söndag 29 november 2015

2002 Fleur de Passion, 2007 Keller RR, 1971 Silvio Nardi, 1969 Ayler Herrenberg och Auschoshishowowshwsh Springwood


Återigen har jag varit på Sverigetour och återigen har det konsumerats vin. Först ut, Mr Bigbay där i Norrlands inland:




2002 Fleur de Passion köpte jag för några år sedan och befinner sig just nu i ett fenomentalt drickfönster. Allt integrerat, väldigt fräsch, inget som sticker ut, inga obehagliga syror, underbar balans. Kalasgod! Inget att vänta på. En flaska kvar i källaren i K-holm, den ryker snart. När 2008:orna släpps är jag definitivt först på låset!



2004 Pewsey Vale The Contours Riesling – fack, fack, faaaaack vad lurad jag blev!!! Här var jag helt övertygad om att vi var i Tyskland eller möjligtvis i Österrike. Allt fanns där – svalt, slankt, bra syror, ingen exotisk frukt, t o m lite godistoner. 2004 och Australien??? Men gott! Jättekul att få prova, köper gärna mer av det här.



2007 Keller RR – hittade den här av en slump i källaren i K-holm. ”Va, en RR från 2007!?” Men ingen större hit tyvärr. Fortfarande lite obalanserad, superfläskig, bra syror, packad med mineral och kryddor, beskt avslut. Det känns som RR:n är bäst på volley, med all primärfrukt intakt.

2010 Ojai Syrah – supergott! Slankt, läskande, lite kryddigt.

Sedan Skåne och mer vin. Först ut, den sista flaskan i mitt första auktionsköp för några år sedan:



1969 Ayler Herrenberg Beerenauslese – allt intakt! Min begränsade erfarenhet av äldre riesling är att de ”torkar” rätt rejält, och det är bara de söta som förmår hålla ihåligheten borta. Det finns säkerligen gott om exempel på 40- och 50-åriga spätleses som inte upplevs som ihåliga men jag har inte stött på dem. En 40-årig beerenauslese däremot är något annat. Just den här 28-åringen var kalasgod!



1971 Brunello di Montalcino Silvio Nardi, som jag fått i födelsedagspresent, var också riktigt kalasgod. Målarlåda, ceder, tobak, portvinstoner… superläcker! Också en härlig 28-åring.



Avslutningsvis lite avec och då jag fortfarande anser att cognac är att betrakta som raketbränsle (eller i alla fall en utmärkt bas för att göra cognacsås!) blev det lite whisky – Auchentoshan Springwood. Auchentoshan – är inte det ett utmärkt namn på en whisky? Hur du undviker att kalasfullamänniskor beställer din omsorgsfullt tillverkade whisky! Fast å andra sidan, det är kanske den whiskyn du får om du är intoxinerad, hehe!



PS 2012 Felton Road Bannockburn Pinot Noir – tack men nej tack. Provat två flaskor och den senare över två dagar. Första flaskan – skönt avloppsdoftande. Andra flaskan – grispiss och avlopp dag ett, till det lite lätt sprits och allmänt tunn och snipig. Dag två lite mindre grispissig men fortfarande sur och trist. Är det såhär ni vill ha er pinot noir? Inte jag i alla fall…

tisdag 24 november 2015

En episk Kellerkväll med Hubacher, Kirchspiel, Morstein, Abtserde och Den Heliga Graalen




Kära läsare, i slutet av augusti var jag på en episk Kellerprovning där fullkontaktshedonismen spelade en central roll. Helt magiskt! I inbjudan framgick det vilka viner och vilka år som ingick i provningen – vertikaler av Hubacker, Kirchspiel, Abtserde och Morstein, 2006 – 2008 – men inte i vilken ordning eller så. Utifrån lärdomen av dessa fyra flajter skulle det senare bli ett test: fem viner som skulle identifieras in i minsta detalj. I övrigt var instruktionerna tydliga:

Medtages: vinglas
Medtages inte: extra vinflaskor

Det framgick inte heller vilken producent det var frågan om, och även om jag åtminstone inledningsvis försökte tänka brett och i alla fall delvis oförutsättningslöst blev det ganska snabbt högst uppenbart att det bara kunde vara frågan om Keller. Efter uppdukning av medtagna glas, dags för attack!

Flight 0 – uppvärmning
Godis, typiska Firraribilar från Nahe, blommigt, lite småläskande, liten portvinston (!), jordgubbar, bra syra. Lite obalanserat, aningens syrligt. Men gott! Det känns tyskt och det känns klass, men inte GG-klass. Mosel, Nahe, Pfalz, Rheinhessen? Mina pengar är först på Nahe för firraribilarna men är det inte en von der Fels? Inte RR i alla fall.



Facit: 2009 Keller von der Fels. Gott! Lite vattnigt, påtagligt syrligt, läskande. Gott! Fast jag lägger på en hundring och köper RR istället.

Flight 1
Definitivt något mer seriöst i glasen! Vinerna i den här flighten var genomgående mintiga, tämligen runda och lite småfeta. Ettan mintig, rund, bra syra. Tvåan lite tydligare godistoner. Trean fylligast. De känns ganska integrerade, lite spår av piggelin kan ändå skönjas. Det har funnits piggelin, nu borta.

Facit: 2008, 2007 och 2006 Keller Hubacher. Aha, intressant! Tror inte jag provat Hubacher tidigare. Som sagt, fylliga, småfeta och lite mintiga.

Flight 2
Här har vi tre viner med en betydligt mer kryddighet! Mer elegans än förra flighten, mer kryddighet. Mandelmassa. Genomgående friska med bra syra. Något mer syra än förra flighten. Första vinet lite jästig (som går över), tvåan lite grispissig (som också går över!), trean mer åt smällt glass. Gott! Trean mest elegant, tvåan godast.

Facit: 2008, 2007 och 2006 Keller Kirchspiel. Trevligt! Jag gillade 2007:an bäst, den var riktigt trevlig. Som sagt, Kirchspielen upplevdes som mer kryddig än Hubacher, som var mer rund och mintig. Mycket intressant! Vi går vidare till…

Flight 3
Holy Macaroni! Vi tar ett rejält kliv upp. Stramare, blommigare, godare… faaaack vad goda!!! Första vinet, så läcker! Andra vinet lite mer stängd, liten antydan till grispissighet. Trean mandelmassa, smält glass. Helt outstanding! Bäst.

Facit: 2008, 2007 och 2006 Keller Morstein. Bäst hittills! Jag utnämner direkt Morstein till min nya favorit. Jämfört med Hubacher (småfet och mintig) och Kirchspiel (elegant och kryddig) känns Morstein som mer blommig och lekfull. Bättre än såhär blir det knappast!

Flight 4
Här har vi lämnat det blommiga och i stället är vinerna mer vibrerande, strama, eleganta, de verkar ha en högre syra. Ettan har lite vått ylle över sig, tvåan lite fruktig, trean… wow! Elegans! Tja, det är bara ett läge kvar så det måste vara…

Facit: 2008, 2007 och 2006 Keller Abtserde. Goda! Mer eleganta och strama än de andra. Men inte godare än Morstein…

Flight 5 – Examen
Så, efter det här unika tillfället att prova minivertikaler av Kellers fyra lägen efter varandra är det dags för sluttestet. Fem viner. Lärt sig något? Första vinet… Abtserde? 2009 Hubacher! Andra vinet, lite kryddigt, Kirchspiel? 2009 Kirchspiel! Tredje vinet – KORKAT! (2009 Abtserde). Fjärde vinet, Hubacher? Nja… det är betydligt godare än så! Nu gissar jag bara. Femte vinet, Morstein?

Jag sitter länge med fyran och femman. Båda är snarlika, men det finns skillnader. Båda är riktigt läckra, eleganta, kalasgoda rent ut sagt. Till slut – fyran är något godare än femman. Facit: fyran är 2012 G-Max! Wow! Till slut. Vilket vin, fantastiskt. Femman – 2009 Morstein. Vi får även in ett bonusvin i stället för den korkade Abtserden, 2005 Keller Kirchspiel. Riktigt god!

Sammanfattningsvis, en ytterst lärorik provning! Jag känner en stor tacksamhet för att till slut fått prova G-Max, som hägrat vid horisonten länge. I valet mellan Morstein och G-Max valde jag således G-Maxen, men det var en tight finish. Nu blir det till att dammsuga marknaden på Morstein!


Väldigt stort jättetack till S för inbjudan. Det var verkligen generöst!