Söndag och innan jag kastades in i en tornado av feberfrossa och magplågor åtnjöt vi en synnerligen trevlig söndagslunch ute på Rosendals trädgård. Observera att händelserna ain’t related - maten var på inget sätt dålig, det var bara min mage som inte tålde vissa saker… Tvärtom var det mycket gott!
Men först en stadig promenad ut! Denna förkortades i och för sig något då vi kom i tidsnöd, så en del av sträckan fick avklaras med buss. Men språngmarschen från busshållplatsen till trädgården uppfyllde alla kriterier för att vara stadig. Hursomhelst – vi hade fruktat en matkö av närmast bibliska proportioner, men väl på plats var den inte så anskrämlig och dessutom avverkades den förvånansvärt fort. Raskt utfodrade med var sin tallrik Wallenbergare slog vi oss ner med N & M vid ett ledigt lunchbord utomhus.
Utomhus, yes. Dock med jackan på, eftersom även om våren var i luften tycker i alla fall jag att vår innebär någon form av värme, och inte ens jag skulle med värdigheten i behåll kunna säga att det var varmt ute. Varmare, ja, varmt, nahe.
Efter en jättegod Wallenbergare tar jag lite kort på de vårrusiga besökarna. Rosendalsbesökarna verkar vara förståndiga och jordnära människor – jag såg inga som fåfängt fikade i bara t-shirten. Här var det jacka på som gällde!
En David Nicholls-look-alike!
Semlor – måste förbokas
Vi vandrade tillbaka via Djurgårdsbrunn och därefter blev det ett sista depåstopp vid motorbåtsklubben.
Därefter hem, läsa lite Okänd Soldat för att slutligen vrida sig i magplågor.
Tack till N & M för supergod lunch!
Inlägg 48, dag 49
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar