Öl, kimchi och Homicide

Igår var det en bra dag. Jag undervisade, vilket jag gör på tisdagar, och det verkade som att mina studenter lärde sig något. Jag antar att de lärde sig något i alla fall – de nickade emellanåt och ställde bra frågor. En del svarade själva på sina egna frågor, lite lustigt men det händer då och då. Sedan hade jag ett trevligt möte på min arbetsplats. Jag kom hem tidigt, det var också bra. På vägen hem stannade jag till vid affären och köpte lite råvaror. Bland grönsakerna såg jag att de hade fått in riktigt grön salladskål, och jag bestämde mig för att laga till lite kimchi. Dels för att det är gott, dels för att du i mina ögon inte kan göra så mycket mer med salladskål än just kimchi. Men det är min åsikt!

Obs att vi pratar om fuskkimchi – den riktiga ska precis som surkål syra till sig, och det har jag definitivt inga kunskaper om. Så det får bli fuskvarianten. Förresten, är det inte ganska mycket fusk i min matlagning? Fuskaioli, fuskkimchi, fuskfrasigt pajskal? Hemskt! Jag är i alla fall öppen med det, det borde jag väl få några poäng för?

Börja med att skölja bladen noggrant. Strimla sedan – förslagsvis med osthyveln!

På det sättet kan du få långa strimlor som pryds med en liten grön flagga i toppen.

Varva sedan salladskålstrimlor med salt (eller lägg allt i en saltlösning) så att saltet drar ut vätskan och strimlorna blir mjuka. Tar ca en timme. Krama ut vattnet och blanda sedan med ättika (1-2 tsk), koreanskt rött pulver (det hade vi inte så det fick bli cayennepeppar, dubbelfusk…), rostade sesamfrön och lite sesamolja. Låt stå i minst två timmar. Njut!

Under tiden lagade vi pasta med lammfärssås – det blir mest lamm och gris hemma hos oss. Vet ni förresten vilket som är det enda djuret som byter kön efter det att det dött? Ahhh, den var klurig! Fundera på den!

Till pasta och lammfärssås och några avsnitt av Homicide – life on the street (vi har kommit till säsong sex av sju) blev det Old Gold. Åh vilka minnen! A Spendrup gick i min parallellklass i åttan och nian, och en helg gjorde båda klasserna en klassutflykt till någon spendrupsk öl i Dalarna/Bergslagen. Vi grabbar var ju på den tiden – och det här är väl dagens understadement – hm, intresserade av öl så vi frågade Ulf Spendrup vilken öl som var hans favorit. Svaret var Old Gold (säkert dubbelt, eftersom en urban myth har det att det här ölet räddade bryggeriet). Sedan dess har Old Gold haft en speciell plats i mitt ölhjärta. Fast så stora volymer har det inte blivit, speciellt inte de senaste åren. Men i samband med kräftfisket köpte jag en (som konsumerades först igår).

Första intrycket: lite vattnigt! Jag har väl druckit för många mikrobryggerier på senare tid, så lite vattnigt känns det. Men men. Stor beska, det här är definitivt ett matöl. Smakrikt! Härlig humledoft. Gott! Inom loppet av några minuter går C från ”jag ska inte ha någe…” till ”ge mig ett stort, eget glas!” Och visst är det ett jättegott öl. Så det får bra betyg och jag ska väl köpa några flarror till inom kort. Öl – ibland kan behovet komma plötsligt!

.