Fyra böcker har konsumerats under julledigheten:
De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg,
Familjehemligheter av Niclas Ericsson,
Hunting Eichmann av Neal Bascomb och
I döden dina män av Niklas Ekdal. Alla utom
Hunting Eichmann har jag fått av C.
Hunting Eichmann var f ö ett tvättäkta spontanköp, även om det tog två dagar att köpa den. Dag ett, nervöst fingrande på boken. Shit, verkar ju superspännande! Dag två kom argumentationen: ”Ok men vet du något om Mossads tillfångatagande av Eichmann? Nej, ett löfte om att kolla Wikipedia räknas inte!” Mot det var jag chanslös… Richard Evans trilogi om cykelsporten och Malcom Boyds bok om Bach har jag ännu inte börjat på. Men de står näst i tur, om inte humöret styr in mig på
Shantaram eller
Den oövervinnerlige eller
Southern Storm av Noah Andre Trudeau, ett ”köp fem, betala för fyra-erbjudande” från i somras.
Eftersom det varit hyfsat lugnt på vinfronten tänkte jag ge mig på en liten recension av
I döden dina män av Niklas Ekdal. Så här kommer en liten bokrecension, enjoy!
I döden dina män utspelar sig i Stockholm under en sensommarvecka i moden tid. I centrum står polisen Johanna Tott, den felaktigt mordmisstänkte Felix, hans kompis Sara, skjutjärnsjournalisten Kalle Holm och hans källa polisen Kjell Pärzon, som även är kollega med Johanna (inte chef men högre i rang). En serie av brutala mord inträffar. Johanna, Kjell och Kalle Holm arbetar med fallen från olika håll. Islamister misstänks. Felix, som är muslim, blir oskyldigt misstänkt. Han häktas men lyckas rymma med Sara, hans coola granne. Nu är det upp till dem själva att hitta mördaren före polisen. Vid ett möte lyckas Johanna reta upp hela spaningsgruppen och blir därefter avstängd från fallet. Det hindrar henne inte från att bedriva privatspaning. På grund av att morden är utförda med 1600-talsmetoder får Felix och Sara en känsla av att motiven kan sökas i historien, främst då kring Karl XI och reduktionen. De börjar bl a undersöka gamla målningar. Johanna överrumplar Felix men efter ha chansat på att han är oskyldig bildar hon grupp med Sara mot Kalle och Kjell. Tillsammans börjar de anta en adelskonspiration mot Karl XI som har blossat upp igen och som förorsakat morden. Parallellt med utvecklingen får vi följa ett containerfartygs väg mot Sverige, vi förstår att i lasten finns ett kärnvapen. Bokens upplösning sker i gångar under Stockholm.
Överlag tycker jag att det är en spännande bok med bra tempo. Boken är klassad som en thriller och i den aspekten tycker jag att boken levererar.
I döden dina män är aldrig tråkig, det händer saker hela tiden och vi fastnar aldrig i mördande scenbeskrivningar. Språket är också helt ok – det är inte Nobelklass med å andra sidan är det inte tänkt att vara det heller.
Så den korta recensionen av boken blir, en lättuggad thriller med bra tempo.Och vi kanske ska stanna där, men – Niklas, om du ser det här, här kommer lite reflektioner och lite (förhoppningsvis) konstruktiv kritik:
Jag skulle vilja resa två huvudsakliga invändningar mot boken: För det första tycker jag att den är för stereotypiserad och för det andra tycker jag att den är för starkt präglad av ”ungdomsbokslogik.” Låt mig utveckla detta.
Om vi börjar med stereotypiseringen – jag tycker inte att karaktärerna känns verkliga. Det är för mycket feta och lata poliser som ser välden i svart och vitt, mumsar på kakor och som har varit med förr. Även om det finns mycket som är fel inom Polisen idag och det finns gott om korrumperade och överviktiga poliser så tycker jag inte att poliserna i boken känns trovärdiga. Fyra avancerade mord och vad pratar Johannas kakmumsande grupp om? Hur medierna ska hanteras. Det är helt ok att famla i mörkret, att inte ha någon aning om vem som är mördaren. Men det känns så stereotypiskt att poliserna – som inte har någon aning om vem som kan ha utfört dåden – hellre diskuterar hur de ska undvika att hängas ut som nollor i media än att lägga upp en strategi för att ta fast mördaren.
Rent berättartekniskt tycker jag att författaren i just det här fallet har gjort ett bekvämt val. Hellre än att göra ett gediget researchjobb på hur det går till att driva en större mordutredning rullar han ut den gängse deckarversionen av poliser: lata, överviktiga och byråkratiserade. Som läsare fattar man direkt – det här kommer inte att lösas av polisen utan av en smart journalist eller av Johanna på egen hand. I och med det stänger författaren av en rad olika teman i boken – som t ex en kamp mellan poliserna och journalisterna. Personligen tycker jag att det hade varit spännande om poliserna kunde ha agerat som de gjorde i Leif Jennekvists bok
Mordet på Anna Lindh. Alltså, betydligt mer action och ”fan nu tar vi dem!”
Johanna, hjältinnan, känns också lite väl mycket tillverkad. Ung snygg smart tjej med adliga och intellektuella föräldrar väljer folkets linje och blir polis, ett tämligen hårt och råbarkat jobb? Varför? Vi får ingen bra förklaring, argumentationen svajar. Kalle Holm känns också ganska platt som karaktär. En machoman som ensam fixar alla
Aftonbladets löpsedlar? En chef som heter Berra? Som sagt, jag tycker att allt känns lite för mycket stereotypiserat.
Min andra invändning är att det emellanåt känns som att läsa en ungdomsdeckare. Alla verkar fullkomligen snubbla över viktiga bevis! Felix och Sara hittar viktiga meddelanden på tavlor på Nationalmuseum, ett usb-minne hittas lägligt i någons badrumsskåp, de undersöker en grav i Riddarkyrkan och hittar en nyckel och kartor och bevis för att Karl XI blev mördad, i ett rum hittar de krönikor som berättar allt… det skulle lika gärna kunna vara en Fem-bok av Enid Blyton.
Den underliggande konspirationen är också massiv, gamla sällskap från 1600-talet och gamla fejder mellan kungen och adeln som lever vidare. Det är klart att de finns motsättningar i Sverige som baserar sig på gamla händelser, men det känns så skruvat. Författaren slänger ut en hel del spännande trådar men får inte ihop det riktigt på slutet.
Jag brukar halvt på skämt, halvt på allvar säga till mina studenter att inom journalistiken ligger fokus på att
hitta fakta medan i företagsekonomiforskningen handlar det om att
tolka fakta. Detta tycker jag är extra tydligt i den här boken: så fort fakta har hittats förstår alla vad de innebär. Jag hade nog tyckt att det hade varit roligt med ett resonerande över vad faktabitarna säger.
Så den långa recensionen av boken blir, rapp thriller med bra tempo men kraftigt stereotypifierad med tydlig känsla av ungdomsbok.
Då tyckte jag nog att
Familjehemligheter är en roligare bok. Inte lika avancerad konspiration, även om den var i tafattaste laget när den väl uppdagades. Men story och karaktärerna känns betydligt mer äkta. Mer om den senare kanske!
