Efter drygt tio timmars flygning landade vi omtöcknade och
jetlagade i Peking. Första intrycket – hjälp vi är i garage! Det har talats en
del om Pekings dåliga luft och den märktes direkt. När det var några minuter
kvar till landning började det sticka i luftvägarna och när vi gick mot passkontrollen
högg det rejält i halsen.
Precis innan passkontrollen fanns en liten desk där man
kunde söka visum. Känns lite konstigt att åka till Kina utan visum, men jag
antar att det finns folk som (1) verkligen inte kunde skaffa visum innan de
åkte samt (2) de som såg visumkravet som ett ”litet förslag.” Vi hade
naturligtvis ansökt om visum i god tid innan avfärd. Förutom namn, adress,
inkomstuppgifter, skostorlek och kolesterolnivåer på den fyrasidiga
visumansökansblanketten skulle man ange om man varit i Kina tidigare. Jag frågade i
informationsdisken på Kinas ambassads visumkontor på Karlavägen om det var som
så att mitt besök hos I & C i Taiwan 2004 räknades. Taiwan, är det Kina?
Tjejen bakom luckan suckade djupt, himlade med ögonen och sade med sin mest
uttråkade röst som om hon sade det för miljonte gången, ”ja, Taiwan är
Kina!” Ok då vet vi det.
Men men! Väl förbi passkontrollen – de synade verkligen min
passbild – hänvisades vi nedåt till ett litet tunnelbanetåg och efter viss
förvirring kom vi fram till var vi skulle kliva av för att hämta vårt bagage.
Där träffade vi de andra i vår grupp och sedan guiden. Så långt allt ok!
Efter att ha lastat på allt bagage i den lilla minibussen
åkte vi in mot Peking. Vägen in till stan kantrades av lövträd, men sedan
började stadens byggnader torna upp sig. Sikten var inte helt hundra, det var
lite smådisigt. Jag halade upp kameran från handbagaget och började fota, lite
på måfå. Så här presenterade sig Peking för oss:
Väl på hotellet började vi märka av tröttheten och jetlagen.
Vi beställde upp mat via roomservicen och stålsatte oss för att inte följa impulsen
att gå och lägga sig före kl 2000, lokal tid. Fett jobbigt men det gick till slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar