Edward Blom Merlot Cabernet Sauvignon

Jag har varit på vinprovning hos Edward Blom! Det var mycket trevligt. Jag misstänker att allt började med debaclet som i folkmun kom att kallas ”Blomgate” – se bland annat här, här och här. Om ni är intresserade så prova gärna Edward Bloms riesling, den är mycket god! (och väldigt blommig) Hursomhelst. För ett tag sedan fick jag en inbjudan till att prova Edward Bloms nya vin, hemma hos Gunilla och Edward dessutom, en cab/merlotblandning från södra Frankrike. Synnerligen trevligt!

Edward tar själv emot i dörröppningen och tar hand om min rock. Lägenheten är härligt inredd med mörka tunga möbler, gott om mattor och tavlor. På väggarna mörk tapet. Lite engelskt, lite tyskt. Med andra ord, långt ifrån stockholmsnormen ”ljust och fräscht.” Jag kikar in i Edwards study, ett kvadratiskt rum fyllt med böcker. Inbjudande, verkligen. Jag pratar med de andra inbjudna, jag gissar att vi är ett tjugotal nyfikna som samlats i Gunilla och Edwards lägenhet för att bekanta oss med det nya vinet.

Men först lite vitt! Ungefär samtidigt som vi får ganska generösa mängder av Edwards riesling börjar vi så smått inse att vi även är försökskaniner… Edward går runt med en plastbytta och skopar upp en vitaktig röra som han och Gunilla är sugna på att ha med i den nya kokboken, som är under produktion. ”Just nu kallar vi den för Roslagstullsröra,” noterar Edward.

Centrera, lägga på en brödskiva?

Faktiskt rätt god! Som en skagenröra med tydlig smak av ost. Lite sugen på att prova själv, det var gott med ost i. Vi får höra historien bakom det vita vinet, hur han och Gunilla var sugna på att göra ett eget vin, hur de kom i kontakt med Janake group, och hur han faktiskt blandat till vinet själv. Efter fem timmar i ett lab i Mosel var det klart. Druvmaterialet kommer från Rheinhessen men blandningen sker i Mosel.

Därefter får vi in lite charkuterier från Bedford, bland annat en handrullad tryffelsalami som rullats i hyvlad parmesan. Saltufo. Hur god som helst!

Dags för det röda vinet. Till skillnad från det vita är det här ett färdigt vin från Bergerac, och således inte ett vin som Edward har blandat själv. Jag kan inget om Bergerac annat än att det även var en engelsk deckarserie, så jag har lite svårt att få till ett fuskfranskt uttal. Det blir Bergerac med tydlig Brightonrotvälska, den enda engelska jag kan (bortsett från Da Laiberian Ingli).

Men Bergerac verkar vara ett schysst ställe! Gunilla och Edward beskriver det som en tämligen lantlig, något sömnig och pastoralt bygd, med små korsvirkestimrade hus och frispringande ankor om vart annat. Kanske något att besöka? Vinet var i alla fall helt ok, ett slankt, typiskt franskt vin som nog behöver en liten köttbit för att komma till sin rätt.

Ett par veckor senare beslutar jag mig för att dels laga till gubbröran som finns i Edwards bok, dels ge vinet en mer seriös provning. Gubbröran var den godaste gubbröra jag smakat! Bara ägg, äggula, anschovis, hackad lök, hackad dill, grovt bröd och finklippt gräslök. Ingen potatis, ingen kaviar, ingen mejeriprodukt. Supersmarrig!

Utmanare till vinet blir den franska kioskvältarperfektionen och fullblodsfyndstämpeln Chateau de Seguin, samt den okända sydafrikanen Tokara och slutligen Alex Schulman och Sigge Eklunds Bordeauxbland ”Complicity.” Alla någon form av cab/merlotblend, dock var Tokaran bara cab. Kontrollant är som vanligt Polarforsknings-H. Den här gången har kör vi på karaff och inte folie. Faktiskt mycket smidigare. Nog om detta, vi poppar!

Vin ett, lite vaniljsöt, lite ekig, ganska köttig. Ganska snällt vin. Fullt ok. Vin två, här var det mer av allt. Mer körsbär, vitpeppar, ganska sötfruktig, mer tryck i frukten. Bättre än ettan. Vin tre, whohoa! Doften ok men smaken – hallå HÄLL UT! Eldigt, beskt, malört. Jävla skitvin. Varken jag eller PF-H mäktar med att ens dricka upp vad som finns i glasen, så det blir direktvaskning. Dålig flaska? Nej, jag tror inte det. Nåväl – vi hugger in på vin fyra. Först påminner det mycket om det första vinet, men sedan sätter det fart. Övermogna frukter, lite tuttifrutti, massivt, läskande, skitgott! Som PF-H noterar, slutet gott, allting gott. Det här är kvällens odiskutabla segrare!

Ordningen får bli fyra, två, ett och utanför kartan på en diskad plats vin nummer tre. Vin nummer fyra är… Tokaran! Intressant! Den köper jag gärna mer av. Vin nummer två är… Chateau de Seguin! Coolt, kan nog tänka mig att köpa igen. Vin nummer ett är… Edward Blom! Najs. Och slutligen, skräpvinet… Alex och Sigge. Seriöst Alex och Sigge, hur kunde ni sätta era namn på den här skiten??? Och seriöst Systembolaget, hur kunde ni ta in det??? Är ni fortfarande mutade? Man undrar ju!

Sammanfattningsvis, stort tack till Gunilla och Edward Blom för en rolig provning och intressanta berättelser om hur det var att vara student i Trier!

PS Fler som provat: Här och här!