Supersnabba soppan del 2 och reflektioner kring det här med GI, vad är det egentligen?

Måndag kväll och jag är hemma i lägenheten och röjer. Eller fengar, om ni så vill, beroende på hur pass västerländska ni är. Funderar på att lägga ut lite saker på Blocket, men hittar inget säljbart som jag vill separera ifrån. Kärleken till de materiella tingen kan ibland vara oemotståndlig!

Till middag blir det i alla fall lite supersnabb fisksoppa – en rätt som jag provade på för ett tag sedan som sedan dess har fallit i glömska med som jag faktiskt tänkt på lite de senaste dagarna. Med lite undantag för en och annan öl och drink och efterrätt och – jag erkänner – ett par tiny little mint cakes ombord på båten i lördags/söndags är det stenhård GI som gäller. Men jag kan inte låta bli att fundera, vad är nu GI? Hur kan vi fånga dess själ? Handlar allt om fett och protein, bara lyfta ut kolhydraterna? Som en icke-vegetarian som ska laga vegetariskt och gör sina vanliga rätter men som i sista sekund lyfter ut det animaliska? Det finns ju miljarders LCHF-bloggar därute men för dig, vad är GI? Jag låter tankarna flyga iväg och det visar sig att de landar på tre reflektioner.

Först ut, för ett par veckor sedan innan det blev ongi lunchade jag med H, min stora inspiratör gällande GI. Vi vandrar längs G-backen och letar efter något trevligt. Eftersom jag vet att H kört med GI ganska länge och var den som fick mig att börja med det från första början, känns det som att jag behöver kolla av läget först - vi kanske inte ska gå till Al Forno. Jag kisar något, ser djupt in i Hs ögon och frågar:


Går du på något?

Öhhhh…

Ja, alltså, går du på någon metod?

Alltså, det här kommer att låta banalt, men, det här med GI… det har liksom blivit en livsstil!

Aha!

Japp!


I fredags, hemma hos just H & M, fick vi också en synnerligen god GI-middag. Du behöver inte dränka allt i fett eller hälla på men massa socker för att det ska bli gott. Laxen var så enkel och så god, salladen supersmarrig, efterrätten likaså. Och allt var underbart komponerat. GI är gott!

Sedan, tidigare i höstas var vi ute hos kära vänner N & M i Waxonwaxoffly. Vi kan inte låta bli att notera att M, som tidigare kombinerat en rustik sportighet med matgladism på ett ganska omfångsrikt sätt, plötsligen blivit ganska smal! Vi utbrister,


Holy Macaroni vad du har blivit smal!

Japp, kört GI!

Hur då?

Well, jag har varit stenhård. Inga rotfrukter, i princip inget som vuxit under jord. I princip inga kolhydrater. Inga röda grönsaker. Två fridagar. Gått ner femton kilo!

Ja, vi ser, fantastiskt!

Superkul – och det känns så bra!


Slutligen C, som påpekar att min syn på GI har förändrats:

Jag tror att din syn på GI har förändrats.

Jaha och hur tänker du då?

Jo men förut så var GI ett ändlöst intagande av grillade kycklingar, röda paprikor och en massa kladdiga franska ostar

Och nu är den?

Jag tror att du börjar fatta, det handlar om grönsaker och balans!

Kan nog stämma!


Faktum är det ligger något i det – min syn på GI har gått från att vara bearnaiseduschig till att ha en bas i grönsaker och faktiskt ganska lite fett. Eller, gärna fett men då bra fett! Att leva på halv grillad kyckling och röda paprikor och the occasional gruyèreorgien i femton veckor känns faktiskt väldigt avlägset. Jag vet inte om jag skulle gå så långt som att köpa fullkornspasta, men en kost med basen i grönsaker och protein känns sunt och riktigt. Det har blivit en hel del grönsaker den senaste tiden. En snabb middag kan vara stekpannan, olivolja, ner med frysta harrisar, fryst broccoli, fryst majs, en halv buljongtärning och lite fisk. Koka ihop och på 20 minuter har du en synnerligen god middag. Fyll frysen med andra ord!

Jag frågar H:

Men vad äter du, vart kan vi gå?

Ja, alltså jag äter allt. Om du vill gå till Burger King så funkar det alldeles utmärkt. Det är det som känns så bra, att eftersom det nu blivit en livsstil så kan man svänga ut ibland – det gör inget.


Jag handlar lite inför min soppa. Eftersom jag har tillgång till hela köket den här gången kan jag slänga i lite kryddor och lyxa till det lite mer. I originalreceptet använde jag blockad vitfisk, typ torsk, och väl i affären funderar jag på att lite Dillskt använda mig av sej. Men jag är nog mest sugen på lax, så det får bli det. Sedan rör jag ner lite fler kryddor, bl a lite timjan och dillfrö. Det blev supersmarrigt!

Så vad är GI? Är det ett sätt att leva? Och hur kommer du dit? Vill du komma dit? Jag känner att jag har kommit en bit på vägen, mycket återstår men jag vill veta mer!




Inlägg 7, dag 7

En vintervandring på Djurgården

Lite bilder från förra helgen.


Inlägg 6, dag 6

En Ålandskryssning med Birka Paradise

Jag åker på 22-timmarskryssning med Birka Paradise för att fira K som precis fyllt 50. Ska bli roligt! Tidigare har det blivit några resor med Viking Line, men aldrig någon med Birka. Jag har fått för mig att Birka är lite lyxigare, speciellt med spaanläggningen och poolen och den artificiella solen längst upp. Jag såg framför mig hur jag låg där i jacuzzin med ett stort fett glas Margaux eller någon trevlig Riesling Auslese eller en helt vanlig enkel standardparaplydrink… Vi få se.

Lördagen inleds dock med lite go’frulle på Rica Hotel i Gamla stan med Neil, som är eld och lågor över någon omvärldsanalytiker från gårdagens företagsjippo som jag dock glömt namnet på: Lindqvist, Lundroth, Lundqvist? Magnus i alla fall. Därefter blir det Kulturhuset och NK och lite allmänt fingrande på alla knivarna och på alla glasen. Vi enas om att Differenceserien är helt ok och att damaskstålsknivar is da shitos. Jag spontanshoppar en kaffekvarn – något som jag varit på jakt efter ett tag. Så nu tänker jag utforska helbönemarkanden!

Hursomhelst, kl 17.15 är det uppsamling för vår lilla grupp nere på Birkaterminalen. Sedan lite sång och bubbel i whiskybaren följt av middag – det blir Restaurang Grand Buffé och Medelhavstema. För en gångs skull är jag både dator- och SLR-fri, vilket de andra snart upptäcker. Ulf! Whe da camera e na?! Maten var i alla fall mycket god! Jag äter på tok för mycket av allt – speciellt vitlöksräkorna och laxen. Planen var att äta min egen kroppsvikt av gravad lax men jag tror inte att de hade så mycket lax ombord, så jag kompenserar med att trycka i mig lite efterrätt – kanske inte så värst mycket GI men det får gå för idag.

Därefter vandrar jag runt i skeppet på lite upptäcktsfärd, det mesta är fräscht och fint. Speciellt spaavdelningen! Sedan återsamlas vår lilla grupp i pianobaren där vi hänger resten av kvällen. Kvällens pianist – Ove? Olle? – ska enligt S ha över 3 000 låtar på sin repertoar. Vi funderar på att testa honom på lite Miriam Makeba eller Oscar Peterson men olika grupper tränger sig före och tvingar den stackars pianisten att spela The Streets of London gång på gång neverendlingly. Well well.

Jag hänger dock ett bra tag i Taxfreeavdelningen och fingrar på det mesta. Som vanligt en klar övervikt för cigaretter, snus och sprit, men ganska glädjande är att de har en ganska stor och för en oinvigd ganska imponerande whiskyavdelning. Förutom de märken som du kan uttala har de en ganska stor samling av skotska outtalbara tillverkare – Pittyvaich, Bruichladdich, Ledaig, Auchroisk, Mannochmore, Glenglassaugh, Knockdhu, Bunnahabhain, Auchentoshan, Glengoyne… Försök vara i Bruichladdich och efter att ha testat av sortimentet fråga efter vägbeskrivningen till Glenglassaugh!

Vinmässigt är utbudet helt ok – en hel del Amarone, Le Serre Nuove, La Dame. Mest Italien, en hel del från Sydafrika. Jag hugger en flarra riesling och en burk nötter.

Dagen efter hänger jag mest i uppe i spaavdelningen, äter Östersjöns största räklandgång och läser One Day av David Nicholls. På torsdag kommer han till Kulturhuset och jag har köpt biljetter – kul!

Sammanfattningsvis en mycket trevlig båtresa – god mat, god shopping och skön atmosfär!




Inlägg 5, dag 5

Rotari Rosé, 2010 Touraine Domaine du Pré Baron Sauvignon Blanc och Highland Park (samt några stänk japansk whisky och tre busfrön)

Fredag och vi är bjudna på middag ute hos H & M – supertrevligt! Men först tar jag emot Neil som kommer upp från Hilisingborrgh som ska på något företagsväckelsemöte ute på Waterproof Building. Nycklar överlämnas, nya lakan tas fram. Medan Neil svidar om – det är tydligen slips- och kavajkrav – häller jag upp lite Yamazaki Single Malt 12 Years som jag köpte i höstas och som jag köpt förut. Mycket trevlig! Om japansk whisky kan man säga mycket, min första flaska inhandlades i Taiwan för ett antal år sedan och sedan dess har det blivit en flaska lite då och då.

Jag lämnar av Neil vid T-centralen och vandrar in på Flaggskeppet för att köpa lite gå bort-present och står och tvekar mellan Le Volte eller Becker. Ställer mig lite sådär vilset mitt i butiken och den trevliga systembolagsmedarbetaren H dyker upp. Jag visar upp Beckern och frågar – är den här bra? Ansiktsuttrycket på H säger allt – ögonen spärras upp, blicken fokuseras – ja, ta den!!!

Men den här då? (håller upp Le Volten)

Också mycket bra, men helt annan stil!


Det får bli Beckern, som jag själv är mycket intresserad av. Därefter snabbt ut till Slussen och vidare ut till H & M. Efter lite inledande Rotari Rosé får vi en underbar lax med fikonkuber och sallad med bland annat quinoa, broccoli och apelsiner, suppersmarrigt! Lax och fikon är en mycket trevlig kombo! Till laxen blir det lite savvie, en 2010 Touraine Domaine du Pré Baron Sauvignon Blanc.

Ibland hör du att savvies ska drickas på sommaren och tjocka rödviner på vintern, och det ligger väl en del sanning i det, men fördelen med att dricka sauvignon blanc mitt i vintern är ju att du minns sommaren! Touraine Domaine du Pré Baron är läskande, klunkvänlig, fräsch, massor av krusbär och svarta vinbärsblad, sommar, sommar, sommar... Inte den där fruktigheten som du får i en kiwisavvie, inte all ananas, men mer avstämd.

Många timmar och många skratt senare vandrar vi ut i den svala januarinatten. Tack kära ni för en supertrevlig middag!


PS Busfrö nr 1, här i ormpositionen...



Lånad bild, tack M!

PPS Nu har jag skruvat upp förväntningarna på Beckern, hoppas den levererar!

PPPS Ikväll blir det Birka Paradise så dag fems inlägg blir imorgon kväll. Bara så att ni vet.



Inlägg 4, dag 4

Seminarium om PR och politik hos Prime

Den senaste tiden har mitt intresse för PR, kommunikation och skrivande ökat dramatiskt. Eller, intresset har väl alltid funnits där men det är först på senare tid som jag känt en ganska brinnande lust att ta tag i detta och göra något åt det! Eftersom jag någon gång i ett tidigare liv varit på intervju på United Minds får jag regelbundet nyhetsbrev från Prime, och nu senast var det en inbjudan till ett seminarium om PR. Saxat från mailet: ”Public Relations, eller PR, används ofta slarvigt som synonymt för publicitet. Men PR är mycket mer än så. Vad kan politiker och personer som engagerar sig i samhällsdebatten lära sig av PR? Vad har teorin att erbjuda praktiken?” Jag anmäler mig – ska bli mycket intressant!

Först ska vi få höra ett kortare inledningsanförande av Jesper Strömbäck, professor i journalistik vid Mittuniversitetet och redaktör till boken Political Public Relations – Principles and Applications samt kanslichef för regeringens Framtidskommission. Därefter en liten paneldebatt med Anders Wallner, partisekreterare för miljöpartiet, Elisabeth Thand Ringqvist, VD för Företagarna med bakgrund som både politiskt sakkunnig på Näringsdepartementet och som PR-konsult, samt Camilla Wallander, nytillträdd VD på Berghs med över 10 års erfarenhet som marknadschef för starka varumärken såsom NK och SAS. Moderator är Lisa Hedin, seniorkonsult på Prime.

Ett genomgående tema för seminariet är informationsutbytet mellan praktik och teori – vad kan de lära av varandra? Jesper inleder därför med att ge oss något av en historisk bakgrund till PR och samtidigt något av en teoretisk inramning. Vad är PR? Vad är dess syfte? Vilka avgränsningar har PR, främst då mot reklam och mot statsvetenskap? Jesper noterar att det finns många duktiga statsvetare som kan mycket om politik, men som kan mindre om PR och den kommersiella sfären. På samma sätt finns det gott om duktiga PR-människor som skulle kunna lära sig mycket av den teoretiska sidan.

Men vad är PR? Jesper driver på och ger oss först den historiska bakgrunden, där behovet av PR främst kom från politiker som ville få ut sitt budskap, samt av cirkusgrupper, som ville att media skulle skriva om deras kommande mycket extravaganta föreställningar. Från dessa ganska spridda grupper uppstod ett behov av att påverka media för att skriva om något.

Vad är det som skiljer PR från reklam och marknadsföring? Från lobbying? Här chockar Jesper något med att säga att PR inte handlar om att påverka medierna – detta är en vanlig missuppfattning. Inte heller är PR reklam och det är inte lobbying. Så vad är PR då, om det inte är reklam och inte lobbying och inte handlar om att påverka medier?

Den definition av PR som Jesper lyfter fram är att PR handlar om att bygga strategiskt viktiga relationer med publika grupper. Nyckelbegreppet är således att bygga strategiska relationer. Detta är vad PR handlar om. Inte nödvändigtvis att påverka DN att skriva något, utan snarare att bygga en strategisk relation med DNs läsare. Här är det viktigt att diskutera relationen mellan output och outcome. Output är vad som faktiskt kommer ut, outcome är vad det blev av allt. Om vi investerar X pengar i en PR-kampanj kan vi mäta output i middagar, telefonsamtal, broschyrer, utbytta visitkort. Outcome är, vad fick vi ut av allt detta? Jämför med Trafikverket: de få X pengar för att hålla igång järnvägen och alla vägar. Output är mängden ny väg eller räls, eller antal tåg som kan passera Hallsberg. Outcome är, fick vi medborgare ett bättre trafiknät? Fick vi en mer fungerande tågtrafik?

Skillnaden mellan output och outcome, eller inre eller yttre effektivitet, eller göra saker på rätt sätt eller göra rätt saker, är central inom PR. Därför kan det vara lite överraskande just att PR inte handlar om att påverka medier, eller att PR inte är att alla tidningar skriver om ditt företag eller budskap. Det handlar om att skapa strategiskt viktiga relationer med publika grupper. En framgångsrik strategi inom PR är därför att kunna skilja på medel och mål, men framför allt att veta vad är det som skapar starka respektive svaga band till dessa publika grupper och – hur identifierar vi dessa publika grupper i första läget?

Jesper avgränsar PR mot reklam och marknadsföring med att reklam mest handlar om envägskommunikation, eller lite elakt uttryckt ”här är vi, kom och köp” snarare än PR som mer är ”ok där är ni, vad vill ni att vi ska göra?” Något sådant.

Därefter tog paneldebatten vid, och vi fick lyssna till många intressanta frågeställningar som panelen tog upp. Det första som diskuterades var mötet med väljarna. Jag tyckte att Anders Wallner hade intresseväckande tankar om att möta väljarna, han poängterade att det mest spännande mötet du kan ha som politiker är med väljare som nästan har valt ditt parti. D v s de som är på gränsen att rösta på dig. De kan många gånger uttrycka mycket insatt hur de resonerar i olika frågor och ge mycket intressant feedback, mycket bättre än någon som säger ”jag är med på allt du säger!”

Sedan tyckte jag att Camilla Wallander lyfte fram många bra saker, såsom att bland de viktigaste sakerna du kan göra är att bestämma dig för något och inte avvika från detta en tum. Elisabeth Thand Ringqvist pratade mycket spännande om ett intressant begrepp: vem som har Permission to Speak. Hur vet du att din nätverkskontakt kan uttrycka åsikter för den gruppen? Hur vet du att den är nyttig? Hon tyckte även att de flesta svenska lobbyister var ganska sloppy, i jämförelse med USA eller Bryssel så var lobbyisterna där mycket mer kunniga och insatta. Relationerna med lobbyisterna är också starkare i ett sådant läge.

Det andra som diskuterades var makt och konflikthantering, exempelvis hur makt att styra ett partis värderingar ska fördelas, eller hur PR kan användas i interna konfliktsituationer. Ett intressant spår som jag skulle vilja veta mer om är att PR handlar inte så mycket om engagemangsundersökningar på sociala medier i realtid – det som många gånger är rådande just nu – utan snarare hur bemöta människorna i de sociala medierna. Så i stället för att mäta engagemanget – mängden gilla, twitterinlägg, blogginlägg, fundera istället hur du kan möta dem som gillar.

Ett tredje spår var inspiration – var får ni er inspiration ifrån, vad ger inspiration? Detta var betydligt mer svårsvarat. Men att det var Excel som vinner val det var alla överens om!

Tack Prime för ett mycket intressant seminarium!











Inlägg 3, dag 3

Invägning och grundregel

Kära läsare, först ut en uppdatering om invägningen eftersom jag var på gymmet igår och körde ett kondispass. Hm, antar att jag gjort en hel del kondispass på andra ställen på senare tid! Men den hemska siffran kvarstår: 91 kilo. No more, no less, pound of flesh. Nu har jag kommit igång med mitt giska ryck och planen är att köra fas 1 i ca sex veckor. Dock har jag några trevliga tillställningar framöver som kommer att sätta planen tillbaka något, t ex Finlandsbåtresa med K1, K2, M1, M2, S1, M0 och några till, samt en Bring Some Good Shit ganska snart. Men men. Målet är att komma ner till 79 före sommaren.

Hursomhelst! Nu har jag ju hoppat på det här med att blogga ett inlägg om dagen i hundra dagar och jag tänkte sätta upp en grundregel: Inga mesinlägg. D v s inga upplägg i stil med ”idag har inget hänt” eller ”idag orkar jag inte blogga.” Det ska vara genomarbetade inlägg med minst två paragrafer och minst en bild. Undantag är en serie av bilder som tillsammans utför en helhet. Då räcker det med en bra rubrik och några ord.

Fast jag tänkte ge mig själv två livlinor. Om jag har giltigt skäl till att inte uppfylla grundregeln (datorhaveri, sjukdom, sitter i häktet…) kan detta kompenseras genom att jag inom tre dagar skriver två inlägg på en dag istället. Detta undantag kan utnyttjas två gånger under dessa 100 dagar.

Ikväll ska jag till Prime PR och lyssna på ett seminarium om PR och politik! Jag saxar från inbjudan: ”Public Relations, eller PR, används ofta slarvigt som synonymt för publicitet. Men PR är mycket mer än så. Vad kan politiker och personer som engagerar sig i samhällsdebatten lära sig av PR? Vad har teorin att erbjuda praktiken?” Ska bli kul, återkommer!



Inlägg 2, dag 2

#blogg100 – blogga i hundra dagar!

Det är sällan jag hoppar på olika jippon men det här kändes faktiskt lite kul – blogga varje dag i hundra dagar! Initiativtagare är Fredrik Wass på Bisonblog, och jag såg det hos Kinna. Ska bli trevligt! Tydligen ska man även hålla på och haschtagga men (1) det vet jag inte hur man gör och (2) i ärlighetens namn verkar det lite småkriminellt. Så det blir det inget av.

Detta är dag ett. Ganska nerve-racking. Ge mig styrka!

2008 Fratelli Revello Langhe Nebbiolo och 2009 Dolcetto d’Alba

Jag hittar en låda Fratelli Revello i en av garderoberna som jag mer eller mindre glömt bort! Quite scandalous! Vi poppar Langhen på lördagen och Dolcetton på söndagen. Dolcetton vann. Langhen kändes lite mer opersonlig, lite mer anonym. Dolcetton däremot var öppen, generös, massor av varma dofter. Supergott!

I övrigt är det ongi som gäller, efter världens kortaste pregi: blott en helg som dock fylldes av chirre och glass. Återkommer!

Ett häng på Kulturhuset

Frukosten nere i Kulturhuset Stories och Erics och Charlottes berättelser gav mersmak – jag blev mycket nyfiken på Kulturhuset och kände direkt att jag vill tillbaka hit, vandra runt, titta på allt, känna luften, eller bara hänga som de uttryckte det…

Således, jag återvänder för lunch. Mycket trevligt är att det finns flera trevliga restauranger att välja mellan. Förutom Kulturhuset Stories med de synnerligen goda surdegsmackorna finns det sex andra restauranger i huset: Café Panorama, Ekoteket, KulturhusTaket, Nooshi, BarCelona, samt Teaterbaren. Jag tar rulltrappan upp till Teaterbaren. Fisk- och skaldjursgryta – perfekt.







Lokalen är i princip tom, jag är lite väl tidig. Jag slår mig ner vid ett fönsterbord och blickar ut över plattan. Ganska snart kommer det upp gamla minnen från min tid i underjorden. Framför allt två minnen dyker upp: Först, en av de första gångerna som jag gjorde ett pass på T-centralen lyckades jag stänga av alla rulltrapporna! Lite småpinsamt, men jag visste inte på vilken knapp jag skulle trycka och ganska snabbt var det ingen av rulltrapporna på T-centralen som funkade! Men det fixade sig.

Det andra minnet som dyker upp är den gången som jag jobbade en nyårsdag, med start 0600. Alla plattformarna var nerlortade och fulla av ungdomar i varierad grad av berusning och lyckotillstånd. Men på uppgången mot plattan hade städarna redan varit på plats och det var skinande rent. Dock - hallen var full av folk! Det var säkert 70 uteliggare som hade samlats här, de stod i klungor och skrattade och hade allmänt trevligt. Synen av detta cocktailparty med uteliggare som hade jättekul var i klar kontrast med plattformarna som mest var fyllda med nyspydda och gråtande ungdomar…

Jag hugger in på min fisk- och skaldjursgryta. Det finns lite fänkålsbitar som sticker ut, ska bli gott. Jag tar en stor tugga och direkt fylls munnen av en intensiv smak av lakrits! Jag hinner tänka, hur har de lyckats få ut så mycket lakritssmak av fänkålen?!?! Nästa sekund – det är inte möjligt, det måste vara något annat. Mycket riktigt – jag märker att jag tuggar på något hårt som har en explosiv smak av lakrits:



Lakritsrot? Fänkålsrot? Någon som har koll på vad det här är? Men det var en god lunch! Efteråt tar jag en kaffe uppe på Café Panorama. TeaterBaren var trevligare, mer luft.

Därefter vandrar jag runt i huset. Det är ljust, fräscht, det luktar gott. Miljön är synnerligen avslappnad, ingen stress, alla verkar vara lugna. Jag slår mig ner i biblioteket på entréplanet och börjar hänga. Öppnar datorn, jobbar en timme eller så. Underbar miljö! Hit kommer jag fler gånger.

Jag packar ihop datorn och beger mig ut över plattan. En polisbil har kört ner, två poliser står och pratar med ett par uteliggare. Jag passerar spärrarna och blir igenkänd av en av spärrisarna. Jag ler och vinkar glatt tillbaka. Sedan tar jag rulltrappan ner och hoppar på mitt tåg.

Väl hemma sedan surfar jag in till Kulturhusets hemsida och köper biljetter till Book Slam London den 2 februari. På plats, Mr. David Nicholls som nyligen gett ut One Day. Ska bli mycket intressant!

Ett Kulturhus i förändring – frukostseminarium med Marknadsföreningen på Kulturhuset

Tidigt i onsdags får jag ett mail från Marknadsföreningen – följ med till Marknadschefsfrukosten imorgon på Kulturhuset! Jag tackar snabbt ja – Kulturhuset är en av de institutioner som genom sitt läge, sitt innehåll och sin historia har en framträdande plats i Stockholm och jag vill absolut veta mer om detta hus. Eric Sjöström, Kulturhusets chef, samt Charlotte Gateau, kommunikationschef, ska berätta om de senaste årens förändringsarbete. Eller som Eric uttryckte det: här är 10 000 kvadratmeter på Stockholms dyraste mark – det gäller att göra något bra av det! Förväntansfyllda och utrustade med gott kaffe och te och smarrig frukostmacka samlas vi nere i Kulturhuset Stories.

Men innan frukosten börjar hinner jag ställa mig ovanför plattan för att ta några bilder. Det är helt molnfritt och skymningen håller precis på att släppa sitt grepp. Himlen är helt blå och det rör sig bara om ett par minuter innan den stund då dagen på en sekund bryter igenom och det magiska skymningsljuset är borta. Samtidigt funderar jag över Kulturhuset, vad betyder det för mig, vad är min relation till Kulturhuset?

För mig har Kulturhuset kommit att symbolisera det moderna Stockholm. Inte nödvändigtvis Stockholm 2012, huvudstad i Sverige, motorn i svensk ekonomi med galna lägenhetspriser och ett ständigt insug av människor från landsbygden, utan snarare det Stockholm som kavlades ut efter rivningsvågen tidigt 70-tal, när svensk ekonomi bromsade in efter efterkrigsårens ekonomiska boom: ett Stockholm med sociala problem, miljonprogram, missbruk och hemlöshet, krackelerande folkhem, galopperande byråkrati, politisk instabilitet, oljekris, modernism, betong. Symbolen för allt detta har för mig på något sätt blivit Plattan, Kulturhuset, Drottninggatan. Rått, brutalt, kommersiellt – men modernt.

På samma sätt har Kulturhuset för mig kommit att symbolisera den moderna officiella konsten – den officiella utsmyckningen av det publika rummet på andra sidan rivningsvågen. Som f d deltidsspärrvakt i Tunnelbanan har jag vistats mycket i offentliga miljöer och speciellt en hel del på T-centralen och plattan. Många gånger kändes det som att Kulturhuset bara var en förlängning av tunnelbanan, hur den kom upp där vid T-centralen, fortsatte över plattan och in i huset… Kulturhuset har också blivit en symbol för konsten som den såg ut när jag var liten, och inte minst de barnprogram som då gick: Boktipset, Vilse i Pannkakan… Så någon konstig blandning av velour, 70-tal, offentlig konst, modernism. Någon gång har jag väl varit uppe i fiket och någon gång har jag väl ätit lunch där, och någon gång har jag väl sett någon utställning där, men annars har jag inte varit så mycket på Kulturhuset. Det har känts för mycket 70-tal, för mycket Boktipset, för mycket offentlighet. Men Kulturhuset Stories är ett mycket modernt fik. Jag tittar runt – det ser ju mycket inbjudande ut här. Intresset och nyfikenheten ökar i takt med att Eric börjar prata.

Eric inleder med att berätta om historien kring huset. Kortfattat så revs i princip hela Klarakvarteren på 50- och 60-talen, av flera anledningar. Dels för att de var gamla och i dåligt skick, men också för att man ville skapa ett modernt centrum med plats för kontor och butiker. Någonstans mitt i detta insåg de styrande att det behövdes kultur så en rektangel reserverades för ett kulturhus. En arkitekttävling utlystes, och intresset för denna tävling och för detta nya kulturhus var så stort att när Peter Celsing vann hade Expressens löpsedel som enda text: ”Celsing vann.” Så stort var intresset för detta att det behövdes ingen mer text! Huset stod sedan klart 1974 och i sann modernistisk anda var det byggt i betong och glas. Inga innertak – Celsing ville att alla rör och ledningar skulle synas.

Vi får sedan lite statistik. Kulturhuset har ca 1,8 miljoner besökare per år, och om man räknar in alla som ska in och se evenemang – såsom gå på någon föreställning på Stockholms stadsteater – kommer siffran upp i ca 3 miljoner besökare. Aktiviteterna i huset är uppdelade i bibliotek, utställningar och program.

Vad är då det nya, förändringen? Eric pratar om de tre om:erna: Ombyggnation, Omorganisation, Omvärld. Det första handlar om ombyggnationen av Kulturhusets nedre plan, det nya entréplanet. Tidigare låg verkstaden här, och det var en rätt trist och öde plats. Öknamnet var Ceausescuhallen. Men verkstaden förflyttades ner en våning och istället blev det här den nya huvudentrén, och då kom Kulturhuset och plattan att höra ihop mer. Entréplanet snyggades upp, biblioteket flyttades ner, två restauranger flyttades in, samt Stockholms Stadsmission och Underlandet - en cool bokhandel. Ett krav var att biblioteket skulle organisera sina böcker på ett lättförståeligt sätt – inga hcf eller så utan moderna beteckningar såsom ”spänning” eller ”rysare.” Eric poängterade att ett av det viktigaste i detta förändringsarbete var just att reclaima entréplanet och göra något inbjudande av det.

De andra två, omvärld och omorganisation handlade mer om att vända sig till rätta målgrupper, eller snarare att skapa något för alla målgrupper. Ett sådant exempel var satsningen på åldersgruppen 10-13-åringar. En rätt snäv målgrupp kan det tyckas, men forskning och erfarenhet har visat att just den här tiden är mycket speciell i en människas liv. Du är inte barn och inte tonåring, snarare en konstig blandning av både och – ena dagen leker du med dockor, andra dagen är det hångel som gäller. Det är också i den här åldern som du blir antingen bokslukare eller bokslutare. Så Kulturhuset har en speciell satsning på den här gruppen med ett speciellt rum med en tydlig sko- och vuxengräns.

Jag hinner inte notera allt men vill minnas att Eric pratade en hel del om ungdomsavdelningen Lava och en pågående satsning mot mobbning. Sedan noterade Eric med en hel del förtjusning att det var en hel del dansintresserade invandrarkillar som brukade besöka Kulturhuset. Kul!

Kulturhuset har också varit ganska aktivt i att lyfta fram alternativa konstyttringar. Eric lyfter fram att Supermarket hade sin utställning här samtidigt som finkulturen hade sin utställning (på annat ställe i stan). Som konstintresserad kunde man således besöka båda utställningarna samma dag och få se båda sidorna av den moderna konsten!

Efter Eric lyssnar vi på Charlotte Gateau som är kommunikationschef på Kulturhuset. Totalt är de är 13 personer som arbetar med kommunikation och marknadsföring på Kulturhuset, och den senaste tiden har de arbetat mycket med den gemensamma värdegrunden.

Charlotte ger oss en inblick i dem som besöker Kulturhuset:

12 % är turister från utlandet
20 % kommer från övriga Sverige
65 % har en eftergymnasial utbildning
50 % är spontanbesökare
22 % gör andra saker än det som de ursprungligen kom för att göra.
Nöjd kundindex har gått från 70 % till 79 %

Marknadsföringssatsningen har också blivit mer digital, t ex så är de tidigare 34 printannonserna som fanns runt om i huset utbytta mot digitala skyltar. Genom de allmänna datorerna kommer man åt 1100 dagstidningar online! Mycket av marknadsföringen görs också i samarbete med Metro. Istället för att trycka en tjock katalog trycker man en mindre tabloid som går som bilaga i Metro. Det fördjupade magasinet trycks istället mycket mer sällan och mycket av informationen har flyttats till hemsidan. Facebook och twitter finns förstås också!

Eric och Charlotte avslutar med att konstatera att det är många som ”hänger” här i Kulturhuset – något som uppskattas mycket!

Vi tackar så mycket för oss och jag beger mig ut för att fixa ett par saker. Men besöket gav mersmak, så ett par timmar senare kommer jag tillbaka för att gå runt och känna av stället. Hänga helt enkelt! Stort tack till Eric och Charlotte och inte minst till Marknadsföreningen som arrangerade!

Amarone Classico Ca' Montini och 2006 De Bortoli Noble One Botrytis Semillon

Vi lånar ut lägenheten till G som är på blixtvisit från Oxford. Vad är det han pluggar nu igen? Pinsamt nog kommer vi aldrig ihåg – men vi enas om att det är något som börjar på Medieval, följt av något, gärna med inslag av latin, monks, hagiography, sceattas, longbows, archery, pollaxes, battle of Bosworth Field... Ungefär som deep blue… something.

Hursomhelst! Som tack får vi en butelj Amarone Classico som vi inte är sena att poppa. Amarone är vi hyfsat sopiga på att köpa in, så det var trevligt att vi fick en sådan!

Mörk, kompakt färg. Aromer av körsbär, någon likör, choklad samt söta russin. Vi får flashbacks till julafton då C gjorde torkad frukt i choklad – precis så doftar det! Smaken är fyllig, sötaktig, portvinsfrestande utan att gå the full monty. Mycket gott! Vi lämnar en del kvar i flaskan och provar vinet över en vecka och det är först mot slutet av veckan som några avmattningstendenser kan märkas. Det är andra gången jag dricker det här vinet, vill minnas att jag fick en flaska av I & C samt N för några år sedan vid en gåsamiddag? Lika gott då!

Apropå söta smaker så kunde jag inte hålla mig borta från Flaggskeppet igår, det blev en 2006 Noble One Botrytis Semillon från De Bortoli. Ibland kommer lusten efter något sött smygande! Kanske inte världens bästa vinval, med tanke på att jag har som nyårslöfte att minska den kroppsliga omfångsrikedomen från 91 (som är all time high!) till mer lätthanterliga 79. Invägning i början av juni. Återkommer.

Hursomhelst! Jag skruvar upp. Halmgul färg. Vinet öppnar med söta dofter, honung, tropisk frukt, men inte tropisk frukt som kan finnas i riesling. Sedan jagar jag en doft länge, länge, och tillslut: trattkantareller! Smaken är söt, lite sliskig, något obalanserat. Gott – jag sparar en del för att se hur det utvecklas.

Nu lördag – ska iväg till gymmet och köra ett pass! Trevlig helg alla!

PS Dagens boktips - The Shocking History of Electric Fishes av Stanley Finger, som dök upp i morgonens boksökning... återkommer! DS

Ett besök på Fotografiska och Nick Brandts On This Earth a Shadow Falls

Så, sist av alla fotointresserade har jag så slutligen varit på Fotografiska. Det var Nick Brandts fantasiska djurbilder On This Earth a Shadow Falls som slutligen fick mig att ge upp all tröghet och besöka museet. My God vad intressant och bra det var! Nu vill jag bli djurfotograf! Här och här är mina egna lejonbilder och afrikabilder...

Dagen började med lite promenad, jag beslöt mig för att vandra till Fotografiska i det stålande januarivädret. Här kommer min dag i bilder: