måndag 31 augusti 2009

Klippa och krossa

Alltid funderat över varför klorna på havskräftor och humrar ser olika ut? Well, de har olika funktioner:


Klippa


Krossa

As simple as that!

Scener från ett kräftfiske







På fredagsförmiddagen styr vi Volvon mot västra Sörmland för traditionsenligt kräftfiske. Tidiga rapporter från fiskande grannar har varit smått nedslående, tillgången ska inte vara lika riklig i år som förra året. Men men! Mor har köpt havskräftor, d v s riktiga kräftor, just in case vi inte skulle får något.

Vi lägger ut burarna på kvällen. Arbetsuppdelningen är given från början. H, fiskeexperten, förlåt, fiskenörden, förlåt, dragnörden, pekar på intressanta ställen. A och Pappa agnar och slänger i burar. Jag ror. Hemma igen mumsar vi på smulpaj och väntar på att klockan ska bli elva, då burarna ska vittjas.

Första skörden bekräftar våra farhågor. Vi får kräftor, men inte lika mycket som förra året. Äsch! Burarna har ju bara legat i ett par timmar, sedan har vi ju havskräftorna också. Så vi blir nog mätta. På morgonen drar vi upp burarna. Denna gång har vi fått lite mer, så totalt sett fick vi närmare 250 st.

Lagen kokas ihop. Denna gång kör vi med den okomplicerade, d v s bara salt, socker och dill. Några timmars kokande och svalning senare njuter vi av fantastiskt goda kräftor!

Tokäckligt 2




Lita alltid på dina instinkter. Detta, tillsammans med lita alltid på dina första intryck, borde räcka ganska långt för att undvika fällor, pinsamheter och diverse obehag. Men du är ju en smaknörd! Detta leder ofta till att nyfikenheten blir för stor och tar över, vilket ibland är bra, ibland… sopigt.

I augusti 2008 var jag i Köpenhamn och flanerade planlöst runt. Efter blandade svängar kom jag till Magasin du Nord och vinavdelningen. Utbudet var helt ok, jag har aldrig varit på Erik Sörensen och de andra, så jag utgick kallt från att det var lite turistfällish. Därför hoppade jag vinet och bad personalen plocka ut ett gäng danska ölflaskor, ”ge mig det bästa som Danmarks stolta ölindustri förmår!”


Resultatet var häpnadsväckande. Så gott och så läskande! T o m Carlsbergs prestigeöl var smakfull och spännande. Från vänster (de som jag kom ihåg att fota): Bröckhouse Esrum Kloster, Skands Porter, Nörrebro Stuykman wit, Jacobsen Extra. Portern har jag faktiskt kvar, ska ta den nu i höst. Bland ölflaskorna fanns en flaska Herslev Bryghus, som jag minns som en frisk och mycket god lager. Därför blev jag glad då jag hittade Herslevs Bryghus Midsommer Bryg på bolaget! Kul, nu ska det provas.

Men så var det med varningsklockorna. Första varningsklockan: Det gick en tid mellan det att jag såg dem på hyllorna och att jag faktiskt köpte en. Om de hade varit goda hade de varit slut vid det här laget. Andra varningsklockan: Bland ingredienserna, björksav och björkved (!).

Hm, tokäckligt fick plötsligt en ny dimension. Och som vanligt: Lita alltid på dina instinkter!
.

Dagens länk

Nu på morgonen får jag dagens länk levererad av H. Så, enjoy!

http://bil.feber.se/art/163970/hr_r_vision_efficientdynamics/


Väl värt ett besök. Visar den nya BMW:n... Eller, en ny konceptbil från BMW om ni föredrar det!

Pascal Jolivet 2007 Sancerre




Som familjens framröstade vinexpert brukar jag alltid få uppgift att inhandla vin till olika tillfällen. Så jag blir inte förvånad när mor ringer och ber om något ”gott vin" till kräftorna. Ska bli!

Förresten: åhhh vad jag ogillar ordet ”vinexpert!” Om någon familjemedlem skulle råka läsa detta: jag föredrar ”vinnörd.” Vinexpert låter så… tidningsmässigt. Stelt och tokpretto! Vinnörd, det signalerar iaf i mina öron hängivelse och passion… Samma med ”gourmet,” känns inte det lite stelt och von Obenish? Här tror jag nog att jag föredrar ”smaknörd” eller iaf 70-talsordet finsmakare. Visar inte det på självdistans? Jag tycker det!

Ett av privilegierna med att vara familjens vinnörd är i alla fall att du har möjlighet att låta dina preferenser styra, hehe… och när det kommer till vitt är vi fånigt enkelspåriga. Visst, vi korkar upp en och annan skumpa då och då, och ibland händer det att vi sätter tänderna i en chardonnay. Ibland får vi suget efter gewurztraminer, ibland blir det något sött från Vouvray. Men annars dominerar riesling och sauvignon blanc vitvinskonsumtionen totalt.

Bland hyllorna inne på Regeringsgatan slår det mig att det var läng sedan vi drack en god sauvvie. Efter lite fingrande hamnar således Pascal Jolivets 2007 Sancerre i korgen. På väg mot kassorna blir jag dock lite osäker – torrt eller halvtorrt till kräftor? Jag garderar upp med en halvtorr riesling. Mer om den senare.

Eller öl, kanske? Öl som är så gott! Jag slänger ner några flaskor från blandade indieproducenter. Mer om dem senare.

Vi korkar upp Sancerren. Ur glasen kommer en tydlig sauvignon blancdoft, vi hittar nässelblad och vinbärsblad. Lite vått ylle och krusbär. Balanserat, gott! Smaken är stram med hög syra. En typisk Loiresauvvie. C tycker att alkoholen slår igenom, och det kan jag väl till viss del hålla med om. Trots 12,5 % känns vinet lite väl alkoholigt. Själv är jag inte riktigt övertygad, det känns tidvis lite väl vattnigt. Nästan lite blygt, smakerna kunde vara "mer." Fast gott!

Ett gott vin, helt klart. Men jag föredrar nog sauvignon blanc från varmare ställen, Kalifornien eller Nya Zeeland t ex. Antar att det är lika med gewurztraminer, det är det parfymerade du vill åt! Så Loire – jättebra och tack så mycket, men om det inte står Pur Sang på nästa butelj blir det USA/NZ och vibrerande, pulserande krusbär och vinbärsblad i nästa glas!

måndag 24 augusti 2009

Nyheter

Tidigt på söndagsmorgon väcks jag av en omtumlad T, som sprudlande förkunnar att han precis friat till P och att P sagt ja. Dagen innan har jag även fått reda på att H & F har förlovat sig.
Så underbart, stort jättegrattis till alla er!!! Vad glad jag blir! :-D


.

Irrfärder i Sidewaysland: Mission accomplished




Av min resa till Kalifornien och mina irrfärder där återstod till slut bara en sak: överlämnandet av en flaska Brander Sauvignon Blanc ”au natural” till N & M. Denna hade jag köpt specifikt på Brander med avsikten att ge till mina kära vänner N & M, men en massa annat kom i vägen vilket fördröjde överlämnandet. Men idag, till slut, fick vi möjlighet att träffas. Vad kul det var och vilket fint hus ni skaffat!







.

Vigna Garrone 2004



Fredag och med det fredagsmys! Nu äntligen ska det bli Pasta ci-dee-ar (CDR) som jag drömt om i ett par dagar. Till det ett glas gott rött, förstås. Jag stövlar in på Regeringsgatan och bestämmer att den här gången ska jag gå på deras rekommendationer, no matter what. And if they pekar på ett spanskt vin, we're drinking spanskt... Inte så att jag normalt sett är lite bångstyrig, men det händer att jag direktutvecklar en viss skepticism mot de förslag som jag får. Så efter visst dividerande med mig själv beslutar jag mig för Vigna Garrone 2004 från producenten Odoardi. Distriktet är DOC Scavigna i Kalabrien, d v s nere på tån. 80 % gaglioppo, 10 % nerello, 5 % cabernet franc, 3 % cabernet sauvignon och 2 % merlot.

Gaglioppo, Kalabrien, Odoardi??? Aldrig hört talas om druvan, distriktet eller producenten. Det här ska bli en intressant upplevelse!


För att liksom fullborda fredagsmyset kör jag förbi Cajsa Warg på väg hem. Cajsa Warg är en affär som jag har utvecklat ett visst hat-kärleksförhållande till. Ja, de har bra produkter. Ja, de är trevliga och hjälpsamma. Men vad pretto allt är! Allt känns bara fake och näst värst är att det ska ge ett skimmer om att vara en gammal lanthandel. Prettomusiken de spelar i högtalarna är nog värst… Men de har god pasta, och goda ostar, och ankfett på burk, och massor av annat gott! Så jag försöker att undvika. Men ibland blir suget för något annat är det totalt själslösa ICA Ringen för stort, så idag blir det Cajsa Warg. Och jag njuter.

Medan pasta CDR kokar ihop sig själv på spisen korkar vi upp Garronen. En första sniff – hallon! Härligt, mogna hallon. Lite björnbär tittar fram också. C föreslår träffsäkert fruktkräm, Ekströms fruktkräm. Lite senare får vi även en tydlig doft av choklad. Intressant! Doften är angenäm, fyllig, och väldigt inbjudande. I munnen får vi ett gott vin med höga syror – som sitter perfekt till den gräddiga pastan. Jättegott! Kul att dricka något annat, klar rekommendation.

Någon efterrätt har vi inte brytt oss om att laga till, men inne på Cajsa Warg knep jag en kaka Green and Black’s Organic Milk Chocolate. Yes, mjölkchoklad. Supergott!!! Så himla god!*




*That translates roughly into, ”divinishly nice.”

fredag 21 augusti 2009

I made fire!



Faktiskt ganska stolt över mig själv – har lyckats installera några räknare på bloggen! Det var ju inte det enklaste precis. Efter att förrådet av de vanliga svordomarna hade tömts var jag mot slutet av kodandet tvungen att ta till reservsvordomarna… men till slut var räknarna uppe och springande!

Ok, så där snyggt arrangerade blev de inte, men va tusan…





.

torsdag 20 augusti 2009

Pasta CDR


Detta inlägg är en hyllning till en av världens godaste gräddbaserade pastasåser: Pasta CDR. Du behöver:


3-4 schalottenlökar, finhackade
4-5 vitlöksklyftor, finhackade
1-5 krm cayennepeppar
1-3 tsk dragon
1-3 tsk rosmarin
0,5 dl konjak
2-3 dl grädde
1 dl passerade tomater
1 kruka persilja, finhackad
Någon form av animaliskt protein, typ strimlad kyckling
God pasta.


Fräs upp schalottenlök och vitlök samt kryddorna i rikligt med smör och/eller olja. Löken får inte ta färg. Häll på konjaken, låt koka in någon minut. Häll på grädden och passerade tomater. Späd ev med lite vatten. Låt koka ihop i ca tio minuter. Om du ska ha i kyckling, rör ner den nu. Salta! Koka pastan under tiden. Blanda pasta, persilja och sås. Njut!


.

Omfångsrik


Igår gick den sista 100-grammaren åt. ÄNTLIGEN!!!

Årets bästa kräftor! Kräftor bäst i test!


Om en vecka är det dags! Burarna är putsade, agnen håller på att jäsa...

onsdag 19 augusti 2009

Chosefri

Sedan var det ju det där med operabegäret som hade kickat in med full kraft. Så en solig dag nu i den sista av sommarens semesterveckor stövlade jag helt sonika upp till Konserthuset. Eftersom jag inte hade varit där tidigare frågade jag var skivbutiken låg, och jag blev anvisad till ett litet hål i väggen.

Svala & Söderlund, om det är så affären hette, den hade ju upphört, var som sagt inte mer än ett hål i väggen. Klockan var runt elva och stället hade precis öppnat. En äldre tant i klänning och framåtkammat hår medieval style höll som bäst på att plocka upp. Jag gick in och började plocka bland skivorna. Då jag blivit lite småintresserad av Wagner tänkte jag se om jag hade samma lycka som M. Så efter en stund gick jag fram till tanten och sa

”Om man är intresserad av Wagner, var ska man börja då någonstans?”

Tanten såg upp och började uttala något ohörbart. Stånk! Pust! Stora ögon! Mer suckande. En större portion stånkande. Mer gutturala läten. Hon sa flera oartikulerade meningar och avslutade helt enkelt med att peka på alla Wagnerskivor som stod snyggt uppställda i en glasmonter. Nitlott! Här skulle man ju inte få någon hjälp, typiskt! Ringen eller Tristan & Isolde? Vilken var bäst? Vilken var mest lättillgänglig? Samtidigt förbannade jag mig själv, vilket typiskt nybörjarmisstag det var att komma ogooglad till en affär som denna.

Plösligt hade jag Indiana Joneskläder på mig och tanten hade transformerats till en åldrig korfarare. Med ett totalt uttryckslöst ansikte pekade hon på Wagnerskivorna och sa, högtydligt,

Choose, wisely…

Jag var alltså utlämnad till mig själv. Men ringenboxen för 1300 kr var kanske lite väl att ta i, kändes nästan lite bratsigt att köpa det dyraste rakt av ogooglat och olyssnat. Så det fick bli den första delen, Rhenguldet. Sedan lite Verdi, La Triviata. På vägen ut högg jag även Miles Davis Kind of Blue.

När jag lämnade över askarna till tanten sken hon upp och sa helt hörbart, ”vilka fina operor du valt!”


You have chosen, wisely!
.


tisdag 18 augusti 2009

2006 Dönnhoff Dellchen



Vi har som sagt H & M över för lite middag och efter debaclet* med champagnen korkar vi upp reservvinet: vår sista flaska 2006 Dönnhoff Dellchen.

Det blir bouillabaisse med fuskaioli, en rätt som vi båda har kommit att älska. Receptet kommer ursprungligen från Stefan Karlsson, som för nära tiotalet år sedan graciöst skänkte mig en jättesnygg damaskstålskockkniv. Hur själva ursprungsreceptet en gång såg ut har jag sedan länge glömt, jag har t ex endast dimmiga minnen av proportionerna i fuskaiolin. Av soppan kommer jag knappt ihåg något. Men, och det är ett viktigt men, jag kommer ihåg att Stefan kryddade med ganska rikligt av dillfrö i soppan och det har genom åren visat sig vara en supertrevlig liten krydda – speciellt till bouillabaisse.


Det finns naturligtvis tusen olika recept på bouillabaisse men så här brukar jag göra. Vet inte ens om det jag gör får kallas bouillabaisse! Men men…

Börja med fuskaiolin. Blanda gräddfil och majonnäs i proportionerna 3:1 (d v s en del mayo och tre delar gräddfil). Ändra proportionerna efter tycke och smak. Pressa i ett par vitlöksklyftor. Rör om och smaksätt med vitpeppar och salt. Låt stå kallt ett tag! Det funkar även bra med mayo och crème fraishe, lättare att få laktosfri.

Gör därefter soppan. Strimla fänkål, skiva schalottenlök och ett par vitlöksklyftor. Klyfta ett par potatis. Fräs upp allt i rikligt med olivolja, cayennepeppar och dillfrön (jag har väl i någon matsked, kanske?). Häll på vatten och låt koka upp. Ha ner en burk hela tomater och spadet från en Abbas bruk musslor. Vi är lite dåliga på att koka färska musslor, så det brukar bli Abbas musslor (som vi anser är godast till motbevisade).

Kocka tills det har mjuknat sig. Ev kan du ha ner en buljongtärning, men i bästa Mats-Eric ”Spurlock” Nilsson-stil saltar vi numera oftast bara. Mot slutet brukar vi i ren fantasibrist röra ner ett gäng harrisar, men det är väl en övergångsfas…

När allt är mjukt är det dags för saffran. Tidigare brukade jag alltid ha med den från första början, men jag har fått för mig att saffransdoften decimeras med kokningen. Förmodligen är det bara en fix idé, men numera rör jag ner saffranet nästan sist iaf. Så, ner med saffran! Därefter, ner med fisken. Slutligen musslorna. Smaka av med salt.

Dellchen, då? Ljust gul färg, mörkare än Himmelreicharna dock. Vi doftar. Stor, härlig rieslingdoft! Vi hittar honung, citrus och lite exotiska frukter. Dock inte så mycket av den varan. Vi hittar även en del diesel. I munnen får vi ett stramt, fylligt vin med hög syra. Fylligt, inte lika rättrinnande som Dr Loosen, men utan att vinet på något sätt känns kvalmigt eller jolmigt. Det skulle definitivt vinna på att ligga till sig ett tag, men det är fullt drickbart nu. Faktiskt riktigt jättegott! Ett superläckert matvin.

* Jag håller på med Peter Englunds Ofredsår just nu. Där är det mycket debacle…

Variations on hell



Vi har H & M över på lite middag och då de är devoterade champagnefantaster passar vi på att korka upp RH Coutier Brut. Klart snygg etikett! Vi korkar upp. M noterar direkt att vinet smakar gödselstack. Gott gödsel, typ, men ändå: gödsel. Jag sniffar, och det verkar nog som så att alla propparna inte är riktigt iskruvade. Fan! Jag frågar C om hon känner doften av simhall. ”Precis vad jag tänkte på!” Korkhelvete!



Ajöss!

lördag 15 augusti 2009

Variations on heaven





Mitt i veckan får vi plötsligt ett begär efter riesling. I ena ringhörnan, Dr. Loosens Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2007. I andra, Dr. F. Weins-Prüms Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2007. Samma år, samma kategori, samma vingård, olika producenter.

Graacher Himmelreich är belägen i mellersta Mosel, inklämt mellan Zeltingen i norr och Bernkastel-Kues i söder. Området kryllar av vingårdar i bästa lägen.

Contestant no 1, Dr Loosen, öppnar med ljust gul färg. Ganska blek, faktisk. Efter någon minut är det fullt av kolsyrebubblor i glaset!


Doften är helt förförisk. Citrus, persika, exotiska frukter. Komplex och helt underbar doft! Vi smakar. Söt, men inte särskilt påträngande. Syrlig utan att på något sätt uppfattas som surt. Förmodligen ett utmärkt matvin (vi drack det till chips) Förutom doften är vi djupt imponerade över hur läskande vinet är. Vattnigt är förstås fel ord, precis som utspätt, men något åt det hållet. Lättrinnande är kanske ett bättre ord? Om vi jämför med exempelvis Emrich-Schönlebers Monzinger Halenberg är det vinet betydligt mer fylligt, och i brist på bättre ord: nästan lite obalanserat. Det känns dessutom långt från klart. Dr Loosen känns färdigt. Visst, det blir säkert bättre med något/några års lagring, men det behövs inte. Vinet är supergott nu.

Contestant no 2, Dr F Weins-Prüm, är också väldigt blek i färgen. Även i detta vinet finner vi gott om härliga små kolsyrebubblor.


Doften är ren och klar, tydlig rieslingdoft. En hel del av det vi kände i Dr Loosen hittar vi även här, såsom citrus och persika. Fast inte i lika härlig och förförisk form. Vinet har inte heller samma läskande smak och textur som Dr Loosen.

Det är absolut inget dåligt vin, tvärtom! Vinerna är helt klart likartade, men vi slås ändå över hur olika de är. Men den här kvällen är våra pengar helt på Dr Loosen med motiveringen ”förförisk doft och urläcker textur.” Det känns så mycket mer spännande, det har så mycket mer att ge än Dr F Weins-Prüm.




.

fredag 14 augusti 2009

Att färdas djupare ner i nörderiet…

Plötsligt har jag drabbats av en oväntad, okontrollerad och pulserande kärlek för opera. Opera, liksom! Det började helt oskyldigt med att jag – som miljontals andra – kollade på youtubeklippet med Paul Pott. Det räckte. Sedan satte nörderiets väl utvecklade mekanismer igång på alla cylindrar:

Ok men det här var ju faktiskt bra. Låt oss nu jämföra Mr. Pott med andra som sjunger samma stycke.

Några timmar senare var jag den lyckliga ägaren av tre inspelningar av Puccinis Turandot (Jussi, Pavarotti och Carreras). Samt Paul Potts nya skiva. Nu skulle här testas! Såhär i efterhand kan jag väl medge att det var lite grymt att ställa upp tre av operavärldens mest framgångsrika tenorer mot den helt oprövade walesaren, men jag var helt enkelt för nyfiken…






















Några timmar senare satte några av nörderiets andra mekanismer in:

Ok men det här var ju faktiskt ganska bra. Mer tack! Hur går vi nu vidare?

Ja, hur kommer man vidare i sitt nörderi? Du kan läsa på, prova, studera kartor, gå kurser. Eller så kan man be om assistance! Lite vägledning, en riktning, anyone?

När jag berättade för C om mina operistiska våndor berättade hon om M, systerns man. Precis som jag hade han också hastigt, lustigt och högst oväntat fått ett omåttligt begär av opera. Lösningen i framåtprocessen hade varit att helt sonika stövla in hos Svala & Söderlund, den anrika skiv- och notaffären inne i Konserthuset och öppet erkänna att ”det här gillar jag, vad ska jag lyssna på nu?” Personalen på Svala & Söderlund hade graciöst hjälpt honom i sitt sökande och han kunde lycklig gå vidare i sitt utforskande av de myriader av operor som finns därute.

Jag tänkte göra likadant. Fast det skulle visa sig inte gå fullt lika bra…


.

torsdag 13 augusti 2009

"Jo men jag har chiptrimmat den!"


En ulv i fårakläder? Ett får i ulvakläder!
.

torsdag 6 augusti 2009

Bästa boxen! Årets mest prisvärda bag-in-box! Fynd! Bag in box bäst i test



Detta måste vara den bästa och mest prisvärda boxen som går att köpa nu. Perfekt till grillat! Ett definitivt fynd! Sommaren 2009 har denna synnerligen prisvärda bag in box verkligen lyft vår tillvaro. Det är inte ofta vi skriver om bag-in-box. Men nu känner vi ett visst sug för att dela med oss av denna mycket positiva erfarenhet. Så, ut och fynda!


Färgen är gul, på väg mot beigegul, alternativt orangegul. I glaset får vi en helt ogenomskinlig dryck, grumlig med lite sedment på botten. Den är förmodligen filtrerad, men då ganska grovt. Den är iaf inte klarerad så nej: det går inte att se igenom. Några insektskadaver har vi inte sett hittills, de är väl upplösta… A & L noterar att den har en klar liknelse med misosoppa, dock utan allt pulver som finns i misosoppan. Ute från piazzan hör jag dock C ropa, ”hallå vaddå klar liknelse – grumlig liknelse!” Okejdå, miss Märka Ord. Den har en grumlig liknelse med misosoppa.

Men doften! Vi sniffar och vilka fantastiska äpplen som uppenbarar sig! Vi får associationer till röda vinteräpplen och Tropicanas äppeldryck. Fast det här doftar så mycket mer brutalt, så färskt och så direkt av äpplen. En annan lustig association är till inlagda päron i ingefärslag, som jag fick som liten. Så trots att det är 100 % äpplen finns klara toner av päron. Coolt!

Vi smakar. Så friskt! Sött utan att vara påträngande. Och då är inget socker tillsatt. Fylligt och så otroligt läskande. Skitgott helt enkelt! Pris? ca 80 kr för tre liter.


Men namnet, Öspab: seriöst??? Det låter ju som en sopförbränningsstation, typ ett kommunalt avfallshanteringsbolag! C föreslår att (1) byt namn på företaget till något mer sexish och (2) varför inte kalla drycken för Kung Borres must?
.

Vikentomater: den moderna formen av lösgodis










Vi lämnar Österlen tillfälligt för att besöka A & L i Hilsingborrgh och utforska lite av nordvästra Skåne. Tomater är ju så gott! Speciellt de små. Vi får tipset av A & L att svänga förbi Viken och företaget Vikentomater, som odlar de små godingarna. Att hitta dit är jättelätt. Om du kör från Helsingborg: kör på den nybyggda förbifartsvägen efter rondellen där det finns en avtagsväg in mot samhället Viken, när du ser en viadukt, kör av så att du hamnar på den. Sedan är det höger höger och så är du där!

Vi parkerar och går in. Det finns verkligen tomater överallt! Vi får instruktioner: ”det är bara att plocka, här är andrasorteringen och här är första. Vi väger i kassan. Smaka gärna!”


Supermysigt! Vi går runt med varsin påse och smakar och samlar.


Citroner? Tomater? Citrontomater!


Chocolate Cherry. Dessa fick vi inte med oss i påsarna, vi såg dem för sent. Men vi han smaka och de var riktigt supergoda!


Medsols, start med de röda längst upp: Tinkerbell, Pärontomat, Golden Cherry, Tomato Berry (de stora), Vinbär (de små), Clementine.


Hemma hos A & L har vi sedan lite informell tomatprovning. Pärontomaterna har helt klart den roligaste formen, men så mycket mer än vanlig tomat smakar de inte. Vinbär var även lite av en besvikelse, de smakar också mest ”vanlig tomat.” Tinkerbell var jättegoda! Söta och karaktärsfulla. Tomato Berry var också jättegoda. Aromatiska. Av de gula varianterna, Clementine och Golden Cherry, var Clementine bäst. Men båda var söta och jättesmarriga!

Och allt närodlat. Bland det som vi uppskattade mest var lekfullheten, att företaget satsar på mångfald och experimentlusta i färg och form. Fortsätt så!