Highland Cattle, 1999 Reichsgraf von Kesselstatt och 2006 Poliziano Asinone

Jag hakar på trenden att hoppa segt ICA-kött och istället köpa direkt från bonden. Min pusher i det här sammanhanget är min polare Fyrakarriärs-J, som kompletterat de tre första parallella karriärerna med att börja föda upp Highland Cattledjur på gården Andersbo i Uppland. Supergott kött! Jag brukar köpa filé och färs, men kolla gärna hemsidan för fler styckningsdetaljer och produkter. Enklast är naturligtvis att åka dit, men beställa till Stockholm eller Uppsala funkar fint.

Vad är det godaste du kan göra med filé? Biff Rydberg såklart! Fast eftersom det inte är säsong för stärkelserik potatis blir det en hemmasnickrad variant med harrisar stekta i massor av vitlök, ingefära och sesamolja istället. Stekt lök blir det förstås, som vanligt schalottenlök.

Hur steker du lök? Well, det viktigaste är att ha mindre lök i pannan. Annars blir den bara kokt och det är väl gott i sig, men med stekt lök vill du ju åt den här lite brända smaken. Just kombinationen sött, lite karamelliserat, lite bränt. Stekt lök är supergott och borde göras fler gånger!

Jag tar fram köttet ett par timmar innan så att det är garanterat rumstempererat. Hög värme, neutral olja, några få bitar åt gången, låt vila ett par minuter. En hög med kött, en annan hög med harrisar, slutligen en hög med stekt lök. Det borde väl tillkomma en rå äggula men det hoppade vi. Jag tycker nog att äggulan främst lyfter potatisen, och eftersom det inte fanns någon sådan så kändes det helt ok att inte ha med.

Och eftersom det inte är en fulländad Biff Rydberg tar jag mig friheten att hälla på en massa Lallerstedts Bearnaise. Supersmarrigt! Fast jag tycker nog att bearnaise bäst passar till grönsaker, såsom stekt sparris eller stekta harrisar. Till kött vill jag nog ha någon lättare sås, typ rödvinssås. Men bea funkar NATURLIGTVIS också. Fast eftersom köttet är så mört i sig och så smakrikt är det nästan godast med bara salt och peppar.

Lite senap behövs dock till köttet, för att få någon form av Biff Rydbergkänsla. Vi ger sonen en klick grovkornig senap, och utgår från att han ska doppa det goda köttet, men innan vi hinner blinka har han svalt hela senapsklicken! Nej nej nej, doppa! Det blir tyst i några sekunder och vi väntar oss värsta utbrottet, men istället spricker ett stort leende upp på hans läppar, samt ett litet skratt. ”Ok ni sa nog till mig men jag fattade inte!” Sedan sträckte han ut tungan och torkade av den med servetten. Starkt.

Hursomhelst. Till allt korkade jag upp 2006 Poliziano Asinone, som jag fått av David. Körsbär, målarfärg, lite tendens till portvinstoner. Helt moget, tanninerna nedslipade men ändå finns det en klar ryggrad. Ett varmt vin, totalt klunkbart. Stort tack!

Lite senare infinner sig ett behov av riesling, så jag korkar upp 1999 Reichsgraf von Kesselstatt, riesling auslese. Också en gåva, denna gång från Frederic. Vinet inleder med en våg av mogna persikor, gula frukter och honung. Det här är mosel, det är moget och det är överflöd! Smaken är väl lite av en besvikelse, vinet är i tunnaste laget. Helt integrerat, men jag antar att det är så här riesling blir efter ett tiotal år – frukten tunnas ut och vinet kan upplevas som vattnigt. Men smaken var det absolut inget fel på!

Annars rullar det mestadels på. Jag jobbar i veckorna och är ledig på helgerna, som främst ägnas åt kvalitetstid med sonen. Som den här helgen – vi har varit i gamla stan och kollat in turisterna, vi har varit i kungsan och kollat in turisterna. Vi har varit på Vapiano och intagit lunch och vi har varit på Skinnarviksberget och där fick jag tillfälle att leka Springsteen – this is your hometown, son!

Även om det nu mest var Kungsholmen man såg.

PS Tack David och tack Frederic för vinerna!!! DS