Kina, dag 3: Kinesiska muren

Kinesiska muren – länge har jag längtat efter att få se den i verkligheten! Och på fredagen stod den på schemat. Vi vaknade hyfsat utsövda, det verkade som att tidsomställningens värsta elakheter hade kastat in handduken, typ. Så efter ännu en fransk-kinesisk frukost med stort inslag av stekta dumplings och frukt packade vi in oss pigga och glada i den lilla minibussen och begav oss norrut. Hur lång är muren? Och hur gammal är den? Jag gissade på 150 mil men G som var mer påläst levererade svaret: närmare 900 mil. Den sektion som vi skulle se idag var ca 600 år gammal. Mycket imponerande.

Resan skulle ta ca en timme och jag passade på att fota färden upp. Först Peking – jag antar att vi åkte på någon av de fem ringvägarna runt staden. Sedan landsbygd.

När vi började närma oss dök det upp flera fuskmurar, som de här:

Fuskmur nr 1

Fuskmur nr 2

Men sedan kunde vi skymta den riktiga muren!

Väl framme vid parkeringen visade det sig att det fanns två sätt att ta sig upp: skidlift eller trapporna. Vi tog naturligtvis trapporna. Vår guide Vanessa uppskattade att det borde vara runt tusen trappsteg och ta ca tjugo minuter. Jag försökte minnas – fanns det inte amerikanska pancakes med maple syrup på frukostbuffén? Holy macaroni vad jag skulle äta det dagen efter! Men det visade sig vara en mycket skön promenad upp genom en prunkande lövträdsskog.

Ok – inga nakna flammor.

Och till slut – muren!

Vi hittar en öppning och tar sista trappan upp, sedan är vi framme. En otrolig känsla, nu är jag här! Muren är kanske fyra-fem meter bred och går upp och ner. Vi spenderar den närmsta halvtimmen med att fota, undersöka och bara vara på plats. Känna historiens vingslag. Se det underbara landskapet.

Det är gott om skolbarn på plats, som dock verkar vara mest intresserade av att springa upp och ner. Någonstans i bakgrunden antar jag att det står någon frustrerad lärare som förtvivlat kommit till insikten att en av Kinas nationalsymboler och ett av världens mest berömda byggnadsverk inte har den minsta chans mot en lektionsfri dag med klasskompisarna. Av tjoandet och tjimmandet att döma var kampen redan avgjord på ett mycket tidigt stadium!

Mätta och fyllda av den fantastiska upplevelsen av att få uppleva Kinesiska muren vandrar vi de tusen stegen tillbaka – det var dock lite lockande att ta rodeon ner! Vi hittar bussen igen och efter en liten minibussfärd stannar vi för lunch på ett supermysigt ställe. Vi får in en kavalkad av rätter och allt smakar fantastiskt!

På tillbakavägen stannade vi till vid Yashow Market, där C köpte allt för 20 % av utgångspriset. Bra jobbat! Jag köpte dock inget.

Kina, dag 2: Himmelska fridens torg och den Förbjudna staden

Efter att ha spänt varenda muskel i kroppen för att inte somna före kl 20.00 föll jag kl 20.00.01 i djup komasömn och kände hur jag blev ett med världsalltet. När jag sedan vaknade, helt utsövd och djupt tillfreds med mig själv, visade sig klockan inte vara mer än 0100. Huga! Det var nog topp fem av förvånande uppvaknanden. Men det gick att somna om och några timmar senare stod vi nyduschade och nykammade nere i hotellets frukostmatsal, mycket nyfikna på vad kinesisk hotellfrukost skulle innebära.

Det visade sig vara tämligen kontinentalt – men med kinesiska inslag, förstås. Jag gick lös på stekta dumplings och något som hette baozi, som såg ut som kokta dumplings. Det var de också, fast lite annorlunda. En något söt deg med köttfärsmix inuti. Supergoda var de i alla fall!

Det där med att det var ett kinesiskt hotell visade sig inte stämma helt. Hotellet, Novotel Peace Hotel, visade sig ingå i den europeiska kedjan Novotel som i sin tur verkar vara en del av Accor och utan att spendera alltför mycket tid att kolla senaste årsredovisningen gissar jag på att det franska inslaget var stort. Mycket riktigt verkade det bo mycket fransktalande kabinpersonal på hotellet.

Hursomhelst. Efter frukost blev vi och de tre andra paren i vår lilla grupp upphämtade av guiden och sedan var det en tiominuters minibussfärd till Himmelska fridens torg. Det var mycket emotionellt att få se och vandra på denna plats. Jag minns mycket väl studentupproret och massakern på Himmelska Fridens torg för mer än 20 år sedan. Jag gick i gymnasiet vid den tiden och kände stor samhörighet med de protesterande, mot orättvisor och för demokrati.

Det är ändå en hel del människor på plats, trots att det är en vardag och förmiddag. En hel del militärer syns till, många som står i givakt. Vi får passera en liten säkerhetskontroll där våra väskor röntgas och vi kroppsvisiteras lätt. Sedan är vi inne på torget, som är stort.

Jag tar lite bilder, men får tyvärr inte någon rätsida på bländare och slutare, vilket gör att de första bilderna blir överexponerade. Det är något med ljuset som inte stämmer, det är disigt men ganska starkt ljus. Efter ett tag blir de dock lite bättre.

Vår duktiga guide, Vanessa, berättar om torget och om Mao. Det verkar som att kineserna har ett ganska komplicerat förhållande till Mao, enligt Vanessa är 70 % av kineserna positivt inställda till Mao medan 30 % är negativt inställda. Monumentet mitt i ska vara ett monument för alla kineser som stupat i de befrielsekrig som Kina utkämpat, från första opiumkriget på 1840-talet till inbördeskriget 1949. Många kineser vallfärdar också till Maos mausoleum, det hade varit intressant att se men det får bli en annan gång.

Stämningen på torget är lugnt, det råder ett värdigt lugn över platsen. Olika grupper kommer och går, vissa i civila kläder men vissa grupper är utrustade med kepsar i gälla färger. Ser grymt turistigt ut.

Efter att ha strosat runt ett tag rör vi oss norrut över torget, mot det välkända fotot av Mao och den Förbjudna staden. Vi tar den underjordiska gången under vägen och kommer upp vid fotot, som egentligen är en målning som byts ut varje år. Många kineser vill gärna bli fotade mot Maos porträtt. På bron upp är det förbjudet att stanna, så vi fotar innan bron och följer med strömmen in.

Vi passerar flertalet portar och kommer djupare och djupare in i den Förbjudna staden. Till slut är vi inne. En liten stad, låga hus, ett palats att bo i. Oerhört lugnt, väldigt fridfullt. Det känns konstigt att bara några hundra meter utanför finns en av världens storstäder.

Sakta vandrar vi norrut, genom allt. Den Förbjudna staden ska ha 9 999 och ett halvt rum, eftersom himlen ansågs ha 10 000 rum.

En mycket mäktig upplevelse. Oerhört lugnt och fridfullt. Vi vandrar ut genom den norra porten och följer kanalen österut, för att bli upphämtade av minibussen och förda tillbaka mot hotellet och lunch. Lunchen intas på ett litet ställe precis bredvid hotellet, och det lilla stället kom att bli ett av våra starkaste minnen från Kina. Vilken fantastiskt god mat! Alla kommande måltider i Peking som inte ingick åt vi där, eller tog take away.

Godast var helt klart harrisarna, som vi försökt laga hemma och inte utan viss framgång i att återskapa smakerna. Resten av dagen tog vi det lugnt, och middagen som ingick i programmet tog vi på hotellet. Helt ok.