Waxholms Hotell och jobbsöndag

I går var vi på Waxholms Hotell, Cs pappa fyllde år vi var ca 20 personer. Jättemysigt ställe! Vi inledde med löjromstoast och sedan oxfilé med svamp, följt av en liten choklad, sak. Jag var inte riktigt på vinhumör så det blev Nils Oscar God Lager rakt igenom, men det funkade finfint. Waxholms Hotell får med beröm godkänt, tycker jag. Allt var bra organiserat och maten var vällagad och framför allt god. Kanske inte modern tävlingsmat men rustikt och gott!

Och idag har jag jobbsöndag. Inte det vanliga åttatillfemmandet, utan allt annat som hör till. En liten kurs ska planeras. Tvätt ska tvättas. Golv ska dammsugas. Engelskaläxor ska göras. Hemsida ska struktureras. 400 bilder från lördagen ska gås igenom och redigeras. Ge mig styrka!

Terroir – vad är det? Raventos på Moderna museet

Vad är terroir? Det är nog ett av det mest svårfångade begreppet inom vinvärlden. Terroir kan vara målarfärgen i italienska viner, rökigheten i vissa sydafrikaner, syltigheten i en del nya världenpinoter. Men det kan också vara osäkerheten om vi har en Napacab eller Medoc i glaset. Det kan vara en begränsning, eller en förutsättning, eller en utmaning. Likväl kan det vara ett sätt att uttrycka sig. Att försöka fånga begreppet terroir kan göras på många sätt, där ett sätt är att prova utefter givna teman där likheter och skillnader kan diskuteras.

Senast jag hade möjlighet att under ledning försöka komma terroirens hemlighet något närmare var i onsdags, då jag var bjuden till PrimeWine/Mondowine som hade besök av spanska Raventos. Förutom tre olika cava från just Raventos fick vi prova fem andra mousserande viner i PrimeWine/Mondowines portfölj, under Manuel Raventos ledning. Här med Francesc Escala och Carina Olmås på Mondowine.

Allt öppet dock. Syftet var att visa på olika terroir, eller snarare, att ge exempel på hur skiftande terroir kan slå igenom i vinet.

Vi inleder med lite sydafrikanskt, 2008 Graham Beck Brut. 100 % Chardonnay, druvor från Robertson som ligger strax öster om Stellenbosch. Vinet öppnar med gula frukter, lite godistoner, lite exotisk frukt. Med ökad luftning kommer mer djup. Ett välbyggt, välbalanserat vin med bra syra. Mycket läskande och typiskt sydafrikanskt!

Nästa vin är något som jag inte provat förut – engelskt mousserande! Vi bjuds på 2006 Nyetimber Classic Cuvee från södra Sussex, strax nordväst om Brighton. Mer jäst, mer bröd, mer kallt, mer smak. Sydafrikanen var läskande, fast något polerad. Den här är mer opolerad. Men det är grönt! Gröna äpplekart, framför allt. Jag har svårt att förstå att det här är en 2006:a, syran och äppligheten är ganska massiv. För 30 pund på BBR tycker jag nog att det är lite för dyrt och lite för spretigt. Men jag letar gärna vidare bland de engelska vinerna!

Därefter två champagner, först 2007 Larmandier-Bernier och sedan NM Diebolt- Vallois. 2007 Larmandier-Bernier visar upp allt vi saknade i engelsmannen – mogen frukt, mindre jäst, snygg brödighet. Lite likörtoner finns där också, cirkulerades runt allt… Diebolt-Vallois håller så sakteliga bli min favoritskumpa. Riktigt superläcker, underbart fräsch! Om Larmandier-Bernier hade likörtoner inleder Diebolt-Vallois med starkvinstoner.

Avslutningsvis en italienare, NV Bellavista Cuvée Brut från Franciacorta. Jag gör en stor markering i papperna: gott! Fast, kanske inte den mest eleganta. Personligt, dock! Fast betydligt för dyrt, nästan 300 kr. Så mina pengar är på Dieboldt-Vallois eller varför inte Graham Beck, som jag gillade. Provningen leds av Manuel Raventos i Negra, som är majoritetsägare i Raventos, med mindre inhopp av Raventos exportchef Francesc Escala.

Gav detta insikter om terroirbegreppet? Helt klart! Till exempel tyckte jag det var mycket intressant att se att det som fanns i champagnerna också fanns i det engelska vinet. Just kalkstenen, musselskalen, gick att hitta i Nyetimber. Graham Beck och Bellavista torde då påminna en hel del om varandra rent terroirmässigt, men vinet från Graham Beck kändes svalare, utan att gå fullt champagnesvalt.

Efter denna övning i terroir ger vi oss i kast med Raventos i Blancs viner. Vi inleder med 2007 Raventos i Blanc Gran Reserva de la Finca. Först – färgen är mycket gulare! De andra vinerna ha varit mycket ljusare, det här är betydligt mörkare. Vinet inleder med en strålande doft av äpplen – supergott! Precis som med de övriga känns det här välbalanserat och välbyggt. Lite likördofter tittar fram också.

Sedan får vi prova 2000 Raventos i Blanc Gran Reserva de la Finca, men det här var postpeak. Lite för mycket oxidation, lite för mycket bokna äpplen och sjöbotten. Fortfarande njutbart men jag vill ha mer friskhet och fräschör i mitt mousserande vin. Slutligen, till lite tapas provar vi rosévinet, De Nit. Helt ok!

Sammanfattningsvis tyckte jag att det var en mycket intressant provning. Spanska Raventos i Blanc kommer jag hålla mer koll på framöver, liksom de engelska vinerna. Fast de sistnämnda har en bra bit kvar om de vill ta upp kampen med sina franska kusiner. Mousserande viner från nya välden brukar ibland karakteriseras med varmare och mer exotisk frukt, men i det här fallet var vinet från Graham Beck betydligt slankare än det italienska. Vi lever så länge vi lär, eller hur?

Stort tack till PrimeWine/Mondowine och inte minst till Raventos!

Jag har även skrivit om Raventos på BKWine Magaine, klicka här för att se mer! 

Ett besök på Vin i Västerås

Lördag och jag åker till Västerås för att besöka vin- och delikatessmässan Vin i Västerås. Det hela började med att David hörde av sig och undrade om jag ville hänga på, och det ville jag gärna. Det var ett tag sedan jag var på de Stockholmsbaserade mässorna, men det här verkade kul. Inte minst då det verkade finnas många mindre importörer bland utställarna.

Vi inleder med att prata en del med Ulf på Nebbia, där vi provar 2008 Stefano Almerighi Syra, 2004 Frascole Riserva och 2004 Venia.

Alla tre var mycket intressanta, och mycket personliga, även om det typiskt italienska lyste igenom. Nebbia kommer jag definitivt hålla ögonen på framöver. Vi testar även några av de delikatesser de tar in, och blir helt starstruck av en bit tryffelpecorino.

Helt sanslöst gott! Mer sådant! Därefter pratade vi ganska länge med Måns på Handpicked Wines AB, en liten företagsgrupp som förutom Handpicked Wines AB består av Klunk AB och Nordic Beverage Company AB. Vi kastar oss direkt över vinerna från Charles Smith.

Varför döpa dina viner till något vanligt när du kan ge dem lite roligare namn? Vi hoppar dock Kung Fu Girl Riesling, Boom Boom Syrah, Velvet Devil Merlot för att prova The Creator. 70 % cab, 30 % syrah, no fuss, pure halleluja. Mörk färg, ganska oamerikansk. Mycket röda bär, rått kött. Bra och fyllig tanninstruktur. Gott!

Vi pratar vidare om amerikansk vintillverkning. Det mesta av det som tillverkas i USA stannar också i USA, vilket gör det extra svårt att befinna sig i Europa och utforska det amerikanska utbudet. Det hade varit kul att återigen åka över till Kalifornien och botanisera bland tillverkarna! Vi diskuterar även Washington State som område, kanske inte så jättelämpat för masstillverkning av vin med tanke på ganska stor risk för frost. Men helt klart ett område som kommer.

Runt hörnet hittar vi Vina Espanola (eller Viña Española). När drack du spanskt vin senast? Very long time ago! Dags att göra något åt detta, så vi testar 2011 Protos Verdejo, från Rueda. Sweet Loraine vad gott det här var!

Oerhört fräscht, massor av krusbär, svartvinbärsblad, lite gräs. Klar liknelse till sauvignon blanc, fast lite djupare. Riktigt kalasgott, och för 123 kronor på bolaget (BS) är det ett klart fynd. Det ska bli mer av det här! Allt vi provar hos Vina Espanola är riktigt gott, vinet, oljan, till och med nötterna är goda! Så mer spanskt vin framöver (och portugisiskt, det ständiga löftet…)

Vi fastnar ganska länge hos Treasury Wine Estates, där Niclas Tuomela berättar om producenterna i företagsgruppen, trender och annat intressant, samtidigt som han visar oss runt bland vinerna.

Treasury Wine Estates äger mer än 60 olika vinproducenter, inklusive Penfolds, Lindeman’s och Beringer. Total omsättning för hela koncernen landar på 1,7 miljarder dollar, så det är en stor spelare helt klart. Återigen har vi en mycket intressant diskussion om den amerikanska marknaden och hur mycket intressant som finns där som inte kommer hit. Vi provar först lite riesling, 2010 Wolf Blass Gold Label Riesling från Eden/Clare Valley. Enkel, men mycket trevlig för det! Klart klunkvänlig. Gula frukter utan att bli svulstig, lite antydan till diesel, mycket fräsch. Mer sådant!

Niclas ber oss även prova lite box, Matua Valley Sauvignon Blanc, som också var mycket fräsch. Kanske inte den starkaste koncentrationen, men annars var det absolut inget fel på vinet. Enkelt, gott, fräscht!

Vi får även prova några intressanta amerikanare, först en 2007 St Clement. Cabdominerad, Napa.

Sanslöst gott! Därefter Beringers 2005 Howell Mountain Merlot Napa Valley, som var mer bett i. Jag föredrog nog St Clement, den var rundare och mer tillgänglig. Merloten var betydligt stramare och mer matkrävande.

Vi pausar för lite god lunch. Första delen har varit trevlig, det vin som jag tilltalats mest av hittills var nog 2011 Protos Verdejo och St Clement. Men efter en pytt ger vi oss på det igen!

Vi stannar till ett tag hos Ward Wines AB, där vi testar av lite Pol Roger och Mont-Redon. Pol Roger, helt klart intressant! Vanligtvis brukar det bli Bollinger för min del när det ska konsumeras skumpa, men ska stämma av klokheten i det i ett kommande Pepsitest. Återkommer!

Hos Wine List testar vi lite Etnavin och till det kan jag bara säga: mer av det!

Mässans sista vinstopp blir hos Wester Wine and Food, där vi blir fintade långt upp på läktaren.

Först 2011 Perusini Ribolla Gialla – shit vad gott det här var! Som en savvie, fast med mer kropp. Riktigt supersmarrigt. Sedan 2011 Ruchè di Castagnole Monferrato från producenten Gatto Pierfrancesco, som måste vara ett av de mest unika vin som du kan köpa.

Den totala odlingsarean för druvan Ruchè är bara 37 ha. Intressant, komplex doft, helt annorlunda från vanligt vin, dofter av malört och mint dominerar. Kul vin! Fast kanske inte något jag springer till bolaget för.

Vi avslutar med öl och sprit. Först lite västeråsiskt lättöl från Hantverksbryggeriet.

Supergott! Sedan Diplomático Ambassador (Handpicked Wine AB). Riktigt otroligt supergott! Dyrt – en flarra går väl på två lakan, men bästa romen jag någonsin smakat och topp fem spritdrycker. Riktigt gott. Avslutningsvis en amerikansk bourbon, Michter’s US #1 Small Batch Bourbon Whiskey. Gott, men helt chanslös mot Ambassadoren (kostar i och för sig hälften så mycket).

Sammanfattningsvis var det en mycket intressant mässa. Bra producenter, synnerligen vänliga, intresserade och pratglada utställare. En bra möjlighet att prata med entusiastiska importörer som dessutom hade med sig mycket gott. Charmigast på vinsidan var nog 2011 Protos Verdejo och 2011 Perusini Ribolla Gialla, samt 2007 St Clemens. Stort tack till arrangörerna!