Sedan var det ju det där med operabegäret som hade kickat in med full kraft. Så en solig dag nu i den sista av sommarens semesterveckor stövlade jag helt sonika upp till Konserthuset. Eftersom jag inte hade varit där tidigare frågade jag var skivbutiken låg, och jag blev anvisad till ett litet hål i väggen.
Svala & Söderlund, om det är så affären hette, den hade ju upphört, var som sagt inte mer än ett hål i väggen. Klockan var runt elva och stället hade precis öppnat. En äldre tant i klänning och framåtkammat hår medieval style höll som bäst på att plocka upp. Jag gick in och började plocka bland skivorna. Då jag blivit lite småintresserad av Wagner tänkte jag se om jag hade samma lycka som M. Så efter en stund gick jag fram till tanten och sa
”Om man är intresserad av Wagner, var ska man börja då någonstans?”
Tanten såg upp och började uttala något ohörbart. Stånk! Pust! Stora ögon! Mer suckande. En större portion stånkande. Mer gutturala läten. Hon sa flera oartikulerade meningar och avslutade helt enkelt med att peka på alla Wagnerskivor som stod snyggt uppställda i en glasmonter. Nitlott! Här skulle man ju inte få någon hjälp, typiskt! Ringen eller Tristan & Isolde? Vilken var bäst? Vilken var mest lättillgänglig? Samtidigt förbannade jag mig själv, vilket typiskt nybörjarmisstag det var att komma ogooglad till en affär som denna.
Plösligt hade jag Indiana Joneskläder på mig och tanten hade transformerats till en åldrig korfarare. Med ett totalt uttryckslöst ansikte pekade hon på Wagnerskivorna och sa, högtydligt,
Choose, wisely…
Jag var alltså utlämnad till mig själv. Men ringenboxen för 1300 kr var kanske lite väl att ta i, kändes nästan lite bratsigt att köpa det dyraste rakt av ogooglat och olyssnat. Så det fick bli den första delen, Rhenguldet. Sedan lite Verdi, La Triviata. På vägen ut högg jag även Miles Davis Kind of Blue.
När jag lämnade över askarna till tanten sken hon upp och sa helt hörbart, ”vilka fina operor du valt!”
Svala & Söderlund, om det är så affären hette, den hade ju upphört, var som sagt inte mer än ett hål i väggen. Klockan var runt elva och stället hade precis öppnat. En äldre tant i klänning och framåtkammat hår medieval style höll som bäst på att plocka upp. Jag gick in och började plocka bland skivorna. Då jag blivit lite småintresserad av Wagner tänkte jag se om jag hade samma lycka som M. Så efter en stund gick jag fram till tanten och sa
”Om man är intresserad av Wagner, var ska man börja då någonstans?”
Tanten såg upp och började uttala något ohörbart. Stånk! Pust! Stora ögon! Mer suckande. En större portion stånkande. Mer gutturala läten. Hon sa flera oartikulerade meningar och avslutade helt enkelt med att peka på alla Wagnerskivor som stod snyggt uppställda i en glasmonter. Nitlott! Här skulle man ju inte få någon hjälp, typiskt! Ringen eller Tristan & Isolde? Vilken var bäst? Vilken var mest lättillgänglig? Samtidigt förbannade jag mig själv, vilket typiskt nybörjarmisstag det var att komma ogooglad till en affär som denna.
Plösligt hade jag Indiana Joneskläder på mig och tanten hade transformerats till en åldrig korfarare. Med ett totalt uttryckslöst ansikte pekade hon på Wagnerskivorna och sa, högtydligt,
Choose, wisely…
Jag var alltså utlämnad till mig själv. Men ringenboxen för 1300 kr var kanske lite väl att ta i, kändes nästan lite bratsigt att köpa det dyraste rakt av ogooglat och olyssnat. Så det fick bli den första delen, Rhenguldet. Sedan lite Verdi, La Triviata. På vägen ut högg jag även Miles Davis Kind of Blue.
När jag lämnade över askarna till tanten sken hon upp och sa helt hörbart, ”vilka fina operor du valt!”
You have chosen, wisely!
.
2 kommentarer:
Wagner är ganska tungt. Verdi och Puccini är mera lättillgängliga. Eller varför inte satsa på en sångare/sångerska som du tycker om. Min favorit alla kategorier är Maria Callas. Lyssna på henne i Norma, La Traviata, Vestalen m. fl. Vet inte om jag har vinylskivorna kvar. Köpte ett helt gäng innan jag gjorde mig av med skivspelaren. Inte så smart. :)
/Ingrid EM
Maria Callas har jag fingrat på länge! ;-) Det var bra att du sa det, det får bli nästa inköp.
Wagners första ringdel har visat sig vara ganska lätt och faktiskt mycket lättillgänglig. Men jag har hört att resten av operan ska vara betydligt tyngre, så jag tror att jag passar där så länge. Inledningen till Rhenguldet är ju underbar!
Jag har också upplevet att Pucchini är ganska lätt att lyssna på. Turandot kan stundtals vara ganska bombastisk, men annars lätt. Den har ju en "refräng" om man nu får säga så, som påminner om "refrängen" i Beethovens 9:a och som är ganska catchy.
Har upptäckt att jag har Pucchinis la Boheme hemma, med Andrea Bocelli. Ska lyssna på den också! :-)
Skicka en kommentar