Söndag och resans andra officiella dag. Idag utflykt till
Godahoppsudden: dramatiskt, vackert, stormigt, livsfarligt. Jag var här på minresa 2010 och fotade på like a looney, så den här gången tänkte jag ta det
lugnt! Annorlunda från 2010 var att när vi åkte ur staden så möttes vi av
horder av gående människor, det var visst något lopp eller så. Sedan fick jag
syn på Mandelas brillor, de såg jag inte förra gången.
Nåväl! Resan ner längs den slingrande vägen förbi Chapman’s
Peak var lika bedårande nu som då.
Samt det här berget, intressant form liksom…
Filmade lite med mobilen:
Första stoppet är vid fyren och tanken är väl att ta det
lilla tåget upp. Men precis som förra gången, världens kö och hur långt kan det
vara??? Jag hoppar tillbaka över spärrarna och eftersom jag är löparklädd OCH
det här skulle ju vara en hälsosam resa med stora inslag av fysisk aktivitet
börjar jag marschera uppåt mot fyren. Mot fyren! (som jag inte läst, däremot Mrs Dalloway som jag gillade mycket).
Enough with
the steps!!!
Helt
tokslut!!!
Nåväl, upp kom jag och utsikten – underbar. Sedan ner igen
och in i bussen för färd ner mot själva cape pointen. Jag kan väl villigt
erkänna att jag inte riktigt fattar vad det är för speciellt med just den här
platsen – Afrikas mesta sydvästra udde? Hur får de det till det? Det finns ju
massor av andra platser som är både mer västliga och massor av andra platser
som är mer sydliga, så…??? I don’t get it! Men det finns kanske förklaringar? Medlemskapi föreningen betalas varje år!
Sedan lunch i ständigt lika sömniga Simonstown.
Väl hemma sedan blev det dusch följt av shopping nere vid
Waterfront.
En afrikansk mask, anyone?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar