Skicka tillbaka mat på restaurang

Skicka tillbaka mat på restaurang – känns det jobbigt? Ni som läser den här bloggen vet att jag sällan eller aldrig klagar, det kan vara ett eller annat Faaaack!!! men då handlar det mestadels om mina egna tillkortakommanden. Hursomhelst, det här med att skicka tillbaka mat på restaurang, hur känns det? När är det motiverat, ska man göra det och varför i så fall? Känns det dessutom inte lite småpinsamt, som att man är så väldigt fin i kanten att man inte klarar av mat under en viss standard?

Anledningen till att jag tar upp det är att vi var på Moderna museets restaurang i lördags och maten var pinsamt dålig, och trots att vi båda skickade tillbaka vår mat så blev de inte nämnvärt mycket bättre. Kall och grusig mat. Jag försökte förklara – känn här, den är kylskåpskall! Titta här – potatisarna, morötterna och salladen – de är ju inte sköljda, det är fulla av grus!

Det normala är väl att man inte klagar. Konflikträdd som man är så är det enklare att inte gå dit igen. Kanske skriva en dålig recension, skriva ett argt inlägg på twitter och hoppas på att allt fler ska upptäcka att man inte ska gå dit och så får de slå igen och först då kan man känna någon inre frid över att det var en massa grus i salladen. Haha! Vad var det jag sa!

Men är det bra kommunikation, är det att vara en bra konsument? Varför inte bidra till att en restaurang faktiskt blir bättre, att de får reda på vad deras gäster tycker om maten?

Min inställning till att skicka tillbaka mat har gått från att vara pinsamt, snorkigt och lite fisförnämt till att vara ett sätt att faktiskt kommunicera något. Om du inte är nöjd, varför inte säga det direkt? Jag betalade 160 kronor för mat som var kylskåpskall och grusig. Ok, jag köper att det var lördag och restaurangen behöver ta ut ett lite högre pris för att kompensera helgpersonalen. Men å andra sidan var det vanlig bricklunch, och dessutom är det samma pris på vardagar. 160 kronor för kall och grusig mat.

Så, när är det motiverat att skicka tillbaka mat? Jag kan tycka att när det handlar om mat som är direkt otjänlig som föda, såsom rå kycklingfilé, alltför blodiga biffar, grusig mat, så är det självklart och det ska vara naturligt. Ett grundkrav i all restaurangverksamhet torde vara att maten är ätbar.

Men om den inte är särskilt god? En särskilt seg biff? Överkokt lax? Här handlar det väl om vad som är rimligt att förvänta sig. Det finns väl inget rätt eller fel, men varför inte säga att det inte var särskilt gott? Mer och mer har jag börjat ge ärlig feedback på den mat jag köper ute, mestadels för att vara en god konsument. Jag tyckte att biffen var för seg. Laxen var överkokt. Det var ingen stuns i såsen. Eller tvärtom – det var supergott!