Sydafrika, dag 7: Solms-Delta och Avondale

Själva "pärlan"

Efter en stärkande frukost med nya inslag av förbipasserande traktorer fulla av druvor packar vi in oss i bussen för färd söderut. Målet för dagen är Paarl där vi ska besöka två vingårdar: Solms-Delta och Avondale (även om nu Solms-Delta mer låg i Franschhoek än i Paarl).

Men vi börjar med lite historia! Vingården förvärvades 2002 av Mark Solms, en professor i neuropsykologi. Idag ägs vingården till en tredjedel av Mark Solms, en tredjedel ägs av filantropen Richard Astor, och en tredjedel av en fond som ska värna om de anställda. Till vingården finns ett litet museum som visar olika fynd som gjorts vid arkeologiska utgrävningar vid vingården. Museet visar också hur livet på vingården är och var för de anställda, nutid och för några hundra år sedan. Vi spenderar säkert en timme i museet, och får en väldigt intressant guidning. Stort tack! Läs gärna mer på hemsidan.

Sedan den obligatoriska vinprovningen. Jag blev mycket imponerad av Solms-Deltas viner, de var välgjorda. Speciellt Amalie, som var en juste blandning av grenache blanc, roussane, viognier och den ständiga cheninen.

Vi avnjuter en supersmarrig lunch på Solms-Delta och beger oss efter det vidare till Avondale. Först lite bubbel, jättegott!

Annars är Avondale en biodynamisk vingård, dock helt annorlunda än Reyneke som jag besökte veckan innan. Om Reyneke var en liten vingård med mycket down to earth-känsla var Avondale, i all sin biodynamism, det rakt motsatta. Det här var ett TEMPEL. Jag kände på en gång – hjälp det här är en sekt! Hehe, kanske inte. Men det var så välorganiserat och välstädat och historien kring varför de var biodynamiska var så välputsad så det kändes lite som att komma in på någon amerikansk religiös sekts huvudcenter. Men det var ett väldigt trevligt besök. Vi fick åka traktor runt i vingården, fick se de snigelätande ankorna och sedan vinprovning. Väldigt gott.

Som grädde på moset kom ägaren, Jonathan Grieve in och höll en liten presentation av vingården och det biodynamiska. Men hatten! Jag visste inte det då, men på de flesta bilder som finns på nätet bär han hatt. Jag funderade lite, ska jag våga fråga? ”Sir, could you please remove the hat?” Nja... ”How 'bout a photo... without the hat for once, please?” Neee... ”Sir! The hat needn't be present!” Kanske ett par ”with all due respect”? Till slut var jag på väg att bara skrika rakt ut: Jast remove it, gaddamit! Men nej – jag höll mig på mattan.

Efter Avondale var det marsch upp i bussen igen och iväg till Franschhoek, den fejkfranska staden. Betoningen ligger på första stavelsen, ”FRAN...sjok. Inte Fran...SJOK. Men mer om det senare!