Efter delfinariet strosar vi mest runt i djurparken och njuter av alla djuren. Bland annat ser vi plakat med erbjudande om närkontakt med varg, något som jag var med om för några år sedan. De andra i gänget var väldigt taggade på att få träffa vargarna, de var alla hundägare och ville se och känna på ”urhunden.” Själv var det mitt stora naturintresse som drev på, just känslan av att kunna träffa och vara i vargens närhet.
Sakta gick vi in i varginhägnaden med vargskötaren. Vargarna samlades och stod först lite på avstånd, men snart började de gå mot oss. Vi satte oss ner på huk och sakta började vargarna komma fram till oss, lite halvt utforskade, halvt misstänksamma, men helt på sin vakt. Men plötsligt övervann de sina rädslor och gick lugnt och stilla fram och började slickade oss i ansiktet. Det var underbart!
Jag har tänkt mycket på den stunden under de här åren som gått. Det var så nära, så äkta att få vistas där bland de vilda djuren. Just känslan att du står där, centimeter från ett vilt och egentligen livsfarligt djur, som är precis lika nyfiken som du. Magiskt.
Tack Kolmården för en trevlig dag!
