Om det är något jag älskar så är det att smyga in på föreläsningar i ämnen som jag inte kan ett smack om. Jag älskar den här känslan att bara stå och lyssna och känna hur lite jag vet om just det här ämnet, och sedan gradvis förstå mer och mer och tillslut känna att det här jag ju superintressant, det här vill jag lära mig mer om!
Nu senast handlade det om serier. Jag åkte in till Kulturhuset för att se på utställningen The Tipping Point, som handlar om var världen befinner sig i miljöförstöringen och vad vi kan göra. Efter att ha sett denna begav jag mig först uppåt, för att spana in lite av den avantgardistiska videokonsten, och samtidigt stålsätta mig för att inte lockas av Café Panoramas pannkakserbjudande. Videokonsten var spektakulär, minst sagt.
Hursomhelst. Jag åker ner för att beger mig hemåt när jag upptäcker att det pågår något borta vid biblioteket, en person i extremt långt getskägg intervjuar tre andra personer. Det här verkar intressant! Jag ställer mig och lyssnar och det visar sig att det är en diskussion om serier och serieteckning, inte minst den svenska serieteckningen. Jag känner inte igen någon av personerna på scenen, jag kommer in när de har en stor diskussion om Elvis, är det Tony Cronstam som sitter där i keps? Nej, det är det inte. Och vem är hon till höger?
Jag lyssnar, diskussionen rör skräck – främst då skillnaden mellan Japansk serieskräck och Amerikansk serieskräck. Den senare är mer chockerade, den förra mer krypande. Sedan är det en diskussion om superhjältar, får vi se sådana i svensk serieproduktion? Självklart!
Diskussionen är så intressant att jag stannar kvar. Sedan är det dags för boksignering – klart jag måste vara med på det här. Jag köper två böcker, en av Kim och en av Nina. De signerar, då naturligtvis på serietecknarvis genom att rita något. Kim stänker ner sin teckning med serieblod.
Mycket belåten vandrar jag ut därifrån, ska bli kul att läsa. Stort tack till Kulturhuset! Se även här och här samt här.
Förresten, 2007 Leitz smakade mycket godare idag än i går. Fullt utvecklad, vilka dofter! Och vilken fyllighet! Helt underbar.
Inlägg 54, dag 54
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar