söndag 30 januari 2011

Sjöstaden by night 2






Så, här kommer resten av bilderna från igår! Som sagt, en del blev oroväckande korniga, men jag antar att det har att göra med att jag fotade i RAW och att det krockade med något isoskt eller så. Well, jag får kolla på EXIF-datan och se vad som kan ha gått galet. Jag fotade i S-mode, även om jag hade stativet med mig och därigenom skulle jag ju mycket väl kunnat fota i A-mode. Ännu så länge föredrar jag S framför A - det känns som att det ger med koll.

En sak som slog mig igår är att jag har haft kameran i lite mer än ett halvår nu. Det har verkligen varit kul! När det gäller motiv finns det två klara favoriter: kväll/natt och människor. Jag tycker att just kvällsljuset är fantastiskt, speciellt med stativ och molnfritt. Sedan vill jag ha mycket färg - det finns svartvita bilder som är fantastiska, men generellt sett föredrar jag nog färg framför svartvitt. Jag har försökt att konvertera en del bilder till svartvitt men det slutar alltid med att jag tycker att bildena blir sämre. Det kan bero på att jag konverterar för dåligt, det fanns i och för sig ganska bra tips i boken jag köpte som jag läst men inte förstått fullt ut.

Anyway, här kommer lite bilder på Sjöstaden by night! Som generell regel har jag gjort bilderna lite varmare (temperature), lagt på lite mer svart (blacks), lagt på lite fyllnadsljus (fill light), ökat carity till ca +30 och i de flesta fall ökat skärpan i Camera RAW. Exponeringen har jag inte rört (kanske i något fall).






















Sedan blev jag jättehungrig så jag gick förbi Gandhi och tog take away på nr 59 med kyckling. Supersmarrigt! För ovanlighetens skull var det knockfullt där...

lördag 29 januari 2011

Sjöstaden by night 1




Det var länge sedan jag var ute i natten och tog kort! Efter att ha konstaterat att det var molnfritt tog jag stativet och SLR:en och gav mig ut på en liten runda. Risken att det skulle utvecklas till en ny ”Being Forrest Gump” som började oskyldigt med Västerbron vid elva och som avslutades uppe på rip-off kl 0430 typ var hyfsat minimala – det är ju vinter, for crying out loud!

Eller vår är det väl egentligen, om vi ska gå efter Polarforsknings-Hs kalender. Vi lunchade i fredags på ett nytt ställe på T-gatan, ganska nära korsningen T-gatan och L-gatan i V-distriktet, och då fick jag veta att det är vår. Polarforsknings-H var således vårklädd. Men mer om det senare.

Den här gången fotade jag bara i RAW. En hel del bilder blev ganska korniga, woffor??? Hursomhelst, det här kortet blev ganska bra. Låt mig återkomma med ett urplock av resten.

torsdag 27 januari 2011

Entabeni, Day 3: Morning, Cheetahs, and going home










After dinner we relax in the lounge and talk about the elephants. Since I have been photographing the entire day I and since I have the fattest lens in the gang – this because the G family chose to go to another lodge – I get the look from the others to at least show some photos. So we have a nice photo session with a couple of beers. After that, I go straight to bed, there is a tomorrow waiting – a tomorrow that starts at 4.30.

Once more I set the alarm at very early to catch the sunrise. Not much difference, perhaps, but morning is my absolute favourite time of the day. The moment just before daybreak, ah, that is just lovely! So although the pictures might be similar, as well as the cro-cro singing from the cro-cro frogs (difficult to catch on frame), it was so refilling just sitting there and enjoying the evolving morning.

Down in the lake, a hippo is circling a small land mass. It dives below surface, probably to reap bottom leaves, stays down for a minute or so, then comes up to breathe. Then down again. When it comes up, it blows water, just like a whale. Very fun to watch! I wish I had a bigger lens, but you cannot have everything, nicht?







Anyway, we have time for one last safari tour. We have seen the lions, the rhinos, and the elephants, as well as countless gnus, impalas, antelopes, zebras, giraffes... and a few warthogs. We tried to find the buffalos but did not find them. The leopards, well, that would require another week. But there may be some cheetahs out there today, so we set out to find them.

The first reports indicate that they may be down the gorge, to the right. So we go there. No cheetahs, but a rather large flock of zebras. Nice!













Then we get other reports and we drive off at length to the left. Silence... Then – yes! On the other side of a large field two cheetahs have been spotted. We approach slowly, not saying a word.









So beautiful, so elegant, so proud. They just sit there, looking for something, maybe just looking out, maybe looking for something to eat. I look at them and, wow, how real this feels.

Slowly we back off and drive up the gorge again. We have breakfast and then something like hour to pack before we are driven to the gate by Trevor and Simon, where a charted bus takes us to Johannesburg airport. Dear Simon and Trevor, and the rest of you at Lakeside lodge, thank you so much for these two days and thank you so much for making them so memorable. I wish you best of luck, take care and defend this amazing reserve that you have!







A few hours later we get to the airport and some hours after that we are on our way back home. And many hours after that I stumble out in the cold, dark Swedish autumn, with a snowfall in progress, in shorts of course, wondering why I got on that plane...



To all the people I met in South Africa, thank you so much for your hospitality and warmness and for showing me your wonderful country. Thank you so much.

onsdag 26 januari 2011

Entabeni, Day 2: The Elephants







We are back at the lodge at approx 9.30 in the morning. Breakfast is served: cereal, fruit, bread, and a hot meal. A chef at a frying table serves lovely omelets or scrambled eggs at your choice. I try the scrambled eggs with cheese. Very tasty! I have actually tried this back home, omelet with cheese.

We relax for a couple of hours, some go to the pool, I start editing yesterday’s photos. Then lunch, followed by more relaxing – and editing. I did not have my swim shorts with me.

At four o’clock we reassemble at the lobby for the evening tour. This time it is the elephants we are looking for. It took me two tours to figure it out, but given that the reserve is about 250 square kilometers big you need to focus. 250 square kilometers is like a square with Södertälje, Stavsnäs, Sigtuna and Ljusterö as its corners. The rangers knew which animals that were within the compound, but not where they were. They knew that there was a lions’ flock, an elephant family, so and so many rhinos and hippos and so forth within the enclosure, but the task was finding them. They actually knew a lot about the animals – including details of who had dated who and who had rejected who…

Anyway, so far we had done two biggies out of five: the lions and the rhinos. The quest for the evening was the elephants.

As previously we set out for the gorge and the lower plateau. After the gorge the two jeeps split up and the search began. We hear Simon and Trevor talking to each other constantly over the radio. I guess they competed internally.


First, some fresh droppings! That is usually a good sign.




Then we drove and drove and drove around on the small roads. At one point a third jeep appeared, with a third ranger also looking for the elephants.





Mungamo!

More driving and, eventually, contemplating:



Other animals pass by...





Then, after two hours driving around, back and forth on all kinds of small roads, we finally get to see the elephants! Not close, but nevertheless there they are. Ah, thank you!!!






The sunset is absolutely fantastic. We drive to the same place as yesterday to watch the sun go down whilst talking energetically about the elephants. It turns out that the other jeep, i.e., Simon's, had an earlier encounter with them and they really got to see the elephants close! Not only that the guys in Simon's jeep could not stop taking about how close they came, L shows me some very nice close-up shots. Ahhhh, mungamo! Well, we saw them too.









Back at the lodge we are served dinner, this time inside. The staff in the reception come up and sing to us, that was very nice. Thank you!

söndag 23 januari 2011

2007 Georg Mosbacher Freundstück Riesling och Cheesecakeost




I lördags var jag som vanligt på stan, jagandes efter en bit ost att konsumera framför ett gäng avsnitt av Six Feet Under, som C och jag just nu är totalt inne (nere?) i. Men först lite träning! S.A.T.S. Globen, eller S.A.T.S. Stare leg om ni är på sådant humör, fick stå värd för ett hårt och obarmhärtigt Backn’ Bones-pass. Därefter blev det NK-rean och det var faktiskt nära att det blev en mörk, rutig och 50-procentsread gubbakavaj från Corleoni men jag räddades i sista ögonblicket av en av expediterna som tyckte att den såg trång ut. Det var bra gjort!

I stället tröstade jag mig nere på Systembolaget. C hade lagt in en beställning på likadan champagne som vi drack på nyår (Henriot -96) men den var tyvärr slut. Det fick bli lite riesling istället. Fingrade ganska länge på en Zilliken, samt en Pichler (dricker man inte för lite österrikiskt vin?), men så såg jag ett vin från en producent som jag inte sett tidigare: Georg Mosbacher. En 07:a också, trevligt!

Så ner till NKs matavdelning för att köpa lite ingredienser till en musselpasta. Därefter vidare till Gamla Amsterdam – inte för att ostarna på NK är skruttiga, men jag gillar Gamla Amsterdam mer. Utbudet är förstås mindre, men de ostar de har är mycket goda. Sen är jag en hårdostkille också, så det hjälper ju till lite... Kan varmt rekommendera osten Old Amsterdam – confusing, I know!

Hursomhelst, jag låter mig frestas av utbudet och längst ner i disken ligger det en ost som ser ut att ha legat där sedan digerdöden – den är vit med stora mörka prickar på… Det visar sig vara en blåbärscheddar. Jag frågar om jag får smaka, vilket jag får. Det smakar onekligen blåbär och är ganska söt. Expediten frågar om jag inte tycker att den smakar som cheescake och jag kan bara hålla med. Den smakar som blåbärscheescake!

Väl hemma korkar jag upp Pfalzvinet. Först är den ganska knuten, släpper inte ifrån sig så mycket. Med Moselblomstret i färskt minne är den här klart mer elegant, mer rakryggad. Inte så mycket diesel. Men i takt med kvällen öppnar sig vinet mer och mer och det är mycket gott. Ingen exotisk frukt, en hel del mineral, och om du luktar försiktigt längs kanten kan du hitta samma godisdoft som i Moselvinet. Ett mycket trevligt matvin!

Dagen efter, d v s idag, är det lite plattare. Det var bäst igår, men fullt njutbart idag. I det sammanhanget är jag helt impad av Moselvinet som klarade sig en vecka i kylskåpet utan att försämras en millimeter…

Men tillbaka till cheescakeosten. Superhäftig men lite för söt för min skull!

Entabeni, Day 2: Sunrise and Rhinos











After a few hours sleep I grab my camera and tripod and set out to catch the sunrise before the early morning game drive. It is a little scary – are there snakes here? Leopards waiting in the bush? Hippos attacking from the lake? But all I hear is cro-cro frogs, singing to lure the females…


At six, we rendezvous at the lobby and get on the jeeps. This time we will remain on the upper plateau, looking for the rhinos.

Impalas:



A.K.A. McDonald’s antelopes, since the pattern on their behinds look like the golden arc…


A red Hartenbeest wondering who is interrupting his or her morning grass break.





Two warthogs – they preferred running away from the jeep, as opposed to running alongside it…










After about two hours we finally locate the rhinos:













Rhinos really look pre-historic!