Ok men det här var ju faktiskt bra. Låt oss nu jämföra Mr. Pott med andra som sjunger samma stycke.
Några timmar senare var jag den lyckliga ägaren av tre inspelningar av Puccinis Turandot (Jussi, Pavarotti och Carreras). Samt Paul Potts nya skiva. Nu skulle här testas! Såhär i efterhand kan jag väl medge att det var lite grymt att ställa upp tre av operavärldens mest framgångsrika tenorer mot den helt oprövade walesaren, men jag var helt enkelt för nyfiken…
Några timmar senare satte några av nörderiets andra mekanismer in:
Ok men det här var ju faktiskt ganska bra. Mer tack! Hur går vi nu vidare?
Ja, hur kommer man vidare i sitt nörderi? Du kan läsa på, prova, studera kartor, gå kurser. Eller så kan man be om assistance! Lite vägledning, en riktning, anyone?
När jag berättade för C om mina operistiska våndor berättade hon om M, systerns man. Precis som jag hade han också hastigt, lustigt och högst oväntat fått ett omåttligt begär av opera. Lösningen i framåtprocessen hade varit att helt sonika stövla in hos Svala & Söderlund, den anrika skiv- och notaffären inne i Konserthuset och öppet erkänna att ”det här gillar jag, vad ska jag lyssna på nu?” Personalen på Svala & Söderlund hade graciöst hjälpt honom i sitt sökande och han kunde lycklig gå vidare i sitt utforskande av de myriader av operor som finns därute.
Jag tänkte göra likadant. Fast det skulle visa sig inte gå fullt lika bra…
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar