En dag kring slottet

Det är söndag, solen skiner och vi hamnar i Gamla stan, slottet och vid vaktavlösningen. Mycket trevligt!

2004 Silex Didier Dagueneau och 2007 Janasse Terre de Bussière

Fredag och vi har kära vänner H & M över för lite fredagsmysmiddag. På menyn står jordärtskocksoppa, kycklinggryta med ugnsstekta rotisar följt av frukt i grädde. Till det 2004 Silex från Didier Dagueneau och 2007 Janasse Terre de Bussière.

2004 Silex från Didier Dageneau är ett vin som jag länge spanat in med korkskruvstankar! Jag köpte några flaskor av Loirevildens Silex och Pur Sang för några år sedan och har tidigare bara provat Pur Sangen. Silexen är byggd för ett långt liv i källaren och ska ligga ett bra tag, men jag gör bedömningen att det är ju trots allt en 2004 och sedan är jag rysligt nyfiken på (1) hur gott vinet är och (2) om de negativa sidorna av fatlagringen slår igenom, vilket påverkar vad jag ska göra med kvarvarande innehav. Vi korkar upp.

Ljus färg, i det närmaste vattenklar. Vi doftar. Ur glaset kommer en komplex och mycket fruktig doft. Nässlor, krusbär. Nästan lite fruktbomb! Det här hade vi definitivt inte väntat oss, om jag fått vinet blint hade jag föreslagit en ”inte så extrem” version av din average high-end kiwi-savvie. Och mest framträdande av alla de dofter vi möts av är ananas. Gul, solmogen, taggig ananas. Det hade vi definitivt inte förväntat oss! M ger oss dessutom en exakt placering: ”ananas, ganska nära stocken.”

Men vad ung den är! De sex åren märks knappt, i munnen får vi ett vin med mycket pigg syra, men ändå otroligt välbalanserat. Synnerligen välbalanserat. Mycket smakrikt, riktigt gott!

Vi sparar en slatt till morgondagen och då har vinet utvecklats en hel del, till det bättre. Fortfarande en mycket pigg syra men mer utvecklat. Vi får också hintar om att vinet fatlagrats, jag känner en omisskännlig doft av popcorn. Som tur är den ganska svag och inte på något sätt störande.

Så på frågan om lämpligt drickfönster säger vi nu och säkert tio-femton år till, vilket får vinet att nästan kvala in i samma kategori som sött från Loire, Chateau Chalon och ”you never really own”-Trockenbeerenauslesen.

Tack kära ni för en supertrevlig kväll!



PS Fler som provat här och här (jag iofs vill minnas att du provade 2004?)

PPS Till kycklinggrytan det blir det lite Janasse, som i det närmaste blivit vårt husvin. Eftersom H & M tidigare påpekat att de har en något frustrerad relation till franskt vin känner vi oss lite extra missionäriga. För något år sedan var de på vinprovning på Vin- och sprithistoriska museet och fick prova några viner. Några var supergoda, de visade sig komma från nya världen. Några var ogina, svårtillgängliga och allmänt vresiga. De visade sig vara franska. På frågan ”hur har de här vinerna gjort Frankrike till ett föregångsland inom vin” blev svaret att ”ja, de må vara odrickbara nu men om några år blir de supergoda.” Jamen tjena mittbena… Därför kontrar vi Vin- och sprithistoriskas hemliga (?) agenda med lite franskt vin som släppts nyligen och som verkligen är supergott nu!




PPPS som av en händelse visar det sig att jag under kvällen fått sms av Gurgel-M som också just då dricker janasse och tycker att det är ett supervin!

PPPPS Helgens freudianska felsägning står C för. Efter att vi ätit upp resterna på lördagen och diskat upp pustar vi ut i soffan med lite väl söt engelsk konfekt, varpå C utbrister att ”nej usch, det måste vara 7 kilo tjocker i det där!”

Morning light

Morning has broken, like the first morning
Blackbird has spoken, like the first bird
Praise for the singing, praise for the morning
Praise for the springing fresh from the word

Morgenlicht

Brich an, o schönes Morgenlicht,
Und laß den Himmel tagen!


Oh five hundred hours i söndags morse kastar jag av mig täcket, snör på mig skorna och ger mig ut för att fånga morgonljuset. Jag vandrar förbi Sjörövarhistoriska Museet och sedan längs Djurgårdsbrunnskanalen ut mot Djurgårdens östra spets för att vänta in det första morgonljuset.

Det är lite disigt, lite lätt molnigt. Men helt stilla, helt tyst och helt underbart.

Ett 5000-kronorspass på SATS

Jag har äntligen börjat träna igen! Efter att ha haft ett litet uppehåll på ca 10 månader släpade jag till slut min lekamen till SATS Globen och körde ett Back and Bones-pass. Det var t u n g t.

Holy macaroni vad otränad jag är! Förut körde jag oftast tre set per maskin, nu orkar jag knappt med två. Och tio minuters uppvärmning på löpbandet, vilket var standard förut, blir lätt ett eget träningspass i sig.

Men det var superskönt! Efter första gången kunde jag knappt röra mig efteråt. Nu, när jag har tränat tre gånger (och fått ner snittet till svindlande 1 667 kr/gång) börjar jag även känna att jag inte behöver syrgastältet efteråt. Målet på kort sikt (en månad) är att kunna springa Årstaviken runt att stanna. Målet till nyår är att komma i min vita Armaniskjorta. Wish me luck!

Älskade höst!

Om det är en årstid som jag har ett klart hat-kärleksförhållande till så är det hösten. Jag älskar färgerna, den svalare temperaturen, alla löv och känslan av att året har börjat. Samtidigt är det också en tid av mörker och regn, kyla och blåst. Det finns också en seriositet över hösten som inte går att få någon annanstans. Efter en ljus, spirituell och lekfull vår och sommar är det äntligen dags att ta på sig lite ordentliga kläder, kavla upp ärmarna och börja jobba!

I lördags tog jag med SLR:en på ett av mina favoritstråk: Årstaviken. När jag bodde på Revolutionary Road sprang jag ofta viken runt, alltid medsols. En tradition som är det är dags att återuppta! Jag vill minnas att jag mätte sträckan en gång med Peugeotens cykeldator och det blev drygt 9 km. Numera brukar jag ta genvägen över Nya Årstabron – beror nog på kärleken till grädde.

Så här kommer några försök till att fånga den underbara och färgstarka hösten!

Pang!

Så, då har man överlevt den årliga sammankomsten med det gamla Lundagänget! Förra gången var vi åter i Lund, denna gång i närheten av Öland. Först ut på fredagskvällen var en bit juste entrecote med bea. Supergott! Till det lite vinprovning, M hade med sig tre olika Chianti Classico.

Som jag inte kommer ihåg namnet på (och det beror inte på procenten).

Som jag glömde ta kort på (och det beror inte på procenten).

Men jag vill minnas att 149-kronorsvinet var minst lika gott som 350-kronorsvinet! (och det berodde inte heller på procenten...)

Lördagen ägnades som vanligt åt vår återkommande tävling. Sista deltävlingen var lägst bruttovikt. Som hjälpmedel erbjöds 15 minuter bastu. Jag vann inte.