Skrivarexistentialism del 3: Har du något att berätta?

Har du något att berätta? Frågan har förföljt mig i flera dagar utan att jag kan skriva något vettigt om den. Därför provar jag nu min bästa teknik för att komma ur svårformulerade lägen: bara skriv ner det du vill ha sagt.

Jag ville gärna skriva och blogga men visste inte riktigt om vad. Vad skulle jag skriva om? Vin och mat, kanske? Eller resor? Eller kläder, mode och design? Om sanningen ska fram hade jag en del prestationsångest, vilket jag fortfarande har.

Men jag ville inte att min blogg skulle bli en sådan där själslös blogg om dagens outfit. Har du något att berätta? Eller är mitt liv så innehållslöst att det enda jag kan skriva om är vad jag har på mig? Är mitt liv så innehållslöst att det enda jag kan skriva om är dagens betraktelser?

Nej! Min kropp är fylld av erfarenheter, insikter, humor, idéer, viljor och en brinnande lust att förmedla kunskap. Detta måste bli min utgångspunkt. Så därför, på frågan om har du något att berätta blir svaret ett kraftfullt JA!

Detta är min utgångspunkt. Detta är varför jag skriver. JA! Jag har något att berätta! Och det jag har att säga är viktigt, så lyssna noga!

Ok det där lät nästan lite amerikanskt! Men det är min drivkraft. Vem vill läsa din vinblogg om den är själslöst författad? Det är ju din röst som ska höras! Vi vill höra din röst, din argumentation, dina ord! Barbara, du frågar efter våra drivkrafter. Min främsta drivkraft är att skriva läsvärda texter. Jag vill att det som kommer upp på min blogg är välgenomtänkt, välskrivet, välformulerat. Jag vill att det ska vara läsvärt och ge ett mervärde. Ja, jag tycker att jag har något att berätta. Men jag är inte ett dugg frustrerad över något, jag är inte arg eller bitter. Inte heller känner jag mig missförstod. Jag har bara en brinnande lust att skriva bra text. Ibland handlar det om vin, ibland om annat.

Jag vill bara skriva bra text. Så simpelt som det. Nu ska jag sluta fundera och skriva istället...



.