Sydafrika, dag 4: Cape Point

Söndag och resans andra officiella dag. Idag utflykt till Godahoppsudden: dramatiskt, vackert, stormigt, livsfarligt. Jag var här på minresa 2010 och fotade på like a looney, så den här gången tänkte jag ta det lugnt! Annorlunda från 2010 var att när vi åkte ur staden så möttes vi av horder av gående människor, det var visst något lopp eller så. Sedan fick jag syn på Mandelas brillor, de såg jag inte förra gången.

Nåväl! Resan ner längs den slingrande vägen förbi Chapman’s Peak var lika bedårande nu som då. 

Samt det här berget, intressant form liksom…

Filmade lite med mobilen:

Första stoppet är vid fyren och tanken är väl att ta det lilla tåget upp. Men precis som förra gången, världens kö och hur långt kan det vara??? Jag hoppar tillbaka över spärrarna och eftersom jag är löparklädd OCH det här skulle ju vara en hälsosam resa med stora inslag av fysisk aktivitet börjar jag marschera uppåt mot fyren. Mot fyren! (som jag inte läst, däremot Mrs Dalloway som jag gillade mycket). 

Enough with the steps!!!

Helt tokslut!!!

Nåväl, upp kom jag och utsikten – underbar. Sedan ner igen och in i bussen för färd ner mot själva cape pointen. Jag kan väl villigt erkänna att jag inte riktigt fattar vad det är för speciellt med just den här platsen – Afrikas mesta sydvästra udde? Hur får de det till det? Det finns ju massor av andra platser som är både mer västliga och massor av andra platser som är mer sydliga, så…??? I don’t get it! Men det finns kanske förklaringar? Medlemskapi föreningen betalas varje år!

Sedan lunch i ständigt lika sömniga Simonstown.

Väl hemma sedan blev det dusch följt av shopping nere vid Waterfront. 

En afrikansk mask, anyone?

Sydafrika, dag 3: Programstart, Rhodes Memorial och Table Mountain

Nuschka, assistant winemaker at Reyneke

Efter två fullmatade timmar på Reyneke inklusive besök i fabriken var det dags att åka tillbaka till Kapstaden. Min taxichaffis hade praktiskt nog väntat på farmen, han hade frågat om han fick vänta vilket jag tyckte var en bra idé. Det hindrade emellertid inte honom från att kritisera mitt beslut att låta honom vänta, eftersom när vi var på väg nerför den slingriga dirt roaden till M12:an undrade han lite sarkastiskt, ”HUR skulle du klarat dig om jag inte hade väntat?!?!” Jag sa inget.

Väl tillbaka i Kapstaden och på hotellet började det skymma, det var dags att tänka på mat. Jag messar med Britt och Per, ser om de har kommit ner och är redo för kvällsmat. Det visar sig att de har precis bänkat sig på The Fork, ett par kvarter längre ner på Long Street. Jag hakar på och fredagen avslutas med en jättetrevlig middag med en del intressanta och goda viner. The Fork, gott!

Morgonen efter är det lördag och resans officiella start. Först frukost och Eggs Benedict. Frukosthedonism i sin renaste form!

Sedan iväg till några hotell för att plocka upp några deltagare som likt jag kommit ett par dagar i förväg, sedan iväg till flygplatsen för att hämta upp några som precis anlänt. Därefter iväg till Rhodes Memorial för en gemensam inledningslunch.

Vad kan man säga om Cecil Rhodes då? Som många andra organisationer och länder som har en komplicerad historia har Sydafrika behövt göra upp med sitt förflutna. I det ingår även förre premiärministern och industrimagnaten Cecil Rhodes, som så sent som 2015 behandlades i proteströrelsen Rhodes Must Fall. Monumentet är i alla fall upprättat på den plats Rhodes använde som privat rekreationsplats, ett ställe för att dra sig tillbaka och tänka igenom större beslut. Vi få in lite goda snittar och en utmärkt savvie. Lite överdådigt ställe, ligger otroligt vackert på Taffelbergets östsluttningar, precis ovanför Kapstadens universitet.

Stället verkar vara poppis för alla som vill ta intressanta bröllopsfoton och dagen vi är där är inte olik någon annan. Jag smygfotar den blivande brudgummen och hans entourage helt oblygt. Hoppas hon sa ja!

Efter lunchen blev det besök på Taffelberget – ALLTID lika läskigt att åka linbanan upp!!! HATAR linbanor och speciellt den här men helt klart bättre än alternativet – a nice healty walk. Och apropå alternativet var jag inte sen med att upplysa alla i gruppen om gårdagens bravad, naturligtvis i bästa ”by the way-stil,” att jag ägnat fredagsförmiddagen åt att springa runt och över ”i princip hela berget.” Nåväl – jag antar att korkdefektsguden kommer piska mig några extra gånger som bestraffning.

Lion's Head

Apple's Head

Efter Taffelberget blev det bussning ner till hotellet och lite slappning och senare på kvällen en gemensam middag på Restaurant Thirty Ate at Daddy’s. Riktigt trevligt och supergott!

Struts och bea!

Efteråt var det några som ville hänga på en tvättäkta (moahahaha!) afrikansk jazzklubb – Mama Africa’s – men jag var ganska färdig så det blev en rask promenad tillbaka till hotellet genom den pulserande och vibrerande staden – det var ju lördagskväll! Söndagen skulle bjuda på mer vin och Cape Point.