torsdag 16 juli 2009

Reminiscence, squirrel style del 2: Feng Shui och Jerry Springer





Vi inleder semestern med att fenga lägenheten. D v s storstädning, gränsande till flyttstädning, inklusive utrensning med ett urbant uttryck. Vi är väl inga devoterade fengare så sett, men det kan vara roligt att få lite inspiration i just placeringen av våra älskade pryttlar. Och att bli av med en massa kvarnstensskräp. Om vi sedan tror på energiflöden och vad feng shui egentligen innebär, well, nja kanske inte. Men låt oss säga såhär: (1) Cs astmasymtom blev botad med hjälp av akupunktur och (2) there are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy.

Men jag tror att vi många gånger tillämpar mycket av feng shuintänkandet själva, omedvetet. Vi föredrar öppna och rena ytor. Vi sitter gärna med ryggen mot väggen. Helst av allt är alla garderober och skrymslen rensade från saker som inte ska vara där. Vi gillar inte att spetsiga saker är riktade mot oss. Vi har inga osorterade högar på golvet eller i arbetsrummet. Det ger oss energi. Om det sedan beror på osynliga energiflöden eller vår egenproducerade energi som kommer av psykologiska faktorer, låt det vara osagt. Ta statyn av Karl XIV Johan vid slussplan som ett exempel på utförd feng shui. Även om statyn stod längre söderut förut är statyn numera vänd så att kungen rider ut ur stan istället för att rida in. Nästa gång ni passerar statyn, tänk er den vänd åt andra hållet. Känns konstigt, nicht?

Som inspiration för vår fengning tar vi hjälp av The Practical Encyclopedia of Feng Shui – Understanding the Ancient Art of Placement. Bara en sådan sak – den uråldriga konsten i placering… Boken är skriven av Gill Hale och jag har långtidslånat den av min goda vän N.

Först ut till rakning är vindsförrådet, där fyra års sediment ska grävas ut. C hyser stora förhoppningar om massiva utrensningar, men eftersom jag har ett mer ekorrianskt synsätt på saker och ting vet jag att en del av dessa grandiosa förhoppningar kommer att grusas. Den som lever får se. Förmodar att de går hand i hand: korkskruvsångest och ekorrande. Dörren till vindskontoren pryds i alla fall av den mest oxymoronska skylt föreningen har i sin ägo:


Vi gräver, slänger, kastar, dokumenterar, katalogiserar och argumenterar som värsta arkeologerna. Scener från en fengning:

- Det här är skräp!
- Det är det inte alls det!

Som vid alla former av städningar/utgrävningar/fengningar kommer det fram saker som gör att du minns tillbaka till svunna tider. Ena stunden är jag 12 år och tillbaka i Liberia, andra stunden är jag i Lund och kämpar med nationalekonomi. Nästa stund är jag i Sigtuna och pluggar tyskaglosor. En del av dessa saker går ner i minneshögen igen, för att öppnas om ca 20 år. Men du kan inte spara på allt, så vi sorterar ut en hel Volvo Herrgårdsvagn med skräp.
Men så vad det alla dessa Madelainekakor som poppar upp. Bland högarna hittar jag ett brev från The Jerry Springer Show i Chicago.


Just det, jag var ju där och såg showen live! Det börjad med att jag skulle på världens största matmässa i Chicago, detta var på den tiden då jag bodde i Hilsingborrgh. Vad kan du göra i Chicago efter att dörrarna till mässan stängt för dagen? Du kan shoppa, göra utflykter, gå på jazzklubb, åka upp i Sears Tower, åka båt på Michigansjön, och… kolla på The Jerry Springer Show. Efter lite mailkonversation med vår guide på plats kunde vi konstatera att (1) showen spelades in då vi var där, (2) ett besök skulle kunna klämmas in, (3) det skulle inte vara helt omöjligt att få biljetter.

Sagt och gjort. Så efter matmässa, shopping, utflykter, jazzklubb, Sears Tower och Michigansjön stod jag och två kollegor i kön till inspelningen. Det var helt galet. Showen bestod denna dag av fyra episoder, av dessa kommer jag ihåg tre:

  • En kille som hade två flickvänner, båda gravida. Vilken skulle han välja?
  • Ett triangeldrama mellan ett gift par och mannens bästa polare. Polaren friade på scenen.
  • Ett triangeldrama mellan ett par och tjejens lesbiska älskarinna. Killen såg inte så bekymrad ut.

Nu till den evinnerliga frågan: Är det fejk? Jag är skeptisk. Å ena sidan, underlaget och historierna: finns det verkligen så många dumma, elaka och mediekåta människor utan självkontroll så att du kan hålla på i typ tio år? Definitivt. Ta USAs 280-310 miljoner människor och stoppa in i en normalfördelningskurva, jag är helt säker på att du kan hitta tillräckligt med underlag i svansarna. Lägg sedan till chansen att vara med i tv och du har Jerry Springer.

Eller inte? Det finns tonvis av empiri som visar på motsatsen, att allt är bara fejk. Googla på Jerry Springer och fake/fejk så hittar du en hel del berättande källor. Min uppfattning tidigare, och efter att ha sett showen live, var att människorna och historierna var äkta, men att de blev regisserade. För det såg vi – i pauserna kom det fram studiofolk som pratade med dem och som verkade ge instruktioner. Dock, de stridande parterna var alltid åtskilda i pauserna. Men nu, efter att ha läst alla berättelser som finns på Internetet lutar jag mer åt bara fake.

Vi kämpar på med fengningen som tar två dagar. En delfengning som jag är partikuriellt stolt över är att vi satte ett droppskydd under kylskåpet. Äntligen…


Men nu börjar det se ganska ok ut i lägenheten! Vi firar med Emrich-Schönlebers Monzinger Halenberg Riesling Auslese 2004. Mer om den i nästa post!
.

tisdag 14 juli 2009

Pseudooxymoronskt

Jag har lärt mig ett nytt ord: oxymoron. Även om jag stött på ordet tidigare och i olika sammanhang dröjde det ganska länge innan jag slog upp det. Jag antar att jag levde i förnekelse. Oxymoron, typisk tentafråga:

”Diskutera, oxymoronskt, betydelsen av revision.”
”Diskutera den dualistiska oxymoronin i revisorers förhållande till sina klienter.”

Up får grabs, alla ni lärare som letar efter tentafrågor!

För att njuta av sommaren har vi bestämt att inleda dagen med en längre morgonpromenad alt morgonjogg. Sedan ska det inte bli så mycket chips och andra onyttigheter, utan mer fokus på nyttig mat! Samtidigt vill vi äta goda ostar, stekta risnudlar och dricka god champagne. Men det är ju bra för välbefinnandet det också? Så dagens ord får bli pseudooxymoronskt – morgonjogg and champagne is good for you!

.

lördag 11 juli 2009

Taylors & Jones, Gamla Amsterdam, Charles Lafitte Brut NV och SEMESTER


JAG HAR SEMESTER!!! Till slut var alla revisorer nöjda, alla årsredovisningar klara och all majmoms deklarerad. Nu väntar fyra veckors efterlängtad semester. Nej, vi ska inte åka bort, vi ska vara hemma i lägenheten precis hela tiden… ;-)

Framåt fredagseftermiddagen blir vi lite småhungriga, så vi beger oss återigen till Taylors & Jones och köper lammburgare Italian Style: lamm, vitlök, rosmarin. Samt några korvar, denna gång blir det Lancashire Pork och Traditional Pork. Sedan en snabb rush till en av Stockholms roligaste ostaffärer: Gamla Amsterdam på Östgötagatan.

Gamla Amsterdam ligger passande nog i ett gamalt hus. Inredningen är spartansk och lätt nostalgisk. Lite här och var finns ställ med paketerad ost, väggarna pryds med bilder och planscher från Holland och Amsterdam. Längs ena sidan finns så en traditionell, fylld ostdisk och bakom den två passionerade ostälskare. En med misstänkt holländsk brytning. Ett bra tecken.

Holländsk ost är nytt för oss. Visst, vi känner till gouda och edamer/julost, men sedan är det mest mörker. Vi blir erbjudna olika smakprov, den ena godare än den andra. En och annan Gouda (eller ”chauda,” om vi ska försöka ge oss på ett holländskt uttal (ɣʌuda)) och andra med outtalbara namn.

Den absoluta majoriteten av ostarna är hårdostar. Varför har Holland mest hårdostar och Belgien mest kladdiga franska ostar? Fundera på det ni… Ostarna är lite syliga i smaken, några påminner om engelsk cheddar. Mycket smakrika. Så gott! Hit kommer vi att gå fler gånger. Vi settlar passande och förvirrande nog på en ”Old Amsterdam,” som är en förhållandevis ny ost. Wikipedia, vår ständiga källa till kunskap noterar att

Old Amsterdam is een kaas van het type Gouda uit Noord-Holland. Old Amsterdam is bedacht in 1985 en is eigendom van het familiebedrijf Westland Kaasspecialiteiten B.V. uit Huizen. De zeer succesvolle televisiereclames van Old Amsterdam, waarbij in oude filmpjes de naam Old Amsterdam in het straatbeeld opduikt draagt bij aan het creëren van de sfeer rond het merk. Zowel de toevoeging "old" als de vermelding van "Amsterdam" zijn waarschijnlijk meer vanwege marketingoverwegingen gekozen, dan dat ze rijpingsduur of plaats van herkomst aangeven.

Så se vad tv-reklam kan göra! Sedan får vi med oss en mycket smakrik getblåmögel.

Hemma sedan steker vi på lammburgarna, fräser upp lite harrisar och toppar med lite grädde. För att fira att det är semester korkar vi upp Charles Lafitte Brut NV.

Efter att uppmärksammat hur ljus Montaudonen var kollar vi färgen på Lafitten. Mörkare, mellangult. Vinet är förmodligen mer lagrat och utvecklat. Detta bekräftas också i både smak och doft. Doften är mer komplex och mer utvecklad än Montaudonen och Schramsbergen. Syrorna är inte heller lika framträdande. Bra mousse. Vinet är mycket friskt. Skitgott! Klart godare än Montaudonen, som i sammanhanget framstår som enklare. Det får bli fler flaskor av denna!

PS: Lamm och champagne? Well, när smakar en Tuborg bäst? DS

måndag 6 juli 2009

4th of July: Tour de France, Schramsberg, Richebourg och Mistralen



Det är lördag 4 juli och vi är hemma hos vänner och tillika smink-, vin-, musik- och inte minst cykelnördar P & T för att kolla på prologen på Tour de France – årets cykelhappening!

För er som inte är så insatta i tourens mysterier kan jag berätta att varje tour börjar med en prolog: en liten kort sträcka för att bestämma vem som ska åka i den gula ledartröjan från start. Eller, det finns säkert en annan förklaring till varför det finns en prolog, men effekten av prologen är iaf att en person får åka i den gula ledartröjan från start. I år går starten i Monaco (det ligger väl i Frankrike?), så vi förses med ljuvliga bilder av det lilla furstendömet. C förkunnar stolt att ”där har jag minsann varit! Och i Nice, St. Tropez och Montpellier!” Intresseklubben antecknar.

Vi har iaf med oss en flarra vitt mousserande, omsorgsfullt inlindat i folie. Här ska blindprovas! Innan vi gick hemifrån försökte C smygtitta men för alla som varit i St Tropez är det blindprovning som gäller. Så enkelt är det.

P & T dukar generöst fram schweizisk ost och paté samtidigt som cyklisterna ger sig av på den ovanligt långa prologen – ca 15 km. Lance är tillbaka – underbart.

Vi korkar upp det medhavda vinet. Ur glasen kommer en fruktig doft, mineraler, citrus, sötmogen frukt. Till en början något intetsägande, men efterhand växer doften. Smaken är len med avvägda syror. C noterar att ”Montaudonen var strået vassare.” Och det kan jag väl hålla med om, den senaste tidens pecking order blir Veuve, Montaudon och så det här. Men men, det är likt mozzarellan mystiskt gott! Montaudonen hade mer smak och intressantare doft, men det här är faktiskt inte alls dumt. P, T och C försöker komma fram till vad det är för champagne. Scener från en nörddiskussion:

T: Det är stor andel Chardonnay?

Jag: Japp, 100 %

T: Non Vintage?

Jag: Nej, det är faktiskt vintage

T: 2002?

Jag: Nae, det är det inte

T: 1999?

Jag: Nope

T: Va? 2003? Eller? För äldre än 1999 är det inte…

Jag: Tror faktiskt att det är en 2005…

T (kategoriskt): Det är väl inget champagnehus som har släppt sina 05:or än!

Jag: Nej, det tror jag faktiskt inte att de har…

Några svängar senare kan jag inte hålla mig länge utan avslöjar: Dagen till ära dricker vi 2005 Schramsberg Blanc de Blancs. Visst, den är något enklare i stilen och den sötmogna frukten avslöjar vinet. Men moussen var superb, härliga små bubblor. Och både doft och smak var jättetrevliga. Ett gott vin helt enkelt! Sedan har väl en motsvarande skumpa i den prisklassen från champagne vanligtvis både kantigare och bångstyrigare syror, så om man inte gillar det så kan det här vara något. Tidigare har jag druckit en 2000 J Schram, den var väldigt bra. Så hittills har jag mycket goda erfarenheter av Schramsberg, klar rekommendation utfärdas.

Lite senare, till en fantastiskt god kyckling får vi smaka på samma mynt. Ett vitt vin i mellangulsklassen. Vi sniffar. Ur glaset kommer en ovanligt fräsch och inte minst sval doft, citrus, krusbär, svarta vinbär. Jag lutar först åt att vi fått in en savvie, men plötsligt avslöjar den sig – riesling. Och vilken underbar sådan! Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men doften är sval. Ren, fruktig, mineralisk, och sval. Lite tropiska frukter tittar fram, liksom honung. Smaken är oljig och fyllig, inga kantiga och störande syror.

Jag: Det är riesling

T: Japp

Jag: Men vi är inte i Europa…

T: Hehe…

Jag: Nya zeeländsk riesling?

T: Torsk!

Jag: Ok, australiensisk då?

T: Nix

Jag: Ok, då är jag lost. Vad?

T lyfter på skyddskåpan och: Österrike!

Smaragd från Österrike! Det har jag nog inte druckit förut. Riktigt skitgott! 2007:a och fullt mogen. Visst, går säkert att lagra men varför? Och sicken etikett dessutom:


Efter mycket cykel-, vin-, mat- och livsprat och en himmelsk dessert med chokladbakelse, citrusgranité och rabarberkompott senare har P & Ts lilla dotter ”Richebourg” fått nog av oss så vi vandrar vidare i Stockholmskvällen mot Mosebacke. Där gör vi sällskap med H & M och M I S T R A L E N som välter ner alla Södra bars palmer över oss.

Tack P & T för en jättegod middag och supergott vin! :-)

.

söndag 5 juli 2009

Montaudon Réserve Première Brut NV – Teenage Rocket för grown-ups



Vi testar Montaudon NV. En skumpa som fått ganska bra betyg i WS och som av tendensiösa källor hyllats för sin prisvärdhet. WS delade ut 90 poäng i november 2008 med noteringen

Bright and intense, exhibiting candied berry, preserved citrus and elderflower flavors. It's backed by a firm structure and stays persistent through the lingering aftertaste of ginger and vanilla. Drink now through 2010. 8,000 cases imported. –BS

Intressant! Nu kan vi fylla både ett och femton inlägg om vad prisvärdhet är, men låt oss återkomma till den diskussionen senare…

Vi korkar upp. Det första vi noterar är hur ljust vinet är – nästan som kranvatten! Vanligtvis brukar vi inte lägga så stor vikt vid färgen – det brukar mest bli ”ok, rött” eller ”ok, vitt” (hey, jag gillar ju country). Men den här gången är det påtagligt ljust.

Doften är ganska återhållsam, vi har dessutom torsdagens Veuve Cliqcuot i färskt minne som i jämförelse doftar betydligt mer. Lite bröd, citrus, bär, inget ovanligt och inget otrevligt. Smaken är ungefär den samma som doften, ganska återhållsam och netural smak. C sammanfattar Montaudon som ”ett lågmält vin med finstämda smaker.”

Och visst – jag håller med. Fast det betyder inte att vinet är äckligt eller så – tvärtom! Det var väldigt lättdrucket och gott. Gott på ett okomplicerat sätt! Vi får lustiga associationer till mozzarella, hur kan något som är så förhållandevis smaklöst som mozzarella smaka så mycket? Så också med Montaudon. Sammanfattningsvis, gott, okomplicerat, lättdrucket. Snyggt paketerat, välbalanserat. Som en teenage rocket för vuxna!

Senare på kvällen kan vi inte hålla oss längre utan slår upp facit. Richard Juhlin noterar kort i Tretusen Champagner att vinerna ”är okomplicerade . . . Personligen är jag inte imponerad.” Nej, det är väl inte vi heller men det var helt ok.

torsdag 2 juli 2009

Skräprea

Jag brukar verkligen inte klaga men nu känner jag att något måste sägas. Årets rea, seriöst alltså? Vilket skräp! Inget spännande och dyrt. 30 %, liksom, vad är det? Ge mig 40 % åtminstone! Morr!!!

I går gjorde jag iaf ett sista försök på NK. Inget på avdelningen för män. Armani hade en mörkblå kostym som jag säkert hade kommit i om jag hade kört GI lite mer intensivt (och fettsugning). Sedan var det mest olika nyanser av brunt och beige – nja, kanske inte. Canali hade som vanligt några trevliga kavajer, men med 30 % hade jag lite svårt att se magin.

Dock fingrade jag lite på några skjortor från Corleani – köpte en randig Corleani på NK förra sommaren på inrådan av C och den har visat sig vara både jättesnygg och gedigen. Såhär ett år senare märks det knappt att den är använd. Så ännu så länge har jag bara positiva erfarenheter av Corleani, som i övrigt verkar vara ett ganska skyggt märke. Lite rip-offkänska på Corleone kanske.

Fingrade lite på det goa gamla italienska märket Mabro, men helt fel färger. Duvblått, nja…

Sedan var det toktomt. Hugo Boss – tråkgrått. Paul Smith – för utflippat. Zegna – för trådsmala? Burberry – för stora loggor. Morris – utplockat. Atlas – dags för förnyelse? Givenchy – znarrk… Marc Jacobs och Viktor & Rolf – för utflippat! Eton – kan ni ta bort den forrbaskade röda randen från era skjortor???

I ren frustration gick jag upp till Bäddavdelningen och fingrade på lakan, påslakan och örngott. Inte ens där fanns det något spännande! Så jag gick ner till bolaget och högg en halva Veuve Clicquot som C och jag konsumerade till några avsnitt av Homicide och stekta risnudlar med egenhändigt styckad kyckling.

Så klädrean 2009 får hittills IG. För några dagar sedan fingrade jag lite på en 50-procentig mörkblå Diorkostym inne på ABCD på Jakobsbergsgatan. Snygg som attan! Men återigen, fettsugning och no more back and bones på S.A.T.S.

Självklart har det blivit en del springande på Nathalie Schuterman, men jag hittade inget den här gången. Kollade lite bland skorna, men jag tyckte inte att de hade några snygga skor. Förmodligen tillhör jag inte målgruppen. En ny vit YSL-skjorta, denna gång med dubbel machete (eller hur stavas det? Mashett? Manschett? Mischett?) fanns med i korgen men den försvann någonstans på vägen mot kassorna…

Fast några inköp har det blivit. Kunde inte motstå ett par vita bomullsbyxor från Ralph Lauren. Ralph Lauren! Hur länge sedan var det inte som jag köpte något från dem! Det var faktiskt ett kärt återseende, vill minnas att under studietiden i Lund var Ralph the royal shit. Sedan blev det väl lite väl mycket amerikansk atlantkustromantik för min smak. Men nu – vita polobrallor. Skitsnygga. Slutligen ett par trekvartsmellanblå shorts från Hugo Boss. Och ett par jeans från J Lindeberg.

Så, nu har jag avreagerat mig. Imorgon ska jag hämta ut mina vita Ralph Laurenbyxor från straffavgiftsavdelningen. Lycka! :-D

.