Torsdagskvällen avslutades med middag på Reuben’s. Var det
gott? Absolut! Är det Franschhoeks bästa restaurang? Nej! Kommer vi gå tillbaka?
Ja definitivt. Det var gott, det var trevligt, kanske inte så jättemysigt men
helt ok.
torsdag 14 februari 2019
Ett besök på My Wyn
Ja så
har det äntligen blivit dags att berätta om vårt besök på My Wyn, detta Mecka för alla
vinälskare! Tanken var att vi skulle ägna torsdagen och fredagen åt att köra
runt i Franschhoek och Stellenbosch och dricka vin, och det hade börjat bra med
lunchen på Tokara som överträffat alla förväntningar. Fantastisk lunch,
kalasgoda viner, fantastisk utsikt!
Samtidigt
var vi på semester så ingen stress. Inför fredagen hade jag bokat några
intressanta besök så där fanns det en strukturerad plan, tanke, mening,
styrfart och riktning. Men torsdagen var fortfarande lite i gungflystadiet.
Lunch på Tokara, middag på Reuben’s. Däremellan skulle vi kunna hinna med något
spontanbesök någonstans, och en vingård som jag hört väldigt mycket om var My
Wyn, ”Franschhoek’s smallest wine cellar, the domain of a garagiste, or more
grandly a boutique cellar.”
Historien
bakom att vi valde pyttelilla och minst sagt pittoreska My Wyn istället för
stabila kort som La Motte eller Boekenhoutskloof eller Thelema eller Moreson
eller varför inte totalt överekade Glenwood??? var att stället hade höjts och
höljts i ett rosarött romantiskt skimmer av Mr P (som är en känd vinkonnässör).
Tydligen hade Mr P varit där i TRE timmar och My Wyn-folket hade bara hällt och
hällt och de hade haft en fantastisk diskussion om vin, vinerna och om livet i
största allmänhet och allt hade varit fantastiskt. Ända sedan jag hörde
historien fanns således en liten lockelse att besöka stället, fast kanske inte
tre timmar.
Jag hade
mailat lite med Jacoline och frågat om de hade öppet, och det hade de. Så efter
lunchen på Tokara åkte vi norrut igen, tillbaka till Franschhoek, för att göra
ett spontanbesök. På kartan ser det ut som att My Wyn ligger i byn, eller i
alla fall i utkanten.
Inte
riktigt – stället ligger i skogen. Vi svängde vänster på huvudgatan i
Franschhoek och sedan gick färden uppåt, tills det dök upp en leråker, en skylt
pekade inåt leråkern och två rader plattor lagda med visst mellanrum som man
förväntades köra på.
Å: Öh…vi
har en Mercedes?
Jag:
Perfekt, jag ser skylten! Sväng in här, på åkern!
Å: Hallå - Mercedes!?!?
Jag: Ja, jag vet! Nu blir det gott vin!
Ok, det
blev en rätt bumpig färd över stenarna för vår stackars Mercedes och vägen svängde än hit och än dit och
det blev brantare och brantare. Mercedes i all ära, men byggda för
sydafrikanska dirt roads är de inte!
Till slut kom vi fram till två hus och vi parkerade. Genast sprang två ENORMA
Dobermanns fram och vakade runt bilen. Äsch! De ser inte så farliga ut! Jag
gick ut och hundarna kom fram och nosade. De var ju snälla!
Men
grannen var inte lika snäll. Hon förstod att vi skulle till My Wyn och
förmodligen hade vi parkerat lite för nära hennes tomt, så vi blev bryskt
tillsagda att parkera lite längre fram. Ok, vi fixar. Lite senare kom Johan, ena
hälften av My Wyn fram och bjöd in oss till provningsrummet…
…Som
visade sig vara beläget på husets stora balkong, med fantastisk utsikt över
hela dalen! Jättemysigt. Johan langade fram en lista på deras viner och började korka
upp. Först några flaskor mousserande, sedan vitt, sedan rött.
Efter ett tag märkte vi att strömmen
av viner var massiv och konstant. Johan korkade upp mer och mer vin, och vi fullkomligen
överöstes med olika viner!
Men…
Men…
Nja så
där värst goda var de inte! Sorry P! De första mousserande var sådär, några bra. Ok den sista var jättebra! De
vita var… inte så goda. De röda var… tokpackade och ganska stängda. Jag var
rätt nyfiken på deras Cab Fronk men den var så sträv och stängd att det inte
gick att göra någon bra bedömning. Jag såg hur Å led mer och mer och det var
väl kombon: blivit tvingad att köra upp Mercan på den eländiga vägen och sedan
alla dessa totalt odrickbara viner… Huga!
Jag
skulle gärna ha tagit med mig ett par flaskor hem till Sverige och lagra några år men det gick inte. Slutligen
korkade Johan upp deras fortifierade, och här ropade vi båda rakt ut – den tar vi,
nu åker vi!!!
Sagt och
gjort. Jag stödköpte några flaskor Cab Fronk och den fortifierade, när jag
vände mig om satt Å redan i bilen. ”Vänta på mig!” ropade jag! ”DU betalar för
de här vinerna med DINA pengar!!!” fick jag till svar.
Nåväl.
Vi rullade ner för åkern och in i Franschhoek igen. Checkade in på vårt lilla
guest house – Le Petit Paris – och tog det väldigt lugnt ett par timmar.
Sydafrika, dag 3: Över bergen till Franschhoek och lunch på Tokara
Torsdag
morgon och dags för förflyttning. Två nätter i Hermanus kändes precis lagom,
stan är ju ganska liten så även om det finns mycket att se runtomkring (kräver
i och för sig att du är intresserad av något av följande: valar, vin eller
golf) så finns det inte så mycket att göra i själva stan. Utbudet av
restauranger är inte heller så värst spännande, med undantaget Barefoot Cook
som vi tyckte levererade väl över förväntan.
Istället
bokade vi lunch på Tokara kl 13. Ett klokt beslut tänkte vi, det gav oss ett
hyfsat stressfritt alternativ där vi kunde inleda torsdagen med lite skön
träning och stressfri hotellfrukost. Jag begav mig ner mot Bientang’s Cave (en
misstänkt turistfälla som vi för övrigt hoppade) och sprang upp och ner för
trapporna i en halvtimme. Å gjorde annan träning. Kändes skönt att äta lite
French Toast med honung efter det!
Nåväl –
vi checkade ut och körde iväg. Färden norrut var vacker, först böljande gröna
kullar och sädesfält. Därefter berg och blandade hårnålskurvor. Vackert och
maffigt! Efter toppen stannade vi till vid utkiksplatsen där vi hade en
magnifik vy över dalen och lilla sömniga Franschhoek. Vi stannade dock inte
till i Franschhoek utan fortsatte ner mot Stellenbosch och Tokara.
Vilket
otroligt vackert ställe! Vi blev helt betagna. Tokara ligger så otroligt
vackert uppe på en kulle, på den västra sidan av Helshoogtepasset. Framför oss
låg hela slätten och delar av Stellenbosch syntes. I fjärran kunde vi se
konturerna av höga berg, kanske Table Mountain?
Vi
anmäler oss och leds ut till den stora inglasade verandan. Det visar sig att vi
har fått restaurangens bästa bord – precis längs fram! Helt underbar utsikt.
Först
lite gott bubbel – Tokaras egna. Sedan mat, vi är hungriga så vi tar in
förrätt, varmrätt och dessert. Väldigt, väldigt gott. En riktig matupplevelse
och en given rekommendation till alla som vill äta gott i Kapstaden!
På väg
ut köper vi med oss en flaska Tokarabubbel som senare får följa med hem till
Sverige. Mätta och belåtna styr vi kosan tillbaka till Franschhoek för ett
intressant vingårdsbesök på My Wyn – men det är en annan historia!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)