Bilder från ovan

Mors dag och Stockholm visar upp sig från sin bästa sida. Vi picknickar i Brunnsviken och njuter av sommarvärmen. Holy Cow vad varmt och skönt det är! På väg hem ser vi att ett DN-kort kan ge lite ovanlig access just idag. I halar fram sitt kort och vi tar hissen upp till Garnisonens tak. Eller rättare, till terrassen på Garnisonens högsta hus. Inte ett moln på himlen. Här kommer lite bilder från taket, enjoy!

2006 Visions of J, Fattoria Le Terrazze

Jag får mycket plågsamma mess och mail från K, som är nere i Fano i Italien, samma ställe som vi var i höstas. Han rapporterar att lunchen på osterian strax utanför Fano är synnerligen smarrig, moooslorna på RistoranteDa Giacchetti är ovanligt goda, vattnet är kalasvarmt och allt är bara underbart. Faaaack!

I ren desperation för att få lite italienkänsla känner jag att jag behöver göra något. Raskt går jag till vinförvaringsutrymmet och letar fram 2006 Visions of J från Fattoria Le Terrazze som jag köpte på plats när vi var där. Jag öppnar också upp ett av mina kvarvarande paket gnocchi som jag köpte hos slaktaren i Fano. Det ska bli kycklinglårfiléer med stekt svamp, kryddat med vitlök, ingefära, soja och sesamolja. Till det harrisar och Fanoska gnocchisar. Men först lite vin:

2006 Visions of J är gjord på 100 % Montepulciano och 2006 var ju ett bra år i större delen av Italien, och när vi provade vinet på plats var det fullt drickbart. Vi korkar upp.

Vi möts av en våg av mörka, på gränsen till övermogna körsbär, lite tobak, lite lakrits. Smaken är fyllig men ändå slank. Höga syror, det här är ett matvin. Oerhörd balans. Shit vad gott det här är!!! Det här var riktigt smarrigt. Dock köpte jag bara en flaska så det får bli att åka ner snart igen och fylla på.

Gnocchin blev också riktigt god. Jag har inte ätit så mycket gnocchi förut, men de här blev riktigt supersmarriga. Mer sådant!

Kvällen avslutas med Let’s Dance och en stor fet bit industribrie.

K! Hoppas du har det trevligt därnere! Jag är dock grymt avis!!!

En fotodag med Creative Adventure-Magnus

När jag fyllde jämt nu i höstas – ja, jag är fortfarande nybliven fyrtioåring, i alla fall sett ur ett typ åttioårsperspektiv – fick jag fyra upplevelser: Skjutning med diverse handeldvapen, korvkurs på Taylors & Jones, köra Lamborghini och en dag med proffsfotografen Magnus. Skjutningen kan ni läsa om här, korvkursen kommer bli av i oktober, goddamnit! (Jeg ringde diet och di svarede at neste karvkoors som geur et boke er i October). Lambon är också på väg att bokas. Egentligen var tanken att ta fotodagen tidigt i november förra året, då hösten är som vackrast. Men olika saker kom i mellan och till slut var jag så taggad att den bara måste bli av.

Efter lite mailkorrespondens enas vi om lördagen den 19 maj, d v s förra lördagen. Plats blir Oxnö, ute vid Gålö. Jag har faktiskt kört igenom Gålö en gång tidigare, det var någon gång då jag hyrt bil och hade ett par timmar över innan återlämning. Så jag har lite koll på var det är.

Magnus, som jag inte träffat tidigare, visar sig vara en hyvens kille med stort intresse för landskaps-fotografering. I Sverige klumpas ofta allt naturfoto ihop till en kategori, men Magnus lyfter fram att framför allt i USA, där landskapsfotografering är stort, görs distinktionen mellan Wildlife, som är foto av djur, och Landscape, som är just landskap. Det är det senare som vi ska ägna oss åt idag.

Magnus frågar lite vad jag kan och jag säger som det är, jag har lite koll på bländare och slutare men inte så mycket mer och jag kan definitivt inget om bländarsteg och sådant. Inte heller histogram. Därför börjar vi med det! Vi går igenom bländaren och jag lär mig att 11 är ett bra läge för landskapsfotografering, eftersom det ger skärpa över hela bilden. Vi ställer också om isot från automatisk till 200. Sedan ger vi oss ut bland klipporna och fotograferar.

Det var riktigt superintressant! Jag tycker att jag lärde mig massor och kände definitivt att jag vill lära mig mer om landskapsfotografering. Här kommer de bästa bilderna, i mitt tycke:

Stort tack till Magnus!

En rapport från bokläsningen

Jag har en god nyhet och en dålig. Vi börjar med den dåliga: Anders Jallais Spionen från FRA var riktigt jäkla pissdålig! Jag gav upp efter 100 sidor. Helt ointressant! Sida upp och sida ner med meningslöst pladder. Karaktärerna var bara stereotyper, texten var dålig, dialogen kändes inte trovärdig, spänningen nära noll. Tack å hej, leverpastej.


Istället kastar jag mig över Lars Keplers Hypnotisören. Sjukt spännande! Läste 371 sidor i går, det hade blivit fler om inte SVT hade sänt filmen Gandhi på torsdagsmorgonen. Om jag inte svarar i telefon nu ikväll eller svarar på en kommentar eller gillar något jag gillar så är det p g a att jag ligger raklång i soffan, mumsar på en gigantisk bit parmesan och s t r ä c k l ä s e r Hypnotisören. Återkommer!!!

Fotografera världen under ”A day in the world” den 15 maj!

Jag läser på Kulturhusets hemsida om projektet A day in the world – fotografera det som är viktigt för dig och dela det med resten av världen! Syftet med projektet är just detta, att med kamerans hjälp visa hur våra liv ser ut just den 15 maj och reflektera över hur detta kan inspirera i framtiden. Allt kommer att mynna ut i en bok och en utställning som har världspremiär på Kulturhuset i november 2012.

Mycket inspirerad hoppar jag på projektet – dels för att jag är mycket fotointresserad, men också för att jag rycks med av det som projektet syftar till – att visa upp en dag i mitt liv. Har du något att säga? Ja, det har jag! Vad vill du visa upp? Se nedan.

För mig är den mest underbaraste stunden på dagen de få minuterna precis innan natten övergår i dag.  Precis innan ljuset övergår från att vara blått till att vara vitt. Det finns en sådan stund varje dag, oavsett årstid, men ju mindre moln det är desto bättre märks det. Förväntansfylld ställer jag därför klockan på 03.30.

Jag tar hissen upp till den allmänna takterrassen och blickar ut över den gryende morgonen. Allt är stilla, det hörs lite fåglar. Jag spanar mot öster, mot dagens första ljus. Det är några få moln på himlen. Helt, helt underbart.

Ljuset är tänt i en lägenhet mitt emot men jag ser ingen uppe. Kanske är det någon på väg till jobbet. Kanske någon har precis kommit hem. Jag tar lite bilder och tar hissen ner igen. Känner tröttheten komma och sover ett par timmar till.

Kl 08.30 är jag på SACOs kontor nere i Gamla Stan – Marknadsföreningen har tillsammans med några andra organisationer bjudit in till ett frukostseminarium om strategisk kommunikation. Talare är två forskare från Lunds universitet. Jag hugger in på mackorna och tar lite bilder på de samlade. Det är fullsatt – strategisk kommunikation verkar vara populärt!

Mycket spännande. Jag får återblickar till vad Jesper Strömbäck sa, att PR handlar om att bygga strategiska relationer till publika grupper. Inte att påverka, utan att bygga relationer. Jag kommer också att tänka på den öppna föreläsning som Ragnar Lund höll på Kulturhuset – the age of interuption is over. Istället för att avbryta oss – ”titta inte där, titta här istället” – handlar reklamen om att förstärka vad vi är intresserade av: ”Jasså, du tittar där, ok men använd mina glasögon så ser du bättre!”

Jag ska inte trötta ut er med allt som sades, men något fastnade: strategisk kommunikation handlar om att skapa legitimitet. I våra liv nu – när valfriheten i det närmaste är total – handlar kommunikationen om att skapa legitimitet.

Efter detta beger jag mig till mitt jobb och väl där hamrar jag på mina tangenter bra länge och väl. Jag antar att egentligen borde jag fotat dem men det tänkte jag inte på! Mina älskade tangenter får komma med till nästa års projekt.

Men jag tar lite bilder från gatan och från det lilla torg som är i närheten av kontoret. Ett sömnigt torg i förorten, fyra restauranger som lockar på din uppmärksamhet. ”Alla pizzor 49 kr!” ropar en ut. Konstigt nog är de svingoda. Mysko. Ägaren är dessutom supertrevlig. Jag fotar även det lilla caféet på hörnet, som tvingar mig att köpa kaffe på morgonen. Som tur är har de inga croissanter, moahahaha…

På väg hem fotar jag grönskan från pendeltågsfönstret.

Väl hemma blir det en av mina andra passioner – lagandet, och framför allt ätandet, av god mat. På menyn ikväll står veggorisotto. Jag har nyligen börjat intressera mig för risotto, som jag konstigt nog inte lagat tidigare. Det är ett himla vevande dock! Men men. Mina första stapplande steg gjordes med arborioris, men så var det en fellow mat- och vinbloggare som tipsade om carnaroliris. Så nu blir det sådant ris. Istället för parmesan rör jag ner riven haloumi. Supersmarrigt! Många steker sin haloumi, men jag föredrar nog att röra ner den sist i grytor – blir inte lika salt och gummilik. Till veggorisotton blir det lite stekt grön sparris.

Jag avslutar dagen på samma ställe som den började. Precis innan det blir mörkt tar jag hissen upp till takterrassen igen för att fånga vad som är kvar av dagen ljus.

På väg ner i hissen gör jag grimaser i hisspegeln.

Sammanfattningsvis så var det en intressant dag. Lite speciell med tanke på frukostseminariet, det händer ju inte varje dag. Lite roligt också att det var mycket fint väder. Det tidiga morgonljuset och stillheten var underbar. Frukostseminariet var intressant och givande. Det blev dock ingen 49-kronorspizza utan en sallad från ett ställe inne i centrumet. Resan hem med pendeltåget var avkopplande, min stund på dagen för reflektion. Kvällsmaten var god, risotton blev bättre än förväntat även om jag nog börjar föredra arborioriset framför carnaroliriset, trots allt. Kvällen var skön.

Varför valde jag dessa bilder? När jag nu hade chansen, varför inte ta ledigt från jobbet och fota något som behövs lyftas fram? Well, därför att det här var en dag i maj – kanske inte så vanlig, men så här såg den 15 maj 2012 ut för mig. Samtidigt är det också ett val, jag valde att fotografera saker som betyder saker för mig i min vardag, saker som jag tycker är viktiga. Att lyfta fram vår vackra natur, såsom gryningsljuset, grönskan och dagens sista ljus. Att arbeta. Att njuta av god mat.

En vanlig, men lite speciell dag i maj. Så här såg den ut. Stort tack till Aday för detta strålande initiativ!

Lite blandade bokinköp och misshandlat vin

Det går trögt med Dickens David Copperfield – kommer liksom inte in i tugget! Jag kan ju inte heller ge upp – att ge upp en Dickensbok, för en misstänkt bok- och språkälskade anglofil, det är ju lite som att en vinnörd tvingas erkänna för sig själv att ”jag gillar faktiskt inte bourgogneviner!” Och det funkar ju inte. Därför, just nu en liten Dickenspaus. Var i och för sig inne på att läsa om Great Expectations, som jag läste för 20 år sedan och som jag vet är sanslöst bra, men så läste jag någonstans att Dickens själv var mest nöjd med David Copperfield så jag antar att det är bra att samla kraft och ge sig på den. Ge mig styrka!

Hursomhelst. Under lunchen vandrade jag in på Academy Bookshop i köpcentrumet nära jobbet och fingrade på lite av det mesta. Plötsligt såg jag Anders Jallais Spionen från FRA – perfekt! Jag fick den fristående fortsättningen, Landsförrädaren, i present av min bror en-Porsche-för-varje-veckodags-M och jag har avsiktigt väntat med att läsa den för att jag ville läsa ettan först. Så nu blir det nog den, ska bli spännande!

Utöver Anders Jallai högg jag Lars Ericson Wolkes biografi om Goebbels och Umberto Ecos Begravningsplatsen i Prag som jag fingrat på förut och som jag tyckt skulle vara kul att läsa. Väl i kassan blev jag upplyst om att det var fyra pocketar för priset av tre så jag blev ombedd att hugga en bok till. Det fick bli Lars Keplers Hypnotisören, som jag inte läst. Den blev ju mycket omtalad när den kom ut men jag kan bli lite lätt skeptisk till sådana succéböcker. Sist var det ju hundraåringen som försvann som var så infernalisk tråkig att jag gav upp efter ca hundra sidor. Så Hypnotisören – upp till bevis!

Annars har det väl inte hänt så mycket. Vi var på grillfest i lördags och misshandlade vin – se nedan. Säger inget mer. Sorry! Återkommer!

En skön kväll med Caviste och Brasserie Bobonne (ja, igen…)

Kära läsare, jag har haft en skön kväll. Först, en inbjudan till Martin på Caviste om att komma till Grappe och testa lite champagne. Det gjorde inte ont alls någonstans! Mina geografiska kunskaper om champagne är dock ganska begränsade, jag vet att det finns ett område i Frankrike som heter champagne och i detta område finns det ett antal byar och de här byarna har olika namn. Men det är ungefär det. Dags att åka ner med andra ord. Jag kan se mig själv där med GPSen – förvirrad, förtvivlad på någon himla fransk kulle och försöka tyda om byn till höger är Oger-sur-Mer eller om det är Mer-la-Place eller Place-saint-Eglise eller rent av Pont-du-Merde.

Hursomhelst. Martin babblar på om de olika byarna och jag hör mig själv säga gutturala läten som ”aha, ok, ja just det, ok direkt höger efter Bollinger?” som om jag hade bott där. Det har jag inte. Men Martin nickar och häller upp. Vi ska prova tre viner av Pierre Moncuil, som är en mindre producent i Champagne. Först ut, standardskumpan. Vi får veta att även om det är en non-vintage är alla druvorna från 2008 och nyligen nygoggade.

Friskt! Enkel men mycket gott. Lite hallon tittar fram, annars är det mest friskt. Därefter en rosé:

Ah, det här var mer i min smak! Återigen lite hallon och frisk, härlig doft. Ganska pigg syra också. Som gjord för en sommarpicknick! Slutligen en 2004:

Utvecklad doft, mer av allt. Gott! Fast mina pengar är på rosén. Därefter lite bonusviner som var mycket goda, speciellt beaujolaiskopian. Stort tack till Martin och Caviste!

Jag stressar hem för att komma hem i någorlunda bra tid, men då ringer C:

- Var är du?

- På väg hem!

- Nej, vi går till Bobonne och äter biff bourguignon och fattiga riddare!!!

-Okejdå!

Så det blev Brasserie Bobonne igen och fattiga riddare, trots att de hade tagit bort det från griffeltavlan. Stort tack till Bobonne för supergod middag och fattiga riddare, ni är bäst!

PS Hur kunde jag glömma - jag har ju blivit FARBROR!!! Fantastiskt!!! Stort jättegrattis till H & F!!! :-D

Nu jäklar!

Ok – nu har the quest mot att göra the perfect risotto kickat igång på alla cylindrarna! På väg hem från jobbet blev det därför depåstopp i en av Stockholms mest välsorterade matbutiker för att göra vissa strategiska risinköp. Jag passade dock på den här:

Men den här köpte jag!

Så, Saltå Kvarn, upp till bevis. Senare kanske ett Pepsi Challenge of the Risotto Rices arrangeras! Fattas bara en sådan där ihålig slev som Felicity Cloake använde sig av, en girariso. Men det kanske finns på NK.

Annars var gårdagens savvie minst lika god idag. Hueten håller fortfarande i sig fast det är lite på sluttampen. Den har utvecklat en mycket angenäm honungston. Intressant!