måndag 2 april 2012

Bland syratalibanism och ekmonster – funderingar kring att skriva om vin





Whoa, ett ekmonster! Nej, det är syratalibanerna som anfaller! Har vi någon fatbehandlad hedonism kvar? Unleash klunkvänligheten! Arghhh de kontrar med ett korkhelvete!

De senaste dagarna har vinjournalistskrået debatterats flitigt, inte minst hos Finare & Vinare som gav ut del två i miniserien om vinjournalisterna. Själv har jag mestadels stått bredvid och tittat på, men nu känner jag ett visst behov av att typ, do something. Och i detta do something är det framför allt två saker som jag vill lyfta fram:

Primo. Om du skriver om 70-kronorsviner eller 1500-kronorsviner spelar ingen roll. Inte heller, konstigt nog, om du skriver passionerat om alla Juras sluttningar eller om modernitet kontra traditionalism i Barolo. Du kan skriva insatt, passionerat, för massorna, flamsigt, stelt, självcentrerat, fåraktigt, men i slutändan handlar det om något som är lika svårgreppbart som x-faktorn: är din text läsvärd eller inte?

Vinjournalistik handlar om att skriva bra texter om vin. Det kan handla om 70-kronorsviner eller modernister i Barolo. Eller om årets glöggstartfält eller det nya vinlandet Brasilien. Spelar inte så stor roll. Men du behöver fånga läsaren, fånga uppmärksamheten. Använd alla trix du har i din repertoar, men vad du än gör: var inte tråkig!

Secondo. Om du är missnöjd med något: livet, kärleken, jobbet, vinerna du dricker, vad som helst, gör något åt det! Säg din mening, kom med förbättringsförslag! Sura inte, agera, lägg upp en plan för hur det ska vara!

Annars kan jag rapportera att Blaufränkischen i kylskåpet bara blir bättre och bättre. Riktigt kalasgott! Det pågår en ständig kamp mellan de skitsura hallonen och grisfarmen, nu hade grisfarmen kontrat något. Men i termer av textur, doft, klunkvänlighet, värme, här är jag helt såld.

2010 Paul Cluver noble late harvest Riesling – till slut var all aceton borta och kvar fanns aprikoser, honung och massor av gula frukter. Det kanske inte var så dumt efter allt? Fast jag är fortfarande ganska skeptisk, smaken var tunnare och aningens beskish.

Slutligen 2009 A Christmann Riesling IDIG – doften är helt underbar såhär några dagar senare! Lite mer exotisk frukt, aningens mer godistoner. Gott!



Inlägg 69, dag 69

2 kommentarer:

Svenssonsmakaren sa...

Härligt att du tar ställning mot tråkiga texter, det borde alla göra ;).

Undrar bara om skruvkorken har tagit överhanden och öppnad både en 09:a och en 10:a av Christmann ;).

Red Scream sa...

Arghhhh tryckfelsnissish! Fixat nu :-)

Tack! :-)