Skrivarexistentialism del 1: Varför bloggar du? Vilka är dina drivkrafter?

Skrivarkurs, så var det! Som jag observerade i min förra post framkallade onsdagens kurs lite skrivarexistentiella funderingar som jag tänkte dela med mig av. Kursen, som arrangeras av Katarina församling under ledning av Barbara Voors, började med frågor som ”varför vill jag skriva” och ”vad vill jag skriva om?” Vi pratade om dessa frågor i mindre grupper, den första övningen gick ut på att skriva om hur vi hade arbetat med vårt eget skrivande och hur vi hade kommit fram till den plats vi var vid nu. Låt mig därför berätta min historia.

Jag har alltid älskat att skriva och formulera mig. Jag har också alltid älskat att arbeta med text. Som liten var jag väldigt intresserad av historia, redan på ett tidigt stadium kunde jag t ex allt om Sveriges kungar och alla upptäcktsresande! Intresset fortsatte i gymnasiet, jag började t ex läsa om andra världskriget och om Englands historia. I trean skrev jag mitt specialarbete om John Churchill, hertigen av Marlborough, fältherren som aldrig förlorade ett slag. Superintressant!

Efter gymnasiet kom så en motreaktion till detta. Jag började plugga engelska, läste modern och äldre engelsk litteratur och inte minst Shakespeare. Lyssnade trollbundet till Harald Fawkner. Under den här tiden fick jag även upp ögonen för skönlitteratur, fiction – tidigare vad det mest non-fiction som gällde. Exit historia, entré andra intressen: vin och inte minst matlagning. Jag sträckläste matlagningsböcker, med ögonen stora som tefat plöjde jag Tore Wretmans Festmeny, Gourmet à la carte, Anna Bergenströms kokbok, Det lätta franska köket, Det kinesiska köket, Rolands Rätter, Tom Stevensons Vin - uppslagsboken över världens viner. Allt var så spännande! Parallellt plöjde jag Tom Clancy, Jan Guillous böcker och annat lättsmällt.

Och så för några år sedan kom då motreaktionen på motreaktionen. Plötsligt fick jag ett sug efter att börja läsa historia och fakta igen. Jag började läsa om andra världskriget igen, om efterkrigstiden, om Mao, jag plöjde Gitta Serenys bok om Albert Speer och sanningen. Någonstans i detta läste jag även John Fowles Illusionisten som påverkade mig starkt.

Parallellt med törsten efter kunskap och lusten att läsa kom längtan efter att arbeta med text. Mina tidiga copywriterdrömmar, sedan länge nedtryckta, gjorde sig gällande igen. Jag sökte efter ett forum för att leva ut dessa och fann bloggen som ett medel. Jag beslöt mig för att starta en vinblogg – för även om intresset för mat var på dekis var vinintresset stigande. Jag var grymt fascinerad av bloggar som Finare & Vinare och Drucket, vila i frid. Sedan var vin ett bra ämne att komma igång på – jag visste en del och det fanns ett naturligt driv efter att veta mer. Så någonstans där är jag nu – jag bloggar för att jag vill ge utlopp för min passion för text, min passion för att skriva och för att det är så gott med vin!

Åter till skrivarkursen. Vi pratar om drivkrafter och varför vi skriver. Sakta glider vin in på vad vi skriver om, vad vi vill berätta. Barbara Voors, som för övrigt är supertrevlig som föreläsare och strålande i rollen som ”vetenskaplig ledare,” uppmanar oss till att fundera, vad driver dig att skriva? Och vad är det för något du vill berätta om? Vad vill du berätta för oss? Vad går du igång på?

Jag funderar över dessa frågor. Fast någonstans mitt i allt detta stannar jag upp. Plötsligt kommer jag ihåg att min egen skrivprocess började långt tidigare än frågan om vad som jag vill berätta om. Processen med att starta en blogg och börja skriva började med den något elaka frågan, "har du något att berätta?" Ja, har du, just du, ingen annan, bara just du, har du något att berätta? Låt mig återkomma om detta.

.