Självporträtt

Visst är det härligt med bilder på sig själv! ;-) Den övre gillar jag för färgerna, den nedre för att jag ser så smal ut. Lite hällristningsstuk, faktiskt. Enjoy!

Ett meddelande från din lokala rättshaverist

Det är lördag kväll och C och jag är ute och vandrar i den ljumna sommarluften. Vi går vårt favoritstråk – västerut från Slussen, längs Monteliusvägen och bort mot Skinnareviksberget. Eller som det kanske heter på engelska: Rip-off bay hill! Därefter, förbi Reimersholme, Street, Candlebridge och vidare bort mot Skanstull. Och så dyker de plötsligt upp. Någonstans efter reggaecafét har någon satt upp följande lappar:

Vi skrattar gott de sista metrarna hem till huset och avslutar kvällen med ännu ett avsnitt av Homicide – Life on the Streets.

Domaine la Barroche Terroir 2007 och Yves Saint Laurent 2008

På midsommarafton är vi bjudna till M & H för lite traditionsenligt midsommarfirande. Hm, traditionsenligt är väl kanske att ta i, men om vi säger som såhär: vi har varit där förut!

Då det har varit lite väl hektiskt på jobbet under maj och juni med deklarationsinlämningar den 1 och den 15 juni (anstånd, världens bästa uppfinning…) med efterföljande uppstädningar och revisorsjagande och annat själslöst sorterande ser vi fram emot en ledig helg för första gången på länge. Så vi börjar dagen med att sova ut, för att sedan stryka kläder och lägga ansiktsmask.

Japp, mask alltså… för en tid sedan köpte jag Ole Henriksens ansiktsmask och den är verkligen suverän. Du applicerar – den stelnar – du kan inte säga något – du sköljer – sedan du är som nya människan! Fast varje gång jag lägger på masken kommer jag att tänka på American Psycho och asets morgonrutin:

I believe in taking care of myself, in a balanced diet, in a rigorous exercise routine. In the morning . . . then I apply an herb mint facial masque, which leave on fourteen minutes while I prepare the rest of my routine . . .

Dagens outfit blir blåa jeans och vit skjorta. Ledigt, casual och somrigt.

Förra sommaren impulsköpte jag en vit YSL-skjorta på Natalie Schuterman. En ren utvärderingsskjorta – rean gjorde att min nyfikenhet blev för stor. Hur är en skjorta som kostade 3 200 kr? Vari ligger magin? Ännu så länge kan jag dock inte riktigt sätta fingret på det. Den är jättesnygg, snittet perfekt, tyget glänser, alla detaljer är perfekta. Och bäst av allt: ingen logga (sorry, brats). Tveksam om jag skulle kunna peka ut den i ett blindprov. Men det finns det säkert folk som kan göra. Återkommer när jag använt den mer.

Så åter till Midsommar som utvecklar sig till en kavalkad av ätande. Vi får sill och potatis, följt av kaffe och tårta, följt av någon annan mellanrätt, sedan grillning. Vi har med oss lammkorv och fläsk- och blodigelkorv från Taylors & Jones. Japp, fläsk och blodigel. Kanske inte din vanligaste korvkombo, men, nar C skulle inhandle korverne i affären wille hon vare lite international så hon beställde ”pork and leech” istället for ”pork and leek.” Ett vanligt misstag men smaken blir typ lite annorlunda.

Fläsk- och blodigelkorven kan faktiskt rekommenderas, den var suverän! Det var även fläsk- och purjolökskorven som C fick med sig för att typ jämföra de två… ;-)

Till denna mat (och annan) korkade vi upp en medhavd Domaine la Barroche Terroir 2007. Skitgott men lite väl sött kanske. Bättre med lagring?

Domaine de Pegau 2005

Torsdag kväll och plötsligt infinner sig vomit accounting – det tillstånd då redovisning inte är kul längre. Vomerande tråkigt. Eller som engelsmännen säger: Boring vomit style.

Så någon gång kring åtta packar vi ihop och släcker ner och åker hem. Frihet!!! Jag är hemma och färdigparkerad någon gång efter nio. C blir minst sagt chockad är jag öppnar dörren – va, är du så hemma så här tidigt! Klockan nio en torsdagskväll. Deklarationstider...

Frihetsendorfinerna pumpar runt i kroppen och plötsligt jag känner ett oerhört begär efter vin – rött, tjockt, pulserande och massivt vin. Eftersom jag inte har något lager av enklare viner hemma för konsumtion torsdagskvällar blir det attack på vintankarna – och vinnaren den här kvällen heter Domaine de Pegau 2005.

Egentligen hade jag tänkt att prova vinet i höstas – i samma veva som jag korkade upp Schramsbergen, inköpt på Napa Valley Winery Exchange. Vid det tillfället värmde vi upp med en Clos de la Coulée de Serrant 1981 från Nicholas Joly, följt av Schramsbergen som fintade upp en Veuve Clicquot långt upp på läktaren. Jolyvinet kom tyvärr inte riktigt till sin rätt – även om det dekanterades tidigt på morgonen. Det kändes lite över toppen, konstigt nog. Eller så var det inte riktigt min kopp av te.

Hursomhelst, efter denna inledande vitvinsparad provade vi tre Chateauneufer: Pure 2006, Clos des Papes 2005 och Deus ex Machina 2004. Tanken var att även lägga till Pegau 2005, men då Winespectator tyckte att det var lite väl knutet hoppade jag över Pegaun denna gång. Pure 2006 var på ett strålande humör men min favorit var helt klart Deus ex Machina.

Men åter till i torsdags. Vi korkar upp Domaine de Peagu 2005. Ur glaset kommer en underbar sötfruktig doft, hallon och lakrits. Generös, inget tecken på tunnlande.

Grym terrorbalans mellan syra och tanniner – vinet känns inte alkoholstarkt, inte syrligt, inte strävt, inte jolmigt. Tvärtom – fräscht och riktigt läskande. Kräver ingen mat. Underbar sötfrukt! Skitgott helt enkelt! Så vill jag ha min Ch9. Vi hittar lite gruyère i kylen och sätter på det andra avsnittet av Band of Brothers. Vin, ost, krig och C. Vad mer kan man önska sig en torsdagskväll? ;-)

.