Mätta
och belåtna efter middagen på Reuben’s vandrade vi hem till vårt lilla piffiga
guest house i Franschhoek. Vi kände det redan då, Franschhoek är rätt trevligt!
Och Reuben’s är också rätt trevligt, även om det kanske inte var någon
smaksensation.
Hursomhelst.
Fredagen skulle innebära en hårdsatsning på vin, och vi hade lagt upp en rutt
som började med ett förmiddagsbesök på Vergelegen, lunch hos Rust en Vrede, och
sedan en seriös provning på Mullineaux. Med andra ord skulle vi köra ner till
Vergelegen och ju längre dagen gick desto närmare Franschhoek skulle vi komma.
Dagen skulle sedan avslutas på Le Coin Francais, som jag hört mycket gott om.
Men
först en hård powerwalk! Jag satte alarmet på klockan 06.00 och när klockan
ringde studsade vi upp och gav oss ut. Med raska steg gick vi tillbaka längs
vägen vi kom ifrån dagen innan, upp mot Haute Cabrière. Väl där stannade vi
lite och njöt av utsikten. Sedan powerwalkade vi tillbaka och sedan runt lite i
Franschhoek så att det blev en timme. Efter dusch och stretch tog vi frukost på
hotellets veranda med utsikt över bergen. Helt underbart hur molnen kommer över
bergen, nästan som rök… Vi försökte filma men det var svårt att fånga den
mäktiga känslan. Här är ett försök:
Sedan in
i bilen och ner till Vergelegen. Återigen, det finns säkert mer intressanta
vingårdar att besöka men Vergelegen har alltid funnits där i mitt vinhjärta då
viner därifrån var med från början, när vinintresset tog fart där kring 2005.
Jag vill minnas att jag njöt i fulla drag av deras savvie och vita blend
(insert emojisymbol skriet), hur var det ens möjligt att göra såhär goda vita
viner som inte är gjorda på riesling???
Nåväl.
Färden går söderut mot Stellenbosch, förbi Tokara, förbi Techno Park och vidare
ner mot Somerset West. Google maps tar oss in bland villaområdena och jag
börjar känna igen mig, här åkte jag när jag 2017 skulle spela golf på Erinvale.
Jag spelade med två schweiziska pensionärer och en tysk pensionär och alla tre
hade golfbil och alla tre slog långt och spikrakt. Själv hade jag såklart bara
trolley – som svensk går man och drar sin bag själv, annars får man ju ingen
motion! Jag säger bara – SOM jag fick springa bakom dessa %%&¤&%#%&
panschisar!!!
Vi
kommer till Vergelegen lagom till öppningen. Vilket OTROLIGT vackert ställe!
Gamla, superfina hus, halmtak, jättefina trädgårdar. Så lugnt, så fridfullt. Vi
börjar med att gå runt och bara känna atmosfären, lugnet, stillheten.
Efter
det går vi in i de olika husen. Här och var finns bilder och
informationstavlor, om holländska ostindiska kompaniet, om slavhandeln, om
vägen till Indien, om de första holländarna som kom i mitten av 1600-talet, om
britterna som kom hit vid 1800-talets början. Vi står ett tag och läser på
tavlorna, mållösa. Sedan går ut och beundrar de väldiga träden utanför –
maffiga!
Därefter beger vi oss till provningen där vi beställer in allt. Det kommer in en massa vitt och sedan en massa rött och vi provar och provar. Mycket var gott, en del var sådär, och några förstod vi oss inte på alls. Men i vanlig ordning köper vi med oss lite Vergelegen savvie, hoppar in i bilen och kör norrut, mot Rust en Vrede för lunch!