lördag 24 september 2011

Italien: Reflectzione initzialle








Det är ju ganska beklämmande att det lilla italienska du kan kommer från A Fish Called Wanda, kataloger för svindyra italienska kök som du bara kan laga sushi i samt en och annan fras från Bläckfisken. Jag försöker handla korv i en mysig liten delikatessbutik:


Buongiorno, signore!

Bånjorrnå!

Che cosa vuoi provare?

Ah, hm, allora!

Fregatzi alla denutza per fizialore?

Boffi?

Peoglo gourli helavra nesto frabrazza della figo?

Attenzione!

Madre Mia, dio mio creatore! Prelato nerusto et diaforza mezini fabre gistare e forto sebrta fo le stanze costa chorta affa delazzifanisti volaseranefigalli mezzalungonellimestfallo!!!

La Piovra?

Stupido!

Nja, det gick ju sisådär. Några sekunder senare kom en barsk slaktare fram bakom disken och slängde ut mig och jag lovade mig själv att inte prova italienska i nästa affär.

En annan reflectzione som jag gjorde där på flygplatsen i Bologna är att jag varit hyfsat småkass på att informera att jag skulle till Italien. Jag messar med Polarforsknings-H:

Hälsningar från Italien!
What!?!?

Hm! Har jag inte sagt det? Jag messar Skidåkningsfantast-N:

Hälsningar från Italien!
Håller du på med någon smarrig pastasås?
Nej, jag är där rent fysiskt!
Aha!

Sedan messar jag med P, vår ständige Monsieur in Lööv:

Hälsningar från Bologna!
Ah, Montalbano arrividerci Cattani!

Till sist messar jag Neil:

Hälsningar från Italien!
Gris

Jammen gris på dig själv dårrå! ;-)

Hursomhelst, det blev tre mycket trevliga dagar i Fano. Italien i september kan ju vara lite osäkert, regn och 15 grader är ju inte omöjligt. Nu blev det som tur var inte så, utan vi hade över 30 grader varmt och strålande sol. De lokala Fanobona påpekade även detta, att det var ovanligt varmt och soligt för säsongen.

Så, hur kul hade vi? Jag tror att jag låter några bilder tala:










Återkommer med lite mer strukturerade noteringar om all god mat och goda viner vi druckit!

torsdag 15 september 2011

Italien, prologo

Per cominciare, due insalate verdi, con peperoni e un linguini primavera! Vero, unspeakably very early hrs i fredags drog jag iväg till Italien för en liten reunion med det gamla lundagänget. Kände mig direkt som Otto i A Fish Called Wanda: Dov'è il Vaticano? Ooh, le due cupole grandi della cattedrale di Milano!

Faktum är att det var första gången jag var där. De två sista utposterna i terra incognito var Italien och Gotland. Gotland’s long gone i det racet, det var bara Italien kvar. Så nu har jag varit överallt!

Well, nästan i alla fall.

lördag 10 september 2011

Thelema hos Magnusson Fine Wine











Bland de mer trevliga mailen som dimper ner i inboxen är diverse inbjudningar från Magnusson Fine Wine. Ibland handlar det om trevliga restauranger som gästspelar, såsom Bobonne som vi är mycket förtjusta i, eller om producentbesök, t ex Domaine Joliet och Chateau de Pommard från Bourgogne som bjuder ut sina viner för provning. Se här t ex. Mycket trevligt! Näst senast handlade det om Bordeaux 2010 som jag dock inte kunde gå på, men men! Additional trains will probably depart.

Hursomhelst, nu senast var sydafrikanska producenten Thelema på besök och jag lyckades klämma in ett litet stopp. Här kommer lite noteringar. Dock inga bilder! Jag drabbades av omedelbara kopplingssvårigheter och fokuserade på vinet istället. Lesson learned.

Först ut, lite vitt. Thelema Sutherland Sauvignon Blanc 2010 är mycket ljus i färgen och har en mycket avvägd doft. Kiwisavvies brukar ofta bolma gräs, ananas och svarta vinbär, och ganska mycket så. Sasavvies brukar vara mer modesta, och den här är inget undantag. Älskar savvies! Den här är avvägd, balanserad och doftar mer svarta vinbär än gräs. Är savvies vinvärldens motsvarighet till Coca-Cola? Enkel, okomplicerad, funkar till det mesta och vansinnigt gott. No more, no less, pound of flesh.

Därefter ett vin som jag blir mycket impad av: Thelema Sutherland Viognier-Roussane 2009. 84 % Viognier, 16 % Roussane. Ner med kranen och japp – det här är fatlagrat! Jag har säkert påpekat det förut, men jag har mycket svårt för fatade vita viner, det är därför det t ex inte finns några noteringar om vita bourgogner här på bloggen (ja, jag vet att det är något seriöst fel på mig…). Hursomhelst, det här var i alla fall mycket snygga fat! Mycket skönt avvägda och jag kommer att tänka på den japanska synnerligen dödligt giftiga blåsfisken Fugu – du äter av levern tills du känner att nervgiftet gör att läpparna domar av, då är det dags att sluta. Samma sak här: jag ser faten och respekterar dem: där är ni och här är jag. 99 % fransk ek hör jag någon säga. Men tillbaka till vinet – mycket fräsch doft, slankt och klunkvänlish. Det här kommer jag köpa mer av!

Sedan en Chardonnay från 2009 som är helt ok – lime, citrus. C tar en djup sniff och noterar: gurka. Jag provar även 2006:an och den var mer än ok: en mycket skön smördoft.

Sedan lite rött, jag provar 2004 shiraz. Mycket varm och generös doft, lite intressanta portvinstoner. Ganska tydlig fruktsyra. Gott!

Därefter 2007 Thelema Cabernet Sauvignon. Det var nog godast ikväll, i alla fall på den röda sidan. En intressant mintdoft dyker upp. Mycket gott!

Någonstans här kastar smaklökarna in handukarna och hungern ger sig påmind, så vi vandrar ut i den ljumma septemberkvällen och burgar oss på O’Learys. Stort tack till Thelema och Johan Magnusson för en supertrevlig kväll!

tisdag 6 september 2011

2006 Georg Breuer Schlossberg




Det var gott. Men det var betydligt godare förra gången! Vi provar Schlossbergen från och med i fredags tills nu, men det riktiga lyftet kommer inte. Förra gången vi provade var det betydligt mer punsch, mer kraft, mer fläskighet, mer svala toner. Nu har mycket av detta integrerats, vinet är slankare och mer lättflytande. Men alkoholen slår igenom något, och vinet behöver den extra kylan för att hållas i balans. Äsch! Ok, 2006 är inte världens bästa årgång. Jag har en flaska kvar – den får gå ner i det långsiktiga arkivet.

I övrigt är jag helt lost i Vita Huset! Jag har 80 – åtti! – sidor kvar av The State of Africa och Vita Huset vinner varenda gång. Wacky!

söndag 4 september 2011

Speedbloggning à la Herren, a.k.a. The Lord

Inspirerad av den mycket trevliga vinbloggen VPK2881 (underavdelning KPMLR2666?) som snabbspolade genom en massa goa viner lazy style kommer här ett försök till summarisk summering av lite av vad som hänt den senaste tiden. Jag provar den nya bloggformen!

Först ut i detta blixtrande inferno är Gondolen, eller snarare Gondolens tak. Jag har länge letat efter något trevligt ställe i Stockholm där du kan ta trevliga solnedgångs- och soluppgångsbilder, då med stan som delaktig part. Rip-off är ett sådant ställe, Observatorielunden ett annat. Mosebacke funkar också, men det borde finnas fler bra ställen? Nu i sommar har jag provat Gondolens tak – du går på den smala gången från Mosebacke torg till uteserveringen ovanför Gondolen. Helt ok ställe!








Sedan har jag varit på öl- och ostprovning! Det hela började helt oskyldigt med att Coachnings-N fyllde 40 i våras och jag köpte en Box Experience innehållandes RIB Sightseeing samt stor fet middag som present. Dock visade det sig att Coachnings-N redan hade provat på det där med att ribba sig, så det blev utbytt mot en ost- och ölprovning lite senare i augusti.

Att prova ost i kombination med öl verkar annars vara höstens fluga, se t ex här. Denne gav sig även i kast med att prova igenom hela Systembolagets utbud av lättöl, vilket visade sig vara ett Herkulesprojekt. Två dagar gick åt och lättölen beskrivs som vätska. Antar att det finns en del resentment i den beskrivningen, hehe!

Hursomhelst, arrangör är Bonvino med Pär Råghall som provningsledare. Vi klämmer in oss tillsammans med tio andra förväntansfyllda provare i Bonvinos supermysiga källarvalv. Jag försöker mat- och vinbloggsnördigt ta lite kort, men slutarljudet från SLR:en studsar på väggarna och alla kollar på mig istället för på provningsledaren. Ok – låt oss prova ost och öl istället!




Ostarna kommer in, jag ser manchego, get, blåmögel, brie och västerbotn. En efter en kommer ölen in: weissbier, mörk lager, trappistöl, jordgubbsöl och en porter. Pär drar skickligt grunderna, beska går bra ihop med sälta t ex. Eller sötma som kompenserar sälta. Därefter lämnas vi i våra plågor tillsammans med ölen och ostarna.








Fem öl och fem ostar, hur gör man? Efter att ha fumlat lite på måffo visar en tjej på andra sidan bordet vägen: dela varje ostbit i fem delar och prova till de fem olika ölen. Aha! Men mitt strukturerade sinne verkar ha fastnat i något fördröjt semestermode så jag fortsätter att planlöst hinka öl och knapra ost. Jag kommer ihåg att jag noterar på provningspappret att öl och getost är en mycket bra samarbetspartners och att ”öl nr 2 ihop med ost nr 2 = OMG, nr 2!” D v s ingen bra kombo med andra ord… men över lag, öl och ost, mycket trevligt! Sammanfattningsvis en trevlig tillställning, lite lite kanske och lite roligare öl hade nog varit bra. Som inledande smakteaser helt ok dock!




Hm, jag antar att det framgår vilka öl som inte gillas lika mycket: weissbier och jordgubbsölet! Men som någon påpekade, om jordgubbsölet hade serverats som en fördrink utan att någon sagt att det var öl så hade det varit fullt drickbart.


Stor fet middag intas på den indiska restaurangen nere på Lilla Nygatan där N tar vindaloo och jag något annat. Jag provade lite av vindaloon och den var faktiskt mycket god.

Lite vin har det också konsumerats, bl a en trevlig c9p som jag fick av David: 2006 Domaine du Vieux Télégraphe. Mycket god! Dag ett lite halvgrinig och småsur, dag två öppen, varm och generös! Den ständiga påminnelsen om att dricka mer c9p! Det har konsumerats lite andra viner också (t ex 2006 Georg Breuer Schlossberg), men låt mig återkomma med lite mer strukturerade noteringar.





På bokfronten råder just nu omgruppering: likt den ständige Fasching har jag drabbats av Vita Huset, så nu är jag på säsong 6. Jag har väl ca 80 sidor kvar av Martin Merediths 700-sidiga The State of Africa – mycket bra bok! Så jag ska försöka hitta en lucka i Vita Huset för att läsa klart. Sedan blir det Herman Wouks War and Remembrance.

Annars var jag, C och min bror, massor-av-avdelningarschefer, på Eriks Bakficka i fredags. Supersmarrigt som vanligt!

Sedan har vi varit på Medeltidsmuseet:






Och i lördags såg vi Fredrik Reinfeldt på NK:




Reinie! Dags att skrota de rutiga skjortorna!

Sedan såg vi kulturministern (d v s Lena Adelsohn Liljeroth) på ICA. Hon hade sprungit Tjejmilen. C såg dessutom Leijonborg på förmiddagen.

Och slutligen en rubrik vi väntat på länge:



Återkommer med noteringar om 2006 Breuer Schlossberg!

Och den fullständiga upprättelsen för franska bilar.

Typ.