tisdag 29 mars 2011

Amarone, Vadstena och förrådslänsning



Seriöst, ett kungarike för lite energi för att skriva ett blogginlägg! Jag får skylla på att jag är tokförkyld – inte som vanligt, d v s sängliggande med tomater, Singoalla och Band of Brothersmaraton, utan precis så frisk att jag bara är förkyld. Fast jag antar att det är bra med tanke på mina bokslut…

Hursomhelst! För ett tag sedan hade jag lite gubbamiddag hemma för några vänner. En av gästerna hade med sig en hel flaska amarone, en Capitel de'Roari som jag stoppade in i förrådet och sedan hände inget mer. Men så i fredags infann sig så den vanliga fredagstörsten efter något gott, rött, pulserande vin och eftersom underhållet av mitt rödvinsförråd varit kraftigt eftersatt den senaste tiden blev det en shoot-out mellan Davids vin och amaronevinet. Amaronen förlorade. Davids vin ska jag korka upp och njuta av.

Amaroneviner tillhör väl kanske inte de viner jag dricker vanligtvis, så det var roligt att korka upp. Förr hände det väl oftare att jag drack amarone, men de senare åren har det mest blivit andra viner. Vi korkar upp. Helt klart ett gott vin, sammetslent enligt C. Fylligheten är det inget fel på. Gott och mycket publikfriande. Perfekt en fredag! Tack M!

I lördags begav jag mig så söderut till Vadstena för årsmöte. Det var supertrevligt! Och faktiskt, mer amarone. Denna gång ett annat märke, kan varit Tommasi? Det var i alla fall mycket gott, och godare än fredagsvinet.

På väg upp från Vadstena passerade jag K-holm för att hämta upp lite riesling och samtidigt inventera. Hallå, förrådet är ju nere på alarmerande låga nivåer! Vaff… nu blir det till att köpa in lite mer!

I K-holm fick jag dessutom årets ranson av våfflor av mamma. Lunchkoman slog till precis när jag rullade in i Stockholm. Jag gjorde inte så mycket mer den söndagen...
















söndag 20 mars 2011

Vår till slut!



























Преступление и наказание



Utläst! Den var faktiskt rätt bra! Schysst tugg, intressant intrig, tornadomässiga känslostormar. En hel del drickande.

Så, nu ska jag inte spamma er mer på ett tag!

Grattis Gamla Amsterdam!



Gamla Amsterdam, en av mina absoluta favoritostaffärer i stan, fyller tre år! Grattis! Hoppas att ni hade en trevlig födelsedag!

Själv blev det en lugn lördag. Eller – inledningsvis blev det allt annat än lugnt, eftersom lördagen började med ett stenhårt träningspass. Jag har inte vägt mig på sistone, men ganska snabbt efter jag börjat träna minskade vikten från 90 till 88 (det är tydligen bara stenar som sjunker enligt Mycket Bättre-J). Först trodde jag att jag hade fått en generös sign on-bonus, och att 80 var bara ett par veckor borta. Det visade sig vara århundrades ”leva i förnekelse!” Men nu känns det som att jag kommit ner kring 86-87 i alla fall.

Efter trevlig lunch på supergoda Eastanbul begav jag mig ner till Munirs livs i Skärholmen och köpte lammstek, sedan ett kort stopp på Gamla Amsterdam där det blev en bit Old Amsterdam och en bit Reypenaer VSOP. Väl hemma sedan blev det lammgryta med holländsk ost och ca 100 sidor Brott och Straff, som jag har 50 sidor kvar av. Ikväll blir det kanske lite Oscar Wilde (hälften kvar).



PS Schäfer-Fröhlichen var godare i lördags kväll, men fick inte den totala förlösning som Keller 2009 fick. Well well, det var gott men inte min kopp av te! DS

lördag 19 mars 2011

2009 Schäfer-Fröhlich Felsenberg Riesling GG




Fredag och jag stressar på för att göra klart några rapporter. Sedan möte med vinintresserad kund och dennes lika vinintresserade revisor och kanske inte lika vinintresserade revisorsassistent. Lite siffror, lite diskussion, lite beslut, lite cosy, sedan över till det viktiga: kvällens vin! Tonight’s lucky number visar sig vara Italien. Hoppas det smakade gott! Därefter får jag skjuts tillbaka till kontoret och där hamnar jag rätt in i lite gott bubbel – företaget firar att vi har öppnat ett nytt kontor, supertrevligt!

Väl hemma blir det en lugn tv-kväll. Vi lagar stekt lax med rotfrukter i ugn och till det konstig sås. Från början skulle det bli limesås till men den blev lite för syrlig så C hällde ner en hel del teriyakisås och sedan smakade det gott. Gott, inte så syrligt och ganska teriyakish.

Till det korkar vi upp 2009 Schäfer-Fröhlich Felsenberg Riesling GG, som jag köpt in för att prova. Med Emrich-Schönlebers Halenberg som knockade oss fullständigt i färskt minne är vi förstås mycket spända på att få se hur andra 2009:or är, inte minst Schäfer-Fröhlich som med all rätt kan klassas som en intressant up-and-comingproducent i Nahe.

Ljus färg, vilket inte är så konstigt. Massor av kolsyrebubblor!






Doften är underbar, härligt avstämd och balanserad. Vi hittar godis, mineral och friska, gröna äpplen, Granny Smith framför allt. Inte lika vass som Emrich-Schönleber, som var mer av allt.

Smaken går åt det syrliga hållet. Vi möts av en pigg syra, vinet är helt torrt utan några dolda ambitioner: detta är ett aperitif- eller matvin, utan någon restsötma eller försök till upplevd sötma. I jämförelse med Emrich-Schönleber är vinet inte lika fylligt.

Sammanfattningsvis ett gott vin, men inte min kopp av te. Lite för mycket syra, lite för lite fyllighet. Mina pengar går till Emrich-Schönleber istället. Men om ni letar efter ett gott matvin, by all means!

torsdag 17 mars 2011

Träningsvärk Grosses Gewächs Style

Kära läsare, jag är i plågor! Om nu någon skulle vara intresserad kan jag meddela att efter ett stenhårt bonespass i tisdags är benen idag stela som telefonstolpar. Dessutom toppat med grym träningsvärk! Men, men det blir nog bra i slutändan…

Apropå Grosses Gewächs så tänkte jag prova 2009 Schäfer-Fröhlich Felseneck till helgen. Återkommer med noteringar.

tisdag 15 mars 2011

Findus Ärtsafari, tysta dårar och andra historier från det förflutna

Under senare delen av gymnasietiden gick jag under namnet ”Den Tyste Dåren.” Mina vänner (och andra) brukade säga att ”Ulf går runt och kan saker” (utan att då nödvändigtvis berätta om dem förutom vid speciella tillfällen). Well, idag var en sådan dag där jag blev påmind om varför namnet kom till. Låt mig därför berätta om Findus ärtsafari.

Det hela började helt oskyldigt i dag i fikarummet – vi har gruppfika/gruppmöte varje tisdag förmiddag och tanken är väl att vi ska fika och typ uppdatera varandra.

Nu hör det till saken att i fredag eftermiddags så hörde jag från min utsatta position nära alltings mitt hur mina två chefer var ovanligt fnittriga. De höll på med något som de tydligen var ovanligt stolta över, nu hade de kommit på något bra! Jag gick fram för att kolla och det visade sig att de hade införskaffat tre stora glascylindrar, som de höll på att märka med olikt färgad tejp. Sedan delade de ut knepigt skrivna instruktionslappar och flörtkulor till alla.

Efter stort hemlighetsmakeri (och en hel del fnitter) avslöjades allt. Aha! När du gjort klart ett bokslut eller en deklaration, du lägger en flörtkula i rätt cylinder! Om allt går rätt så ska vi om någon månad ha fulla cylindrar och således en mycket behaglig vår.

Så tillbaka till fikarummet tidigare idag. Min gruppchef M pratade entusiastiskt om de tre cylindrarna och hur bra det skulle bli och inte minst om hur det liknade det som Findus har, ”mitt i foajén på Findus huvudkontor finns det en stor cylinder och där häller de på en massa ärtor för att visa hur mycket som skördats och så ska vi också ha det här!”

Det var ungefär nu som jag kom ihåg att jag har faktiskt varit på Findus Ärtsafari. Så utan att tänka riktigt klart slinker det ur mig att ”Findus, absolut! Jag har förresten varit på ärtsafari!” Och sedan var det ganska kört att behålla någon form av värdighet resten av det gruppmötet...

Så, här kommer därför hela historien om Findus, ärtan och Findus ärtsafari!

Först och främst, för att behålla fräschören i ärtan är det superviktigt att den fryses inom tre timmar efter skörd. Det begränsar därför odlingsområdet, även om exempelvis Österlen skulle funka bra för ärtodling ligger det för långt från fabriken i Bjuv. Max avstånd som du kan odla ärtor är därför en halvtimmes lastbilsfärd från fabriken. Således ligger alla ärtodlingar kring Findus anläggning.

Nu behöver vi inte gå in på detaljer, eller göra reklam för olika saker, men när en grönsak skördas så sker en omvänd fotosyntes – växten omvandlar näringsinnehållet till, ja vad den nu behöver. Därför är det som så att om vi tar spenat till exempel, så försvinner ca 70 % av alla c-vitaminer 24 timmar efter skörd. Men om grönsaken fryses ner, ja, då avstannar den här processen och… ni fattar.

Hursomhelst, sedan är det så tokigt att ärtan bara är som bäst under endast en dag på året. Därför är det ganska viktigt att du skördar den just då! Och då kan alla räkna ut att om alla ärtor blir mogna samma dag – det blir lätt kö vid fabriken då… Därför, innan sådden kontaktas alla odlare och ett noggrant schema görs upp så att mognadsdagarna kan spridas ut jämt över säsongen.

Där är förutsättningarna! Findus ärtsafari går då ut på att du ska få se hur allt går till, du får följa ärtans väg från skörd till färdigförpackad i paketet. Det hela initierades av min chef på det företag som jag arbetade för i Helsingborg, han hade arbetat på Findus innan och någon dag tyckt att ”vi måste göra något för att öka den lokala populariteten för ärtan!” Hence var ärtsafarin född.

Sagt och gjort. Under min sista sommar i Helsingborg köpte jag biljett (det fick man göra någon vecka innan) och åkte ut till Bjuv. Samling vid Findus stora parkering. Väl där fick vi hoppa på en större buss och så iväg till fälten!

Ja, och så stod man där på en lerig åker och såg hur enorma skördetröskor betade i sig den gröna massan. Vi fick smaka på ärtorna och de var fantastiskt goda. Sedan hoppa på bussen igen och iväg till fabriken.

Ärtorna lossas av och pumpas runt. Efter ett tag kommer de till färgseparatorn. Även om fälten var ganska gröna så är alla ärtor inte det – det finns gula, vita, blåa och t o m röda ärtor. Så alla ärtor lassas ner på ett conveyorbälte som sedan passerade en skanner. Om skannern hittade en ärta som inte följde mönstret så noterade den positionen och sedan sände apparaten ner ett litet rör som med en liten luftström blåste bort den olikfärgade ärtan!

Sedan sorteras ärtorna dels efter storlek, dels efter stärkelseinnehåll. Ju mer stärkelse ärtan innehåller, desto tyngre och inte så mjäll. De ärtorna hamnar i burk. Anledningen var att ”det är mest studenter som köper dem och de gillar att äta direkt från burken och ska man då ner med en sked – ja då mosar man allt om de inte är lite hårda.”

De med minst stärkelseinnehåll fryses och hamnar i olika paket!

Sedan kom vi in på köttbullar, det var någon som tyckte att Dafgårds hade väldigt fina (och säkerligen handrullade köttbullar). Även här kände jag att jag kunde tillföra något, så låt mig berätta om köttbullar.

Först görs köttbullesmeten. Sedan pressas allt genom små cylindrar med avknipare i ändarna. Alla köttbullar är därför cylinderformade från början. Sedan hamnar de i en gigantisk, vickande wok, så samtidigt som de steks klart så rullas de även till bollar! Så nästa gång ni äter färdigförpackade köttbullar, kolla formen – ofta så kan man ana cylindern.

När vi ändå var inne på köttbullar och Dafgårds kom jag att tänka på Dafgårds kåldolmar. Även här kände jag att jag kunde tillföra något. När jag var där (det är många år sedan nu) så handrullades alla Dafgårds kåldolmar av vietnameser. Det bodde en liten koloni vietnameser där i Källby och de jobbade alla på ackord. Rekordet sägs ligga på 6 000 kåldolmar för en dag! Alla satt kring ett stort conveyorbälte och i ena sidan fanns en stor utstansningsmaskin som stansade ut färdiga dolmar (alltså, innandömet). Sedan hade de färdigförvällda kålblad vid sidan och rullade. Eftersom det var bäst att sitta nära stansningsmaskinen (så man kunde välja mellan de bästa bitarna) rotera de.

And that is all I have to say about that! Så ja, en tyst dåre är man allt, med konstig kunskap om konstiga saker. I gymnasiet ingick jag även i ”mupparna” – jag, MH, Polarforsknings-H och Knappast-lika-bra-på-skidor-som-Polarforsknings-H-P kallades för mupparna av vår klassföreståndare, eftersom vi satt i ena hörnet och förde ett himla liv. Så nu vet ni det, tysta dårar kan vara livliga!

söndag 13 mars 2011

Biff Rydbergmaraton med John's Selection








Sådär, då har man ätit Biff Rydberg tre dagar i streck! Det var inte planerat.

Det hela började med att C och jag var sugna på kött i fredags. Som jag nämnt tidigare tycker jag väl sisådär om nötkött, eller rättare sagt: nötkött är gott men det ska vara rätt kött. Alternativen brukar oftast vinna. Lamm: yes! Kyckling: japp. Gris: gärna. Men vanlig ko: nja, då ska det vara rätt ko. Vanlig svensk ko som du kan köpa på ICA/Consume/Hemköp kan jag tycka är verdervärdish, tokäckligt rent ut sagt! Då kan jag tycka att Naturkötts entrecote från Brasilien är fantastiskt gott, precis som det ska smaka – mört, saftigt och smakrikt. Svensk ICA-entrecote: oftast tråkig, ogod och seg som attan!

Därför var det lite oroväckande i fredags när vi ville ha nötkött men ICA Ringen var tömd på brasilianskt kött. Dock fanns det lite tysk oxfilé som såg trevlig ut, från John’s Selection. Vi chansar.

Jag tror att jag låter bilden tala för sig själv! Oxfilé brukar väl inte vara marmorerat? Men den här var så mör, så smakrik, så… helt fantastisk. Så John’s Selection, era produkter kommer jag leta efter framöver!

Sedan hade jag lite grabbar över på middag i lördags och eftersom jag hade lite oxfilé kvar fick det bli att köpa en ny bit som blev till Biff Rydberg och sedan lite som blev kvar tills söndag... Så tre dagar Biff Rydberg på raken!

Till Biff Rydberg behövs stekt potatis. Det viktiga när du steker potatis är att skölja bort överflödigt stärkelse. Sedan är det bara att steka på som vanligt, i med en massa smör och först hög värme och sedan låg.





Blandade inköp och okunskapen om vardagliga ord på andra språk



Japp, det är bara att erkänna, kortet har dragits en hel del gånger den senaste tiden! Jag har dock inte köpt några nya böcker, och inte heller några nya filmer, om det nu skulle ge några pluspoäng.

Men men! Förutom lite 2009 Emrich-Schönleber Halenberg (som jag även fick kompletteringshandla igår p g a att den var så himla god) och 2009 A Christmann Königsbacher IDIG Riesling som jag även hittade (extrasändning?) så har det blivit lite Fritz Haag, 2009 Brauneberger Juffer Sonnenuhr Riesling Auslese. Fritz Haag är en producent som jag fingrat på några gånger men inte kommit till skott direkt. Men nu blev det några flaskor. Det fanns ju både som auslese och spätlese, samt som Grosses Gewächs, men eftersom jag redan plockat ner några torra Emrich-Schönleber i korgen fick det bli auslesen. Vad har du till auslesen? Möjligtvis något vrålstarkt, annars funkar nog solsken och trevligt sällskap ganska bra!

Brauneberg är också ett av mina första minnen av Mosel. Första gången jag åkte genom dalen var väl för drygt 15 år sedan, och efter att ha passerat vinby efter vinby kände vi att ”nu måste vi ju faktiskt stanna någonstans!” Och det visade sig vara Brauneberg.

Sedan har det blivit nya brillor. Dels såg jag inget genom mina gamla, dels var jag lite trött på linser. Så efter ha ”ska bara kolla och inte köpa” nere på Bågar och Glas på Norrlandsgatan fastnade jag för ett par svarta Oliver Peoples.







Oliver Peoples – nu kom jag tänka på min mockajacka från Oliver Spencer. Om någon vet var ”nopprig” heter på engelska och vill berätta det för mig skulle jag bli tacksam för då kan jag skicka iväg ett insatt klagobrev till dem som väljer innertyg, morr! Om ni nu lagt ner så mycket tid och kraft på att få till en snygg jacka, kunde ni inte satsat lite mer på innertyget då?!?!? Så till dem som väljer mocka och till dem som designar vill jag bara skicka trevliga brev, men innertygsfolket, shoot them...

Apropå vardagliga ord på andra språk som du inte har koll på, jag minns första gången jag skulle gå till frisören när jag bodde i Brighton. På den tiden pratade jag mer eller mindre felfri engelska (och inte så drygt som vissa vill göra gällande…).

Frisören, en tjej i 25-årsåldern, började som vanligt med lite småprat och jag hängde på. Sedan när hon undrade hur jag ville ha det sa jag väl något i stil med ”resilient, copious, versatile, but not too embellished.” Ok, följt av mer småprat om Brighton i allmänhet samt lite inledande klippande.

Plötslig frågade hon hur jag ville ha luggen. Men eftersom jag inte hade den blekaste vad det var för ord hon frågade om sa jag något svävande, typ ”yes, good.”

Fast det var ju inte en oviktig fråga så hon frågade igen, ”yes, men hur vill du ha luggen?”

Då var jag tvungen att fråga:

What’s that?

Varpå hon lutade sig framåt och ganska barskt krävde att veta:

Are you English?!

Yes, I mean, no! Sorry!

Ok, det här är luggen!

Aha! Ridå…




PS De gamla. Med risk för att låta som optikern, ”ok om jag gör såhär, blir det bättre eller sämre?”


lördag 12 mars 2011

2009 Emrich-Schönleber Halenberg Riesling Grosses Gewächs










Fredag och jag har jobbat duracellkaninskt hela veckan. Höll utbildning på Göteborgskontoret i måndags, sedan har jag varit fjättrad vid min desk resten av tiden. Det var kul att återse det gamla urhemmet! Vårt Göteborgskontor har lokaler högt upp i en byggnad nära Järntorget så i pauserna stod jag ute och spanade ut över takåsarna. Kolla, Kungshöjd! Aha, där är Landala! Åh, Guldhedtornet, sweet memory! Och i närheten av Guldhedstornet – på andra sidan vägen till Toltorpsdalen – Södermalm! Japp, det finns faktiskt ett Södermalm i Göteborg också. Som finnig tonåring brukade jag vandra från Toltorp upp i Änggårdsbergen och sedan ner i Botaniska å tebauka. Botaniska, inte att förväxla med Botan – det ligger i Lund. Där kan man ropa på älgarna. Det var det många som gjorde.

Hursomhelst – fredag och ganska mycket TGIF (igen, fast på ett bra sätt!). C och jag är båda sugna på rejäl mat, så det får bli Biff Rydberg. Till det borde det blivit ett schysst red scream men av någon anledning snurrar vi in på vitt. Så det får bli en flaska 2009 Emrich-Schönleber Halenberg Riesling Grosses Gewächs från marssläppet.

Vilken doft! Klockren riesling, klockrent avvägd. Perfekt balans. Vinet är torrt och magiskt väl balanserat. Mineral, en hel del godis. Smaken är läskanda och forsande – hur gott som helst! Vi är mäkta imponerande, det här var riktigt, riktigt gott!

söndag 6 mars 2011

Tvåårskalas!

Kära läsare,

Idag fyller min blogg två år! Dock har det inte blivit så mycket firande, den senaste tiden har varit sjukt stressig med massor av bokslut och svåra konteringar så i fredags var det väldigt mycket TGIF och sedan har jag inte rört på mig så mycket sedan dess… Fast nu är jag i Göteborg, ska hålla utbildning här imorgon – ska bli kul! Tåg ner, för en gångs skull. Satt mestadels och läste Oscar Wilde, nu har jag snart kommit halvvägs med The Picture of Dorian Gray, Lord Arthur Savile’s Crime, The Canterville Ghost, The Model Millionaire, The Importance of Being Earnest och Lady Windermere’s Fan lästa.


- When I see a spade I call it a spade

- I am glad to say that I have never seen a spade. It is obvious that our social spheres have been widely different.


Ett stort tack till alla mina läsare och ett stort tack till alla er som lämnar kommentarer. Det är mycket trevligt! Ha nu en trevlig kväll!



PS Jag kan väl villigt erkänna att det fanns en ambition att nå upp till 300 inlägg tils idag men det bidde det inget av. Detta är inlägg nr 287. Vid inlägg nr 300 hoppas jag att det ser lugnare ut och då bjuder jag på tårta! Eller en massa riesling 2005. Återkommer. DS

onsdag 2 mars 2011

Tasting the Good Stuff at Stockholm Winelab









Last Saturday I had the pleasure of tasting through most of the wines carried by the newly started Stockholm based wine and spirits company Stockholm WineLab. I was invited by David, who in turn had been invited by Björn Olsson, one of the partners. Stockholm WineLab has very nice offices near the central train station, so there were no problems in finding the place. Unfortunately I had forgotten my SLR at home, so please forgive my crappy photos!

We are greeted by Björn, who starts off with a little history of the company, as well as its visions and short term goals. Then we are presented with the product range. First out is Casa Rivas, a Chilean sparkling wine. It is light in colour, with an interesting scent. However, the more we sniff, the more of the ambivalence of the wine presents itself. Is it a Riesling? There is certainly a good case for that. But then there is much indicating that it is a Chardonnay, or even a savvie for that matter. Not that much exotic fruit. Could be a young Mosel, without the petroleum. Grassy. Very fresh, anyway, and very delicate. Nice!

A short sip reveals a rather volcanic mousse, but not so much acidity. Very easy to drink in large chunks. Should do well a hot summer’s night! Björn discloses the grape mix, it is 50 % Chardonnay, 30 % Pinot Noir, and 20 % Sauvignon Blanc. Upon disclosing that Sauvignon Blanc was in the mix it all became apparent why I liked this wine.





Then a red wine, Trabucchi d'Illasi. Warm scents, rather acid, layers of tobacco and cedar. Nice, but not my cup of tea. We agree that this wine requires creamy food, such as a pasta dish with lots of cream. But then it certainly would present itself as very drinkable.





Then another sparking, Patriarche Crémant de Bourgogne Brut. Not as sophisticated as the Casa Rivas, but slightly cheaper. We taste along with its pink companion, which I find more attractive. A rather volcanic geyser of raspberry flavored gumdrops! It strikes us that the wine is completely dry, which, considering the audience and drinking window (a hot summer’s day), would require quite a lot of guts not letting some sugar remain.




We finish with the two Pol Rémys, huge sellers in the lower sparkling segment. The Brut is quite nice, with a lot of flirtations to those who like cider (the scent is densely packed with aromas of apples and candy). The Rosé is not that interesting, more like sparkling, diluted lingonberry juice with alcohol.





Summing up, nice and well-made branded wines, for immediate consumption. Many thanks to Björn for showing us your products!