C.H. Berres Riesling Sekt Trocken

En producent som jag gillar mer och mer är C.H. Berres i Mosel. Tidigare har jag köpt hans trockenbeerenauslese, både 2005 och 2007 men sedan verkade det som att den försvann ur sortimentet. Jag antar att marknaden för svindyra tyska söta viner är minimal, at best. Men nu när vi var i Kina och gjorde ni-vet-vad och kom hem med ni-vet-vem kom jag att tänka på att ni-vet-vem är född 2010 och vore det inte lite småcoolt att förlänga serien med 2005:or och 2007:or med ett gäng 2010:or? Det är ju inte heller så att 2010 är något sopigt år i Tyskland, vinmässigt sett i alla fall!

Sagt och gjort. Jag drog iväg ett mail och någon dag senare kom det ett mycket trevligt svar med utbud och prislista. Efter sedvanlig ångestkoma lyckades jag få till en beställning på några TBAs från 2010. Fast jag kunde ju inte låta bli att lägga till lite andra viner i kartongen nu när jag ändå var på väg, så förutom några TBA prissatta take-you-to-the-cleaners-style lade jag in en beställning på lite sekt.

När det gäller tyska mousserande viner är väl kunskapen och erfarenheten ganska begränsad. Men handlar inte ett vinbloggande om ett sökande? Inte nödvändigtvis sökandet efter det perfekta vinet, men sökandet efter sina egna smakpreferenser? Sökandet efter mer kunskap om vin? Därför är det dags att lära sig mer om tysk sekt!

På Künstlerprovningen i våras fick vi en god Cuvée M, mycket läcker. Tyskarna sägs ju vara smått galna i mousserade vin och det konsumeras några ofantliga mängder, men tyvärr har väl ett och annat glas Henkell Trocken förstört mycket av charmen med tyskt mousserande vin. Lite orättvist kanske mot Henkell Trocken  – det är ju ändå en restprodukt från brunkolsbrytningen så man ska väl inte ha så stora krav.

Hursomhelst – min beställningslåda kom fram några dagar senare och det var verkligen supersmidigt. Och igår dags för att prova. Direkt ur glaset – det här är riesling! Vi möts av en tydlig rieslingdoft, inte kanske den mest komplexa men mycket god. I munnen ganska stora bubblor som tyvärr tar slut ganska snabbt. Det här är inget stort vin, men det är mycket charmigt! Inte så hög syra men ändå allt på plats. Mycket klunkvänligt! Dag två är det mer riesling, men fortfarande mycket stuns kvar i vinet.

Så sammanfattningsvis – gärna mer tyskt mousserande vin!

Test av 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz genom ett hemmasnickrat alternativ till hantering av varuprover

Jag får ett varuprov. Det är inte ofta det händer, mycket sällan faktiskt. Jag antar att det finns flera faktorer bakom importörernas beslut i frågan: att den här bloggen handlar om mycket annat än vin, mina provningsnoteringar följer inte mönstret, bloggen har på tok för få läsare, eller så är det väl en allmän, generell sopighet som ställer till det. Nåväl – det är inget jag lider av och jag är på inget sätt bitter över det. Faktiskt. Jag antar om du verkligen gick in för att få varuprover så skulle det gå mycket lättare, och det är inte jag.

I våras kom dock ett erbjudande om att prova 2011 Graham Beck The Game Reserve Shiraz. Ända sedan terroirprovningen med Raventos där Graham Becks Blanc de Blancs Brut ingick har jag haft ett gott öga till den sydafrikanske producenten, så jag tackade ja till att ta emot varuprovet. Dessutom var erbjudandet skrivit på ett väldigt trevligt sätt så det var också en anledning till att tacka ja.

Så nu var bara frågan – hur tar man sig an ett varuprov? Ska man redovisa eller inte redovisa? Den diskussion som funnits har visat att det är inte så kristallklart vad som är rätt eller fel. Redovisa att det är ett varuprov och du blir beskylld för att vara konflikträdd och att du inte vågar skriva något negativt. Redovisa inte och du blir beskylld för att du är köpt av leverantören. Hur du än vrider och vänder på det kan du bli anklagad för bristande objektivitet. Kanske inte truly facked som det säkert skulle påpekas om det här var en amerikansk film, men i alla fall åt det hållet...

Det är väl i ärlighetens namn ingen stor fråga och förekomsten av varuprover verkar vara ganska begränsad. De flesta importörer verkar tycka det betydligt trevligare att bjuda in till provningar med vinmakaren istället för att skicka flaskor, vilket jag instämmer helt med.

Men för att få till någon form av objektiv provning beslutade jag mig för att göra en liten hemmasnickrad variant på varuprovshantering – jag testar blint! Och eftersom det är svårt att prova blint med en flaska när du dessutom vet vad det är för flaska så behövs det placebo. Eller, vad det nu kan kallas.

Således. För att få till rätt miljö och förutsättningar köpte jag alltså några andra shirazer i ungefär samma prisklass. Kravet var att det skulle vara skruvkork och flaska av bourgognekaraktär. Så skruvkork, sluttade axlar, shiraz och någonstans mellan 70-90 kr. Jag lyckades få tag på sex andra flaskor som kvalade in till dessa kriterier.

Naturligtvis stoppade jag in en mörk häst – inga provningar utan mörka hästar! Den mörka hästen i det här sammanhanget fick bli 2011 Torbreck Woodcutter’s Shiraz, det verkar ha utgått nu men jag vill minnas att det kostade runt 200 kr.

Och för att slutföra testet behövdes sedan någon form av kontrollant, eller medbrottsling om ni så vill. Här var Polarforsknings-H inte särskilt svårövertalad. Så i utbyte mot lite käk och de sedvanliga långa, svepande kärleksförklaringarna till de isande vindarna som snart förhoppningsvis kommer inbädda landet i vitt stövlade jag in med åtta flarror shiraz, noggrant insvepta i folie.

Jag förklarar upplägget och Polarforsknings-H laddar upp med glas. Vi häller upp varsin hög med salta pinnar och sätter igång. Här följer så lite korta provningsnoteringar:

Vin nummer 1: Varmt, ganska snälla tanniner, ganska gott! Kanske lite tunt. Lite sämre med luft, en irriterande malkula har börjat framträda.

Vin nummer 2: Lite mer eldigt, aningens mer vattnigare, mer bett i smak och doft. Växer med luft, doften drar åt lingon. Gott!

Vin nummer 3: Mer malkula, ganska tunt, nästan lite fadd! Bra doft, smaken sisådär.

Vin nummer 4: Mer örtig, mer syra, mer tanniner, välbalanserad, mycket trevlig.

Vin nummer 5: Svettigt! Konstiga smaker, gödsel… blä rent ut sagt! Båda satte detta som sämstavinet.

Vin nummer 6: Enbär, skog, lite sötare, lite spetigt, ganska gott. Blir bättre och bättre med luft!

Vin nummer 7: Marianne, mintpastiller, varmt och generöst, bra bett

Vin nummer 8: Tillbaka till stallet. Lite för tunt, lite för strävt.

Så, nog med förslag! Är vi redo att gå till beslut? Japp! Jag instruerar: nu är uppgiften att välja ut det godaste vinet, det näst godaste vinet och det tredje godaste vinet. Eftersom vi sparat alla glas ägnar vi ett par minuter åt att gå igenom alla vinerna igen. Vissa har blivit bättre, vissa sämre med tid och luft.

Det visar sig att vi är ganska överens om ordningen. Båda har vi vin nummer fyra som given vinnare, och vin nummer sex som given tvåa. Sedan skiljer det sig lite åt, jag sätter vin nummer två som trea och Polarforsknings-H gillar sjuan. Dags för att se vilka viner som döljer sig bakom foliet…

Vår vinnare, vin nummer fyra: 2011 Torbreck Woodcutter’s Shiraz Barossa Valley. Aha! Den mörka hästen vann. Det var väl i och för sig inte så oväntat, ett 200-kronorsvin från en bra producent ställd mot ett gäng 90-kronorsviner borde avgå med segern. Torbrecken var faktiskt mycket trevlig, bra tryck i frukten och välbalanserat. Och som vinbloggare drar jag naturligtvis en lättnadens suck – jag hittade det dyraste vinet!

Vår andraplacerare, vin nummer sex: 2011 Basilisk Shiraz Mourvedre. Kul! Den var som sagt given tvåa och kan nog tänka mig att köpa hem lite fler av den. Den var lite spretig i början, men det försvann efter ett tag. Bättre och bättre med luft.

Polarforsknings-Hs trea, vin nummer sju: 2011 Zonnebloem Shiraz. Helt klart en vass konkurrent till min trea. Också lite sötare, varm och generös.

Min trea, vin nummer två: 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz Viognier. Kanon! Här kom den, alltså. Jag tyckte att den var strået vassare än Zonnebloemen, lite kraftigare och lite mer bett. Men det var mycket jämt.

Så Prime Wine, ni frågar vad jag tycker om 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz Viognier. Den kom trea i mitt hemmasnickrade test!  Eller, en andraplacering om vi tar bort Torbrecken, så det är väl inte helt fel? Godare än flera andra i samma prisklass. Jag köper gärna mer!

Den fullständiga listan:

1. 2011 Kleine Zalze Vineyard Selection Shiraz Mourvèdre Viognier (nr 2034, Vinunic, 89 kr)

2. 2010 Graham Beck The Game Reserve Shiraz Viognier (nr 12922, 75 kr)

3. 2011 Fat Bastard Shiraz (nr 2281, 89 kr)

4. 2011 Torbreck Woodcutter’s Shiraz Barossa Valley (utgått, ca 200 kr)

5. 2010 Bellingham Shiraz (2004, 89 kr)

6. 2011 Basilisk Shiraz Mourvedre (nr 6327, 89 kr)

7. 2011 Zonnebloem Shiraz (nr 2007, 82 kr)

8. 2010 Instinct Naturel Syrah (nr 72342, 49 kr)