Jag har varit på vinprovning hos Edward Blom! Det var mycket
trevligt. Jag misstänker att allt började med debaclet som i folkmun kom att
kallas ”Blomgate” – se bland annat här, här och här. Om ni är intresserade så
prova gärna Edward Bloms riesling, den är mycket god! (och väldigt blommig) Hursomhelst.
För ett tag sedan fick jag en inbjudan till att prova Edward Bloms nya vin, hemma
hos Gunilla och Edward dessutom, en cab/merlotblandning från södra Frankrike.
Synnerligen trevligt!
Edward tar själv emot i dörröppningen och tar hand om min
rock. Lägenheten är härligt inredd med mörka tunga möbler, gott om mattor och
tavlor. På väggarna mörk tapet. Lite engelskt, lite tyskt. Med andra ord, långt
ifrån stockholmsnormen ”ljust och fräscht.” Jag kikar in i Edwards study, ett
kvadratiskt rum fyllt med böcker. Inbjudande, verkligen. Jag pratar med de
andra inbjudna, jag gissar att vi är ett tjugotal nyfikna som samlats i Gunilla
och Edwards lägenhet för att bekanta oss med det nya vinet.
Men först lite vitt! Ungefär samtidigt som vi får ganska
generösa mängder av Edwards riesling börjar vi så smått inse att vi även är
försökskaniner… Edward går runt med en plastbytta och skopar upp en vitaktig
röra som han och Gunilla är sugna på att ha med i den nya kokboken, som är
under produktion. ”Just nu kallar vi den för Roslagstullsröra,” noterar Edward.
Centrera, lägga på en brödskiva? |
Faktiskt rätt god! Som en skagenröra med tydlig smak av ost.
Lite sugen på att prova själv, det var gott med ost i. Vi får höra historien
bakom det vita vinet, hur han och Gunilla var sugna på att göra ett eget vin,
hur de kom i kontakt med Janake group, och hur han faktiskt blandat till vinet
själv. Efter fem timmar i ett lab i Mosel var det klart. Druvmaterialet kommer
från Rheinhessen men blandningen sker i Mosel.
Därefter får vi in lite charkuterier från Bedford, bland
annat en handrullad tryffelsalami som rullats i hyvlad parmesan. Saltufo. Hur
god som helst!
Dags för det röda vinet. Till skillnad från det vita är det
här ett färdigt vin från Bergerac, och således inte ett vin som Edward har
blandat själv. Jag kan inget om Bergerac annat än att det även var en engelsk deckarserie,
så jag har lite svårt att få till ett fuskfranskt uttal. Det blir Bergerac med
tydlig Brightonrotvälska, den enda engelska jag kan (bortsett från Da Laiberian
Ingli).
Men Bergerac verkar vara ett schysst ställe! Gunilla och Edward
beskriver det som en tämligen lantlig, något sömnig och pastoralt bygd, med små
korsvirkestimrade hus och frispringande ankor om vart annat. Kanske något att
besöka? Vinet var i alla fall helt ok, ett slankt, typiskt franskt vin som nog
behöver en liten köttbit för att komma till sin rätt.
Ett par veckor senare beslutar jag mig för att dels laga
till gubbröran som finns i Edwards bok, dels ge vinet en mer seriös provning.
Gubbröran var den godaste gubbröra jag smakat! Bara ägg, äggula, anschovis,
hackad lök, hackad dill, grovt bröd och finklippt gräslök. Ingen potatis, ingen
kaviar, ingen mejeriprodukt. Supersmarrig!
Utmanare till vinet blir den franska kioskvältarperfektionen och
fullblodsfyndstämpeln Chateau de Seguin, samt den okända sydafrikanen Tokara
och slutligen Alex Schulman och Sigge Eklunds Bordeauxbland ”Complicity.” Alla
någon form av cab/merlotblend, dock var Tokaran bara cab. Kontrollant är som
vanligt Polarforsknings-H. Den här gången har kör vi på karaff och inte folie.
Faktiskt mycket smidigare. Nog om detta, vi poppar!
Vin ett, lite vaniljsöt, lite ekig, ganska köttig. Ganska
snällt vin. Fullt ok. Vin två, här var det mer av allt. Mer körsbär, vitpeppar,
ganska sötfruktig, mer tryck i frukten. Bättre än ettan. Vin tre, whohoa!
Doften ok men smaken – hallå HÄLL UT! Eldigt, beskt, malört. Jävla skitvin.
Varken jag eller PF-H mäktar med att ens dricka upp vad som finns i glasen, så
det blir direktvaskning. Dålig flaska? Nej, jag tror inte det. Nåväl – vi
hugger in på vin fyra. Först påminner det mycket om det första vinet, men sedan
sätter det fart. Övermogna frukter, lite tuttifrutti, massivt, läskande,
skitgott! Som PF-H noterar, slutet gott, allting gott. Det här är kvällens odiskutabla
segrare!
Ordningen får bli fyra, två, ett och utanför kartan på en
diskad plats vin nummer tre. Vin nummer fyra är… Tokaran! Intressant! Den köper
jag gärna mer av. Vin nummer två är… Chateau de Seguin! Coolt, kan nog tänka
mig att köpa igen. Vin nummer ett är… Edward Blom! Najs. Och slutligen,
skräpvinet… Alex och Sigge. Seriöst Alex och Sigge, hur kunde ni sätta era namn
på den här skiten??? Och seriöst Systembolaget, hur kunde ni ta in det??? Är ni
fortfarande mutade? Man undrar ju!
Sammanfattningsvis, stort tack till Gunilla och Edward Blom
för en rolig provning och intressanta berättelser om hur det var att vara
student i Trier!
PS Fler som provat: Här och här!
PS Fler som provat: Här och här!
4 kommentarer:
Ja, Tokara är namnet till trots inte helt tokig. Det kom en Director's Reserve i TS för några månader sedan. Knappt dubbla priset och något eldigare, men verkar gjord för lagring.
/The Wall
Aha! Det var ju intressant. Jo, Tokaran vann överlägset - riktigt gott vin på alla plan. Hm, verkar dock slutsålt...
Lite efterforskning; det var 2010:an som kom 2 juni 2014 i T5-butikerna, 1.200 flaskor à 220 kr. Tror den hängde kvar till just efter sommaren om jag inte minns fel.
Av någon anledning har jag fått för mig att den även dykte upp i höstas till 190 kr, men det kan vara jag som våryrar.
/The Wall
Inget fel med våryra! ;-) Tack för info!
Skicka en kommentar