2005 Dönnhoff Schlossböckelheimer Felsenberg Riesling Spätlese Trocken

I rest my case, liksom.

PS Tack så jättemycket för alla gratulationer! :-) Nu väntar fruktsallad, initialläsning av The Hope samt provning av nyfådda, prickiga strumpor. Återkommer! DS

2002 Paul Bara Special Club med Beatles, Denise Rudberg och tårta

Lördag och eftersom jag snart fyller år har vi Cs mor + man (U1 och I1) samt syster + man (M1 och M2) över på lite lunch. På menyn står Toast Skagen, ingefärspasta, ost och tårta. Allt sköljs ner med lao waivatten och champagne, i det här fallet 2002 Paul Bara Special Club som legat alltför länge i kylskåpet.

Men först lite presenter! Det här var utan konkurrens det minsta paketet jag någonsin fått, vilket föranledde en viss munterhet.

Men det visade sig innehålla hela Beatlesboxen, vilken jag önskat mig vilket var jättekul. Stort tack! Sedan fick jag Denise Rudbergs andra bok, Två gånger en vana som jag också önskat mig. Jag har ännu inte bloggat om resultatet av sommarens deckarchallenge, men så mycket kan jag säga att jag gillade Denis Rudbergs Ett litet snedsprång. Ganska mycket Solsidanhumor, faktiskt. Lite roligt också att boken är på ca 430 sidor och när du kommer till sidan 400 har de inte kommit en millimeter närmare lösningen. Jag satt på balkongen i somras och helt plötsligt slog det mig att ”shit hon har bara 30 sidor på sig att lösa morden!!!” Men det gick alldeles utmärkt.

Åter till skumpan. Jag vill minnas att jag köpte några flarror av 2002 Paul Bara Special Club, kan det har varit förra sommaren? Förrförra? Det kom också ganska många trevliga rapporter som sa att den var mycket trevlig och tillgänglig (Loiresonen VPK2881, t ex). Hursomhelst, vi poppar.

Sweeeeeet Jesus vad god den är! 2002 Paul Bara öppnar med en hel del mognadstoner, men mycket fräsch i både doft och smak. Rund, fyllig, inget omoget, inte citrusfrisk som exempelvis en NM från Diebolt-Vallois. Kan säkert utvecklas mer men det här så himla gott nu. Riktigt kalasgott helt enkelt! Tanken var väl att korka upp lite riesling från 2005, men vi körde helt sonika vidare på champagnen.

Efter Toast Skagen och Ingefärspasta blir det lite ostbricka, som den här dagen består av Machego och Gruyère.

Gruyèren köpte jag på mitt lokala Sabis, det var någon ny stjärna på osthimlen (Rolf Beeler). 

Försökte pressa Ostkillen om lite bakgrundsinfo, men jag fick bara fotbollsrelaterade svar… Antar att han är fortfarande inne i någon röd ko-dimma... ;-) Riktigt supergod var den dock!

Avslutningsvis tårta, som gick åt i ett nafs.

Tack kära ni för att ni kom förbi och tack för presenterna!

PS Eftersom M1 och M2 är vegetarianer blev det tångkaviar till Toast Skagen.

Den var också riktigt god, klar rekommendation! Dock hamnade jag i existentiella bryderier, är tång en alg eller är alger tångar? Och vad är alger för något, egentligen? Och i så fall, vad är sjögräs? Är det en tång? Eller är det en lav? Det ledde till viss googling och wikipediakontroll... DS

PPS  Nu är jag upplyst! DS

Kurs i koncernredovisning

Ge mig ett syrgastält, en tre meter lång wienerlängd och lite fler timmar på dygnet, tack! Så känns det nu i alla fall. Anledningen? Jag har varit i Tranås och hållt kurs i koncernredovisning! Fast det är ganska kul, även om jag känner mig lite lätt urlakad, like butter, spread over too much bread... Koncernredovisning är ett ämne som på pappret förefaller ganska enkelt, nästan barnsligt till och med. Slå ihop moderbolaget med dotterföretaget, dra av allt som dubbelräknats. Hur svårt kan det vara, liksom? Yihaa!!! Well, det kan inträffa miljarrderr komplikationer. Men, det ska vi inte gå in på nu utan jag nöjer mig med att konstatera att what looks easy ain’t necessarily so, son.

Kom att tänka på det här med kritstrecksrandiga kostymer, alla som såg mina självporträtt i tidigare inlägg såg nog att jag bär kritstrecksrandigt. Och då kom jag att tänka på att alla kanske inte riktigt vet hur kritstrecksrandigt ska utläsas. Det är så här det funkar: ju större avstånd mellan strecken, desto större skurk. Så de riktigt stora skurkarna har bara ett streck som går över kroppen, moahahaha! Tänk på det nästa gång ni ser någon med kritstrecksrandig kostym!

Vinmässigt är det torka. Men snart fyller jag år och då ska det väl korkas upp något trevligt. Återkommer när jag piggnat till!

Hur du lyckas med rostade rotfrukter i ugn

Jag får väldigt mycket mail om rotfrukter i ugn – hur du lyckas med rostade rotfrukter? Hur får du dem sådär härligt sega? Hur undviker du att de känns mer kokta än rostade? Viktiga frågor, därför tänkte jag köra ett specialtema om just det!

(Alltså, jag får inga mail om det men det lät bra och eftersom vi är synnerligen förtjust i rostade rotfrukter vill jag gärna dela med mig av mina erfarenheter. Tror även att den inledningen används lite för ofta av so-so nogräknade personer för att skapa legitimitet. Well well. But bear with me here please!)

Vilka rotfrukter passar? Tja, alla förmodligen. Jag brukar dock köra med eller utan potatis, som någon universell skiljelinje. Oftast blir det utan, det är absolut inte så att jag inte gillar potatis i ugn – det är ju fantastiskt gott! – men har du ner potatis i allt så blir det mer som att du försökt fylla ut med de andra. Vi brukar ha en bas i morötter och palsternackor, med svag övervikt för morötterna. Sedan toppa med något smarrigt, företrädesvis röd paprika. Jag kan varmt rekommendera fänkål också. Rödbetor brukar bli för söta, förutom att de tar en evig tid att bli klara. Lök är gott såklart!

Hur ska de skäras? Jag föredrar långa kvartar. Ta en morot, dela på hälften. Dela varje del på längden i fyra delar. D v s först tvärs över, sedan längs fibrerna. Ja, ni fattar…

Tänk på att palsternackorna är mer konformade, jämfört med morötterna som är mer tubformade. Det medför att spetsen på de tillskurna palsternacksbitarna är ganska tunna, och de blir oftast brända. Vill du undvika det så behöver du antingen inte skära dem så eller så lägg på ett bakplåtspapper i ugnen.

Hur ska de kryddas? Olja, salt och någon krydda, det är inte så viktigt. Vi brukar alternera mellan rosmarin och timjan, rosmarinen ger en mer fransk touche och timjanen en mer skogslig karaktär. Men häll på olja – företrädesvis olivolja – och salta. Till en plåt, kanske en knapp halv deciliter olivolja? Tre matskedar? De ska bli blöta men de ska inte bada. Krydda, en dryg matsked rosmarin eller timjan. Tre, fyra doser flingsalt? Rör runt allt, förslagsvis med händerna.

Do not be afraid to get your hands dirty!

Hur länge, vilken temperatur? Jag brukar köra på 200 grader och minst en timme. Testa.

Och vad är hemligheten? Träskeden! Låt dem gå i ugnen i ca en halvtimme, sätt sedan en träsked eller något annat träigt mellan ugnsluckan och ugnen så att det blir en liten glipa.

På så sätt kommer kondensen ut och dina rotfrukter i ugn torkar ihop. Då blir de inte kokta, utan just rostade. Så glöm inte oljan, saltet, kryddan och träskeden!

OBS skeden kan bli rätt varm, så spola av den i kallvatten då och då.