

Det finns naturligtvis tusen olika recept på bouillabaisse men så här brukar jag göra. Vet inte ens om det jag gör får kallas bouillabaisse! Men men…

Börja med fuskaiolin. Blanda gräddfil och majonnäs i proportionerna 3:1 (d v s en del mayo och tre delar gräddfil). Ändra proportionerna efter tycke och smak. Pressa i ett par vitlöksklyftor. Rör om och smaksätt med vitpeppar och salt. Låt stå kallt ett tag! Det funkar även bra med mayo och crème fraishe, lättare att få laktosfri.

Gör därefter soppan. Strimla fänkål, skiva schalottenlök och ett par vitlöksklyftor. Klyfta ett par potatis. Fräs upp allt i rikligt med olivolja, cayennepeppar och dillfrön (jag har väl i någon matsked, kanske?). Häll på vatten och låt koka upp. Ha ner en burk hela tomater och spadet från en Abbas bruk musslor. Vi är lite dåliga på att koka färska musslor, så det brukar bli Abbas musslor (som vi anser är godast till motbevisade).

Kocka tills det har mjuknat sig. Ev kan du ha ner en buljongtärning, men i bästa Mats-Eric ”Spurlock” Nilsson-stil saltar vi numera oftast bara. Mot slutet brukar vi i ren fantasibrist röra ner ett gäng harrisar, men det är väl en övergångsfas…

När allt är mjukt är det dags för saffran. Tidigare brukade jag alltid ha med den från första början, men jag har fått för mig att saffransdoften decimeras med kokningen. Förmodligen är det bara en fix idé, men numera rör jag ner saffranet nästan sist iaf. Så, ner med saffran! Därefter, ner med fisken. Slutligen musslorna. Smaka av med salt.

Dellchen, då? Ljust gul färg, mörkare än Himmelreicharna dock. Vi doftar. Stor, härlig rieslingdoft! Vi hittar honung, citrus och lite exotiska frukter. Dock inte så mycket av den varan. Vi hittar även en del diesel. I munnen får vi ett stramt, fylligt vin med hög syra. Fylligt, inte lika rättrinnande som Dr Loosen, men utan att vinet på något sätt känns kvalmigt eller jolmigt. Det skulle definitivt vinna på att ligga till sig ett tag, men det är fullt drickbart nu. Faktiskt riktigt jättegott! Ett superläckert matvin.

* Jag håller på med Peter Englunds Ofredsår just nu. Där är det mycket debacle…