The Mother of Rent-a-Wreck

Ibland undrar jag om det bara är här i Stockholm som folk är disciplinerade. I hela norrland kan du vara dig själv, Värmland är en enda stor illegal spritfabrik, och försök säga till en skåning att det faktiskt finns trafikregler for a reason goddammit! så får du nog svaret att trafikregler mest ska ses som ”små tips.” Gotland verkar fortsätta på den här linjen.

A man’s gotta have a ride var vår första tanke när vi steg av båten på Gotland. Hyrbil, nu och snabbt! Precis till höger om utgången från färjan låg två små friggebodar som härbärgade två biluthyrningsfirmor, Wisby biluthyrning och konkurrenten som kom tvåa och som jag glömt namnet på. Vi stiger in och möts av en skojfriskig man i 50-årsåldern.


- Tjeina! Vill nji hyre bil? Vill nji hyre körkjort?
- Körkort har vi, men en schysst bil vore super!
- Vi har ein kvar, den la av igår men nju har den vare på vjerkstain under natten o i mjorse starten den!
- Super, den tar vi!


Bilen som hade lagt av under gårdagen och som häpnadsväckande hade vaknat till liv på morgonen skulle vara en tredörrars Opel Corsa, okänd årsmodell. Vi noterar noggrant telefonnumret till verkstaden.

Plötsligt hör vi att en bil närmar sig i hög fart och med högt motorljud ute på vägen. Vroooommm!!! Jag hinner tänka att nu är det någon som försöker köra ifrån polisen men bilen stannar med en tvärnit utanför friggeboden och en lång senig man med långt stripigt hår som mycket väl skulle kunna vara vår bankrånare går ut och tänder en cigg. Bilen är en skruttig blå Opel Corsa och jag fattar efter några sekunder: här är vår ride.







PS Vi han köra 31 mil på öjn och den gick inte sönder ein ejinaste gjiong DS

PPS Hallå fixa servon NUUU!!! Fortfarande träningsvärk i armarna...DS

Gotland, accidentally

Alla sätt att ta sig till Gotland är bra – förutom de dåliga. Som en del av er känner till hade jag före detta inlägg aldrig varit på Gotland, vilket var skamligt – inte bara med tanke på min ålder utan också på det faktum att jag varit i alla världsdelar utom Australien.

Men men! Hinder är till för att övervinnas! Hursomhelst, ursprungsplanen var att fira midsommar på Österlen – jag hade bokat rum på Ekenäs gård i Södra Mellby. Det underbara och högst förträffliga vandrarhemmet i Mellby skola som var vår bas förra sommaren hade inte öppnat ännu, så det fick bli något annat. Ekenäs går såg trevligt ut.

Sagt och gjort – in med alla packning i Volvon på torsdagseftermiddagen och så iväg! Till en början såg allt som det brukar, långa sega köer ut ur Stockholm, men runt Södertälje släpper det. En stilla undran – skulle alla fira midsommar i Södertälje? Är det Torekällberget som är så lockande? Vi tar en liten härlig fika på Saltå Kvarn och fortsätter sedan söderut. I Norrköping väljer vi kustvägen, vilket kanske inte är den snabbaste vägen söderut men vi vill se lite natur också.

Jag kör och kör och kör och Skåne börjar närma sig mer och mer, tror vi. I och för sig är det mest landskap och skog. Är vi i Östergötland? Eller kanske rent av i Småland? Ingen koll alls! Olika småorter passeras, det är ganska kuperat. Klockan blir åtta och hungern kommer krypande. De urläckra mackorna på Saltå Kvarn har snart förångats och vi börjar sukta efter schnitzel och spätta med remosås. Men det blir allt färre med sådana ställen. Vi gör ett tappert försök vid Charlie’s, men efter att kontoret har flyttat till Oh, that plane så har det blivit lite för mycket Burger King för att det ska vara lockande med fet vägkrogsburgare – även om det kan vara supersmarrigt!

Vid Charlie’s kommer de första tecknen – kopplingspedalen är lite slapp! Jag tänker inte mer på det utan vi kör vidare. Vi svänger av vid ett annat ställe och då märker jag det tydligare – något är fel. Sedan, typ två mil norr om Oskarshamn är vi jättetrötta och jättehungriga så när det dyker upp en liten vägkrog vid Fårbo svänger vi av. När jag växlar ner märker jag att det knappt går, kopplingspedalen har liksom sjunkit ihop och det återstår kanske bara en centimeter av pressbart utrymme. Jag lägger in tvåan, rullar över viadukten och gör en riktad kraschlandning på en av vägkrogens parkeringsplatser.

Alla försök att återuppliva kopplingspedalen misslyckas, även av en 17-årig bilmekaniker från Södertälje. Det blir till att ringa bärgare, ta taxi in till Oskarshamn (klockan är nu närmare elva) och ta in på hotel.

På morgonen sedan diskuterar vi vad vi ska göra. Fixa hyrbil och åka ner till Österlen? Nja, vi har liksom tappat suget lite… Ta tåget/bussen/hyrbil tillbaka till Stockholm? Nja, det skulle kännas lite surmulet. Men då kommer C på – men hallå! – det går ju färja till Gotland från Oskarshamn! Varför inte ta färjan till Visby, vara på ön ett par dagar, och sedan ta färjan till Nynäshamn? Några telefonsamtal och samråd med hotellpersonalen senare står vi sedan ombord på färjan. Gotland – at last, muren och alla raukar, here I come!

Smördegsinbakad laxmuslin drottning Silvia

Söndag och Sveriges nationaldag. Min högst personliga uppfattning är att vi redan har en nationaldag – midsommar. Att börja fira 6 juni känns lite väl konstruerat, lite väl mycket SOU i min smak. Ryktet säger också att det finns rent meterologiska förklaringar till att det blev den 6 juni... Men samma källa vill ju också få oss att tro att det går att göra smördegsinbakade suffléer! Fast det kanske går, någon som provat?

Hursomhelst, artikeln i Metro fick mig att börja sukta efter en rätt som jag länge velat göra länge: smördegsinbakad laxmuslin drottning Silvia. För sex vänner behöver du:

200 gr laxfilé
2 dl grädde
200 gr spenat
250 g smördeg
20 gr tryffel
2 äggvitor
2 dl fiskbuljong
1 dl vitt vin
Dillfrö
1 äggula, utspädd med 1 msk vatten

Jag försökte både Julieskt och Öhmanskt följa originalreceptet till fullo, men blev tvungen att kompromissa med några saker. Bland annat hittade jag ingen färsk tryffel i Arninge centrum, där vi hamnade efter att ha tagit färjan till Waxonwaxoffington. Sedan var plötsligt alla mått helt borta, så frågan ”skulle det här kunna vara två deciliter grädde?” fick ställas mer än en gång. Sedan skarvade jag lite när det gällde tillagningen också. Men mer om det nedan. Well well…

Börja med att mala fiskköttet. I originalreceptet ska fiskfilén först malas fint för att sedan kallna i kylskåpet. Därefter ska grädden tillsättas, mycket lite åt gången och under kraftig omrörning. Eftersom jag inte har någon kvarn fick det bli mixern, som bryskt transformerade laxen till en rosa massa på ett par sekunder. Sedan tänkte vi att va f*n och hällde ner grädden i mixern och körde ett par sekunder till. Resultatet blev en något ljusare rosa massa, men fortfarande ganska fast. I massan blandade jag ner en äggvita. Sen fick det svalna i kylskåpet.



Därefter gjorde jag fiskbuljongen. Återigen, i originalreceptet ska man naturligtvis göra sin egen fond och helst då på laxbenen. Jag har gjort många fiskfonder förut, men idag blev det tärning. Dock hällde jag ner rikligt med dillfrö – en av de mer underskattade kryddorna!

Sedan var det dags för muslinerna. Fram med två kastruller, smöra botten. Av färsen formade jag sju stycken små musliner, som lades i botten på kastrullerna. Sedan hälldes den kokheta buljongen över. Nu var det lite moment of truth – skulle buljongen lösa upp muslinerna och göra allt till grynig fisksoppa? Faktiskt inte, de verkade förbli intakta! På med värmen, koka 5 minuter. Därefter, låt allt svalna. Under tiden fräste jag upp spenaten och lät den kallna.







Sedan var det dags för moment of truth 2 – the return! Fram med smördegen och jag försökte verkligen få till snygga ovaler. Tore rekommenderar att du gör en mall i kartong – det gör jag också. Tanken är att stansa ut en botten och en något större topp, lägga lite spenat och en muslin på bottenplattan, lägga på locket och knipa ihop.



Well, någon bagare är man inte! Men mot slutet såg de faktiskt helt ok ut.

Medan de gick klart i ugnen – 250 grader 5 minuter, sedan 200 grader 10-15 minuter – gjorde jag såsen. Inga konstigheter, koka ihop fonden som muslinerna sjudit i, ner med vin, lite tomatpuré och grädde och koka ihop till önskad konsistens. Tore ville ha ner 100 gr smör i såsen, men det kändes överflödigt.



Det färdiga resultatet!

Hur smakade de då? Mycket gott! Smördegsinbakat är helt klart underskattat. Fast, precis som med dubbelknäppta kavajer fick vi nog en överdos förra gången som vi inte riktigt hämtat oss från ännu…

PS Såsen var som vanligt godast. Sedan en liten reflektion: det här var tänkt att vara en huvudrätt. 200 gr laxfilé på sex portioner (plus grädde och smördeg, i och för sig). Jag satte nog i mig fyra musliner – kände mig dock som en skalbagge i soffan sedan, så med en liten förrätt och efterrätt kan det nog vara lagom med en muslin per person… DS

PPS Allt sköljdes ner med Pichler riesling. Lika god som förra gången! DS

En besserwisser hugger till

I gårdagens Metro fanns en jämförelse mellan Kungens och Silvias bröllop 1976 och det kommande bröllopet mellan Victoria och Daniel. Bland annat påstods det att det på bröllopslunchen 1976 hade serverats smördegsinbakad laxsufflé. Det påstår även wikipedia.

Ha! Det gjordes det inte alls!

Det serverades faktiskt laxmuslin. Och anledningen till att jag vågar påstå det beror inte på att jag var där 1976 utan att jag kan min Tore Wretman. I sin bok Festmeny från 1980 som jag tefatsögt bläddrat i berättar han om bröllopslunchen och delar med sig av receptet.





Så Metro, dags att komma med en korrektion! Man kan bara inte planka wikipedia rakt av, it isn’t nice!

Smördegsinbakad laxmuslin Drottning Silvia. Det ska det bli i helgen!



PS på Kungens hemsida blir muslinen till en "inbakad laxfärsmousse." DS

PPS Seriöst Metro (och wikipedia för den delen), hur lyckas man förresten med smördegsinbakad sufflé??? Beräknar man hur hög den ska bli? Det skulle jag vilja se! DS