lördag 14 juni 2014

Rieslingshootout med Wachau, Ponzi, Ste Michelle och Lemelson


Återigen får jag ett varuprov. Denna gång 2012 Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen, en österrikisk riesling i 120-kronorsklassen. Min erfarenhet av österriskisk riesling är väl inte den mest uttömmande, så därför tyckte jag att det skulle vara roligt att prova.

Som alltid vid varuprover krävs medtävlare, och i det här fallet hade jag på lite olika vägar fått fram ett lite udda startfällt. I våras drabbades jag av någon form av nya världen pinot noir-sjuka, helt plötsligt började jag samla på mig pinot noir från främst västra USA, Nya Zeeland och Sydafrika. Jag tror att det började med det här. Bland annat beställde jag pinot noir från både Ponzi Vineyards och Lemelson Vineyards, och såg till min glädje att de även hade lite riesling. Jag beställde dem också men de blev liggandes.

På Vinordic nu senast provade jag bland annat Montirius och en hel radda roséer, men mitt i allt hälldes det upp lite riesling från Chateua Ste Michelle från Washington State. HUR GOD SOM HELST! Mycket intressant – dessutom helt förvillande lik en Mosel. Hade jag fått den blint hade det inte varit något snack – detta är Mosel.

Så då var startfältet klart: Ponzi och Lemelson från Oregon, Ste Michelle från Washington State, samt Domäne Wachau från Österrike. Prismässigt hyfsat lika, från 120 kr för Wachau och Ste Michelle, till 160 kr för Lemelson och 180 för Ponzi.

Och som vanligt krävs en medbrottsling. I vanlig ordning frågade jag Polarforsknings-H som gärna ställde upp med lite passande mat. Dags för vinprovning med andra ord!

Vin 1 är… oh det är så gott! Packat med frukt, tydlig petroleum, mogna söta gula frukter, mango, meloner… till det en hyfsat pigg syra som gör att allt hålls på plats. I munnen fylligt, läskande, helt omöjligt att spotta. Jag känner igen vinet från Vinordic, det här måste vara Ste Michelle. Och precis som då – hur gott som helst!

Vin 2 är inte lika gott, mer stramt och elegant. Mer sauvignon blanc-karaktär, elegantare. Lite tunt, dock. Hade gärna sett mer syra i vinet. Efter en stund med luft och värme, lite intetsägande.

Vin 3… saknar något! Inleder som en tysk riesling men det fattas något. Efter en stund kommer jag på det – syran.

Vin 4 går mot det elegantare hållet. Fast också lite låg på syran. Helt ok dock.

Det första vinet torde vara Chateau Ste Michelle, det var så speciellt på Vinordic så det kan bara vara det. Det är också kvällen vinnare, både jag och Polis faller pladask för vinet. Visst, det är kanske inte det mest eleganta och komplexa av viner, men vad gör det? Det var ju skitgott! Ungefär som om du håller en chokladprovning och mitt bland alla 70- och 90-procentiga barkbitar slänger du in en Valrhona mjölkchoklad. Som självklart sopar banan med de andra. Så vinet vi tar med till en öde ö är Chateau Ste Michelle. Punkt slut.

Sedan misstänker jag att vin nummer två är varuprovet och att trean och fyran Ponzi respektive Lemelson. Tvåan känns mer och mer vattning, och trean vinner mer och mer på luft.

Så, dags för ranking. Vin ett, överlägsen etta. Sedan är vi som vanligt rörande överens, efter viss tvekan blir ordningen såhär: vin 1, vin 3, vin 4 och slutligen vin 2, som ingen av oss gillade särskilt mycket. Av med folien.

Vin 1, mycket riktigt, Ste Michelle. Klar köprekommendation!



Vin 2, det förmodare varuprovet, VA!!! Det är ju Ponzi! Det trodde jag aldrig. Extra pinsamt är ju att jag för inte för så länge sedan var på lunchprovning med Ponzi och där tyckte jag att deras riesling var superläcker. Nu – sist. Fett pinsamt. Men ändå, jag känner styrkan i blindprovningens blinda rättvisa.



Vin 3, Domäne Wachau. Coolt! Varuprovet tog sig till en andraplats, bättre än Ponzi och Lemelson.



Vin 4, Lemelson. Helt ok vin.



Sammanfattningsvis, Domäne Wachau var ju faktiskt riktigt trevlig. Köper gärna mer.

Efter rieslingracet fortsätter vi med lite Madeira. Mycket goda!





PS Jag sparar lite av Ponzi och Wachau till nästa dag och gör en omprovning, öppen. Denna gång har Wachaun fallit ihop ganska ordentligt medna Ponzin har utvecklats till det bättre. Elegantare, fast en hel del exotisk frukt. Så helt tokigt var det inte. 


PPS Fler som provat: JC, Diderot, fler?

Inga kommentarer: