söndag 28 februari 2010

Pregi

Kära läsare, jag är i pregi. Efter några månader av bekymmerslös tillvaro i nogi utan den tillhörande träningen har omfångsrikedomen i mitt midjemått nått bibliska proportioner. Så med tanke på sommaren och en eventuell Vätternrunda är det dags: så fort jag avslutat mitt lunchprojekt - det är bl a en Phad Thai och några risrätter som ska bedömas - blir det ongi. Very much ongi. Till dess blir det Anton Berg.




PS: en skön Spotifylista: här DS

fredag 26 februari 2010

Diquiz vecka 8

Så, då är vi tillbaka med ett nytt diquiz!

Fråga 1: i måndags kunde vi läsa på debattsidorna att Swedbanks redovisning av den baltiska verksamheten är ett hån mot allt vad redovisningsregler heter. ”Vi blir dödskallemärkta” utropade Peter Malmqvist, ordförande Sveriges finansanalytikers förening, i ett debattinlägg. Vad är det som är så fel, enligt Peter Malmqvist?

1. Att trots att verksamheten går med 10,6 miljarder kronor i förlust under 2009 hävdar Swedbank att det egna kapitalet är intakt.
2. Att Swedbank har redovisat 2009 års förlust i den baltiska verksamheten, 10,6 miljarder kronor, som ”balanserade kostnader.”
3. Att Swedbank särredovisat den baltiska verksamheten först efter påtryckningar från Finansinspektionen.
4. Att den baltiska verksamhetens egna kapital är beräknade på prognoser för framtida övervinster för åren 2015-2025.
5. Att Finansinspektionen inte haft några som helst synpunkter på det egna kapitalet i Swedbanks baltiska verksamhet.

Fråga 2: i tisdags skrev DI att säkerhetsföretaget Securitas tänker ta en rejäl bit av kakan när den enorma kinesiska marknaden öppnas för privata företag. Vad heter Securitas VD?

1. Melker Schörling
2. Sofia Schörling-Högberg
3. Magnus Rösman
4. Ragnhild Wiborg
5. Alf Göransson

Fråga 3: i onsdags kunde vi läsa att sökmotorsföretaget Keybroker utmanar e-handelsjättar såsom Tradedoubler och Bigmouth. Vilken ägarsfär är huvudägare i Keybroker?

1. Lundbergs
2. Investor
3. Ax:son-Johnson
4. Handelsbanken
5. Haakon-gruppen

Fråga 4: i torsdags kunde vi läsa att statliga garantier håller liv i exporten. Statliga Exportkreditnämnden garanterade under 2009 affärer för, hur mycket pengar?

1. 80 miljoner kr
2. 100 miljarder kr
3. 80 miljarder kr
4. 100 miljoner kr
5. 10 miljarder kr

Fråga 5: så äntligen fredag! Nu på morgon kan vi läsa att Göran Persson kommer att arbeta tillsammans med den tidigare Carnegiechefen Anders Tuvlind, som fick sparken när banken förstatligades. I vilket bolag kommer Göran Persson och Anders Tuvlind arbeta tillsammans?

1. Scandinavian Biogas
2. Nordic Capital
3. LBI International
4. Nordic Investor Services
5. East Capital

Fråga 6: I DI Weekend kan vi läsa att Anders Röttorp rekommenderar ett jättedyrt vitt vin i sin kolumn. Vilket vita vin får flest Di-symboler den här gången?

1. Clos Apata, Colchauga, Chile
2. Lokal Silex, Beiras, Portugal
3. Clos La Madeleine, Bordeaux
4. 2008 Leitz Rüdesheimer Kaisersteinfels riesling, Rheingau
5. Sancerre Clos du Roi, Jolivet, Loire

Lycka till!

torsdag 25 februari 2010

En Spotifylista

Mymlan, the real, uppmanar oss till att blogga om musik. Eller snarare, vår relation till musik. Det hela ska utmynna i en Spotifylista som ska fylla vissa kriterier.

Låt mig återkomma om min relation till musik, det visade sig att det var mer komplicerat än jag först antog!

Hursomhelst Mymlan, här är min Spotifylista: Länk

http://open.spotify.com/user/ulbe3289/playlist/1cZPS6xt4ii20mjD7X8dEs

Temat är ”det visste jag inte” och tanken är att visa på lite annorlunda klassiskt. Alltså, när jag säger annorlunda klassiskt är det viktigt att vi har vår begreppsbild klar: om Beethovens nia och Nessun Dorma och Toccata and Fugue in D minor är Ströget, så är det här Kultorvet. Vi har alltså inte rört oss så där jättelångt från mainstream classics.

Having said that, så är min förhoppning att det ändå ska ge lite nya insikter. Allt är Bach. Vi inleder med Glenn Gould, sedan blir det lite juloratoriet, sedan Julia Fischer och Hilary Hahn. Därefter den femte Brandenburgskonserten och avslutningsvis lite juloratoriet igen. Ca 46 minuter inalles.

Mymlan, mitt enda motprestationskrav nu när jag gjort min lista är att du hittar 46 sammanhängande minuter någonstans och lyssnar igenom musiken. Hoppas du ska finna den trevlig!

OBS, en disclaimer! Nej, jag försöker inte vara klassens nörd som ska vara annorlunda mot alla andra och lyssna på klassiskt... Inte heller är det ett stå-på-barrikadernainlägg om att fler-borde-lyssna-på-klassiskt-så-blir-världen-en-bättre-plats-att-leva-på. Jag älskar ju country, goddammit! Jag vill bara säga att jag gillar det här.

onsdag 24 februari 2010

Svar diquiz v 7


Här kommer då svaren till förra veckans diquiz!

Fråga 1. Rätt svar är 1. Stampen
Fråga 2. Rätt svar är 5. 19,4 %
Fråga 3. Rätt svar är 2. 194 miljarder, 97 miljarder
Fråga 4. Rätt svar är 2. Åtta månader
Fråga 5. Rätt svar är 1. Motala Mättjänst
Fråga 6. Rätt svar är 2. Harri Koponen
Fråga 7. Rätt svar är 1. ”Det är två falanger, en mera frihetlig vänster samt en socialliberal och mittenborgerlig”

Ingen på kontoret vann. Det blev jämt mellan A och J på tre poäng var. Båda vägrade dessutom att svara på utslagsfrågorna:

Vid tiden 1,21 in i Beatleslåten Maxwell’s Silver Hammer skrattar Paul till. Det hörs knappt, men om du lyssnar ordentligt så märks det. Vad, säger ryktet, skrattar Paul åt?

1. John Lennon moonar som ett svar till att Paul sjunger ”stays behind”
2. Ringo Starr moonar som ett svar till att Paul sjunger ”stays behind”
3. John Lennon fakestryper Yoko Ono i studion
4. George Harrison, iklädd endast en fårskinnspäls, låter den falla framför Yoko Ono
5. Dagens leverans av öl kommer och det är på tok för mycket


Att åka katamaran brukar gå fort. Men vad kommer ordet ”katamaran” ifrån?

1. Från Cat al-Ahrm, en gammal arabisk handelsstation på Afrikas Horn
2. Från grekiskans ”kata,” som betyder framåt, och ”mara,” som betyder båt
3. Från grekiskans ”kata,” som betyder kasta, och marion, som betyder långt
4. Från tamilskans ”kattu,” som betyder binda, och ”maram,” som betyder trästam
5. Från polynesiskans ”kattu,” som betyder stöd, och ”maram,” som betyder trästam

Nytt diquiz på fredag!

PS spana in den här grabben... DS

Rocca Guicciarda Riserva och pannkaka (den imaginära typen)






Söndag och hela min kropp skriker efter att få pulsera runt i snön i bara t-shirt. Kompromissen blir promenad med C, Cs mor U och man I på Järvafältet. Närmare bestämt kring Bs gård. Väl hemma igen lagar vi till lite lammstek. Denna gång blev det dock långt ifrån som jag tänkte mig! Eller med andra ord: allt gick fel och det blev bara pannkaka av allt. Så här kommer ytterligare ett exempel på hur man inte ska göra…

Det hela började mycket klassiskt. Vi var i Skäris i lördags och skulle handla lite blandade saker, då passade vi på som vanligt att köpa lite lamm på Munir livs. På lördagskvällen orkade vi inte laga till det, så det fick ligga i kylen till söndagen.

På söndag förmiddag blir det först urbening. Visst, du kan skära snitt i steken och stoppa in vitlöksklyftor och sätta in den med ben och allt i ugnen, men jag föredrar att bena ur lammet innan ugnen så att det blir lättare att skära upp den sedan. Efter några lammstekar har du sedan några fina ben i frysen som du kan koka fond på.



Som jag vid flera tillfällen förut pratat om brukar jag inte binda ihop steken efter urbening. Anledningen är flera, men främst att (1) det blir lika gott i alla fall och du kan fortfarande få fina skivor och (2) de kryddor som hamnar inuti steken kan lätt få en besk smak. Därför brukar jag skära några extra snitt i steken så att den får samma tjocklek genomgående. De syns svagt i bildens övre del.



Vi brukar också krydda med ingefära, det ger en härligt fräsch doft till lammet. Egentligen är jag emot för mycket kryddor, jag vill att den rena lammsmaken ska framträda. Men lite vitlök, rosmarin och ingefära är gott.



Den här gången gjorde jag som jag brukade – tog fram en bit ingefära, skalade och rev över.

Fast den här gången ville jag att steken skulle marinera lite i ingefäran, så jag stoppade allt i en plastpåse och sedan in i kylen. Vi åkte till Järvafältet och några timmar senare stoppade vi in lammsteken i ugnen, 100 grader med varmluftsfunktion.

Vid 65 grader tog jag ut steken och smakade en liten bit. Katastrof! Syran i ingefäran hade löst upp köttet, så att ca en cm av det övre skiktet av lammsteken liknade mest brunt snömodd. Tokäckligt! Jag ropar till C att ”hallå, det här vill inte jag äta!” Det måste vara något fel? Vad steken skämd? Nej, absolut inte, den luktade – som alltid – mycket fräscht när jag skar upp den. Dessutom verkar den lite väl blodig, så vi kör den lite till i ugnen. Tio minuter senare tar jag ut den och då har den tyvärr blivit torr. Torr med tokäckligt lammoslager på. Blä, så skulle det ju inte bli…

Till steken korkar vi upp Rocca Guicciarda Riserva, ett vin jag högg som hastigast på bolaget i Skärholmen. Det var heller inte gott. Tunt, utan kropp och i övrigt ganska intetsägande.

Ok nu har jag gnällt färdigt! :-) Mental note to self: lammstek, ja, ingefära långt innan, nej.

lördag 20 februari 2010

Claremont Reserve Cabernet Sauvignon 2006



Fredag och jag har suktat efter fredag hela veckan. Inte så att jag lider på veckodagarna, och även om jag jobbat i underjorden förut kan mitt nuvarande jobb inte klassas som någon saltgruva direkt. Men jag har längtat efter själva fredagskänslan – att känna att nu är det helg och det är en låååång helg framför och just känslan av fredag och du kan dricka gott rött vin och äta god ost och göra en mastodontladdning bandspaghetti och gräddig köttfärssås och äta för mycket och kolla någon lååång bra film och somna i soffan.

Dessutom kan du ge utlopp för den numera största önskan – att vara uppe länge. Så väl innanför dörren ropar jag till C att ”ikväll ska jag vara uppe jättesent!”

Det gick sådär. Hursomhelst, vårt kontor har nyligen flyttat från DCs finansdistrikt till Oh, that plane. De föregående veckorna har jag ägnat åt att hitta något trevligt lunchställe, något som finansdistriktet saknar. Ok, det finns det synnerliga bratsiga Café Créme – de är bra. Och Shinjuku – magiska california roll och läcker sashimi! Men sedan är det hyfsat tomt, så det har blivit mycket sallad och rapp. Men jag återkommer med en rapport om lunchställen kring Odenplan, prognosen hittills är mycket lovande!

I termer av viner däremot har det visat sig vara ett nedköp – finansdistriktet kunde allt annat lika skryta med Regeringsgatan. Numera får det bli det lilla Systembolaget nere på Odengatan, och, well, av utbudet att döma verkar vasastansbona inte vara några vindrickare precis. Här verkar det mest vara whisky som gäller.

Hursomhelst, jag stövlar in vid halv sextiden och ser mig omkring efter något rött, kraftigt, pulserande som kan tillfredsställa mina behov. Utbudet visar sig vara klent. Vasastansbona verkar gilla amarone, så det finns det gott om. Men jag är inte riktigt sugen på det, så till slut hugger jag Claremont Reserve Cabernet Sauvignon 2006 från Coonawarra i Australien. Coonawarra ligger ungefär mitt mellan Melbourne och Adelaide.

Mina erfarenheter av australiensiskt vin är ganska få – när det gäller nya världen sauvignon blanc eller pinot noir brukar det mest bli Kalifornien eller Nya Zeeland. Jag vet att det görs mycket gott rött i Australien, men tyvärr har det varit enklare att hugga kaliforniskt rött än australiensiskt rött. Så jag har inga förväntningar på vinet alls (förutom att det ska vara rött, kraftigt och pulserande).

Claremont Reserve Cabernet Sauvignon 2006 består av 85 % cab och resten merlot. Färgen är mörkt röd, så min första förväntning infrias direkt! Ur glaset får vi mörka bär, gott om cassis. Underbara körsbär! Lite plommon tittar fram också. Vi smakar. Gott vin, fylligt, fullt moget. Inga direkta tanniner. Ett helt ok vin, mycket fruktdrivet och – i brist på bättre ord – lite snällt. Gott till lite köttfärssås och några avsnitt av Vita Huset. Som sagt, helt ok men jag saknar bettet. Skulle vara kul att prova mot någon annan nya världen-cab, det kommer!

PS Svaren till diquizen kommer – alla har inte svarat ännu. Dåligt! ;-) DS

PPS Jo, jag har faktiskt jobbat i underjorden – det var i början/mitten av 00-talet. Låt mig posta ett inlägg om det senare! DS

fredag 19 februari 2010

Diquiz vecka 7

Sedan ett par veckor tillbaka har vi skaffat Dagens Industri, DI, till kontoret. K, vår chef, menade att eftersom vi alla är ekonomer är det vår plikt att hålla oss uppdaterade inom det ”börsliga.” Jag har naturligtvis alltid läst DI i alla fall. Men nu ska hela kontoret vara helt uppdaterade!

Därför kommer vi framöver att veckovis hålla ett litet diquiz. Svaren med några få kommentarer publiceras senare i kväll!


Fråga 1. Vi börjar med DI Weekend från i lördags, som inleder med ett större reportage om Josefin Hjörne Meyer, tidningsägare i fjärde generationen. Familjen Hjörne är som bekant familjen bakom G-P, Göteborgs-Posten. Vad heter det mediaföretag som kontrollerar G-P och som till över 90 % ägs av familjen Hjörne?

1. Stampen
2. Bommen
3. Sysslingen
4. Odin Media
5. Hjörne Media


Fråga 2. I måndags argumenterade Dan Brännström, generalsekreterare FAR SRS, på DIs debattsida att fler ”systrar i ledningen skulle ha klarat Lehman Brothers.” Argumentet är att det finns för få kvinnor i företagens styrelser. Hur stor andel de svenska börsföretagens styrelser utgörs av kvinnor 2009?

1. 3,3 %
2. 5,8 %
3. 10.1 %
4. 15,7 %
5. 19,4 %


Fråga 3. I tisdags kunde vi läsa om Mikael Gadd som äger halva Ica Maxi i Haninge. Hur mycket pengar lade svenskarna på mat 2008 och hur mycket omsätter Ica?

1. 152 miljarder, 44 miljarder
2. 194 miljarder, 97 miljarder
3. 201 miljarder, 59 miljarder
4. 228 miljarder, 69 miljarder
5. 250 miljarder, 89 miljarder


Fråga 4. I onsdags kunde vi läsa att flera bolag vill vara först ut att bryta den långa noteringstorkan på Stockholmsbörsen. Hur länge var det sedan ett nytt bolag noterades?

1. Sju månader
2. Åtta månader
3. Nio månader
4. Tolv månader
5. Fjorton månader


Fråga 5. I torsdags gjorde Björn Ferry det omöjliga och tog medalj i OS. Tidigare hade han svårt att få till det med sponsorer. Men efter en artikel i Expressen om Björns pengaproblem var det till slut ett litet företag som hörde av sig och som numera pryder Björns gevär och skiddräkt. Vad heter det?

1. Motala Mättjänst
2. Motala Mätservice
3. Motala Mätteknik
4. Motala Motor
4. Motala Energi


Fråga 6. Nu på morgonen kan vi läsa att Tele2s VD har fått sparken. Vad heter han?

1. Lars-Johan Jarnheimer
2. Harri Koponen
3. Sune Nordgren
4. Niclas Östlind
5. Viggo Cavling


Fråga 7. I DI Weekend nu idag fredag intervjuas miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand. I intervjun ombeds hon beskriva sitt parti. Hur svarar hon?

1. ”Det är två falanger, en mera frihetlig vänster samt en socialliberal och mittenborgerlig”
2. ”Det finns tre falanger: en mera frihetlig vänster, en socialliberal/mittenborgerlig och en opolitisk”
3. ”Ett parti öppet för alla, från frihetlig vänster till alla med ett ärligt miljöengagemang”
4. ”En liten röd-grön rörelse”
5. ”Ett engagerat parti för alla med ett ärligt miljöengagemang”

Lycka till, kontoret!



Bonusfråga: just det, mer kunskap om det "börsliga." Men varifrån kommer ordet börs?

1. Börs är ett gammalt tyskt ord för andel
2. Börs är ett gammalt tyskt ord för marknadsplats
3. Från holländaren van der Beurze
4. Från latinets borsium som betyder konflikt
5. Från holländska booers, som betyder "mindre hus"

torsdag 18 februari 2010

Kärleken till de materiella tingen: en rapport från Antikmässan 2010








SMS-konversation med Mor i helgen:

Mor: Det är Antikmässan i helgen, vi har en biljett över
Jag: Är det dags igen?
Mor: Ses i entrén kvart i?
Jag: You can always count on me


SMS-konversation med Mor dagen innan:

Mor: Vet inte om jag kan komma, är jättesjuk
Jag: Så tråkigt


SMS-konversation med Mor några timmar innan mässan

Mor: Jag kommer
Jag: Är inte du jättesjuk?
Mor: Jag har tömt huset på Alvedon
Jag: Som en fluga till en sockerbit, alltså?

Japp, så står man där på Antikmässan igen! Faktum är det är ganska trevligt. Har man dessutom som jag ett inte obetydligt glas-, konst- och designintresse kan det bli ganska kul. Att de sedan bjuder på lite ”wa-wa” gör ju inte saken sämre!

Jag vandrar runt bland montrarna och fingrar på alla gamla saker. Det finns gott om glas och gamla möbler och allsköns gamla fina ting. Många fina silverföremål. Men plötsligt inser jag faktum: Det finns inga gamla vapen på mässan! Äsch, det är ok. I och för sig hade det varit trevligt att fingra på några gamla blankvapen och pistoler, men kommer andra mässor för det…



Den här var ju jättefin! En vinkyl från mitten av 1800-talet!

...och när vi ändå är inne på Champagne: visparna är ingen myt, de har faktiskt funnits:



Det finns i alla fall gott om glas.



Som jag berättat om tidigare vore det trevligt om Reijmyre och Richard Juhlin kunde ge sig på remmarglasen, men jag inser väl att det blott en dröm är. Hursomhelst finns det gott om remmare på mässan, men de är lite för gotiska och lite för klumpiga för min smak. Förutom dessa – jättesöta små miniremmare för din mest koncentrerade Trockenbeerenauslese?




Annan intressant utrustning:



Assorted screws.



Svindyrt danskt designbord



Något för H? ;-)



Smurfar - kommer starkt!



Nu syns det inte så bra, men jag hittade en jättefin karta över stan från 1830-talet, utgiven i England av The Society for the Diffusion of Useful Knowledge...



Cowboots for cowboys?


Sammantaget: Många vackra saker, fast jag hade gärna sett mer designsaker från 1900-talet. Och mer blankvapen! Men men. Tack Mor för att jag fick följa med!

måndag 15 februari 2010

Poor Man’s Asparagus Soup






For those of you not entirely fluent in English, and yet intrigued by the (I hope) somewhat persuasive title, please see below for a Swedish translation. Basically, the concept hinges on not going as far as “slightly versified,” but stopping just short of “poor knights.” I am sure you didn’t get that, so I’ll leave it to my Swedish readers to fully digest.

Anyway, poor man’s asparagus soup – what the heck is that? We all know the lively meaning of asparagus soup, and if there is a poor man’s soup – isn't there somewhere a rich man’s asparagus soup? Well, yes there is. It’s called asparagus soup and it is made from fresh asparagus. Poor man’s asparagus soup, on the other hand, is made from salsify root. This root is filled with so much asparagine a man could walk from Iceland to Greenland without getting his feet wet. It’s cheap, it’s abundant, and you don’t need to speak German to get the season’s first.

After some serious peeling coupled with slicing, we kindly ask you to boil the salsify root until near unrecognizability. For the moment we have snowed in on soups being simple in construction to enhance the soil-to-bottle transformation, to use a winic metaphor. Therefore, just use water, cream, salt, and the soupy stuff itself. Foggedaboud potato, broth dices, onions, carrots or any other disturbances.

After roughly thirty minutes the sliced roots are considerably squashy. During boiling, many other scents fill the kitchen. First, pleasant celeriac bouquets, then we discover some Jerusalem artichoke. Very nice!

How long should they boil? Well, it is like when my students ask me about how many pages to write for each assignment. I always tell them, “write until you’re fed up with it!” It’s the same with the soup – boil it till you’re getting tired of it. It takes about 30 minutes.

Then pour everything into the blender and purée it. Pour back into the saucepan, add cream and water to desired density. Add salt and you’re done!

Och nu till mina svenska lyssnare: Svartrotsoppa – ett alternativ till svartsoppa? Inte lika blodigt, i alla fall! Soupe d'asperges de la Patch Pauvre, typ.

As you lingering English readers might wonder at this point, isn’t Swedish a rather dense language? ;-)

lördag 13 februari 2010

Torr madeira, mon sherry!



Jag ber tusen gånger om ursäkt för att textningen föll bort i förra inslaget! Men här kommer den igen, i något utökad version.

Den senaste tiden har ägnats åt diverse experimenterande – och slakande av heliga kor. Det började med att jag blev mycket inspirerad av Öhmans sherryexperiment, ett matutforskande helt i min stil. Vilken sherry passar bäst i mat? (Det finns olika sherrytyper?) Jamen, vi lagar soppa och smaksätter med olika typer och testar bredvid varandra!

Sagt och gjort. Eftersom amontillado inte verka fixa biffen köpte jag lite fino och oloroso. Till det lagade jag jordärtskocksoppa, som jag snöat in mig på för tillfället. Fast den här gången tänkte jag applicera temat för 2010: förnyelse. Därför blandade jag i lite hackad schalottenlök och cayennepeppar. Och som om det inte vore nog fräste jag upp lök- och skockhacket i olivolja först. Sedan som vanligt: kocka i vatten tills mjukt, mixa, toppa med grädde och salta.

Vi börjar dock med att smaka av vinerna. Sherry är annars en vit fläck på vinkartan. Eller vit och vit, min bild av sherry är format av mors passion för Bristol Cream (jag erkänner, sliskigt gott) och den torra sherry som jag använde i matlagningen då jag experimenterade med kinesiska rätter (odrickbar). Men vi häller upp lite fino och oloroso och testar. Finon har en intressant doft åt marchållet, helt plötsligt och Madeleinelikt är jag någonstans i södra Frankrike. Oloroson doftar klart åt Bristol Creamhållet. Smakmässigt föredrar jag oloroson, finon är lite för tunn tycker jag. Fast oloroson är också ganska tunn!

Soppan på det nya sättet blev faktiskt också mycket gott. Löken tillförde fyllighet, samt en del sötma. Cayennepepparen var bra till. Vi toppar med lite sherry i olika skålar (precis som Oh, man! gjorde). Fast just det blev mindre bra. Kanske tog jag i för mycket, eller så passade det inte. Lite oloroso i var ok, men någon smaksensation blev det inte. Så i fortsättningen blir det utan sherry.

I fortsättningen visade sig vara i torsdags. Neil var i stan några dagar för kurs, så jag lagade lite jordärtskocksoppa enligt det nya sättet. Dock utan sherry. Till det testade vi Cossarts torra madeira. Eller torr och torr, med 32 g socker/liter är den väl på gränsen mot halvtorr. ”Är den verkligen torr?” frågar Neil. Vi kollar. Jo, det står ”Fine Dry” på etiketten. Fast det är nog en definitionsfråga…

Cossart Gordon Sercial 5 Years Old har mörk färg, mot bärnstenshållet. Doften öppnar med russin och torkad frukt. Smaken är fyllig och ganska långt från den något flyktiga sherryn. Stabil dryck. Mycket gott! Torr men ändå med en behaglig sötma. Till soppan är den utmärkt. Någon timme senare dyker plötsligt en liten viol upp, kul! Så klar rekommendation.

Fast den här gången blev det nog lite för mycket lök, för soppan blev i sötaste laget. Nästa gång blir det mindre lök och kanske lite maderira/cognac i. We shall see.

PS Den uppmärksamme kanske ser kardinalfelet. Om inte: skalad löken och jordiga jordärtskockor samsas på den rena skärbrädan. Fräscht! Det påminner mig om en historia som cirkulerade om en norrman som ställde upp i kock-NM för flera år sedan. Han skulle visst bara ha en liten bit av ett stort köttstycke, så han skar ut den lilla biten och slängde resten i sopen. Sedan ångrade han sig, biten han skar ut var inte bra nog. Så då tog han upp det stora köttstycket ur sopen igen och skar ut en ny bit… och slängde köttstycket igen sedan. Han vann inte.

Detta skulle H säkert anmärka på!

H, i det här fallet inte Polarforsknings-H utan Kommunpamps-H.

Förlåt. Det ska vara praktisk polarforsknings-H. Och Kommunpamps-H, stort gattis återigen! :-)

måndag 8 februari 2010

tisdag 2 februari 2010

Låter som yrsel, typ




Semmelpremiär! Jag vet att det finns fantaster på ena extremkanten som köper sina första semlor på väg hem på nyårsnatten, likaså som det finns fantaster på andra extremkanten som trycker i sig alla sina åtta semlor på själva Fat Day. Själv är jag någonstans mittemellan, dock med dragning åt det förra.

Så i år skedde semmelpremiären i söndags – ute hos systrarna Delirious ute på Värmdö. Supergoda semlor! Gott, saftigt bröd, tydlig och härlig kardemummadoft, god mandelmassa. Lent och gott visp. Systrarna Delselius, ni leder!








Alltså, jag har bara ätit en semla, så det är klart att ni leder, men den var riktigt god så – om vi säger såhär: ni leder stort. Ok, det gör ni också oavsett, men, öh… äsch! Den var riktigt smarrig så ni har ett stort försprång!

A note on tranquility




Det är lördag och jag vandrar runt i stillheten på Söder. Mitt vanliga promenadstråk, som jag gärna återvänder till, utgår från Angle Street och fortsätter upp mot Sofia kyrka via lusthuset och amfiteatern. Alltså, förbi Orionteatern och sedan trapporna upp. Här har du en härlig utsikt över söder! Ok, inte lika stor som den som du har på toppen av Rip-off bay hill men minst lika vacker. Efter Sofia kyrka fortsätter du via Plogh Street till Ridge Street och Sweeper's Steps. Här kan du pausa för en ny, härlig utsikt! Ta stigen tillbaka till Pilot Street och sedan kan du antingen gå tillbaka via Rock Road eller fortsätta ner mot Peoples Street och ta dig upp mot Summit Court. Fast jag hamnade efter några blandade svängar på färjan Lotten och vidare mot Hammer City.



Stockholm är vackert!

PS Jag ska inte säga att jag vistats mycket kring Rip-off bay men när jag bodde på Revolution Road hängde jag mycket i "those hooks." DS