Drick! av Alf Tumble

Det är med stor behållning som jag läser Alf Tumbles bok Drick! Allt började med att jag var uppe hos David och efter ett tag kom vi in på det här med litteratur och sedan var steget inte så stort till Drick! Väl hemma igen kände jag att jag ville läsa mer så jag köpte på mig ett ex, som blivit liggande tills för en månad sedan ungefär.

Annars är jag den förste att erkänna att jag är rätt sopig på att läsa vinlitteratur. I början av min karriär – vi talar tidigt 90-tal! – plöjde jag en del böcker och en och annan vinatlas. Men sedan hände inte så mycket mer. Kanske något att ta tag i helt klart.

Hursomhelst, jag tycker att Alf Tumble träffar precis rätt med den här boken. En allmän introduktion till vin, öl och sprit, skriven av en initierad och nyfiken person. Inga pekpinnar, allting goes. Modernt skriven. Det jag kanske skulle velat se mer av i boken är mer anekdoter och kanske mer personligt. Det är oftast det som vi vill läsa. Men jag antar att det är en ganska svår balansgång, blir det för personligt så är det lätt att tappa en läsare. Så för alla som vill ha en introduktion till vin, öl och sprit – läs Drick!

Ibland är det svårt att inte dra på smilbanden. Som när olika termer förklaras – här har vi någon som är insatt. Saknar dock Ekmonstret, men det kommer kanske i nästa upplaga?

Annars, bokens viktigaste summeringspunkter:

Glöm INTE champagne – måste finnas hemma och återigen: passar till allt.

Och på tal om saker som inte ska glömmas: öl! Alf Tumbles version av "...och för övrigt anser jag att Kartago ska förstöras" är just "GLÖM inte ÖLEN!" Det är ibland en övervikt för vin, ölen måste fram och återigen: passar till allt.

Grönt te: funkar utomordentligt bra som neutraliserare (här oolongte dock, men det är ju nästan grönt).

Och slutligen: Det är ALDRIG fel att korka upp en DRC – även om klockan är 04.00 och det är efterfest med polarna! Det är nog då den smakar som allra bäst. Så välkomna!

2001 Tokaji Aszu Tokajicum

Längst ner i källaren hittar jag en flaska tokaji. Lite osäker på hur den kom i min ägo, men ganska säker på att jag fått den någon gång 2005 eller 2006. Jag kan förvisso också köpt den i Köpenhamn 2005, efter ha firat midsommar i Skåne med A och Neil. Innan jag körde upp till Stockholm igen kände jag att jag ville ta en tur förbi den danska huvudstaden, mest för att återuppleva gamla minnen och kanske köpa på lite intressant vin.

Det kom att bli en intressant Köpenhamnsresa. Jag ramlade in på Illums Bolighus på Ströget som vanligt och fastnade – av alla ställen – i duntäcksrean (???) och kom ut med två duntäcken (???). De har jag dock kvar och ett använder jag dagligen. Sedan vandrade jag mellan vinbutikerna och köpte på mig lite intressanta saker. Väl tillbaka i Malmö noterade jag att jag varit i Köpenhamn i fyra timmar och gjort av med fyra tusen spänn. Kallt konstaterade jag att det kostade således 1000 kr/h att vistas i Köpenhamn. Intressant stad!

Hursomhelst. Den här flaskan kan ha följt med i det racet, om det nu inte var som så att jag fått den. Då och då har jag funderat på att korka upp, bara för att se hur innehållet blivit mörkare och mörkare. Men så nu i fredags kände jag att det var dags.

Tokajicum, ingen producent jag känner till och i ärlighetens namn tror jag inte att det är något stort vin. 5 puttonyos, d v s fem korgar torkade druvor per fat. Ganska sött med andra ord. Jag försöker hitta vad vinet heter, och tror att jag kommit sanningen närmare när jag läser raderna ”édes fehér borkülönlegesség.” En producent som heter Borkülönlegesség? Fullt möjligt, men det visar sig att ”édes fehér borkülönlegesség” blott betyder ”sött vitt vin från.” Aha! Ungefär som det turkiska vinet Beyaz, som var bland det äckligaste av de äckliga vinerna du kunde köpa på Systemet när det begav sig. Många år senare var jag själv nere i Turkiet och drack en hel del goda viner, men när jag kollade notan såg jag till min förskräckelse att det stod ”Beyaz” efter vinet. Fack!!! Har jag druckit Beyaz?!?! Men efter ett tag gick det upp ett liljeholmens att Beyaz betyder ”vitt.” Beyaz, varunummer 2881, odrickbart vitt vin från Turkiet.

Nåväl, vi krokar upp! Efter lite urvädring, förföriska honungs- och citrusdofter. Trots sina tolv år är vinet förvånansvärt fräscht, det är mycket friskt och inga tendenser till unkenhet. I munnen är det perfekt balanserat, sött helt klart men det finns en pigg syra som håller allt på plats. Inte det minsta kladdigt. Riktigt läskande faktiskt!

Mina erfarenheter av tokajer är tämligen ringa. Men det här var en mycket positiv upplevelse. Jag försöker hitta något sammanfattande, vad är det karakteristiska för det här vinet, för tokajer? De söta italienska viner jag druckit har oftast gått mot bokna äpplen, de finns inte här. Det är inte heller någon överdos av honung och bivax och annans som du kan hitta i söt riesling. Många unga söta viner som inte är gjorda på riesling tenderar att dra åt acetonhållet, vilket inte är så trevligt. Här fanns det lite aceton inledningsvis, men den försvann snabbt. På det stora hela är det elegans, snarare än tyngd som gäller.

Sammanfattningsvis: gott, läskande, välbalanserat, kanske inte så komplext men vad gör det? Det var supergott! Mer tokaj!

PS Som av en händelse har Niklas precis skrivit om tokaj,kul! DS