Onsdag
kväll och vad passar bättre än att bege sig till Magnusson Fine Wine för att
prova lite högoktanig Bourgogne? Thought
so! Kvällens värdpar är Johan Björklund och Ann Gurgaz på The Wineagency, som
visar upp några mycket trevliga delar av sortimentet.
Johan
Björklund är ambassadörkocken som blev vinhandlare och restaurangägare i
Beaune. Efter en framgångsrik kockkarriär sadlade han om till vinhandel och drev
under många år en importfirma i London, Cave Cru Classé. Sedan återvände han
till Bourgogne och startade upp en egen negociantverksamhet samt restaurangen
och hotellet L’Hôtel de Beaune – ett vattenhål för vin- och matintresserade
mitt i staden.
Johans
vinhandlarfirma, Domaine & Sélection, ägde tills för en tid sedan en
vingård i Meursault. Han äger också en del i Châteauneuf-du-Pape som produceras
av Domaine Marcoux. Skötseln av Johans delar i vingårdarna utförs dock helt och
hållet av vinodlarna.
För
oss som även är grymt matintresserade kan det tilläggas att Johan Björklund är
en av författarna bakom kioskvältarperfektionen Såsen är Godast! från tidigt 90-tal. Den, tillsammans med Tore
Wretmans Festmeny från 1980, är
grundbulten i all min matlagning. Så nu vet ni det.
Kvällens
andra värd, The Wineagency med VD Ann Burgaz, är för övrigt årets vinimportör
enligt Allt om Vin. Stort grattis!
Hursomhelst,
dags för vin. Fram tills ganska nyligen var min inställning att vit Bourgogne
var i princip odrickbart. Men det var
bara min personliga uppfattning, mest för att jag har mycket svårt för fatade
vita viner. Jag minns att runt 2005, då mitt vinintresse började ta fart, att
jag köpte en del ganska dyra vita Bourgogner. Men de var så tokäckliga att jag hällde
ut de öppnade flaskorna och skänkte bort resten till andra vinnördar, bara att
väckas mitt i natten av telefonsamtal från dessa vinnördar som berättade hur
fantastiska dessa viner var! De var alltså så fantastiska att de krävde
nattliga telefonsamtal och jag fattade inget. Nåväl.
Men i
våras var jag på den stora Bourgognedagen på Grand och med ganska stor tvekan
lät jag mig övertalas att prova lite vitt. Det var något helt annat.
Borta var de tunga, jolmiga, överekade vinerna, nu var
stilen lättare och med en fantastisk fräschör. Så det fanns hopp! Jag pratade
om detta med en annan vinbloggare på Grand och han lyfte fram att förr ”fick de
gärna vara lite oxiderade också.” Tack å lov är det helt borta!
Johan
Björklund inleder med att berätta litet om sina viner och vinåret 2013. I stort
ett helt ok år, men inga jättekvantiteter. Det var en sen skörd, och Johan
lyfter fram att det inte finns något positivt med en sen skörd. Druvorna mognar
inte nämnvärt mer samtidigt som risken för röta, skadeangrepp och annat
otrevligt ökar. Tidig skörd är således att föredra.
Jag
inleder med vitt från Domaine Leroux, en producent jag inte vare sig provat
eller hört om tidigare. 2011 Puligny-Montrachet Les Champs Gain.
Vattenklar
färg. Doften är – halleluja! Shit vilken doft! Oerhörd koncentration, vita
blommor, renhet, mineral. I munnen är renheten, fräschören, koncentrationen i
det närmaste total. Hur gott som helst! För första gången på mycket länge
dricker jag ett vitt vin som på allvar kan utmana en riesling. Detta är helt
klart ett av årets bästa viner, kanske årets godaste. Elegant, smakrikt, finess,
koncentration, läskande… jag kollar prislistan – 995 kr flaskan. Ok. Hm.
Därefter
hugger jag in på vinerna från Domaine & Selection och inleder med 2011 Puligny-Montrachet
Les Caillerets från J-M Chartron.
Också oerhört läcker, fräsch, massor av sten
och mineral. Kan också tänka mig att köpa på mig mer av den här!
Vi
fortsätter med Puligny-Montrachet och J-M Chartron, fast denna gång Les
Pucelles. Den går mer åt yllehållet, mer smakrik. Om de tidigare var stramare
och eleganta är det här mer fylligt och smakrikt. Nyansskillnader, förvisso,
men ändå.
Sedan 2010
Corton-Charlemagne, Didier Sieben/Johan Björklund. Också helt ok. Persikor, en
ganska pigg syra. Gott! Sist
ut i det vita startfältet är 2011 Bâtard-Montrachet, också från J-M Chartron.
Superläcker! Mer smak, inte så stram, mer smak. Snygga fat. Den här var också
en klar kandidat till årets godaste vin! Dock, dubbelt så dyrt som Les Champs
Gain. Men ack så gott!
Därefter
rött och jag inleder precis som med de vita med en Domaine Leroux: 2011 Gevrey-Chambertin
Champeaux.
En doft att dö för! Mörk, dov, jord, undervegetation, bär… my God
vad gott det här var! Nästa
vin är minst lika gott, om inte godare: 2010 Clos Vougeot Musigny från Domaine
Gros Frère & Soeur.
Jordgubbar, mer skog, perfekt balanserat… men vilka
fantastiska jordgubbar! Helt underbar.
Domaine & Selections Châteauneuf-du-Pape: 2011 Domaine Marcoux. Känns verkligen som katten bland hermelinerna, vilket också märks direkt. Massor av härlig sydfransk frukt. Gott!
Det
vinet avslutar också de goda vinerna. Jag provar några röda från Chris Newman, 2011
Mazis-Chambertin och 2011 Bonnes Mares. Stängt, strävt, packat. Inte min kopp.
Jag provar även lite 2007 Chambertin Clos de Bèze från Laurent Ponsot och 2000
Clos de la Roche, men samma sak där – inte min kopp.
Sammanfattningsvis,
de vita var helt magiska. Domaine Leroux, fantastiska viner, helt underbara. 2010
Clos Vougeot Musigny från Domaine Gros Frère & Soeur – gigantisk. Jag
njuter av den lilla buffén, samt smårätterna som rullas ut – snigelravioli,
risotto, vaktel, fyller på av Domaine Leroux, kollar beställningslistan och i
ett oövervakat ögonblick bränner jag 2014 års totala vinbudget på några få,
ynka flaskor. Ge mig styrka!